Minoritetslagen och dess krav bygger på Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. I ramkonventionen kan vi läsa att omvälvningarna i Europas historia har visat att skyddet av nationella minoriteter är avgörande för stabilitet, demokratisk trygghet och fred i Europa. Ramkonventionen blickar framåt, möjliggör att göra om och att göra rätt, men antyder också en botgöring.

En botgöring för att många sverigefinnar, samer och tornedalingar inte har fått lära sig sina språk. För att jiddisch riskerar att dö ut. För att människor som talar romani chib inte vågar berätta att de talar romani chib. En botgöring för att barn som kunde dessa språk fick stryk i svenska skolor om de talade språken. För att man på BVC sa att det var skadligt att lära barn flera språk.

Historien har lett till att många som tillhör nationella minoriteter inte kan prata med sina mor- och farföräldrar, saknar sina rötter, känner eller har känt skam för sitt ursprung.
Det här kan ses som en botgöring för alla skallar som mättes, skallar som stals från gravar, tvångssteriliseringar, smygsteriliseringar, rasbiologi, stämpeln af lägrestående ras, ovärdig att rasblandas med.

Det kan ses som en botgöring för varenda finnjävel och andra rasistiska uttryck som nationella minoriteter utsatts och utsätts för.

Mycket av detta ekar in i samtiden. Vi är inte på något sätt immuna. För varje romsk ungdom som nekas att kliva på bussen, för varje dold eller assimilerad identitet, för varje ihjälplågad ren, för varje kanonutredare som inte kan se skillnad på nationella minoriteter och frimärkssamlare, borde vi rimligtvis skala upp och intensifiera arbetet.

De utredningar som Malmö stad själv gjort som handlar om romer och judar i Malmö lyfter båda vikten av kunskap om nationella minoriteter hos medarbetare. Låt oss följa rekommendationerna, inte tänka lite mindre och lite senare utan givetvis allt vi kan och med detsamma.

Nina Jakku (V)

Foto Emmalisa Pauly

Uppdaterades: 27 mar 2025