Jag inleder med regeringsformens kapitel 1 paragraf 1 all offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Paragrafen förverkligas bland annat genom kommunalt självstyre. För att den offentliga makten ska utgå från den i allmänna val uttryckta folkviljan krävs att kommuner själva får råda över vad för etiska och praktiska överväganden kommuner gör vid sina inköp och andra kommunala angelägenheter.

De demokratiskt valda företrädarna för kommunmedlemmarna behöver kunna sätta upp mål och ta beslut för att uppnå dessa för att styra kommunerna i den riktning som medlemmarna önskat.

Beslut om att inte köpa in israeliska varor bör inte betraktas som väsensskilt från kommunala mål om inköp av ekologisk mat eller elbilar. Att styra hur och vad som upphandlas och köps in såväl som att ställa krav på sådant som produktionsvillkor, material eller annat är således inom den kommunala kompetensen.

Den här frågan bör alltså inte ses som en utrikespolitisk opinionsyttring. Vänsterpartiet ifrågasätter inte att utrikespolitik är något som statsmakterna ansvarar för. Malmö stads inköpspolicy framhåller att samtliga inköp ska ske med ett medvetet ekonomiskt, miljömässigt och socialt ansvarstagande. För i Malmö stad värnar vi om mänskliga rättigheter och styrs av etiska principer.

Redan i januari har ICJ meddelat att Israel måste vidta alla åtgärder för att förhindra ett folkmord. Israel har närmast gjort det motsatta. Mördande och fördrivning av civilbefolkning pågår, inte bara i Gaza, utan också på Västbanken och i Libanon. Israel bombar flyktingläger, skolor, sjukhus.

Det finns ett allmänintresse i att kommunen styr sina inköp. Malmöborna har tydligt visat att de inte vill att deras pengar ska gå till att stötta krigsbrott och ockupation.

Det kan även påpekas att riksdagen bifallit en proposition om Sveriges genomförande av Agenda 2030. Bland målen i Agenda 2030 finns nr 16 om att:
”Främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillhandahålla tillgång till rättvisa för alla samt bygga upp effektiva, och inkluderande institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer.”
Det kan konstateras att ett bifall i ärendet bidrar till att uppfylla detta mål som statsmakterna satt.

Jag yrkar bifall till motionen

Nina Jakku (V)

Jag har gått en forskarutbildning inom det specifika området islamofobi/antimuslimsk rasism. Från mina studier framgår att islamofobi drabbar människor i Malmö, i Sverige på daglig basis.

Muslimska kvinnor i Sverige utsätts för islamofobi i så gott som alla livets beståndsdelar. På arbetet, i skolan, på föräldramöten, vid kafèbesök, besök hos sjukvården, i väntan på bussen, under en helt vanlig promenad.

Det handlar om ifrågasättanden, repressalier t.ex i form av sänkta betyg, glåpord, spottloskor, hot, diskriminering, att få bajs kastat i sin brevlåda och i värsta fall fysiskt våld.

De muslimska kvinnorna jag har intervjuat känner sig inte trygga i offentliga rum, de har tvingats skapa olika sorters strategier för att försöka förutse och förhindra övergrepp, men också diskriminering. De offentliga rummen, staden tillhör inte alla på lika villkor.
I senare tidens debatter, även i den här församlingen och i kommunens nämnder hävdas att det handlar om religionskritik. Det här är en erkänd och studerad komponent i islamofobi, som inom forskningen benämns som rasism utan rasister.

För religionskritik leder inte till det som jag precis lyft som delar av islamofobins konsekvenser. Det är inte pga att religioner kritiseras på ett teoretiskt plan som människor är oroliga när de lämnar sina hem, när de åker kollektivtrafik, när de sitter på kaféer.

Kunskapen om islamofobi är i allmänhet är låg. För att röster från de som utsätts inte ges det utrymme som de förtjänar. För att möjligheten att påverka för de som utsätts är begränsad och för att vi numera har röster i alla beslutsfattande församlingar som framhåller att det inte är så allvarligt. Inte viktigt trots att alla rasismer inklusive islamofobi leder till att vissa människor tvingas leva liv som är hårdare och i värsta fall kortare än andras. Inte verkligt trots att dessa islamofobiska handlingar som sker på daglig basis leder till verkliga konsekvenser för verkliga människor.

