Skip to main content

Författare: michaela

Feministisk festival: En mötesplats för hopp och förändring

Malmö feministiska förening har sedan 2014 varit arrangörer av Feministisk festival. Föreningen, som då hade drivit nätverk och påverkansarbete ett par år, såg ett behov av att komplettera de befintliga feministiska mötesplatserna med något direkt från gräsrotsnivån. 

– 2014 var ett medvindsår för feministiska frågor, säger Sofie Olovsson, från arbetsgruppen bakom festivalen. I Malmö arrangerades exempelvis Nordiskt forum som var en stor nordisk och internationell konferens om feminism och kvinnors rättigheter. Vi som var aktiva i frågorna tyckte dock att den var för dyr och tenderade att inte vara så medborgar­nära. Vi sökte därför medel från Malmö stad och satte upp en gratis festival under tre dagar som komplement. 

Festivalen har sedan dess återkommit årligen, ibland med öppet program och ibland med fokus på särskilda teman. I år arrangeras festivalen under en dag, den 7 mars, och temat är våld. På festivalens arrangemangssida på Facebook beskrivs våld som “utsatthet, makt, prioriteringar och vems liv och röster som räknas”. Sofie berättar också att de vill skapa utrymme för rättvisa, ansvarstagande och läkning i en tid som präglas av rädsla och kontroll.

– Det är lätt att vi blir paralyserade av de många våldsbejakande tendenser vi ser och utsätts för på olika sätt i samhället idag. Därför tror vi att det är viktigt att även skapa utrymme för hopp och agens i relation till det här temat. 

Och hoppet och agensen finns i Malmö. I en tid när intresset för feminism tycks sjunka på intresselistan hos både unga kvinnor och män, så som i Ungdomsbarometerns undersökning från 2025, så ser man inte effekterna av den statistiken i den egna organisationen. 

– Jag tror det beror på att Malmö är en bra plats för engagemang, och att många söker sig hit för att få vara en del av det. Kanske särskilt i tider som dessa. Vi har många organisationer och aktivister som hör av sig till oss för att engagera sig i festivalen, så av den anledningen tror jag inte vi märker av de breda samhällsströmningarna lika tydligt.

Festivalen går av stapeln i början av årets valrörelse, och det finns mycket som man från organisationens håll gärna skulle se att nuvarande – och kommande – beslutsfattare i Malmö och Skåne skulle satsa på framåt. 

– Så många feministiska frågor är viktiga, och särskilt just nu. Som att säkerställa tillgängliga bostäder så att alla kan leva självständiga liv, och att kvinnor och våldsutsatta kan lämna farliga och ojämställda relationer. Eller att satsa ordentligt på välfärden. En väl fungerande förskola och skola, och en fungerade sjukvård – inte minst förlossningsvården. Och ett fortsatt starkt stöd till civilsamhället är otroligt viktigt. Civilsamhället bär så många viktiga stödfunktioner, agerar folkbildande och behövs för att ett demokratiskt samhälle ska fungera. 

Och på frågan om vad arrangörerna hoppas på för festivalen – och feminismen – om tio år kommer svaret från Sofie utan fördröjning. 

– Jag hoppas att den konservativa vågen vänt, och att vi kan ta kliv framåt igen. Att vi kan pausa från att behöva bevaka och slåss för rättigheter och positioner som tidigare generationer uppnått, och istället njuta av ett mer progressivt klimat för feministiska frågor. Jag hoppas vi lämnat det individualistiska och kapitalistiska systemet till förmån för mer gemenskap.

Text: Anna Ivarsson

7 mars: Vänsterpartiet på Feministisk festival

Den 7 mars kl. 11.00-16.00 hålls Feministisk Festival på STPLN (Malmöhusvägen 5). Vänsterpartiet kommer att vara där under dagen med bokbord och workshop.

8 mars – Feminister mot fascister!

Den internationella kvinnodagen är inte en högtid. Det är en kampdag. En dag då vi samlas, höjer rösten och påminner oss själva och varandra om att frihet inte är något vi får till skänks — den vinns, försvaras och återvinns tillsammans.

