Skyhög arbetslöshet, dåliga arbetsvillkor och låga löner. Det går att förändra. Vi ska satsa på välfärden och anställa fler. Dessutom ska vi höja lägstalönerna så att alla har pengar kvar i slutet av månaden. Vi ska skapa meningsfulla jobb i den gröna omställningen, för ingen ska gå arbetslös. Men jobb är inte hela livet. Du jobbar också för att kunna leva. Därför vill vi sänka arbetstiden så att du får mer tid för familj, fritid och livet.
Vänsterpartiet vill:
Höja lägstalönerna
Införa 30 timmars arbetsvecka
Anställa fler i välfärden och skapa gröna jobb
Om Vänsterpartiet
Vänsterpartiet står på din sida – du som är hyresgäst, du som jobbar, du som söker asyl. Vi ska ställa om för klimatet, satsa på välfärden och ge makten tillbaka till folket. Vi ska bygga ett Malmö som håller ihop, och där alla har råd att leva och bo. För det är Malmö som det ska va’!
Vänsterpartiet Malmö är Vänsterpartiets största partiförening. Vi kämpar för ett jämlikt Malmö i kommunfullmäktige men verkar också bland Malmös socialistiska, feministiska, antirasistiska och gröna rörelser. Jämlika samhällen är en förutsättning för alla människors frihet.
Idag går lärare på knäna och många elever får inte den hjälp de behöver. Så ska det inte vara. Barnen är framtidens sjuksköterskor, klimatkämpar och ingenjörer – självklart ska vi göra de satsningar som behövs! Vi ska minska barngrupperna, anställa fler lärare och ge mer stöd till elever som behöver det. Skolan ska finnas nära och fungera för alla, oavsett var i Malmö du bor.
Vänsterpartiet vill:
Ha mindre klasser och barngrupper
Anställa fler lärare och skolpersonal
Ge mer pengar till elevstöd
Vänsterpartiet står på din sida – du som är hyresgäst, du som jobbar, du som söker asyl. Vi ska ställa om för klimatet, satsa på välfärden och ge makten tillbaka till folket. Vi ska bygga ett Malmö som håller ihop, och där alla har råd att leva och bo. För det är Malmö som det ska va’!
Om Vänsterpartiet
Vänsterpartiet står på din sida – du som är hyresgäst, du som jobbar, du som söker asyl. Vi ska ställa om för klimatet, satsa på välfärden och ge makten tillbaka till folket. Vi ska bygga ett Malmö som håller ihop, och där alla har råd att leva och bo. För det är Malmö som det ska va’!
Vänsterpartiet Malmö är Vänsterpartiets största partiförening. Vi kämpar för ett jämlikt Malmö i kommunfullmäktige men verkar också bland Malmös socialistiska, feministiska, antirasistiska och gröna rörelser. Jämlika samhällen är en förutsättning för alla människors frihet.
Bo billigare. Grönare. Mer plats för hela familjen. Så kan Malmö vara.Men idag byggs det för dyrt och hyrorna höjs år efter år, barnfamiljer vräks och unga kan inte flytta hemifrån. Vi accepterar inte att marknaden styr vem som har råd att bo i Malmö. Vi ska frysa hyrorna och bygga fler billiga hyresrätter med ren energi. Vi ska skapa barnvänliga och grönskande gator där grannar kan mötas.
Vänsterpartiet vill:
Frysa hyrorna – stoppa hyreshöjningarna
Fixa fler barnvänliga och gröna gator
Bygga billigare och fler bostäder
Om Vänsterpartiet
Vänsterpartiet står på din sida – du som är hyresgäst, du som jobbar, du som söker asyl. Vi ska ställa om för klimatet, satsa på välfärden och ge makten tillbaka till folket. Vi ska bygga ett Malmö som håller ihop, och där alla har råd att leva och bo. För det är Malmö som det ska va’!
Vänsterpartiet Malmö är Vänsterpartiets största partiförening. Vi kämpar för ett jämlikt Malmö i kommunfullmäktige men verkar också bland Malmös socialistiska, feministiska, antirasistiska och gröna rörelser. Jämlika samhällen är en förutsättning för alla människors frihet.
Daniel Sestrajcic är med och organiserar den stora vänsterkonferensen Organize! Movement Meetup 15-17 i maj i Malmö. Foto: Nils Sjöholm.
