Ta tillbaka framtiden är en hoppfull radikal gemenskap av och för unga. I en värld som bryr sig mer om profit än om människors liv så gör föreningen fredligt motstånd för att förändra systemet. 

Ni talar om att ”ta tillbaka ­framtiden” – vad innebär det?

– Vi accepterar inte att klimatförstörelse, omättliga vinstintressen, överkonsumtion, exploatering och orättvisor tar framtiden ifrån oss. Vi accepterar inte en dyster kapitalistisk, imperialistisk eller fascistisk framtid. Mot denna dystopi gör vi motstånd, och organiserar oss för att istället bygga en framtid där klimaträttvisa, solidaritet och jämlikhet är de centrala värdena.

– Utöver lokalgrupper i Stockholm, Malmö, Göteborg och Uppsala organiserar vi oss även nationellt och i solidaritet med grupper i Norden och Europa. 

Gör ni något särskilt inför valet för att lyfta fram era frågor? 

– Ja. Vi driver, tillsammans med bland annat Greenpeace International och Oxfam, en kampanj för att belysa hur extremrikedom eldar på klimatkatastrofen. Vi har ägnat över ett år åt att organisera oss kring kravet att beskatta superrika för att finansiera välfärdssatsningar och klimatomställning.

– Vår nuvarande kampanj fokuserar på beskattning av superrika och deras makt i den fossilberoende ekonomin och i vår politik. Det finns en rad skatter vi vill se införas. Bland annat en förmögenhetsskatt, en exitskatt och högre skatt på kapitalvinster skulle göra verklig skillnad.

I denna fråga, och många andra, står Vänsterpartiet och er förening varandra nära. Vad är era konkreta förslag kring att beskatta de supperrika? 

– Vi vill bland annat beskatta förmögenheter över 50 miljoner (som 5 % skatt på förmögenheter över 10 miljarder), införa exitskatt och återinföra förmögenhetsregister. Med alla dessa pengar kan vi förbättra välfärden och genomföra en klimatomställning.

– Men de superrika är bara ett symptom på ett större problem. I grunden behöver vi fundamentalt omstrukturera ekonomin, hur den är uppbyggd och hur den förhåller sig till människor och planet. Att beskatta de rika är ett viktigt steg mot ett rättvist samhälle, men det är bara en liten del av den omställning som krävs för att i längden skapa hållbara samhällen som kan tillgodose människors behov. Det är verkligen socialism eller barbari. 

Ja, här har en bredare vänsterrörelse verkligen legat på för att skapa opinion det senaste året.

– Det har varit uppmuntrande att se hur lyckad vår kampanj beskatta superrika har varit. Vi har sett ett skifte i den nationella diskussionen kring extremrikedom bara det senaste halvåret. De superrikas roll i de ökande ekonomiska klyftorna och i klimatkrisen belyses allt mer och det måste både vi i Ta tillbaka framtiden men också de partier, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som förstår kopplingen fortsätta prata om. I kristider som dessa finns det möjligheter för en organiserad, progressiv rörelse att ta plats och växa!

Ni är en lokalgrupp som utgår från Malmö. Vad tycker ni att staden gör rätt och vad saknas?

– Vi uppskattar Malmös insatser för att göra vissa gator grönare och mer tillgängliga för fotgängare, och att Malmö är en cykelstad är ju en fantastisk sak som uppskattas av säkerligen varenda Malmöit. Samtidigt finns det ingen ursäkt för att inte ha gratis kollektivtrafik. Det finns flera exempel som visar att det är möjligt och det borde helt enkelt vara en självklarhet. Dels för att det är ett effektivt verktyg för att få folk att lämna bilen hemma och därigenom minska utsläppen och föroreningarna i staden. Men det är också en rättvisefråga som handlar om rörlighet och allas tillgång till vår gemensamma stad. Att ta sig till centralen ska inte vara dyrare för de som bor i förorten än för de som bor vid Stortorget. Grönområden och kortare arbetsdagar för alla invånare är också avgörande för hållbara liv och framtid, för att inte tala om jättefrågan om framtidens matförsörjning.  

Vilken roll tror ni folkrörelser kommer att spela i framtidens samhällsförändringar?

– En stor roll, hoppas vi! Klimatkollapsen är inte i fokus för alla, och det är förståeligt. Därför är det avgörande att koppla de problem som är närvarande i människors vardag till klimatet. Att göra det synligt hur exempelvis ekonomisk utsatthet orsakas av det kapitaliska system som också orsakar ekologiskt sönderfall. 