Vi går ut under parollen Feminister mot fascister, för vi ser hur jämställdhet och demokrati utmanas av krafter som vill vrida klockan bakåt. Runt om i världen och här hemma försöker högern begränsa kvinnors och transpersoners rättigheter, tysta minoriteter och stifta lagar som splittrar oss. Det är ingen slump att antifeminism och fascism går hand i hand. När kvinnors frihet hotas, hotas allas frihet.

Vi vägrar acceptera det!

Vi organiserar oss. Vi står sida vid sida. Vi bygger ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Ett samhälle där trygghet inte betyder kontroll, utan rättvisa. Där solidaritet är starkare än hatet som riktas mot oss.

Den 8 mars fyller vi Malmös gator med kraft, värme och motstånd!

Feminister mot fascister är ett löfte om att inte backa. Ett löfte om att fortsätta kämpa tills alla kan leva sina liv fritt från våld, förtryck och diskriminering.

Kom med oss! Tillsammans gör vi 8 mars till en dag av mod, hopp och förändring. Tillsammans visar vi att Malmö står upp — och står emot.

Program söndag 8 mars

Brunch, kl. 10-13

Vad: Brunch med musik, workshops, barnaktiviteter, bokbord och kultur.

Var: Café Barbro, Norra Skolgatan 10 B.

  • Gratis vegetarisk brunch
  • Ansiktsmålning
  • Boksamtal med artisten Imenella om sin nya bok ”Jag ska vara drottning här” (kl. 10.15)
  • Under temat Kvinnor broderar för fred kommer alla gäster att ha möjlighet att skapa sitt eget broderi och dockor genom att använda återvunnet material och måla med olika färger. (kl 10-13)
  • Konstnären Azhar Mahdi har med sig material för en skapande workshop för hela familjen. (kl 10-13)
  • Alexandra Shabo: nutida, progressiv jazzmusiker, med ett personligt och kreativt sound, spelar och sjunger.
  • Arbetarpoeten Jenny Wrangborg läser ur sin nya diktsamling ”Det oss som saknar vi”.
  • Jamila spelar kurdisk musik

Demonstration, samling kl. 13.00

Vad: Demonstration med tal och musik

Var: Samling vid Möllevångstorget. Tåget avgår ca kl. 13.30 mot St. Knuts torg.

Talare:

Från Vänsterpartiet Malmö Nina Jakku
Ung Vänster Alida Fayzylia
Sudanska kommunistpartiet Thuraia Al sheekh

Musik:

  • Country kören
  • Bateria Malmö
  • Demonstrationen avslutas med allsång på St. Knuts torg ledd av Miranda Borgkvist.

Panelsamtal kl. 15.30

Vad: Samtal om Sexualundervisningen i skolan, med skolpolitiska utskottet

Var: Poeten på hörnet

7 mars: Vänsterpartiet på Feministisk festival

Den 7 mars kl. 11.00-16.00 hålls Feministisk Festival på STPLN (Malmöhusvägen 5). Vänsterpartiet kommer att vara där under dagen med bokbord och workshop.

Politisk vinst! Malmövänstern ser till att det blir fler träd i Malmö!

I torsdagens kommunfullmäktige röstade församlingen för Vänsterpartiet Malmös motion om att anta en trädplan. Stadens visioner om mer träd och grönska är bra. Men det räcker inte, det måste bli realitet, det krävs också en rättvis fördelning över staden där grön utjämning mellan områden prioriteras.

Arbetet med att öka stadens träd och grönska är helt avgörande när det gäller Malmös framtida klimatanpassning. Vi går mot ett varmare klimat, ett klimat som kommer medföra stora och utmanande förändringar. Sjukdomar och sjukdomsförlopp kommer förändras på grund av en varmare stad. Energianvändningen som idag främst går till att värma hus kommer att skifta till främst kyla hus. Det finns alltså stora ekonomiska, miljömässiga och hälsomässiga vinster att göra.

Tobias Petersson (V), miljönämnden.

– Den trädplan som nu antagits handlar om så mycket mer än träd; det handlar hur Malmös klimatanpassning styrs. Det handlar om hur vi gör Malmö jämlikare mellan områden och mellan medborgare. Ökad grönska måste bli en verklighet för alla Malmöbor, och det är trädplanen en garanti för, säger Tobias Petersson (V) som skrev motionen tillsammans med Gunilla Ryd (V).