Jag är glad att Malmö kommunfullmäktige bifallit en plan mot islamofobi och antimuslimsk rasism och att det tillförs pengar till det viktiga arbetet. Vänsterpartiet vill gå ett steg längre i försäkran om att planen faktiskt ska kunna få den avsedda effekten. Vi vill tillsätta en samordnare som arbetar med dessa frågor.

Jag yrkar därför bifall till motionen.

Nina Jakku (V)

Enligt Socialstyrelsen drabbar endometrios ungefär var tionde person som fötts med en livmoder. Det första tecknet på endometrios brukar vara svår menssmärta, men det kan också innebära problem med allt från urinvägar till ofrivillig barnlöshet.

Enligt Jämställdhetsmyndigheten finns det fortfarande tydliga skillnader mellan kvinnors och mäns tillgång till vård och behandling inom hälso- och sjukvården. Flera sjukdomar som kvinnor drabbas av i större utsträckning har länge tenderat vara eftersatt inom hälso- och sjukvården. Även unga flickor drabbas men får sällan den hjälp de behöver.

Det är vanligt att de första symtomen kommer i tonåren. En del får symtom redan första gången de har mens. Det är olika från person till person vilka symtom man har om man har endometrios. En del känner inte av sin endometrios alls, eller ganska lite, men framförallt vet många fortfarande inte om att hjälp finns att få.

Därför tycker vi att Malin Ahlströms motion om att ge gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden samt grundskolenämnden i uppdrag att stärka kompetensen hos elevhälsan kring endometrios och andra kvinnospecifika sjukdomar är en väldigt bra motion.

Att kompetensutveckla kontinuerligt och särskilt inom kvinnospecifika sjukdomar som t.ex. endometrios är av yttersta vikt för att både sprida kunskap men och så se till att elever i Malmös skolor får den hjälp de behöver. Det är ett viktigt steg framåt för att öka jämställdheten i vår stad. Vi yrkar därför bifall till motionen.

Emma-Lina Johansson (V)

Malmö måste minska bilberoendet om vi ska uppnå våra klimatmål och då kan vi inte planera för mobilitets hus lite överallt i staden. Det bidrar inte till ett ökat kollektivresande, något som planförslaget påstår är en viktig del i stadens omställning. Dessa hus planeras dessutom att ligga vägg i vägg med förskolorna, något som kommer att leda till både höga bullernivåer och dålig luftkvalitet runt förskolorna. Två sådana skolor planeras ligga längs Pildammsvägen, en av stadens viktigare infartsleder med mycket biltrafik. Det bidrar, som vi redan sett, till både dålig luft och trafikbuller, vilket troligen kommer att förvärras när staden förtätas så att de negativa hälsoeffekterna förstärker varandra. När vi bygger vi nytt, så måste vi göra rätt, det är ju vårt arv till våra barn och barnbarn,

Vi anser det kastastrofalt att planförslaget leder till en lägre krontäckningsgrad, den är ju redan långt under stadens mål för krontäckning så. Om denna stadsdel ska vara en ”grönskande oas” och ligga ”i framkant för att hantera stadens klimatpåverkan” och ha ett tydligt hållbarhetsperspektiv måste den bebyggas tätt. Och befintliga byggnader och träd måste bevaras i största möjliga utsträckning. Det tar lång tid att få samma klimatnytta av nya träd och att flytta gamla träd är heller ingen bra lösning.
Så krontäckningsgraden måste öka och, som sagt, privatbilismen minska. Vi skulle även vilja att man tar hänsyn till grönstrukturförbindelser mellan Pildammsparken och detta område, så att dessa gröna ytorna kan bindas samman på bästa möjliga sätt. Området skulle ju kunna bli ett skyltfönster för stadens hållbarhetspolitik, i likhet med Sege Park.