15–17 maj är det dags för en stor internationell vänster-meetup i Malmö.Organize! Movement Meetup blir en plats för människor som inte bara vill diskutera politik, utan bli bättre på att faktiskt organisera och bygga folklig makt – i bostadsområden, på arbetsplatser och i rörelser.
Daniel Sestrajcic är en organisatörsveteran och nytt namn på listan för Malmös kommunfullmäktige. Han organiserar, med Zetkin Foundation, konferensen som samlar 300 organisatörer, utvecklare och aktivister från hela Europa och USA.
– Vi ger närmare 40 sessioner: workshops om exempelvis dörrknackning och medlemsaktivering, facklig kamp och bostadsorganisering, 1-on-1 samtal, strategier för att vinna val och bygga långsiktig makt och till och med spela spelet Billionaire & Gilliotines. Är du utvecklare eller designer finns flera tech-sessioner och till och med ett Code Camp, säger Daniel Sestrajcic entusiastiskt.
Vilka kommer besöka konferensen?
– Jag är superstolt över att den legendariske vänsterledaren Jeremy Corbyn kommer och talar både på konferensen och på den öppna vänsterfesten för alla Malmöbor med hjärtat till vänster! Några andra som kommer är Valery Alzaga från Mexiko – en genial facklig organisatör som förenat migranter och fackföreningar, Gustavo Gordillo och Magdalena Morena som var DSA-arkitekter bakom Zohran Mamdanis framgångsrika kampanj för borgmästare i New York, Susanne Lang som är en riktig gräsrotsorganisatör för Die Linke och massiva rörelser i Tyskland. Men vi har också Erik Helgesson från Hamnarbetarförbundet, vår tidigare partisekreterare Aron Etzler, Samah Elous från Leading Change Network och författaren Jonathan Smucker och många fler, säger Daniel Sestrajcic.
Varför är det viktigt att vänsterrörelser gör den här typen av arrangemang?
– För att vi inte vinner automatiskt bara för att vi har rätt i sak. Det finns idag en global höger som är välorganiserad, strategisk och långsiktig. Om vi ska kunna möta det måste vi också bygga kapacitet – och det gör vi inte var och en för sig. Den här typen av platser gör att erfarenheter från till exempel framgångsrika kampanjer i Tyskland, Frankrike eller USA snabbt kan spridas och omsättas i andra sammanhang.
– Och kanske viktigast: det bygger relationer. Rörelser som känner varandra, litar på varandra och lär av varandra blir starkare över tid. Och vi har kul! Världen är förjävlig och deprimerande just nu – vi måste ha kul.
Vi ska göra en fantastisk valrörelse i år. Vad ser du fram emot mest?
– Jag ser fram emot en valrörelse som inte bara handlar om budskap, utan om organisering. Där människor inte bara är mottagare, utan aktörer. Om vi lyckas med det kan det här bli mer än en valrörelse – det kan bli ett steg mot att bygga en rörelse som faktiskt kan förändra maktförhållandena på riktigt och göra verklighet av målet av att vara största parti och aktör 2030. Vi förstår ju att valrörelser bara är en parentes i den långa kampen för att bygga ett radikalt block som kan åstadkomma verklig förändring, avslutar Daniel Sestajcic.
I år är det val, och vi ska byta ut regeringen och få ett nytt styre i Malmö! Alla kan få plats i en valrörelse. Oavsett om du vill prata med väljare, dela ut flygblad, knacka dörr, möta Malmöbor, koka kaffe eller sjunga i en kör.
Vad vill du göra i valrörelsen? Fyll i vår valenkät
Det bästa sättet att engagera dig är att fylla i vår valenkät. Det tar cirka två minuter.
Aktivera dig!
Ladda ner Agera-appen (tillfälliga problem med Android – om du får de problemen, besök barahttps://app.zetkin.org/o/1för att boka in dig)
💬 Utbildning: Möta väljare
Känner du dig osäker på hur det är att möta väljare som vänsterpartist? Tycker du att det är svårt att diskutera med personer som står långt ifrån dig politiskt? På den här träffen får du öva på att snacka politik för att övertyga folk! Träffen är till för både dig som är ny och osäker, och för dig som har erfarenhet men vill bli ännu bättre. Vi går igenom korta teorier om hur det går att förändra personers tankemönster och klassiska retorik-tips. Vi kommer göra övningar i hur du aktivt kan lyssna och styra samtalen för att hamna på vår politiska planhalva.
