Färre barn i grupperna
Malmö har länge haft problem med stora barngrupper i förskolorna. I ärendet framhålls att det inte finns någon optimal storlek på barngrupperna i förskolan. Om man inte nöjer sig med bara den meningen i Skolverkets kunskapsunderlag så framgår det att riktlinjernas storlek på barngrupper är att föredra. Vidare lyfts att den optimala barngruppsstorleken avgörs av flera komplexa samband. Det stämmer till viss del, men problemet är att vi inte ligger i linje med någon utav de beståndsdelarna som avgör.
Skolverket påpekar att den stressen som stora barngrupper skapar hos de minsta barnen kan påverka deras inlärning långt upp i åldrarna. Vidare vet vi att barn som är i behov av särskilt stöd och barn med andra modersmål än svenska gynnas särskilt av mindre barngrupper. Vi har svårt att nå våra mål med tillräckligt antal förskollärare. Studier visar att bristen på förskollärare hänger kvar fram till 2038, vilket är så långt mätningar räcker. Detta trots att antalet barn minskar. En av orsakerna är att utbildade förskollärare väljer att inte jobba kvar inom förskolan.
Att på riktigt ta tag i att hålla barngrupperna inom Skolverkets rekommendation skulle kunna vara ett sätt att förhindra att förskollärare lämnar förskolans verksamhet helt. Fackliga organisationer lyfter ofta just den frågan som särskilt viktig.
I ärendet står att förskolenämndens prioriteringar är i linje med de två första att-satserna i motionen. I verkligheten finns det dock inget som tyder på att barngruppernas storlek minskar eller att personaltätheten når de riktlinjerna som lyfts i motionen. Tvärtom har en majoritet i nämnden, så sent som i december, avslagit Vänsterpartiets yrkande om att barngrupperna ska stämma överens med Skolverkets riktlinjer och en tillräcklig grundbemanning garanteras.
Tjänsteskrivelsen avslutas med att om maxtak skulle införas skulle det innebära att resurser tas från någonting annat. Detta i sin tur sätter fingret på att förskolan, i Malmö stad, är underfinansierad. För det ska väl inte vara så ändå, att det ska stå mellan barnens välbefinnande, personalens arbetsmiljö och läroplansuppdraget?
Varför är inte det självklara istället att barnen ska ha den bästa möjliga förskolan, personalen den bästa möjliga arbetsplatsen samtidigt som resurser medger att lagar och uppdrag kan fullföljas.
Nina Jakku
Foto: Emmalisa Pauly