Tack vare vår motion är denna trädplan nu verklighet! Malmövänstern gör skillnad!

Malmövänstern har satt sina listor till kommunfullmäktige

Anfal Mahdi, Anders Andersson, Nina Jakku, Marek Lakatos och Sadiye Altundal.

Nu är Malmövänsterns listor till kommunfullmäktige satta. ”Vi har valt ett starkt kollektiv, som kommer att driva en fantastisk valrörelse. Vi är också redo att genomföra vänsterpolitik som Malmö är i stort behov av”, säger Nina Jakku som valdes till listetta.

En röst på Vänsterpartiet i valet är en röst för att styra politiken vänsterut, en röst för ett mer jämlikt samhälle. Vi har tidigare under flera år suttit i styret och då genomfört politik som gjort skillnad för Malmöborna.

– Vi har antagit en bra grupp och vi är beredda att leda förändringen som Malmö behöver. Nu rusar vi in i valåret för lägre hyror, bättre skola och en klimatomställning värd namnet. Tillsammans kan vi bygga en starkare välfärd och ett tryggare Malmö, säger Anfal Mahdi.

För oss är politikens grundläggande uppgift att skapa jämlikhet mellan människor, det är därför vi är ett socialistiskt parti och vi ställer upp i parlamentariska val för att vi vill förändra. Våra förslag går ut på att omfördela makt och resurser genom demokratiska beslut.

– Klyftorna i Malmö är skapade av politiska beslut, och de kan förändras genom nya. Att välja Vänsterpartiet i Malmö i valet är att välja en politik som stärker socialtjänsten, bygger ut det förebyggande arbetet och sätter solidaritet först, säger Marek Lakatos.

Frågorna vi driver har alla gemensamma mål: Att minska klyftorna, öka jämlikheten och gemensamt bygga en ekologiskt hållbar stad där alla har makt över sitt eget liv och möjlighet att påverka vårt gemensamma samhälle.

– Vi ska göra Malmö mer jämlikt och hållbart med bättre arbetsvillkor!, säger Anders Andersson.

Nina Jakku och Anfal Mahdi. Fotograf: Sofie Valfridsson.

Hela listan plats 1-50:

1. Nina Jakku

2. Anfal Mahdi

3. Marek Lakatos

4. Anders Andersson

5. Sadiye Altundal

6. Carin Gustavsson

7. Daniel Sestrajcic

8. Boel Pettersson

9. Tobias Petersson

10. Lisa Stolpe

11. Kerstin Håkansson

12. Halimo Nuur

13. Yomn Kadoura

14. Hussein Monzer

15. Anton Wendt

16. Ana Maria Stuparich Clementi

17. Zee Vieira

18. Sara Andersson

19. Carlos González

20. Sofie Valfridsson

21. Marcus Falk

22. Miranda Fingal

23. Lisa Jönsson

24. Ola Brunnström

25. Anette Karbin

26. Truls Persson

27. Mats Billberg Johansson

28. Ehab Khalaf

29. Pernilla Luttropp

30. Kristian Månsson

31. Emma Eliasson Åström

32. Abdoulaye Bah

33. Sofia Lord

34. Anton Öhman

35. Jens Börjesson

36. Maria Öhrn

37. Anneli Brunberg

38. Tahmoures Yassami

39. Ester Lundberg

40. Johan Strandell

41. Maria Kållberg

42. Navid Lindberg

43. Mehdi Bendkia

44. Amed Robin Zagrosan

45. Mikael Sörling

46. Maja Sager

47. Andrea Iossa

48. August Lindmark

49. Benjamin Davies

50. Patrik Strand

51. Madeleine Håkansson

Även Vänsterpartiet Malmös kommunalpolitiska program 2026-2030 antogs på medlemsmötet 1 mars.

”Det som utmärker Malmö är vår kärlek till staden” – intervju med Nina Jakku

Hej Nina! Nu har vi satt vårt kommunalpolitiska program för 2026 till 2030! Kan du peka ut tre prioriteringar i programmet – vilka är dom, och varför? 

