Vi står inför stora investeringar i Malmös nya stadionområde, i planerna går att läsa att området ska bevara gröna värden, och bli ett av Malmös miljösmartaste, energisnålaste och resilientaste områden. Ordagrant står det att “Planen bedöms ha begränsad miljöpåverkan och stor vikt fästs vid att skydda viktiga naturvärden”. Det låter oerhört bra!

Men jag ställer mig då frågan? Hur blir det i verkligheten? För samtidigt som vi ska bygga ett område med begränsad miljöpåverkan, så vet vi att bygg- och fastighetssektorn står för nära 40% av landets klimatutsläpp. Vi vet att det är under byggfasen som en byggnads största miljöpåverkan sker.

När det gäller stadionområdet så utgör rivningen en väldigt stor del av hela byggprocessens miljökostnader. Nya stadionområdet måste beräknas, bedömas, och planeras ur ett mycket bredare perspektiv än normalt för att nå begränsad miljöpåverkan. Det är därför återvinningsgraden är så viktig. Det är ju inte ett litet tegelhus som ska rivas och flyttas utan det rör sig om väldigt stora mängder betong och armering som måste rivas, forslats bort och eventuellt deponeras.

Detta kommer leda till:
• Ökat buller vid transporter genom staden.
• Ökade luftföroreningar från tunga transporter genom staden.
• Ökat slitage på stadens vägar.
• Rivningen kommer således få stora effekter på staden, om vi inte prioriterar återvinning.

De enorma massor som behöver tas hand om, måste vändas från att som idag, vara en kostnad och ett bekymmer till att bli en resurs i det nya stadionområdet. För att så ska ske så krävs det att planering och utförande görs med ett tydligt och holistiskt synsätt,
• Från start till mål.
• Från rivning till spelklara idrottsanläggningar.

Vi hade önskat att staden tog ett större ansvar och visade med hela handen att hög återvinningsgrad är ett krav.

Tobias Petersson (V)

Uppdaterades: 24 apr 2025