Valstudieträff: Satsa på framtiden – satsa på skolan! (21 maj)
Vad innebär att satsa på skolan? Det är att sätta lärande framför privata vinstintressen och att ge skolanställda bra villkor. Det är att ha en välfungerande elevhälsa och att satsa på modersmålsundervisning. Vi måste bryta social ojämlikhet så tidigt som möjligt – redan på förskolan. Vårt kommunalråd Nina Jakku guidar dig igenom vår skolpolitik och förbereder dig för en valrörelse där skolan tar plats.
Datum och anmälan: 21 maj, 19:00–21:00, på Poeten på Hörnet: LÄNK
Den här dagen kommer göra dig redo för att ta dig an valrörelsen med Vänsterpartiet Malmö! Vi kommer att djupdyka i våra viktigaste valfrågor, få genomgång av dokument som guidar oss i valrörelsen och få strategier för att möta osäkra väljare. Några områden vi går igenom:
Vänsterpartiets populära förslag
Sjukvården – väljarnas viktigaste valfrågor
Malmövänsterns fokusfrågor i valet: jobb, skola och bostad
Tips för att möta väljare
Träffen riktar sig främst till dig som inte har gått tidigare valstudier med Malmövänstern i år, men självklart är du som bara vill ha en uppfräschning också välkommen!
Datum: 16 augusti kl. 10.00-15.00 Plats: Poeten på hörnet
När John Hörnquist besökte Poeten på hörnet i Malmö den 22 mars för att tala om sin kommande bok Världens återkomst: kapitalet, imperiet och socialdemokratins gränser kretsade samtalet kring en central fråga: hur hänger ekonomin, geopolitiken och den nationella politiken ihop och varför har högern haft lättare än vänstern att formulera en berättelse om den nya tiden?
Hörnquists utgångspunkt är att kapitalismen aldrig fungerar av sig själv. Den formas alltid tillsammans med stater, politiska beslut och maktblock. Det handlar ytterst om vem som kontrollerar samhällets överskott och vad det används till välfärd, produktion och utveckling, eller finans, räntor, militär och kontroll. Utvecklingen i Sverige sedan 1980-talet – med finansialisering, privatiseringar och ökade kapitalinkomster – är enligt Hörnquist en del av en större global förändring där allt större delar av överskotten flyttas från uppbyggande verksamhet till spekulation och finansiella tillgångar.
När ojämlikheten ökar och den ekonomiska tryggheten minskar uppstår politisk instabilitet. Om inte vänstern lyckas formulera konflikten som en fråga om ekonomi och makt riskerar den i stället att formuleras som en konflikt mellan kulturer, religioner och nationer. Då framstår rasism, nationalism och militarisering som logiska politiska svar. Konflikten flyttas från klass.
Den världsordning som växte fram efter kalla kriget byggde i hög grad på USA:s dominans över finanssystemet, militärmakten, handeln och energiflödena. En central del i denna ordning har varit kontrollen över Mellanöstern och dess olje- och gasresurser. Stabil tillgång till energi, handel i dollar och politiskt inflytande över regionen har varit avgörande för USA:s globala maktställning. Därför har Mellanöstern gång på gång präglats av krig, interventioner, allianser med auktoritära regimer och konflikter som hållit regionen politiskt splittrad men strategiskt kontrollerbar.
Denna geopolitik hänger också ihop med den ideologiska utvecklingen i Europa. Hörnquist menar att den islamofobiska högern inte bara ska förstås som en reaktion på migration eller kulturkonflikter, utan som en del av en bredare världsbild. Här lyfter han bland annat motsättningen i nyliberalt tänkande, som hos Friedrich Hayek: å ena sidan idén om en universell global marknad, å andra sidan ett beroende av föreställningar om västerländsk kulturell överlägsenhet. Den motsägelsen leder till en världsbild där vissa människor ses som fullt integrerade i marknadssystemet medan andra betraktas som ”överskottsbefolkningar” utan egentligt marknadsvärde – vilket i praktiken öppnar för rasism och exkludering.