  1. Bostad: Den nationella bostadspolitiken har havererat. I kommunen har vi ett ansvar att se till att det finns bra bostäder som Malmöborna har råd att hyra. Både på det nationella och lokala planet är Vänsterpartiet det bästa och ofta enda alternativet för en seriös bostadspolitik. Vi sätter behov och rättigheter framför marknaden.  
  2. Skola: Utbildning i alla dess former är centralt för ett välfungerande samhälle. Alla barn ska ges samma möjligheter till en bra skolgång, oavsett vilka deras förutsättningar är. Genom att satsa på barnen och skolan, satsar vi också på arbetsmiljön för lärare och annan personal. 
  3. Jobb: Även här har den nationella politiken havererat och arbetslösheten är skyhög, både i landet och i Malmö. Det finns en möjlighet att skapa nya och trygga jobb genom ordentliga sats­ningar på klimat och välfärd (vilka också är nödvändiga i sig).  
”Ofta är vi det enda partiet som driver fackens och civilsamhällets krav”, säger Nina Jakku i intervjun. Här håller Jakku tal på Minnesdag för Novemberpogromen 2025.

Vänsterpartiet i Malmö har haft en kampanj där vi lyssnat in vad Malmö­borna tycker om Malmö och hur vi gör Malmö bättre. Vill du dela med dig av dina insikter därifrån?

– Malmöborna trivs i Malmö, både i staden som stort men också i de områden vi bor i. Men det finns problem som är strukturell arbetslöshet, höga hyror, undermåliga bostäder, dyra fritidsaktiviteter, för lite personal i skolorna, otillgänglig sjukvård osv. Det som fungerar eller utmärker Malmö är vår kärlek till staden och Malmöbornas ansvarstagande. Vi engagerar oss i våra områden, ungdomar, föreningsliv. Politiken behöver ta ansvar för att alla områden och människor får samma förutsättningar. Det kan vara i form av kultur- och fritidsaktiviteter, lokaler att mötas i, bra bostäder och billigare kollektivtrafik.  

Ofta är vi det enda partiet som driver fackens och civilsamhällets krav.

Vad är du mest stolt över i vårt politiska arbete i Malmö?

– Att vår politik är grundad i verkligheten som Malmöborna lever i. Ofta är vi det enda partiet som driver fackens och civilsamhällets krav. Vi skapar inte pappersprodukter och tomma visions­dokument, utan har en riktig vilja att göra Malmöbornas liv bättre. Vi arbetar inte politiskt för att sko oss själva. Det vi driver är genomförbart, men förutom det också helt nödvändigt.  

Om du fick ändra en sak i Malmö med ett pennstreck – vad skulle det vara?

– Det skulle nog vara finansieringen av välfärden. Välfärden ska finansieras fullt ut, det är både kortsiktigt och dumdristigt att snåla in på barnens framtid, arbetares villkor, socialt arbete, funktionsstöd, fritid, kultur och äldreomsorg. 

Kommunalråden Nina Jakku och Anfal Mahdi träffar DSA från New York, som är på besök i Malmö.

Hur vill du att Malmö ska beskrivas om 10 år?

– En jämlik stad. En trygg stad där alla har arbeten med goda villkor att gå till och lön som räcker till att leva goda liv. En stad där alla har råd att hyra en bra och tillräckligt stor bostad. Där varje skola är den bästa skolan och där varje människa i behov får den vård och omsorg de behöver. En grön stad med tillgänglig och gratis kollektivtrafik, en stad där kultur och fritid frodas. En stad där inga murar byggs, där varje människa är trygg och fri.  

Vad ser du fram emot mest i valrörelsen? 

– Att träffa ännu fler Malmöbor och att tillsammans med kamrater i parti­föreningen och distriktet kämpa oss fram till en valseger. 

 Om vi får styra i Malmö efter valet – vad är det första vi gör?

– Vi har politiken som gör Malmöbornas liv bättre, lättare och friare. Nu är det dags att den får ordentligt genomslag. Både det första och det genomgående vi gör i ett styre är att få igenom så mycket som möjligt av vår politik. Det innebär bland annat att det inte ska skäras ner i välfärden, hyrorna ska hållas nere och klimatsatsningar ska vara reella.

