Motionen handlar om etiska inköps- och upphandlingspolicyn. Den handlar om att utesluta vissa företag från våra upphandlingar och inköp, inte om att utesluta vissa stater. Vi är en upphandlande och inköpande myndighet och därför förhåller sig frågan också inom den kommunala kompetensen. Konstigt vore det annars. Den juridiska praxis som underlaget hänvisar till handlar om kommuner som på 60 och 70 talen velat utesluta stater i sina inköp och på 90-talet ägnat sig åt rikspolitik enligt domen.
Och även om jag anser att också vissa aspekter av dessa kunde prövas med tanke på de uråldriga prejudikaten, så handlar det här inte om utrikespolitik. Jag uppfattar den juridiska argumentationen i underlaget som motsägelsefull och stundtals missvisande. Praxis avser endast den kommunala kompetensen som inte är relevant i sammanhanget. I förbifarten konstateras möjligheten för en upphandlande myndighet att i princip ställa vilka krav som helst så länge kraven inte strider mot de grundläggande principerna. Hur dessa krav skulle strida mot de grundläggande principerna framgår inte.
Det finns sedan 2022 möjlighet att fram egna uteslutningsgrunder för upphandlingar under tröskelvärdena. Göteborg har framgångsrikt använt egna uteslutningsgrunder. De har även framgångsrikt försvarat dessa vid domstolsprövning. Jag hittar ingen praxis eller prejudikat vad gäller Lagen Om Offentlig Upphandling i den här sortens frågor, vare sig i underlaget eller på annat sätt.
Utan att vara jurist ser jag det som fullt möjligt att formulera policyn som lagenligt tillgodogör motionens förslag. Vill vi inte riskera att pröva lagen, så hade vi kommit en bra bit på vägen bara genom att vässa områden som åsidosättande av arbetsrätt och sociala aspekter. Vi hade kunnat formulera egna krav på upphandling under tröskelvärdet.
Jag kan inte tolka det som att det handlar om annat än att viljan saknas. Jag yrkar bifall till motionen.
Nina Jakku (V)
Foto: Emmalisa Pauly