Hela Hanna Gedins tal 1 maj

Kamrater, 1 maj firare. 

Vilken fantastiskt fin uppslutning, vilken fantastisk dag och vilken ära att få tala i min hemstad Malmö. Vi delar i år denna dag med fotbollsfans som firar MFFs kommande vinst över Djurgården men vad är väl en dag på fotbollstadion, det kan inte bli vackrare än detta hav av socialister och 1 maj firare i Slottsparkens grönska!

I nästan 140 år har detta, 1 maj, varit den internationella arbetarrörelsens dag.

Men vänner, vi samlas här i allvarliga tider. Med pågående krig i vårt närområde, med pågående folkmord och massvält i Palestina, med en fascism som marcherar i rasande takt.

Det är otäckt och det är våldsamt. Attacken mot vårt möte i Gubbängen i Stockholm härom veckan skedde inte i ett vakuum. När rasisterna i kostym får makt blir även vår vardag direkt farlig.

I Sverige har den blåbruna regeringen på ett fåtal år lyckats göra våra liv mer otrygga. De slaktar a-kassan, sänker sjukförsäkringen och vill skicka våra unga ut i krig under utländska krigsherrars befäl. Mörkhåriga och brunögda ska visiteras och socialtjänst och skola ska ange våra grannar och våra kollegor.

Det går snabbt nu. Det är lätt att förtvivla.

Men utvecklingen går att vända. Solidaritet handlar om att kunna se sig själv i andra. Så länge vi kan det, så länge vi kan se oss själva i varandra, så länge finns det hopp.

Så systrar och bröder, knyt inte näven i fickan. Hör våra röster. Vi vägrar låta oss tystas. Snart är de blåbrunas tid förbi!

Den 9 juni är det val. Då skickar vi ett tydligt budskap till regeringen och Sverigedemokraterna: Vi har sett vad ni gjort med vårt land. Hur ni med precision riktar in er på att slå sönder solidariteten, hur ni skjuter ner det vi i arbetarrörelsen byggt upp. Vi håller er ansvariga för det! I valet den 9 juni skickar vi socialister till EU-parlamentet och i valet 2026 åker ni ut från Rosenbad! Er tid är förbi. No pasaran!

Palestinavänner. Det är lätt att förtvivla. Att känna vanmakt och hopplöshet. Till alla er här idag vill jag säga – det spelar roll att vi samlas. Det spelar roll att miljontals människor världen över demonstrerar för fred, frihet och att Israel ska ställas till svars. Vår solidaritet, vår kraft och beslutsamhet skrämmer alla de som inte vill ta ansvar, som gömmer sig bakom krigsretorik eller simpla bortförklaringar.

35 000 personer mördade. 35 000 som begravts under bråte och damm. 35 000 människor som hade drömmar.

Tusentals och åter tusentals barn. Barn som hade namn.

 

Omar Ismail Omar Sharaf, 0 år

Ayla Ahmed Ali Obaid, 1 år

Adam Hossam Amin Hassouna, 2 år

 

Det är så ohyggligt att det är svårt att ta in.

35 000 liv släckta och jag undrar om Sveriges utrikesminister Tobias Billström fortfarande tycker att Israels bombardemang av Gaza är proportionerligt?

När går gränsen för folkmord för Sveriges utrikesminster?

Till svenska regeringen som, under pågående svältkatastrof, drog in Sveriges stöd till FN:s biståndsorgan, vill jag, i all ödmjukhet, påminna om att medhjälp till folkmord också är ett brott enligt internationell rätt.

Den svenska regeringens hållning till det som nu sker på Gaza kommer att gå till historien som en av de största skamfläckarna i modern tid.

Men vi, vi står här i solidaritet med det palestinska folket och kräver alla folks frihet och alla människors frigörelse.

Omedelbar och permanent vapenvila!

Stoppa vapenexporten till Israel!

Ställ mördarna inför rätta!

Free, free Palestine!

Free, free Palestine!

Vänner, nästa vecka kommer tusentals Eurovisionfans till vår stad. Det som skulle vara en folkfest, ett firande i musikens tecken, glitter och glamour, kommer istället att solkas av det faktum att Israel inte utesluts ur tävlingen. Eurovision song contest riskerar att bli Genocide song contest.