– Förhoppningsvis har vi en annan regering också då, men annars behöver Malmö vara allt det som Tidöregeringen inte är. Vi behöver ta det lokala ansvaret, vara en motvikt till både rasism, nedskärningar och alla halvmesyrer som inte löser några problem utan i värsta fall skapar nya.

Text: Michaela Larsson

Stoppa tonårsutvisningarna nu! – Vänsterpartiet Malmö håller gemensam manifestation

I början av februari la Vänsterpartiet och Miljöpartiet fram ett utskottsinitiativ i socialförsäkringsutskottet gällande tonårsutvisningarna. Enbart Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade för vårt utskottsinitiativ som hade stoppat tonårsutvisningarna.

Den som har sin familj i Sverige och som rotat sig i landet ska också känna sig trygg med att den har en framtid här. Under den senaste tiden har det rapporterats om ett flertal fall där unga personer hotas att utvisas ensamma till sitt ursprungsland trots att de levt större delen av sina liv i Sverige, talar svenska och jobbar eller studerar. Detta då de från sin 18-årsdag inte längre anses vara en del av sin ursprungliga familj och därför saknar skäl att vistas i Sverige.

– Det här är omänskligt och ett uttryck för det som Tidöpartierna kallar sitt paradigmskifte i migrationspolitiken. Ulf Kristersson säger att han inte är intresserad av några “konstiga undantag”. Hade han träffat de här ungdomarna hade han aldrig kunnat uttrycka sig på det sättet, säger Tony Haddou, migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.  

Det här sker i kombination med att regeringen avskaffat spårbytet, ökat lönekravet och att man nu vill avskaffa de permanenta uppehållstillstånden. 

– Tonårsutvisningarna är inte ett undantag från Tidöpartiernas migrationspolitik utan man är beredd att offra de här ungdomarna för att få igenom sin politik. Det är inhumant och oacceptabelt, säger Tony Haddou. 

Malcolm Momodou Jallow, riksdagsledamot (V), ordförande i civilutskottet och bostadspolitisk talesperson, är på plats på lördagens manifestation.

Gemensam manifestation i Malmö

Nu är det nog! Det är dags att samlas och kräva ett stopp för tonårsutvisningarna. Vi måste höja våra röster för en medmänsklig migrationspolitik och för solidaritet, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

Vänsterpartiet är medarrangör för en manifestation mot regeringens inhumana migrationspolitik som gör att bland annat barn och tonåringar blir utvisade från Sverige. Manifestationen hålls på St. Johannesplan (Triangeln) lördag 28 februari kl. 12.00. Malcolm Mamodou Jallow, riksdagsledamot (V), ordförande i civilutskottet och bostadspolitisk talesperson, är på plats och talar.

Manifestationen arrangeras av Vänsterpartiet Malmö, Miljöpartiet Malmö och Centerpartiet Malmö. Vänsterpartiet är tydliga med att även om alla tre partier vill stoppa utvisningarna, så skiljer sig Vänsterpartiets och Centerpartiets migrationspolitik åt.

– Vänsterpartiets migrationspolitik bygger på solidaritet och principen att alla människor har ett lika värde. Vi vägrar gå med på ett synsätt där människors rättigheter avgörs av deras ekonomiska nytta eller anpassning till kapitalistiska idéer om så kallad lönsamhet, säger Malcolm Mamodou Jallow.

– Ett land som utvisar sina barn har förlorat sig själv och sin mänsklighet. Men ett folk som reser sig kan vinna tillbaka mänskligheten och moralen. Vi gör det tillsammans nu, säger Jallow.

Oppositionsrådet Anfal Mahdi är på plats på manifestationerna mot utvisningspolitiken. Foto: Emmalisa Pauly

Även oppositionsrådet Anfal Mahdi (V) är på plats och talar på lördagens manifestation.

– Jag har en hälsning till Sveriges regering: När man bygger bo med rasister, så får man rasistisk politik. Lyssna på den breda majoriteten av Sveriges befolkning och dom färska opinionsundersökningarna som visar att svenska folket är emot tonårsutvisningar, säger Anfal Mahdi.

