”Det viktigaste är förstås budskapet och hur det anpassas till mottagarens förutsättningar att ta emot det”, säger valledaren, som tillträdde sin post i höstas.
Och i det fallet finns det hopp. Strax efter vi talats vid läser jag fredsforskaren Göran Holmqvists debattartikel om den svenska opinionen; statistik från flera stora mätningar visar att den enskilde svensken är betydligt mer progressiv än vad de styrande politiska partierna verkar fatta (DN 15 januari).
Minoritet mot migration
Här ser man att det är en minoritet av svenskarna som är negativa till klimatåtgärder, migration och bistånd – tre käpphästar för Tidöregeringen – frånsett att en knapp majoritet vill ta emot färre flyktingar (SOM-institutet). Det är dessutom färre än en tredjedel som motsätter sig fler arbetskraftsinvandrare, och endast ”en tiondel som vill att Sverige bör ta emot ’få eller inga’ migranter”.
Enligt samma statistik är väljarna mer positiva till såväl inhemska som europeiska klimatskatter än vad som avspeglas i den politiska debatten, enligt Holmqvist.
Malmövänstern lyssnar
För de aktivister som deltagit i Malmövänstern lyssnar är detta kanske ingen överraskning. Citat från dessa möten ställs nu ut på Poeten på hörnet på Södra Förstadsgatan. Valledaren Benjamin Davies, som flyttade från södra England till Sverige för dryga sex år sedan, låter inte sina egna hjärtefrågor styra.
– Agitationen sker på så olika nivåer, lokalt, regionalt och nationellt. Men för mig kan det sammanfattas i begreppet solidaritet, att bejaka gemensamma intressen trots olika förutsättningar och oberoende av kön och etnicitet.
Företräder färre
I det ljuset, tillägger han, framstår de borgerliga partierna än mer som de intresseorganisationer de är, partier som företräder mindre, mer bemedlade samhällsskikt.
–Dessutom sitter jag inte med svar på en massa frågor. Vi måste hela tiden lyssna in varandra, hämta in de roliga idéerna och leta rätt på alla de verktyg vi behöver.
En sådan idé är att komplettera valstugan med cykelreparationer – om man nu hittar valstugorna, alla tre …
–Jag hörde ryktesvägen att de skulle finnas ute i Kvarnby, vid folkhögskolan. Lyckligtvis stämde det, säger valsamordnaren som fick cykla dit för att kolla.
Inga skyddsombud
Ett framgångsrikt valarbete ska fungera på såväl det praktiska, politiska som personliga planet.
–Aktivisterna arbetar ideellt, och man måste förstå att de är begränsade i både tid och energi. De har inga skyddsombud. De är dessutom en blandning av mycket erfarna medlemmar och helt nyrekryterade, vilket i grunden är en stor styrka.
För sju år sedan var Benjamin Davies själv en av dessa unga, som en av Jeremy Corbyns valarbetare i Labours mindre framgångsrika valrörelse 2019, under en tid då alla frågor hamnade i skuggan av ett kommande Brexit.
Inkluderande valrörelse
– Då handlade det förstås om enmansvalkretsar. I min konservativa valkrets hade Labour tyvärr aldrig någon chans. Däremot blev det en historiskt livlig och inkluderande valrörelse. Många som aldrig blivit sedda av politiken blev aktiva för första gången.
Kanske ett gott omen för dem som hoppas på något liknande i Malmö för nästa mandatperiod. Valledarens erfarenheter som tjänstledig doktorand vid Historiska institutionen i Lund tangerar dagens arbete, fast ändå inte.
Benjamin Davies kommande avhandling analyserar den kinesiska propagandan.
– 2015 var jag volontärlärare på den kinesiska landsbygden. Där är propagandans avsändaren tydlig och budskapen entydiga utan några som helst provokationer.
Text: Per Längby