Bostad åt alla
Rätten till bostad är stadgad såväl i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna som i svensk grundlag. I regeringsformen 1 kap. 2 § första stycket, anges följande: Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.
Strukturellt hemlösa är en stor grupp som saknar ett tryggt boende, oftast av ekonomiska skäl till skillnad från sociala orsaker. I den här kategorin finns många barnfamiljer. Hemlösa personer som har hemmavarande barn är nästan alltid strukturellt hemlösa. 97 procent av barnen bor med föräldrar som är strukturellt hemlösa.
Vänsterpartiet har flera gånger påpekat att Malmö skulle kunna ge mer än rättspraxis och dessutom arbeta med hemlöshet på ett bredare sätt. Vänsterpartiet har i tidigare budgetskrivelser och ärenden uttryckt oro för att de politiska ambitionerna kring att minska hemlöshet är för låga. Tyvärr kan vi se att vi fått rätt i våra farhågor.
Inget barn rår för att det är hemlöst, alldeles oavsett om orsaken är social eller strukturell. Vid hemlöshetskartläggningen 2021 befann sig 355 barn i hemlöshet, en minskning med 62 jämfört med föregående års kartläggning. Antalet barnfamiljer uppgick vid senaste kartläggningen till 157, en minskning med 21 familjer jämfört med föregående år. Det är glädjande att det är en minskning, men vi kan samtidigt läsa rapporter från Kronofogden om att Malmö är den kommun där barnvräkningarna ökat mest. Så vill vi inte ha det.
Det är ett misslyckande för det socialdemokratiska och liberala styret att inte ens kunna lägga fram ett hemlöshetsprogram som vi politiskt kan komma överens om. Det är en skam att ambitionsnivåerna kring att utrota hemlöshet och fattigdom är så låga. Vi ser ingen poäng i att yrka något annat än att förpassa det här ärendet, när den politiska viljan så uppenbart saknas från styret och högeroppositionen, men vi i Vänsterpartiet lovar att vi kommer fortsätta arbetet med att utrota hemlöshet i vår stad.
Foto: Emmalisa Pauly