– Vi ska inte underskatta de kalkylerade nedskärningar av civilsamhället som Tidöregeringen genomfört, de vet att ett starkt civilsamhälle och starka folkrörelser bevakar och bygger demokrati. Det är folkrörelser som historiskt drivit samhällsförändring i rätt riktning, det är folkrörelser som gör det nu och det är folkrörelser som kommer göra det även i framtiden. 

– Framtidens samhällsförändringar kommer att präglas av klimatkrisens effekter. Det finns inget i nuvarande politik som tyder på att framtidens samhälle kommer att vara redo för de effekterna och därför kommer det bli upp till andra att möta människors behov när det nuvarande systemet sviker.  Vi kommer att göra vårt bästa för att bygga de breda koalitioner som krävs för att möta de stormar som följer med systemförändring. För att bygga en rättvis framtid i harmoni med jorden och de människor som lever på den. En annan värld är möjlig, och en organiserad klimatrörelse måste vara en del av den.

Text: Michaela Larsson

Vill du påverka Malmö? Vill du vara engagerad i stans kommunpolitik? Vi vill ha fler som företräder Vänsterpartiet och arbetar med Malmös lokala vänsterpolitik!

Ersättare i servicenämnden

Servicenämnden ansvarar för service och tjänster till Malmö stads förvaltningar och kommunala bolag, för den operativa samordningen av stadens lokalförsörjningsarbete och för förvaltning och byggnation av kommunala fastigheter. Servicenämnden underlättar för stadens förvaltningar genom att samordna och effektivisera service och tjänster som Malmöborna behöver.

Vi behöver bli fler vänsterpartister i servicenämnden. Vill du var ersättare i servicenämnden eller vet någon annan som du tror skulle passa bra till uppdraget? Nominera till [email protected] senast 4 augusti 2026. Kom med! Tillsammans leder vi kampen för ett rödare och rättvisare Malmö.

Praktiskt

Det är viktigt att du vill ge av din tid och ditt engagemang! Vi har möten ett par gånger per månad. Det finns alltid trevliga kamrater och kaffe – och oftast god fika!

Du har rätt att gå från jobbet för att utföra ditt politiska uppdrag för Vänsterpartiet. Du tar tjänstledigt med betalt under de timmar du deltar i arbetet i kommunpolitiken.

När John Hörnquist besökte Poeten på hörnet i Malmö den 22 mars för att tala om sin kommande bok Världens återkomst: kapitalet, imperiet och socialdemokratins gränser kretsade samtalet kring en central fråga: hur hänger ekonomin, geopolitiken och den nationella politiken ihop och varför har högern haft lättare än vänstern att formulera en berättelse om den nya tiden?

Hörnquists utgångspunkt är att kapitalismen aldrig fungerar av sig själv. Den formas alltid tillsammans med stater, politiska beslut och maktblock. Det handlar ytterst om vem som kontrollerar samhällets överskott och vad det används till välfärd, produktion och utveckling, eller finans, räntor, militär och kontroll. Utvecklingen i Sverige sedan 1980-talet – med finansialisering, privatiseringar och ökade kapitalinkomster – är enligt Hörnquist en del av en större global förändring där allt större delar av överskotten flyttas från uppbyggande verksamhet till spekulation och finansiella tillgångar.

När ojämlikheten ökar och den ekonomiska tryggheten minskar uppstår politisk instabilitet. Om inte vänstern lyckas formulera konflikten som en fråga om ekonomi och makt riskerar den i stället att formuleras som en konflikt mellan kulturer, religioner och nationer. Då framstår rasism, nationalism och militarisering som logiska politiska svar. Konflikten flyttas från klass.

Den världsordning som växte fram efter kalla kriget byggde i hög grad på USA:s dominans över finanssystemet, militärmakten, handeln och energiflödena. En central del i denna ordning har varit kontrollen över Mellanöstern och dess olje- och gasresurser. Stabil tillgång till energi, handel i dollar och politiskt inflytande över regionen har varit avgörande för USA:s globala maktställning. Därför har Mellanöstern gång på gång präglats av krig, interventioner, allianser med auktoritära regimer och konflikter som hållit regionen politiskt splittrad men strategiskt kontrollerbar.

Denna geopolitik hänger också ihop med den ideologiska utvecklingen i Europa. Hörnquist menar att den islamofobiska högern inte bara ska förstås som en reaktion på migration eller kulturkonflikter, utan som en del av en bredare världsbild. Här lyfter han bland annat motsättningen i nyliberalt tänkande, som hos Friedrich Hayek: å ena sidan idén om en universell global marknad, å andra sidan ett beroende av föreställningar om västerländsk kulturell överlägsenhet. Den motsägelsen leder till en världsbild där vissa människor ses som fullt integrerade i marknadssystemet medan andra betraktas som ”överskottsbefolkningar” utan egentligt marknadsvärde – vilket i praktiken öppnar för rasism och exkludering.