Läs mer:

Kommande manifestationer i Malmö:

Engagera dig i kommunpolitiken i Malmö (miljönämnden)

Vill du påverka Malmö? Vill du vara engagerad i stans kommunpolitik? Vi vill ha fler som företräder Vänsterpartiet och arbetar med Malmös lokala vänsterpolitik!

Ersättare i miljönämnden

Miljönämnden ansvarar enligt lag för kommunens tillsyns- och kontrolluppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet och livsmedelsområdet. Miljönämnden ansvarar för strategiskt och långsiktigt miljöarbete och ska processleda, stödja och samordna kommunens miljöarbete för en hållbar utveckling.

Vi behöver bli fler vänsterpartister i miljönämnden. Vill du var ersättare i miljönämnden eller vet någon annan som du tror skulle passa bra till uppdraget? Nominera till [email protected] senast 2 mars 2026. Kom med! Tillsammans leder vi kampen för ett rödare och rättvisare Malmö.

Praktiskt

Det är viktigt att du vill ge av din tid och ditt engagemang! Vi har möten ett par gånger per månad. Det finns alltid trevliga kamrater och kaffe – och oftast god fika!

Du har rätt att gå från jobbet för att utföra ditt politiska uppdrag för Vänsterpartiet. Du tar tjänstledigt med betalt under de timmar du deltar i arbetet i kommunpolitiken.

Kampen för en valseger börjar nu! – intervju med Benjamin Davies

”Det viktigaste är förstås budskapet och hur det anpassas till mottagarens förutsättningar att ta emot det”, säger valledaren, som tillträdde sin post i höstas.

 Och i det fallet finns det hopp. Strax efter vi talats vid läser jag fredsforsk­aren Göran Holmqvists debattartikel om den svenska opinionen; statistik från flera stora mätningar visar att den enskilde svensken är betydligt mer progressiv än vad de styrande politiska partierna verkar fatta (DN 15 januari).

Minoritet mot migration

Här ser man att det är en minoritet av svenskarna som är negativa till klimatåtgärder, migration och bistånd – tre käpphästar för Tidöregeringen – frånsett att en knapp majoritet vill ta emot färre flyktingar (SOM-institutet). Det är dessutom färre än en tredjedel som motsätter sig fler arbetskrafts­­invandrare, och endast ”en tiondel som vill att Sverige bör ta emot ’få eller inga’ migranter”. 

Enligt samma statistik är väljarna mer positiva till såväl inhemska som europeiska klimatskatter än vad som avspeglas i den politiska debatten, enligt Holmqvist.

Malmövänstern lyssnar

För de aktivister som deltagit i Malmö­vänstern lyssnar är detta kanske ingen överraskning. Citat från dessa möten ställs nu ut på Poeten på hörnet på Södra Förstadsgatan. Valledaren Benjamin Davies, som flyttade från södra England till Sverige för dryga sex år sedan, låter inte sina egna hjärtefrågor styra.

– Agitationen sker på så olika nivåer, lokalt, regionalt och nationellt. Men för mig kan det sammanfattas i begreppet solidaritet, att bejaka gemensamma intressen trots olika förutsättningar och oberoende av kön och etnicitet.

Företräder färre

I det ljuset, tillägger han, framstår de borgerliga partierna än mer som de intresseorganisationer de är, partier som företräder mindre, mer bemedlade samhällsskikt.

–Dessutom sitter jag inte med svar på en massa frågor. Vi måste hela tiden lyssna in varandra, hämta in de roliga idéerna och leta rätt på alla de verktyg vi behöver.

En sådan idé är att komplettera valstugan med cykelreparationer – om man nu hittar valstugorna, alla tre …

–Jag hörde ryktesvägen att de skulle finnas ute i Kvarnby, vid folkhögskolan. Lyckligtvis stämde det, säger valsamordnaren som fick cykla dit för att kolla.

Inga skyddsombud

Ett framgångsrikt valarbete ska fungera på såväl det praktiska, politiska som personliga planet.

–Aktivisterna arbetar ideellt, och man måste förstå att de är begränsade i både tid och energi. De har inga skyddsombud. De är dessutom en blandning av mycket erfarna med­lemmar och helt nyrekryterade, vilket i grunden är en stor styrka.