Det finns mycket att reparera och göra bättre i vår stad och även i nya kvarter naggar på målen- så får det inte vara.

Gunilla Ryd (V)

Vänsterpartiet ser med glädje på att tilldelningsmodellen till funktionsstödsnämnden äntligen har setts över. Sedan funktionsstödsnämndens skapande har det varit tydligt att det inte har funnits en balans mellan krav och resurser vilket fackliga organisationer och Vänsterpartiet påpekat gång på gång. Vänsterpartiet vill att rättighetsbärarens behov alltid ska vara i fokus, att arbetstagare garanteras goda arbetsvillkor och att funktionsstödsförvaltningen överlag ska ges arbetsro för att strategiskt kunna fokusera på sitt kärnuppdrag; nämligen genom myndighetsutövning och verkställighet bidra till uppnå goda levnadsvillkor för de Malmöbor som förvaltningen är till för.
Det är glädjande att den styrande minoriteten har insett att de underskott som uppkommer inom personlig assistans sker på grund av omvärldsfaktorer som nämnden inte kan styra över och därmed föreslår att nämnden erhåller ansvarsbefrielse för det ekonomiska utfallet inom insatsen, något Vänsterpartiet lyfte i bland annat sitt budgetförslag för 2024.
Men Vänsterpartiet har synpunkter på förslaget till tilldelningsmodell. Vänsterpartiet vill justera Funktionsprogrammets norm med sex lägenheter i en gruppbostad enligt LSS 9§9 till att följa Socialstyrelsens rekommendationer om maximalt 3-5 boende i en gruppbostad varvid en kostnadsökning kan väntas men den lilla gruppens princip värnas. Och även om en LSS-bostad är byggd med ett visst antal lägenheter så varken bör eller kan den per automatik besättas med lika många hyresgäster som lägenheter. Rättighetsbärarnas behov inom boendegruppen styr hur många lägenheter som kan besättas, vilket innebär att lägenheter kan behöva stå tomma utan att boendeplatser kan eller bör avvecklas. Idag behöver funktionsstödsnämnden nyttja externa placeringar. Att helt avveckla dessa helt är av skyddsskäl inte möjligt men vid nyttjande av externa placeringar måste rättighetsbärarens rätt till en permanent boendesituation beaktas vilket en extern placering inte kan garantera när ett vinstdrivande företag kan avsluta en placering som de inte längre anser lönsam.
Jag vill därför yrka på samma tilläggsyrkanden som lades i kommunstyrelsen:

1. LSS-boende är en insats där sambandet mellan demografisk utveckling och nämndens åtagande är svagt. Nuvarande tilldelningsmodell ska inte bibehålla utifrån att de senaste årens snäva ekonomiska ramar visat sig riskera negativt inverka på rättighetsbärarnas möjlighet till att leva som andra. Funktionsprogrammets norm med sex lägenheter i en gruppbostad enligt LSS 9§9 behöver justeras till att följa Socialstyrelsens rekommendationer om maximalt 3-5 boende i en gruppbostad varvid en kostnadsökning förväntas.
2. Det är viktigt att ha i åtanke att även om en bostad med särskild service enligt LSS är byggd med ett visst antal lägenheter så varken bör eller kan den per automatik besättas med lika många hyresgäster som lägenheter. Rättighetsbärarnas behov inom boendegruppen styr hur många lägenheter som kan besättas, vilket innebär att lägenheter kan behöva stå tomma utan att boendeplatser kan eller bör avvecklas.
3. Utöver ekonomiska förutsättningar som omnämns gällande externa placeringar vill vi även poängtera rättighetsbärarens rätt till en permanent boendesituation vilket en extern placering inte kan garantera.
4. Eftersom möjligheten till start av nya LSS-boenden i egen regi som dessutom ska möta den enskildes behov är begränsad kan behovet av LSS-utbyggnad komma behöva mötas av ett utökat antal platser i extern regi, samtidigt som nämnden i största möjliga mån vill undvika externa placeringar.
Ert yrkande 5 lade vi inte utan bara skriftligt lyfte i reservationen eftersom vi var först med att föreslå det i vår budget 2023 så det står redan i tilldelningsmodellen att vi vill ha ansvarsfrihet för personlig assistans men jag ville poängtera vems idé det var från början…
5. Personlig assistans ska omfattats av förändringen av tilldelningsmodellen, alternativt att nämnden erhåller ansvarsbefrielse för det ekonomiska utfallet inom insatsen.