I en sådan världsbild framstår hotet alltid som yttre: från Mellanöstern, från islam, från migration, snarare än från ekonomiska strukturer, ojämlikhet och kapitalets makt. När konflikter i Mellanöstern leder till migration till Europa kan högern därför flytta fokus från ekonomisk politik till identitet, kultur och säkerhet. På så sätt binds geopolitik, militarisering och inrikespolitik samman i en och samma politiska berättelse, där sociala problem förklaras med yttre hot i stället för med ekonomiska motsättningar
Hörnquist beskriver detta som en ny politisk logik där militarism utåt och hårdare samhällen inåt går hand i hand. Militära satsningar, säkerhetspolitik och en hård migrationspolitik legitimeras genom samma världsbild. Samtidigt skapas nya marknader och vinster inom försvarsindustri, säkerhet och gränskontroll. Ekonomi, geopolitik och ideologi förstärker varandra.
Samtidigt håller världen på att förändras. Den unipolära värld där USA ensamt dominerade efter kalla kriget utmanas nu av en mer multipolär värld med Kina och andra växande ekonomier. När denna maktbalans förändras ökar konflikterna om handelsvägar, naturresurser, teknologi och politiskt inflytande. I denna situation riskerar Europa att hamna i ett beroendeförhållande där man följer USA:s geopolitiska linje, trots att Europas ekonomiska intressen i många fall skulle gynnas av stabilare relationer med både öst och syd.
Hörnquists övergripande poäng är därför att vänstern måste formulera en politik där nationell politik, ekonomisk politik och geopolitik förstås som delar av samma helhet. Annars kommer högern fortsätta dominera problemformuleringen genom att beskriva världen som en kamp mellan nationer och kulturer, i stället för en kamp om resurser, makt och människovärde.
Frågor om välfärd, migration, krig, energi och ekonomi hänger ihop i ett och samma system. Den politiska konflikt som avgör framtiden kommer därför inte bara handla om höger eller vänster i ett enskilt land, utan om vilken världsbild som får dominera – en som bygger på rädsla, gränser och militär makt, eller en som bygger på jämlikhet, demokrati och internationell solidaritet.
Första maj-demonstration i Sundsvall 1890 under parollen ”8 timmars arbete, 8 timmars frihet, 8 timmars hvila”.
Det var handlingen att symboliskt vägra arbeta som kom att göra Första maj till något mer än bara ytterligare en demonstration eller minnesdag. Det var i de länder och städer där partier, stundtals i konflikt med tvekande fackförbund, insisterade på att genomföra en symbolisk strejk som Första maj verkligen kom att bli en central del av arbetarklassens liv och identitet. Att vägra arbeta på en arbetsdag var både ett sätt att utöva arbetarklassens makt – i själva verket förstås själva definitionen av denna makt – och i sig ett uttryck för denna frihet: att inte tvingas arbeta i sitt anletes svett utan fritt välja vad man ville ta sig för tillsammans med familj och vänner. Det var alltså både ett uttryck för klassens självhävdelse och kamp och en helgdag: ett slags “teaser” för det goda livet som man hade att se fram emot efter arbetarklassens frigörelse.
Inledningsvis spelade valet av datum säkert en avgörande roll för framgången. Vårfester har djupa rötter i den rituella årscykeln i det norra halvklotets tempererade zon, och själva månaden maj symboliserar ofta naturens återfödelse. I Sverige, för att ta ett exempel, var första maj redan nästan att betrakta som en allmän helgdag. Å andra sidan orsakade vintervädret betydande problem med att få firandet att slå rot i det annars så militanta Australien.
Det rikliga ikonografiska och litterära materialet som vi fått tillgång till under senare år visar tydligt att naturen, växter och inte minst blommor automatiskt och allmänt togs till symboler för högtiden. Vid enklare lantliga sammankomster, som ett möte i en by i Styrien (Österrike) 1890, syns inte banderoller utan blomstersmyckade plakat och musiker. Ett charmerande fotografi från en senare lantlig Första maj, också detta i Österrike, visar socialdemokratiska arbetare-cyklister, kvinnor och män, på parad med bekransade styren och stänkskärmar, och ett litet blomsterprytt barn placerat i ett slags barnstol, upphängt mellan två cyklar. Blommor kransar också de stränga porträtt på sju österrikiska delegater till Internationalens kongress 1889 som spreds i samband med Första maj i Wien.
