Vi i Vänsterpartiet skriver givet under på att mer måste göras för vår tids stora samhällsutmaning, att lösa klimat- och miljökrisen. Vi välkomnar således att staden nu öppnar plånboken för miljön och klimatets räkning. Frågan är dock om en CCUS anläggning i nuvarande utformning är vad staden och dess medborgare behöver?

Vi i Vänsterpartiet ser fler frågetecken när det gäller denna makalösa manick, för det första så är det underlag vi fått presenterat för oss otroligt bristfälliga. Tex så finns inga beräkningar eller resonemang om ökade kostnader för kommande drift. De siffrorna som finns idag, som baseras på ett fåtal andra projekt, fluktuerar enormt, vi ser tydliga indikationer på att Sysavs produktionskostnader kommer att öka kraftigt, något som inte alls belyses. Vem står i ett sådant fall för de skenande kostnaderna? Och är dessa ökade produktionskostnader verkligen ett kostnadseffektivt nyttjande av våra resurser för minskade utsläpp?

Därtill så behövs: en analys av hur ökade kostnaden för utsläpp över kommande år, en analys om hur planerad lagring kommer att gå till, och vad den kommer kosta. Det saknas en analys om CCUSs bromsande effekt på omställning och materialcirkulation. Hur påverkar en CCUS anläggning Malmös övriga miljömål om cirkularitet, och där till VA-syds miljömål?

Alla dessa aspekter måste lyftas, och analyseras innan vi kan ställa oss bakom denna makalösa manick.
Vi köper således inte grisen i säcken utan kräver underlag som ger oss de fakta som behövs för att fatta ett så här avgörande beslut. Därför vill vi i Vänsterpartiet:
• att i det fortsatta arbetet ska en fördjupad analys av ovanstående faktorer göras och återrapporteras till ägarna för nytt godkännande.
• att ärendet ska komma tillbaka till ägarna om externa medel uteblir, och den ekonomiska kalkylen förändras.

För att minska utsläppen vill SYSAV, stadens enskilt största utsläppskälla, satsa på koldioxidinfångning och lagring. CO2 (koldioxid) ska fångas in vid värmeverket, behandlas för att lagras på plats eller transporteras till en lämplig plats eller återbrukas (CCUS). Detta testas och man hoppas kunna påbörja infångning snarast för att minska utsläppen till netto noll 2030. Även Eon har liknande planer för sitt nya kraftvärmeverk. Men tekniken är mycket dyr och befinner sig i sin linda och många oklarheter kvarstår, Vattenfall t.ex anser att är marknaden för koldioxidinfångning inte mogen och avbryter därför sina satsningar. Är då detta lösningen eller finns det andra vägar?

Förespråkare för denna teknik kommer i stor utsträckning från fossilindustrin, som hoppas kunna fortsätta sin produktion och kompensera den med sådan teknik. Exxon har till exempel slutat ställa om till förnybar energi för att istället satsa på infångning. Det påstås att det går att fånga in 95% av utsläppen men inget av de nu existerande projekten har lyckats komma upp i över 80% infångning.
Kostnaderna är dessutom mycket höga och kräver stora investeringar. Det finns beräkningar för att fånga in, transportera och lagra CO2 inom Europa som uppskattar priset till strax över 2000 sek per ton, (198 USD) dvs. två gånger den förväntade kostnaden. Enligt andra beräkningar kan priset ligga mellan 165-1300 sek per ton (15-120 USD) eftersom tekniken kan variera något. Och SYSAV släpper årligen ut 600 000 ton! Om man då fångar in 400 000 ton blir kostnaden 60 miljoner årligen, lågt räknat.
Vi ser även stor risk för att ”skjortan blir för stor” om fler värmeverk ska konkurrera om CO2 utsläppen och samtidigt som vi ska minska vårt avfall. Vi anser därför att staden i första hand måste satsa allt vi kan på att få ner utsläppen, i andra hand på naturbaserade lösningar, som även främjar våra ekosystemtjäntser, och att endast de utsläpp som absolut inte går att få ner infångas.
Ska vi uppnå våra klimatmål, måste vi försäkra oss om att ha fötterna på jorden och det fossila under! Så bifall till Vänsterpartiets förslag.

Tobias Petersson (V) och Gunilla Ryd (V)

Uppdaterades: 17 dec 2024