I arbetet med nationella minoriteter är min erfarenhet, som nationell minoritet, att kulturförvaltningen många gånger lyckats väldigt väl. Där har funnits en vilja och en struktur i samråden. Det ska kulturförvaltningen ha beröm för.
Det är inte förvånande att Malmö utsågs till årets sverigefinska kommun, förra året, och att motiveringen låg just vid det breda utbudet av sverigefinsk kultur.
Det är dock ett sammanhang där mycket av arbetet sker med hjälp av ett statsbidrag. 2024 låg kulturförvaltningens del av statsbidraget på 500 000 kr. Med vilka det uträttats hur mycket som helst inom flera delar av förvaltningen. Men det har också förekommit att man tackat nej till namnkunniga artister för att pengar inte finns.
Det är rätt lite pengar vi pratar om, med vilka kulturförvaltningens engagerade personal tillsammans med minoriteterna skulle kunna uträtta underverk även avseende de andra fyra minoriteters kulturer.
För vi behöver komma ihåg att synliggörandet av nationella minoriteternas kulturer är en integrerad och avgörande del i det antirasistiska arbetet, både historiskt och i nutid har rasism i Sverige bland annat tagit sig uttryck i assimileringspolitik, diskriminering och förtryck av dessa minoriteter.
Genom att synliggöra nationella minoriteters kulturer, historier och språk erkänns vår plats i det gemensamma samhället.
Jag måste säga att det är ett trött besvarande som föreslås i ärendet. Det är trist att man anser att högre och längre än så här behöver vi inte komma. Vänsterpartiet är av en annan uppfattning, klart vi kan mer och klart nationella minoriteter förtjänar mer.
Nina Jakku (V)
Foto Emmalisa Pauly