Carin Gustafsson (V)

För oss som växte upp på Herrgården under 90-talets nedskärningar gjorde allt som hände däromkring skillnad. Det var Rädda barnens sommarutflykter, kom i tid för att hinna med bussen som stod vid Rosengårdsskolan. Det var på Rosengårdsbadet, jag vet fortfarande inte hur vi kunde komma in utan föräldrar, när vi var så små. Det var friidrott på idrottsplatsen och det var Drömmarnas hus.

Ett vitt hus mitt på en grön äng där det hände så mycket. Kreativitet, teater, pirater, skattjakter, och allt det lilla extra som gjorde min barndom magisk.

En verksamhet som genom åren fortsatt bidra till att många barn och unga fått ta del av en fantastisk kulturverksamheten. Genom att satsa pengar på kulturverksamhet i Rosengård investerar man i barnens personliga och intellektuella utveckling och en fritidsaktivitet som har en positiv inverkan på deras liv. Att ge barn och unga en meningsfull fritid är en starkt förebyggande faktor, för de barn som lever i ett av Sveriges mest utsatta områden. Drömmarnas hus ger således. Vi ställer oss därför positiva till den lösning som tagits fram, att Malmö stadsteater ska ta över drömmarnas hus för att säkra verksamhetens fortlevnad.

Den yttersta högern vill inte satsa på kulturen i Rosengård med argumentet om att det kostar för mycket. Jag håller inte alls med, sociala investeringar ger så mycket mer än vad dom kostar. Jag är glad över att stadskontoret har lyckats hitta en lösning som innebär att Drömmarnas hus får leva vidare. Mot bakgrund av detta så yrkar jag bifall till föreliggande förslag.

Anfal Mahdi (V)

Vår vision när denna ombyggnad av stadion sker är att hållbarhet, både social och ekologisk, måste genomsyra allt vi gör. Det har vi chansen att göra nu när stadionområdet, som ägs av kommunen, ska byggas om. Det är av högsta vikt att vi garanterar kontinuitet i idrottsutövande
för alla under hela perioden. Det vi också ser som speciellt angeläget är hållbart byggande, men om man då måste riva, ska så mycket som möjligt av rivningsmaterialet återvinnas. Vänsterpartiet har ju motionerat om att Malmö stadion ska återvinnas i största möjliga mån vid byggnationen av den nya stadion. Även andra byggnader och dess material hoppas vi går till återvinning, och, om så är möjligt, även strukturer i byggnader. Att bygga om är mycket hållbarare än att bygga nytt. Här har ju staden full rådighet så vi kan göra verklighet av alla vackra ord.

Det gläder oss att det inte byggs tätare utan att vi kan behålla vissa befintliga grönytor. Stadens grönyta har ju, under de senaste 5 åren, minskat med 43%, dvs med en yta stor som nästan 600 fotbollsplaner. Den trenden måste brytas!

Vänsterpartiet har även drivit frågan om ett demonterbart parkeringshus och vi är naturligtvis glada åt att det ska bli så, men det finns ju en risk att när allt detta är klart så kanske P-huset redan har blivit överflödigt, vilket ju inte vore fel. Men detta ser vi trots som allt ett steg i rätt riktning så bifall till KS
förslag till beslut.

Gunilla Ryd (V)

I januari 1970 frågade sig den stora författaren Sara Lidman om inte varje arbetare snart måste utrustas med en varningstriangel för omvärlden.
OBS! Levande människa – får ej brytas!
OBS! Aktas för stötar och ovänligt tilltal!
OBS! Har endast ett hjärta – oersättligt.
Ägare: sin egen – och den älskades.