Blommorna tar sig till och med in i den mer militanta mytbildningen. I Frankrike kom 1891 års Fusillade de Fourmies, som resulterade i tio döda, i denna nya tradition att symboliseras av den artonåriga Maria Blondeau, som dansade i spetsen för 200 ungdomar av båda könen och svängde en kvist av blommande hagtorn som hennes fästman gett henne, innan hon sköts till döds av soldaterna. I denna bild sammanfogas uppenbart två olika traditioner relaterade till maj. Vilka blommor förresten? Till att börja med alltså hagtornskvistar med dess färger som leder tankarna till våren snarare än politik. Men rörelsen kom snart att besluta sig för blomster i dess egna färger: rosor, vallmo och inte minst de röda nejlikorna. Stilen varierar mellan länderna, men blommor och andra symboler för tillväxt, ungdom, förnyelse och hopp – som den unga kvinnan – är centrala överallt.
Första majs karaktär av högtid fick en specifik följd som förtjänar att nämnas. Till skillnad från politiken, som på den tiden uppfattades som “mansgöra“, så omfattade högtider kvinnor och barn. Såväl texter som bilder visar att kvinnor deltog i Första maj från allra första början. Det som gjorde det hela till en sann uppvisning av klassen i sig, och som tidvis, som i Spanien, lockade arbetare som politiskt inte uppfattade sig som socialister, var just att Första maj inte enbart var något för männen, utan angick hela familjen. Genom Första maj kom i sin tur även kvinnor som inte själva ägnade sig åt lönearbete – i många länder huvuddelen av de gifta arbetarklass-kvinnorna – att identifieras tydligt med rörelsen och klassen. Om (löne)arbetslivet i första hand var något som rörde männen, så förenade detta att för en dag vägra arbeta arbetarklassen över ålders- och könsgränser.
Tidigare hade praktiskt taget alla återkommande helgdagar varit religiösa. Första maj liknade de kristna högtiderna i att den gjorde anspråk på universalism – eller med arbetarrörelsens begrepp: internationalism. Denna universalism gjorde starkt intryck på de som deltog och bidrog till dess genomslag. De italienska socialisterna, som var väl medvetna om det spontant tilltalande hos idén om en fiesta del lavoro för landets huvudsakligen katolska och illitterata befolkning, började senast 1892 kalla Första maj för “Arbetarnas påsk”. Liknande paralleller blev vanliga även i andra länder under andra halvan av 1890-talet. Det är inte svårt att se varför. Likheterna mellan den socialistiska rörelsen och en religiös väckelse med messianska anspråk, framträdde tydligt redan under Första maj-firandets första år.
På samma sätt liknade rörelsens tidiga ledare, aktivister och propagandister på sätt och vis ett prästerskap, eller snarare kanske en sammanslutning av lekmannapredikanter. I en enastående pamflett från belgiska Charleroi från 1898 finner vi vad som bara kan beskrivas som en Första maj-predikan; inget annat begrepp passar. Den formulerades av och i namn av tio ledamöter och senatorer från Parti Ouvrier Belge, förmodligen alla ateister, under två motton: “Arbetare i alla länder, förena er!” – Karl Marx, och “Älska varandra” – Jesus. Några korta utdrag räcker för att sammanfatta anslaget:
Detta är vårens och festens tid, när naturens eviga evolution strålar fram i all sin härlighet! Fyll er, liksom naturen, med hopp och förbered er på Det nya livet!
Efter några moraliska uppmaningar (“Visa självrespekt: passa dig för berusande vätskor och förnedrande lustar”) och socialistiska uppmaningar, avslutas skriften i ett messianskt stämningsläge:
Snart kommer gränserna att suddas ut! Snart kommer krig och arméer att vara ett minne blott! Varje gång du utövar de socialistiska dygderna Solidaritet och Kärlek, så för du denna framtid närmare. Sedan kommer, i fred och glädje, en värld där socialismen segrat att inträda – så snart som alla inser att vars och ens samhälleliga plikt är att åstadkomma alla människors helsidiga utveckling.