I en sådan världsbild framstår hotet alltid som yttre: från Mellanöstern, från islam, från migration, snarare än från ekonomiska strukturer, ojämlikhet och kapitalets makt. När konflikter i Mellanöstern leder till migration till Europa kan högern därför flytta fokus från ekonomisk politik till identitet, kultur och säkerhet. På så sätt binds geopolitik, militarisering och inrikespolitik samman i en och samma politiska berättelse, där sociala problem förklaras med yttre hot i stället för med ekonomiska motsättningar

Hörnquist beskriver detta som en ny politisk logik där militarism utåt och hårdare samhällen inåt går hand i hand. Militära satsningar, säkerhetspolitik och en hård migrationspolitik legitimeras genom samma världsbild. Samtidigt skapas nya marknader och vinster inom försvarsindustri, säkerhet och gränskontroll. Ekonomi, geopolitik och ideologi förstärker varandra.

Samtidigt håller världen på att förändras. Den unipolära värld där USA ensamt dominerade efter kalla kriget utmanas nu av en mer multipolär värld med Kina och andra växande ekonomier. När denna maktbalans förändras ökar konflikterna om handelsvägar, naturresurser, teknologi och politiskt inflytande. I denna situation riskerar Europa att hamna i ett beroendeförhållande där man följer USA:s geopolitiska linje, trots att Europas ekonomiska intressen i många fall skulle gynnas av stabilare relationer med både öst och syd.

Hörnquists övergripande poäng är därför att vänstern måste formulera en politik där nationell politik, ekonomisk politik och geopolitik förstås som delar av samma helhet. Annars kommer högern fortsätta dominera problemformuleringen genom att beskriva världen som en kamp mellan nationer och kulturer, i stället för en kamp om resurser, makt och människovärde.

Frågor om välfärd, migration, krig, energi och ekonomi hänger ihop i ett och samma system. Den politiska konflikt som avgör framtiden kommer därför inte bara handla om höger eller vänster i ett enskilt land, utan om vilken världsbild som får dominera – en som bygger på rädsla, gränser och militär makt, eller en som bygger på jämlikhet, demokrati och internationell solidaritet.

Text: Anton Öhman

Svensk politik gjorde under 90-talet ett avgörande vägval och gick mot en mer åtstramande ekonomisk politik. I den riktningen har den ekonomiska politiken i sverige fortsatt och det har präglat utvecklingen sedan dess. Politiska prioriteringar har gynnat höginkomsttagare, samtidigt som kommunerna har fått mindre resurser. Konsekvensen är tydlig: mindre pengar till välfärden och färre anställda på golvet. I praktiken har det inneburit en försämrad välfärd och en pressad arbetssituation för våra anställda.
En historisk tillbakablick som är nödvändig för att förstå Malmös personalpolitik idag. När välfärden får mindre resurser betyder det att de som arbetar i förväntas göra mer på samma tid. För det enskilda vårdbiträden innebär det mer spring mellan fler brukare. Förskollärare och barnskötare ansvarar för fler barn som ska utvecklas, läras och tas om hand. Lärare och lärarassistenter får möta större elevgrupper samtidigt som dom tyngs av ansvaret att varje elev ska få rätt stöd för att nå kunskapsmålen.

Den största utmaningen inom välfärden idag är att attrahera och behålla kompetent och erfaren personal. Kompetensförsörjningen är avgörande, eftersom personalen är den viktigaste resurs vi har. Samtidigt visar personalredovisningar att arbetsmiljöproblemen fortsatt är allvarliga. En stor andel av de anställda uppger att arbetet har bidragit till deras sjukskrivning och i nio fall av tio handlar det om kvinnor. Det visar tydligt att vi har ett strukturellt problem.
Särskilt oroande är att yrkesgrupper som undersköterskor, barnskötare och stödassistenter i stor utsträckning inte stannar kvar i sina yrken. När erfarna medarbetare lämnar förlorar vi inte bara kompetens, utan också kontinuitet och kvalitet i verksamheterna.