Såhär 54 år senare är hennes ord fortfarande, tyvärr, alldeles för aktuella, inte minst för Malmö stads – i majoritet kvinnliga – anställda.

Ett av det här styrets mål är att
“Malmö stad är en attraktiv och inkluderande arbetsgivare genom att säkerställa en god arbetsmiljö och trygga anställningar”.
Bedömningen är att målet för 2024 inte uppnås – eller delvis som det står i delårsrapporten.

Bedömningen påverkas negativt av att några nämnder, exempelvis grundskolenämnden och fritidsnämnden, anger att det finns en alltför hög andel timavlönade medarbetare i vissa verksamheter. Dessutom anger exempelvis fritidsnämnden och förskolenämnden att sjukfrånvaron är alltför hög i vissa verksamheter. Trots att det pågår en mängd insatser för att skapa en trygg och säker arbetsplats drabbas många medarbetare av tillbud och arbetsskador, vilket påverkar bedömningen negativt. Exempelvis anger grundskolenämnden att det skett en successiv ökning av tillbud och arbetsskador. Ökningen kan dock bero på en ökad benägenhet att rapportera, skriver man i rapporten.

OBS! Levande människa – får ej brytas!

För oss i Vänsterpartiet är det inte svårt att förstå sambandet mellan ett decennium av nedskärningar inom förskola och skola, och sämre arbetsvillkor för våra anställda, ökad ohälsa och fler arbetsskador. En femtedel av eleverna i Malmös grundskola blir inte behöriga till gymnasiet. Av de som tar sig in är det 20% av de som går ett yrkesförberedande program som inte går ut med betyg. Kompetensförsörjningen i välfärden är de kommande åren vårt största problem, men vare sig regeringen eller Malmöstyret ser sambandet mellan reda pengar, att rusta Malmös unga och ta hand om sina anställda som en del av lösningen på just det problemet.

OBS! Aktas för stötar och ovänligt tilltal!

När jag blev politiskt aktiv blev jag det för att jag tror på kollektivets kraft att förändra. På att vi tillsammans kan skapa ett samhälle där alla får möjligheter och förutsättningar, där människor inte behöver stå i kö till kyrkans utdelning för att få mat, där barnfamiljer inte vräks ur allmännyttan på grund av ett märke i köksbänken, där vi inte ger mest till dem som redan har, minskar resurserna och ökar repressionen för alla oss andra.

Och trots att delårsrapporten visar på att grundskolan i Malmö gör ett överskott på flera miljoner, larmar lärare, föräldrar och minst rektorer oförtrutet om hur nedskärningar som görs drabbar Malmös barn och skolanställda hårt. Elever får inte tillgång till det stöd de skulle behöva, klasserna blir större och större eftersom personalen inte räcker till, samtidigt som tjänster hålls vakanta, kompetensutveckling stoppas och inköp dras ner till ett minimum.
Kostnaden för att hålla den här budgeten i balans är oöverskådlig. Barns rätt till att lära för livet, till en skola som är kompensatorisk, till att växa upp med framtidstro hotas aktivt av den nedskärningspolitik som pågått under ett decennium och inte minst det senaste året, vilket den här delårsrapporten visar med all tydlighet. Och det är framförallt alla vi som är arbetare och våra barn som drabbas, som förlorar på den högervridna, ekonomiska politiken.

Fina mål som “delvis uppnås eller inte alls” mättar inga magar, ger inga bostäder, förbättrar inte arbetsmiljön eller ger barn jämlika förutsättningar. Det gör en omfördelning av resurser.
Det går alltså att göra annorlunda, det går att förändra, det går att skapa ett annat Malmö, men det krävs vänsterpolitik för att göra det.

“Eller vad ska vi göra för såhär kan det inte fortsätta. Hotet mot arbetaren kommer nu från alla sidor – än som öppen brutalitet än i form av muntra förslag” sa Lidman 1970 och satte fingret på svensk politik 2024.

Emma-Lina Johansson (V)