Till skillnad från andra allmänna högtider, inklusive de flesta av arbetarrörelsens dittillsvarande ritualer, firades Första maj inte till minne av något – i alla fall inte utanför den snävare anarkistiskt influerade krets som gärna ville koppla dagen till 1886 års Chicago-anarkister. Den handlade enbart om vad framtiden, i motsats till det från det förflutna som inte hade annat att erbjuda proletariatet än dåliga minnen, hade att erbjuda. “Du passe faisons table rase” (“störtas skall det gamla snart i gruset”) löd Internationalen och det var knappast en tillfällighet. Till skillnad från den traditionella religionen utlovade “rörelsen” inte belöningar efter döden, utan man ville bygga ett nytt Jerusalem här på jorden. Första majs ikonografi, som mycket snabbt utvecklade en helt egen uppsättning bilder och symboler, är också fullständigt framtidsorienterad, även om vad denna framtid bar i sitt sköte inte alltid var helt tydligt, utöver att det var något bra och oundvikligt.
Organiserandet av och hotet om generalstrejker för att få igenom allmän rösträtt, som nådde en del framgångar i Belgien, Sverige och Österrike, bidrog till att hålla partier och fackföreningar enade och var faktiskt något som växte fram direkt ur de symboliska arbetsnedläggelserna på Första maj. Den första strejken av det här slaget genomfördes av belgiska gruvarbetare den 1 maj 1891. Fackföreningarna å i sin sida förblev betydligt mer engagerade i slagord som det svenska “kortare arbetstid och högre löner!” än de andra aspekterna av den stora dagen. Ibland, som exempelvis i Italien, nöjde de sig helt med sådant och lämnade frågan om demokratin till andra att bekymra sig om. Men rörelsens stora framgångar, inklusive dess framgångsrika kamp för demokrati, växte inte ur snävt ekonomiskt egenintresse.
Demokratin var förstås av avgörande vikt för den socialistiska arbetarrörelsen. Den var inte bara helt avgörande för dess framgång utan omöjligt att skilja från den. Till hågkomsten av det första Första maj-firandet i Tyskland producerades en plakett med Karl Marx på ena sidan och Frihetsgudinnan på den andra. En österrikisk Första maj-affisch från 1891 visar Karl Marx som med Kapitalet i handen pekar ut över havet mot en romantisk paradisö, bakom vilken majsolen stiger, den kraftfullaste symbolen för framtiden. Dess strålar bär de paroller från Franska revolutionen – frihet, jämlikhet, broderskap – som återfinns på så många tidiga Första maj-nålar och -souvenierer. Marx omges av arbetare, uppenbart redo att mönstra på flottan och sätta segel mot ön – segel som bär inskriptionerna: “Allmän och lika röstrött, Åtta timmars arbetsdag, Arbetsskyddslagstiftning”.
Ungefär så såg alltså den tidigaste Första maj-traditionen ut. Den växte fram otroligt hastigt – på två eller tre år – genom en märklig sammansmältning av det socialistiska ledarskapets paroller och det sätt på vilket de spontant uttolkades av aktiva arbetare. Den formades under dessa första häpnadsväckande år av plötsligt uppblommande massrörelser och -partier, då varje dag präglades av påtaglig tillväxt och själva rörelsen, själva detta att klassen hävdade sin makt, tycktes som en garanti för den kommande segern. Mer än så: högtiden i sig, under vilken arbetarklassen slog upp porten till denna nya värld, tycktes som ett tecken på denna seger.
Eric Hobsbawm
Texten är översatt till svenska av Samuel Carlshamre. Den är ett utdrag av en ursprungligen längre text publicerad av The Jacobin 2017. Läs texten i sin helhet på engelska på jacobin.com.
Ett högkostnadsskydd för tandvården, liknande det som finns i sjukvården, kommer Vänsterpartiet driva i eventuella regeringsförhandlingar efter valet.
– Tänderna är en del av kroppen och du ska inte behöva bli skuldsatt av att gå till tandläkaren. Ingen ska behöva gå med värkande tänder eftersom det kostar för mycket att laga. Därför kommer vi prioritera ett högkostnadsskydd i regeringsförhandlingar efter valet, säger Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiets partiledare.
Det föreslår Vänsterpartiet att det införs ett högkostnadsskydd liknande det som finns i sjukvården där man betalar max 1450 kronor per år. Dessutom föreslår partiet att gratis tandvård för unga upp till 23 år återinförs. Sedan den nuvarande Tidö-regeringen tog bort gratis tandvård för unga 20–23 år har tandvårdsbesöken i gruppen minskat med 60 procent.
