I september 2021 lämnade jag in min motion om att tillgänglighetsanpassa kommunfullmäktigesalen, i september 2022 bifölls den, i december i förfjol debatterades den vid en uppföljning och kommunfullmäktiges presidium fick i uppdrag att till senast 31 december 2023 återrapportera. Ändå står vi här idag, försenade. Det talades i den förra debatten om ”lågt hängande frukter” i debatten men en kan väl ana att vi snart börjar tala om rutten frukt.

För om den här motionen hade handlat om att vilken annan grupp som helst som skulle beredas tillträde till kommunfullmäktigesalen på lika villkor, hade det dröjt så här länge? Varför är det alltid personer med normbrytande funktionalitet som ska vänta och vänta och sedan förväntas glädjas åt smulorna?

Jag vill tro att Malmö stad kan bättre än det här. Men ibland känns det dystopiskt. Jag uppmärksammades av RBU’s ordförande på ett typexempel i vecka; när Eurovision kommer till stan och slogan är ”United by Malmö” för en öppen och inkluderande stad så byggs det installationer som är otillgängliga men som har målet att återanvändas för att skapa nya mötesplatser senare.

När funktionsrätt debatteras i den här salen så är det vattentäta skott mellan förvaltningar och nämnder.

Och när kommunfullmäktigesalen ska tillgänglighetsanpassas så är styret enbart reaktivt, inte proaktivt eller framåt.

Foto Emmalisa Pauly

Uppdaterades: 01 feb 2024