För sju år sedan var Benjamin Davies själv en av dessa unga, som en av Jeremy Corbyns valarbetare i Labours mindre framgångsrika valrörelse 2019, under en tid då alla frågor hamnade i skuggan av ett kommande Brexit. 

Inkluderande valrörelse

– Då handlade det förstås om enmansvalkretsar. I min konservativa valkrets hade Labour tyvärr aldrig någon chans. Däremot blev det en historiskt livlig och inkluderande valrörelse. Många som aldrig blivit sedda av politiken blev aktiva för första gången.

Kanske ett gott omen för dem som hoppas på något liknande i Malmö för nästa mandatperiod. Valledarens erfarenheter som tjänstledig doktorand vid Historiska institutionen i Lund tangerar dagens arbete, fast ändå inte.

Benjamin Davies kommande avhandling analyserar den kinesiska propagandan.

– 2015 var jag volontärlärare på den kinesiska landsbygden. Där är propagandans avsändaren tydlig och budskapen entydiga utan några som helst provokationer.

Text: Per Längby

Hej till Vänsterpartiet Malmös nya styrelse!

Delar av den nyvalda styrelsen. På bild: Joy Frid, Ulrika Mårtensson, Richard Olsson, Ehab Khalaf, Tove Karneud, Pål Brunnström, Katarina Ek och Martin Sjöstrand. På bilden syns även den fantastiska blomman som medlemmen Chris Vinnefelt skapat.

7 februari höll Vänsterpartiet Malmö årsmöte på Motetten Folkets Hus. Tove Karnerud blev omvald som ordförande, tillsammans med en delvis ny styrelse.

Vi välkomnar alla kamrater: Andrea Iossa, Pål Brunnström, Reman Rahman, Richard Olsson, Tove Karnerud, Lisa Jönsson, Alexandra Koch, Joy Sjöstrand, Ulrika Mårtensson, Ehab Khalaf, Katarina Ek, Martin Sjöstrand och Ingrid Nihlgård.

Det är en enorm ära att bli vald till ordförande för Vänsterpartiet Malmö för tredje året. Ni ska veta att jag tar uppdraget på allvar och ser på förtroende med vördnad. Partiet bygger vi tillsammans, och jag skulle aldrig klara det utan övriga förtroendevalda och aktivister i Malmö. Ni bär mig! – Tove Karnerud

Vad hände med arbetarklassen? Intervju med Johan Alfonsson

Redan omslaget på Vad hände med arbetarklassen? andas 1970-tal. En handritad illustration med sober färgskala, ett funktionellt typsnitt och så titeln. Men om arbetarklassen då besjöngs av Hoola Bandoola band så är den idag i stort sett osynlig i media och i den politiska debatten.

Vi är idag mycket rikare än på 1970-talet, och alla de tre största partierna gör anspråk på att tala för arbetar­klassen: Socialdemokraterna av tradition, M som ”det nya arbetar­partiet” och SD som självutnämnda representanter för det svenska folkets röst. Trots detta blir klyftorna större och villkoren sämre och sämre för de som tillhör arbetarklassen.

Johan Alfonsson är sociolog och forskar om låglönejobb och det otrygga arbetslivet. Boken är en grundlig redo­görelse för vad som hänt de senaste decennierna, med en kombination av fakta, analys och personliga betraktel­ser över morföräldrarna och hur Sverige förändrats sedan dess.

Bokens undertitel är ”Om svek, makt och ojämlikhet i Sverige”, och det är en god sammanfattning av innehållet. Arbetare har fått sämre arbetsvillkor, lever kortare och halkar efter eko­nomiskt. Istället har statens pengar gått till skattesänkningar och till att förenkla medelklassens livspussel.

Vad är då arbetarklass? Alfonsson pekar på två avgörande delar som har att göra med makt på arbetsmarknaden. Dels värdet på en persons arbetskraft, dels tillgång och efterfrågan på arbetet i fråga. En läkare är övre medelklass eftersom det krävs en lång utbildning, och eftersom det finns en stor efter­frågan på deras kompetens. Detta ger dem makt på arbetsmarknaden, som till exempel en städare saknar, vilket i sin tur gör att de kan få bättre villkor och skyddas till viss del.

Jag ringer upp författaren Johan Alfonsson.

Varför skrev du boken?