– Grunden till en god tandhälsa läggs tidigt i livet. Nu hör vi hur ungdomar får lägga ut tiotusentals kronor på nödvändiga tandingrepp. När man går ut i vuxenlivet ska man spara till möbler till den första lägenheten, inte en tandoperation, fortsätter Nooshi Dadgostar.
Första maj är vårt största arrangemang varje år, när tusentals socialister tågar genom Malmö. Delta i mobiliseringen, eller på själva arrangemanget. Vi behöver många, många aktivister som är med och gör den här dagen till den bästa!
Om alla skriver upp sig på ett pass var, så klarar vi det! 🥳 Du hittar alla 1 maj-pass här.
Prata med Malmöbor på stan! Vi tar med oss flygblad och kaffe och mobiliserar så många vi kan inför 1 maj. Bland annat det fackliga utskottet kör många Kaffe & Politik under april. Du hittar alla olika passen i Zetkin.
Söndag 26 april kl. 11-17 har vi banderollverkstad. Då målar vi vår fina banderoll och gör olika plakat! En kreativ och rolig dag!
Ring medlemmar
Varannan tisdag kl. 16-19 har vi ringstuga på Poeten på hörnet. Då ringer vi medlemmar för att se till att alla som vill kan hjälpa till på 1 maj!
Hjälp till under 1 maj
Bygg och riv scener, fixa med fika, stå i vårt tält, var demovakt, utdelare eller fanbärare, värva medlemmar, sälj Avanti-böcker med mera. Under själva 1 maj finns många uppgifter där vi behöver din hjälp. Du hittar alla olika passen i Zetkin.
Städa efteråt i Slottsparken
Vi vet att det inte är det roligaste att städa… Just därför behöver vi vara extra många aktivister till just detta pass kl. 17.30 i Slottsparken. Är vi många, går det snabbt! Vi gör det för kamratligheten!!!
Vi ska knacka tusentals dörrar i valrörelsen. Här kring Möllevångstorget, mars 2026.
Nu avslutas vår kampanj ”Malmövänstern lyssnar”. Tillsammans har vi under ett halvår varit ute på stan och pratat med tusentals Malmöbor. Vi samlade in enkätsvar från ett tusental. I enkäten framgår vilka politikområden som Malmöborna tycker är de viktigaste och vad de tycker om Malmö.
Malmöbornas fem viktigaste politikområden var ”Vård och omsorg”, ”Ekonomi”, ”Skola och förskola”, ”Bostad” och ”Trygghet och brottsbekämpning”.
På varje område syns en effekt av fyra år med högerregeringen, Moderatstyret i Skåne och mittenstyret i Malmö. Det har inneburit otillräckliga satsningar i vården och skolan, ökade klassklyftor, bostäder som är för dyra för vanligt folk och rasistiska förklaringsmodeller på kriminalitet istället för resurser till brottsförebyggande.
Några av fritextsvaren:
”Jag saknar kraftigare tag mot hemlösheten.”
”Att gå hem på kvällen och se hur människor gör sig redo för att sova utomhus får ju en att vilja gråta!”
”Jag tycker att ”Farligt avfall”-bilen stannar på för få ställen. Den borde åka runt i hela staden som glassbilen, och spela Britney Spears ’Toxic’ när den kommer.”
Den röda tråden som framgick i vår inlyssningskampanj var att det finns en stor kärlek till staden. Många nämner öppenheten, närheten, drivet och solidariteten. Barnkultur, finkultur och mångkultur. Många uttrycker hur mycket de älskar Malmö och kommer med idéer och förslag på hur vi tillsammans kan förbättra Malmö.
Vi går nu in i en valrörelse med Malmöbornas idéer, önskemål och vilja att förändra. Vi ska bryta med den splittrande högerpolitiken och styra om till en socialistisk kurs. Socialistisk politik ställer om för klimatet, satsar på välfärden och ger makten tillbaka till folket. Den prioriterar jämlikhet, klimaträttvisa och människors behov – aldrig miljardärernas vinster.
Vi vill se ett Malmö som håller ihop och där alla har råd att leva och bo. För det är Malmö som det ska va’!