Det finns de som vill att vi ska skilja på politik och musik. Det är ju lite tråkigt och bråkigt att det ska protesteras, tycker de. Men när människor urskiljningslöst mördas eller förtrycks av stater finns ingen ursäkt. Ingen. Då måste vi alla sluta upp. Precis som vi slöt upp när vi bojkottade apartheidstaten Sydafrika. Det är genom folkligt motstånd mördarregimer faller.

Min uppmaning till alla här idag är därför, demonstrera! Gör era röster hörda! Jag hoppas att vi ses i massiva och fredliga demonstrationer i Malmö nästa vecka. Och att vårt budskap kommer att höras ända bort till ruinernas Gaza – Israel ut ur Malmö och Israel ut ur Palestina!

Vänsterpartiet har en stolt tradition av internationell solidaritet. Frihet för de iranska kvinnorna, för det kurdiska folket, för Ukrainas rätt till självbestämmande.

Mycket av detta solidaritetsarbete gör vi ju inte ensamma, vi gör det tillsammans med andra progressiva vänsterrörelser. I EU-parlamentet har vi varit den tydligaste rösten för stöd till Palestina och Ukraina.

Många av er känner säkert att det där EU, det är någonting långt borta, lite ogreppbart och kanske oklart på vilket sätt det spelar roll för oss i vår vardag. Jag förstår er! Det är byråkratiskt och det är ogreppbart.

Men besluten som tas påverkar oss i våra liv. Det går liksom inte att komma runt. Vem som fattar besluten har avgörande betydelse för hur höga våra elräkningar i Sverige ska vara, om tågen på södra stambanan ska fortsätta haverera eller äntligen börja gå i tid eller om våra barn ska kunna flytta hemifrån när det är dags för dem att pröva sina vingar.

Över hälften av alla beslut i kommun, region och riksdag styrs idag av EU-beslut. Ändå är valdeltagandet till EU-parlamentet så lågt. Lägst är valdeltagandet i arbetarklassen.

Vänsterpartiets franska systerparti, la France insoumise bedriver just nu en kampanj för att få fler ur arbetarklassen att rösta. Med provocerande stora och färgglada skyltar ställer de den enkla men sanna frågan:

Rasisterna röstar. Gör du?

Det är en fullkomligt relevant fråga, för EU-politiken drabbar arbetarklassen.

Förra året omkom fler människor på sina arbetsplatser än i det fruktansvärda gängvåldet. Minns ni arbetsplatsolyckan i Sundbyberg i december? När en bygghiss rasade 20 meter rakt ner och krossade fem arbetare. Arbetare som aldrig fick återse sina nära och kära. På det bygget var det 119 underentreprenörer. 119 stycken! Det är ju inte klokt!

Det säger sig självt att kontrollen och säkerheten blir eftersatt när det är så många inblandade. Men detta, kamrater, är en direkt effekt av EU:s marknadsfundamentalism och att kapitalets fria rörlighet alltid, i varje läge, prioriteras.

Så behöver det inte vara. Den europeiska fackföreningsrörelsen mobiliserar i detta nu inför EU-valet. Vi har möjlighet att sätta gränser för företagens girighet, vi kan begränsa antalet underentreprenörer, vi kan minska dödsfallen på arbetsplatserna, vi kan se till så att utländska arbetstagare inte utnyttjas på svenska arbetsplatser!

Det är strider som denna som utspelar sig i det där avlägsna EU-parlamentet. Så självklart spelar det roll om det sitter en moderat och företräder dig eller en vänsterpartist.

För direktörerna röstar. Gör du?

Och när regeringen tagit den svenska klimatpolitiken och kastat den på soptippen, hällt på en massa fossilt bränsle och tuttat fyr på hela raskens. Då spelar det ju naturligtvis roll om vi istället kan föra en ambitiös klimatpolitik på EU-nivå.

Inga av klimatmålen kommer att uppnås av regeringens politik. Inga. Det är ett budskap till dagens unga som heter duga. Vi skiter i er! Vi skiter i er framtid! Pilutta er!

Vänsterpartiet har ett annat budskap. Ni kan lita på oss. Vi har er rygg!

Vi har er rygg, därför att en mer ambitiös klimatpolitik är en ödesfråga för oss alla. Lösningarna måste vara politiska, vi måste ta tillbaka kontrollen över vår framtid. Marknaden har aldrig någonsin löst några kriser åt oss.