– Arbetarklassen har blivit allt mer ignorerad i samhället. Till exempel under inflationskrisen handlade mycket av diskussionen i media om medelklassen och hur de blivit drabbade, till exempel av de stigande räntorna. Det lät som medelklassen skulle falla ner i proletarisering.

– Men arbetarklassen drabbades hårdast. Hyrorna gick upp, och har gjort det under en lång tid, och även en stor del av arbetarklassen bor i boende de äger. Eftersom deras löner backade mer än medelklassens så drabbades de dubbelt.

I boken tar du upp att Socialdemo­kraterna bytte fokus till medelklassen efter valförlusten 2006. Varför har de inte skiftat tillbaka?

– Analysen efter det valet var att man förlorat för att man inte lyckats nå medelklassen. Det fanns också en idé om att arbetarklassen var på väg bort i det nya tjänstesamhället.

– Det var ett fatalt misstag. Arbetarklassen har inte försvunnit, men de har blivit övergivna politiskt och har fått det sämre. Så de har börjat rösta på högerpartier. Socialdemokraterna har nu svängt, men de har lagt fokus på SD:s frågor, som invandring och hård­are straff, och då kommer de aldrig kunna driva sin egen politik.

Arbetsmarknaden har förändrats, och det finns inte längre särskilt många manliga fabriksarbetare. Spelar det roll att många har den här nostalgiska bilden av vad en arbetare är?

– Det är bara att gå in och se på affischerna på valfritt fackförbunds kontor för att se att den manliga kroppsarbetaren har varit ett ideal, och att de minskat i antal har drivit på idén om att arbetarklassen försvunnit. Det vanligaste jobbet i Sverige idag är undersköterska, och det är ett tydligt arbetarklassyrke. Men också vårdbiträden, folk som jobbar i handeln, lager och så vidare.

– En vanlig idé är att klass beror på lön, och att man idag inte kan prata om klass eftersom ”en snickare tjänar mer än en lärare”. Men det stämmer inte, utan de med arbetarklassyrken har mycket lägre löner än den övre medelklassen, upp till 2,5 gånger mindre. Lönen beror på klass, inte tvärtom. Har du mycket marknadsmakt får du hög lön.

Din bok innehåller mycket tabeller och grafer. Varför valde du det fokuset?

– I debatten finns det många anekdotiska berättelser, som medelklassens förfall eller att arbetarklassen inte längre existerar eftersom deras löner är lika höga som medelklassens. Men detta stämmer inte och ska man prata om frågor som löner, trygghet och hälsa så finns det data som man bör använda. 

– Det har hänt att folk kommit fram till mig på stan och kritiserat mig för att deras personliga upplevelse inte matchar det som står i boken. Det är som att anekdoten trumfar datan – men det är inget bra bas för att prata samhällsförändring.

Du resonerar en del kring makt på arbetsmarknaden och före­slår arbetstidsförkortning som en vägen till ökad strukturell makt för arbetarklassen. 

– Arbetarklassens villkor har försämrats på grund av att deras strukturella makt har försämrats, och för att förbättra villkoren måste man ändra maktbalansen. Om maktstriderna utspelar sig på arbetsmarknaden är det där man måste slåss, genom att slå in en kil i marknadens logik.

– Kortare arbetstid leder till lägre arbetslöshet, vilket i sin tur minskar trycket nedåt på löner och villkor, som i sin tur leder till bättre villkor på sikt. Det är också en populär fråga, eftersom de flesta vill ha kortare arbetstid.

Hur ser det ut med andra frågor? Hur får vi medelklassen att köpa frågor som vinster i välfärden eller lägre RUT och ROT?

– Jag tänker att man inte behöver fokusera så mycket på medelklass­väljarna, eftersom det är de man prioriterat i trettio år, och många av dem röstar redan vänster. De politiska förändringarna som skett beror inte på medelklassen utan på att arbetarklassen röstar annorlunda, och därför behöver man fokusera på maktfrågorna.

Vad hände med arbetarklassen? är en kort och kompakt bok. Den är perfekt ett valår som detta, för den som vill ha en klar bild över hur Sverige utvecklats de senaste decennierna, och en annan bild av dagens klas­s­samhälle.

Text: Johan Strandell