Alla ska ha råd
Jag skulle kunna stå här och prata om hur många miljarder som läggs på hög istället för att satsas på våra barn. Jag skulle kunna stå här och prata om realisationsvinster kommunen gjort när vi sålt ut vår gemensam mark till förmån för engångsintäkter. Jag skulle kunna prata om hur Malmö stad återigen gör stora överskott samtidigt som det går lite sisådär med måluppfyllelsen. Men jag tänker framförallt fokusera på det som är själva grundproblemet i vår stad: Att vi som bor här lever helt olika liv, med helt olika möjligheter i livet, att vi är ojämlika och att det är politiska beslut – eller i vissa fall icke-beslut – som gjort det så.
Malmö är enligt forskning – både t.ex Delmos och forskare från Malmö universitet bekräftar bilden – Sveriges mest segregerade storstad. Det visar sig också i årsanalysen.
Vi som bor här lever längre i vissa områden än andra, några av oss tjänar enorma summor pengar med andra av oss knappt klarar existensminimum. Vissa av oss har en plats att kalla hem medan andra kuskar runt på soffor eller sover på stadshustrappan. Vissa av oss har barn på förskolor som verkligen arbetar med både genuspedagogik och lärandemål, andras ungar blir satta framför TV-apparater medan skattepengarna går till lyxkonsumtion för bolagsägare.
Vissa av oss klarar grundskolan med bra betyg, medan andra aldrig ens får chansen. Lärarbrist, brist på förskolepedagoger, hemtjänstpersonal på minutscheman, enorma underskott inom funktionsstöd, massiv strukturell hemlöshet, ungar som inte har någonstans att fira födelsedagar och rasism som slår hårt mot stora grupper av Malmöbor. Vi i Vänsterpartiet hade velat se en annorlunda årsanalys, en årsanalys som berättar hur staden satsat stora resurser och långsiktiga investeringar i att motverka ojämlikheten och segregationen – inte skattepengar till privata bolag, vare sig det gäller barnomsorg, äldrevård eller ordningsvakter.
Ständiga nedskärningar inom förskola och skola innebär stora svårigheter för våra barn och unga att klara betygsnivåerna som krävs, antingen för att söka in på gymnasiet eller att få examen därifrån. I grundskolan har behörigheten till gymnasiet legat runt 80 procent de senaste åren. För avgångseleverna 2021/2022 syns dock en nedgång. Vad innebär en förlorad skolgång för en människa? Vad betyder det att förskolepedagogerna var för få och det inte hanns med att se den enskilda ungen? Hur ser framtiden ut när man inte kan eller vågar drömma om någonting annat?
Precis som årsanalysen påpekar så bidrar bostadssegregationen till att social utsatthet och otrygghet koncentreras till vissa områden. Samtidigt sjönk antalet nybyggda bostäder under föregående år och styret verkar inte ha några svar på hur man ska komma tillrätta med problemet på lång sikt.
Det värsta är, att nästan allt det jag nu sagt – det sa jag förra året med.
Vi i Vänsterpartiet hade velat se ett styre med höga ambitioner för att verkligen jobba mot ojämlikheten i vår stad. Vi hade velat se satsningar på förskola och skola på riktigt, inte bara genom meningen “nedskärningarna drabbar inte verksamheterna” som upprepas gång på gång av styrets främsta företrädare, utan ett reellt tillskott av pengar som på riktigt tryggade våra barns framtid. Priset vi betalar för en budget i balans dessa år, kommer kosta oss bra mycket mer de kommande.
Vi i Vänsterpartiet hade velat se trygga anställningar, bra arbetsmiljöer, kompetensutveckling och mer personal i människonära verksamheter. Vi hade velat se långsiktiga samarbeten med civilsamhället och utökat stöd till alla de goda krafter som verkar runt om i vår stad, för att mildra, hindra och motverka den ojämlikhet styret trots allt biter sig fast vid.
Precis som kommunstyrelsens ordförande skriver finns det här ett stort och brett engagemang för en tryggare, grönare och mer jämlik stad för alla, det är dags att satsa på det nu.
Foto: Emmalisa Pauly