Det finns mycket vi som politiker kan göra för att förbättra situationen. I förskola och skola handlar det om att skapa rimliga förutsättningar: fler pedagoger, mindre barngrupper, mer tid för varje barn och ökade resurser till barn med särskilda behov. Inom äldreomsorgen har personalen lyft flertalet förslag för att förbättra personalens arbetsvillkor. Fler kollegor till undersköterskorna, avskaffad minutstyrning, fria arbetsskor. Arbetsmiljösatsningar som gör att anställda orkar ett helt arbetsliv.
Grundbemanningen i våra välfärdsverksamheter måste vara tillräckligt stark. Att använda hyrpersonal som en permanent lösning är både kostsamt och ohållbart. Samtidigt är det anmärkningsvärt att 16,1 miljoner kronor inom hälsa, vård och omsorg inte har använts för kompetenshöjande insatser, trots att behovet är stort.
Arbetet för rätt till heltid är ett steg framåt, och det är positivt att utvecklingen går i rätt riktning. Men vi behöver fortsätta. Delade turer och minutstyrningen inom hemtjänsten måste bort.
Vi måste ta arbetsmiljöproblemen på allvar. När en så stor andel av personalen blir sjuk av sitt arbete är det systematiskt. En arbetstidsförkortning skulle även innebära mer tid för återhämtning och möjlighet att hålla en hel arbetstid. Vi har lagt fram en hel del förslag på att utreda möjligheten att införa en förkortad arbetstid inom våra verksamheter, senast inom förskolan i Malmö som ett sätt att locka och bibehålla kompetent personal.
Om vi menar allvar med att säkra välfärden måste vi satsa på dem som bär upp den. Det handlar om att skapa arbetsplatser där människor känner meningsfullhet, trygghet och arbetsglädje. Jobb som man vill stanna i. Vår personal som arbetar inom välfärdverksamheter som har en pressad arbetsmiljö vaknar varje dag och går till jobbet och gör sitt yttersta trots att dom arbetar inom pressade förhållanden. Det är hög tid att vi agerar och genomför en politik som skapar en faktiskt förändring.

Anfal Mahdi (V)

Foto Emmalisa Pauly

Människor utsätts för islamofobi i så gott som alla livets beståndsdelar. På arbetet, i skolan, i politiken, vid kafébesök och besök hos sjukvården, i väntan på bussen, under en helt vanlig promenad. Det handlar om ifrågasättanden, repressalier t.ex i form av sänkta betyg, glåpord, spottloskor, hot, diskriminering, att få bajs kastat i sin brevlåda och i värsta fall fysiskt våld.

Det gör att alla inte känner sig inte trygga i offentliga rum. Människor tvingats skapa olika sorters strategier för att försöka förutse och förhindra övergrepp, men också diskriminering. De offentliga rummen, staden tillhör inte alla på lika villkor.

Kunskapen om islamofobi är i allmänhet är låg. För att röster från de som utsätts inte ges det utrymme som de förtjänar. För att möjligheten att påverka för de som utsätts är begränsad och för att vi numera har röster i alla beslutsfattande församlingar som spär på islamofobin. Som gör det trots att alla rasismer inklusive islamofobi leder till att vissa människor tvingas leva liv som är hårdare och i värsta fall kortare än andras. Islamofobin späs på trots att den leder till verkliga konsekvenser för verkliga människor.

Det är bra att Malmö stad stärker arbetet mot islamofobi. Vänsterpartiet hoppas att planen leder till verkliga och konkreta resultat. Men vi är också redo att gå längre och förstärka ytterligare.

Nina Jakku (V)

Foto: Emmalisa Pauly

Vi är flera hundra som är aktiva i Vänsterpartiet Malmö. Och vi behöver bli fler som höjer våra röster och kräver rättvisa. Vad vill du göra? Här är tre förslag!  

1. Kaffe och politik

Vi ställer oss på stan och pratar politik med Malmöbor. Med oss har vi en cykelvagn med kaffe, te och flygblad. På bilden ser du aktivisten Halimo Nuur som kör Kaffe och politik utanför Folkets Park!

2. Dörrknackning

Vi knackar på i ett område, för att lyssna på Malmöbornas tankar inför valet 2026. Vi ger dig en introduktion, och sedan går vi ut och knackar. Dörrknackning är kul när vi gör det tillsammans. Kom och prova på om du är nyfiken!

3. Gå med i en arbetsgrupp

Vi har flera olika grupper (utskott) som arrangerar saker och gör aktivism tillsammans! Vi har en grupp för antirasism, internationella frågor, feminism, bostadspolitik, fackliga frågor, HBTQIA+, arabiska vänstern m.m. Här hittar du våra grupper.

Kom igång direkt! 

Logga in på vår aktivistportal Zetkin eller maila [email protected] så hjälper vi dig!