Det är detta valet den 9 juni handlar om. Att göra upp med marknadsfundamentalismen. Den förlegade och föråldrade tron på att framtiden formas bäst om kapitalstarka intressen får härja fritt i vårt gemensamma och i samhällets nyttigheter.

Vi har en annan idé. Stora offentliga investeringar i den gröna omställningen, att vi tar tillbaka kontrollen över tågnätet och elmarknaden. Med vänsterpartister i EU-parlamentet stryper vi subventionerna till fossilindustrin och stoppar importen av rysk gas.

Klimatförneknarna röstar. Gör du?

Om drygt en månad är det val. Då kan vi skicka en tydlig signal till regeringen.

Här och nu drar vi en gräns mot rasisterna i kostym, oavsett om de finns i Sverige eller i EU. Här och nu skickar vi en tydlig signal till våra barn och framtida generationer – vi hör er och vi tar ansvar! För jordens överlevnad, för folkrätten, för frihet och demokrati. För jämställdhet, jämlikhet och solidaritet.

Så låt oss ge högern en ordentlig chock den 9 juni, låt nyheten om det nya röda Sverige göra svallvågor i hela EU!

Kamrater, i nästan 140 år har vår rörelse firat 1 maj. Det har varit år av upp- och nedgångar. Svält, krig och umbäranden men också klasskamp och politiska segrar. Segrar som allmän och lika rösträtt, arbetstidsförkortningar. Vi vann slaget om aborträtten och rätten att få älska vem man vill. Vi stoppade marknadshyrorna och höjde pensionerna.

Den tid vi lever i nu är på många vis en dyster tid. Inkomstskillnaderna ökar. Sverige är världens tolfte mest inkomstojämlika land och barnfattigdomen är nu ett akut problem. Matköerna utanför frivilligorganisationerna ringlar långa, samtidigt som matjättarna, bankerna och de stora företagen cashar in vinst som aldrig förr.

Det är en frustrerande tid. En tid när man kanske helst av allt skulle vilja dra täcket över huvudet och stänga världen ute. Men det går ju inte. Utan alla oss hade samhället stannat. Det är våra arbetsinsatser som lärare, busschaufförer och socialsekreterare som får landet att gå runt. Vi är de som skapar värdet som bygger vårt lands välstånd. Medan regeringens politik går ut på att gynna dem som inte arbetar, de som sitter på kapital, som parasiterar på vårt arbete.

Vi lever i neddragningarnas tid. Lärare får gå, sjukvården dra ner och talet om brottsbekämpning blir till ett hånflabb åt alla de socialsekreterare som ser pappershögarna växa men kollegorna bli färre.

När inflationen ökar gör regeringen ingenting. Ingenting. Inga bankskatter eller åtgärder mot matoligarkerna som Ica och Axfood. Inga krafttag mot elnätsbolagen som tjänar miljarder på våra ohemult dyra elräkningar.

Jo förresten, förlåt, någonting gjorde de ju faktiskt – de skickade fram Jimmie Åkesson som uppmanade oss alla att handla billigare mat! Bra tänkt Jimmie!

Eller, som vår energiminister Ebba Bush en gång så berömt uttryckte det, när hon skyllde låg pension på kvinnors oförmåga att välja välbetalda yrken – “gör andra val”! “Gör andra val”. Så talar de som fått allting serverat på silverfat, som inte ser, förstår eller känner klassamhället.

Denna regering slår rekord i passivitet. De säger att det är sakernas tillstånd. Det är inflationen. Det är kriget. Det bara är så. Kom inte här och gnäll!

Inget kunde vara mer fel. Vi förtjänar bättre än så. Och de förtjänar inte oss.

Det som behövs är riktig krispolitik och stora offentliga satsningar och investeringar.

Vet ni vad? Vi avsätter dem i nästa val! De har misslyckats med sitt enda uppdrag – att respektera alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Ministrarna får helt enkelt söka nya jobb. De kanske inte kan gå till arbetsförmedlingen, för den har de ju förstört, men de kan ju alltid sätta upp en lapp i receptionen.

Kamrater.

Från mörkret stiga vi mot ljuset! Stolta under de röda fanorna och med solidaritet i våra hjärtan. Länge leve 1 maj!

 

Kopiera länk