Författare: andersskans

Malmö stad är finskt förvaltningsområde sen mer än tio år. Det innebär att finskspråkiga invånare har vissa lagstadgade språkliga rättigheter.

För äldreomsorgen innebär det att kommunen ska kunna erbjuda finskspråkiga äldre hela eller en väsentlig del av service och omvårdnad av personal som behärskar finska, samt beakta de äldres behov av att upprätthålla sin kulturella identitet.

Idag har Malmö tre äldreboenden som till viss del erbjuder vård och omsorg på finska. Det finns dock inga särskilda avdelningar där finska talas, utan finskspråkiga äldre kan spridas över boendenas alla avdelningar. Detsamma gäller den finskspråkiga personal som finns. Finska högtider uppmärksammas bara delvis på dessa boenden.

Med denna organisering av finskspråkiga äldreboenden är det tveksamt om lagens krav uppfylls. Vänsterpartiet menar därför att Malmö stad ska utveckla finskspråkiga profilavdelningar där finskspråkig personal är stationerad så att möjligheten att tala finska och upprätthålla sin finska identitet blir möjlig.

Vänsterpartiet yrkar att kommunfullmäktige beslutar bifalla motionen om

• att ge hälsa, vård och omsorgsnämnden i uppdrag att utveckla finskspråkiga profilavdelningar.
• att ge hälsa, vård och omsorgsnämnden i uppdrag att låta en lägenhet stå ledig på profilavdelningarna så att den som önskar finskspråkigt boende snabbt kan flytta in.
• att ge hälsa, vård och omsorgsnämnden i uppdrag att utveckla samarbete mellan finska profilavdelningar och det finskspråkiga civilsamhället för att bättre kunna upprätthålla finsk kultur och identitet.

Anders Andersson (V)

Foto: Emmalisa Pauly

Förskolan lägger grunden för den fortsatta utbildningen. Förskolan har större möjlighet att bryta social ojämlikhet än de satsningar som kommer senare i livet. För att förskolan ska ha den gynnsamma effekten måste den ha hög kvalitet. Hög kompetens är en grundläggande förutsättning för att barnen ska få den utbildning de har rätt till. I Malmö finns 12 förskolor med mindre än 30% förskollärare. Den förskolan som har lägst har 23%.

Vänsterpartiet vill att alla barn ska få samma möjligheter, oavsett var i staden de bor. Vi vill att alla förskolor ska vara bra förskolor. För det är Malmö som det ska va.

När vi inte når hela vägen behöver vi hitta nya sätt. En förkortad arbetstid skulle kunna locka rätt kompetens till de förskolor som idag saknar den. Studier pekar på att Arbetstidsförkortning är bra även för arbetsmiljön och leder till färre sjukskrivningar. I förskoleförvaltningen har sjukfrånvaron länge varit bland de högsta i hela Malmö stad.

Utredningen i ärendet svarar inte på hur länge de förskollärare som söker sig till stadens förskolor stannar. Den svarar inte på om den höga kompetensen finns på de förskolor som behöver den bäst. Det är många frågor som förblir obesvarade.

Men vi får svar på vad det skulle kosta. Det landar på en ungefärlig kostnad av 2 miljoner per förskola. I en kommunal budget som visar stora överskott år efter år, vore det inte alltför våghalsigt att satsa några miljoner på de barn som är i störst behov av att staden lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag.

Nina Jakku (V)

Foto Emmalisa Pauly

Vi har den gångna veckan fått veta att tre Malmöskolor blir av med statsbidrag motsvarande sammanlagt 30 miljoner. Varför? Jo, därför att skolorna inte längre är bland de som har det tuffast.

Rektor på en av skolorna uppger att det innebär att de behöver minska personalen med 9-12 tjänster. Det i sin tur leder till färre lärare, sämre resultat och stökigare lektioner.

Förskolenämnden har i flera år flaggat för riskerna med att kommunbidraget inte fullt ut täcker nämndens behov, att statsbidragen täcker upp och är osäkra. Försvinner de så påverkar det kvaliteten i utbildningen men också mer än så, det påverkar jämlikheten i staden.

Mandatperioden har inneburit löften om mindre barngrupper men inga pengar till att förverkliga det. Det har resulterat i att barngruppernas storlek stått stilla, trots att antalet barn minskat kraftigt.

Mandatperiodens ekonomiska resultat visar att vi har råd.

Men i stället för att satsa har vi en situation där skolorna lever med osäker finansiering. Där högindexskolor som höjer sina resultat straffas med mindre pengar.

Vänsterpartiet har under mandatperioden lagt flera förslag för att öka jämlikheten. Vi har föreslagit alltifrån att minska skolsegregationen, utreda bättre arbetsmiljö, logopeder i grundskolan, maxtak för barngrupper och reglerad personaltäthet i förskolan och alla elevers rätt till förskoleklass.

Vi kan inte ha en situation där Malmös barn tvingas åka berg och dalbana i kvaliteten på deras utbildning. Där personal kan minska kraftigt från den ena dagen till den andra.

För det här handlar om jämlikhet, långsiktighet och i förlängningen om vilka barn som lyckas med skolgången och vilka som sorteras bort genom en dålig finansiering.

Vänsterpartiet vill se att Malmö stad tar ansvar för att öka jämlikheten, vi vill se reella satsningar på förskolor och skolor. För mycket mer hade varit möjligt. Vi har råd och vi kan lägga budgetar som gör skillnad, hela året, hela mandatperioden och för vartenda barn.

Nina Jakku (V)

Foto Emmalisa Pauly

Vänsterpartiet stödjer förslaget  som säger att vi bör behålla ansvarsfördelningen mellan berörda nämnder och i nuläget lägga fokus på de identifierade förbättringsåtgärderna gällande skolskjutsen i Malmö. Utredningen har dock inte berört de problem som kommit upp den senaste tiden i den upphandlade skolskjutsen där barn drabbats.

När skolpersonal uttryckligen säger ”Det är på liv och död för våra elever.” Barn som tappats bort och senare hittats av polis, bilar utan bälteskuddar, chaufförer som uppträtt hotfullt eller våldsamt och ett fall där ett barn ska ha blivit slaget i ansiktet. Det har varit över 1 500 incidenter i Malmös skolskjuts med ett riskkapitalbolaget som vägrar att ta chaufförer ur tjänst eller betala de miljonviten de ålagts av kommunen.

Barnen som åker skolskjuts är ofta barn med funktionsnedsättningar, barn som behöver trygghet mer än någon annan. I stället möts de av otrygga resor och oseriösa chaufförer.
Föräldrar skickar iväg sina barn med en oro som ingen familj ska behöva ha. Därför vill vi utreda möjligheten att återta skolskjutsen i egen regi.

Anfal Mahdi (V)

Foto Emmalisa Pauly

I en tid när falska narrativ styr stora delar av politiken. I en tid där politiker skyller sina egna tillkortakommanden på andra. Ofta invandrare, hade Malmö med sin rödgröna majoritet kunnat vara motsatsen. Vi hade kunnat vara så mycket mer än förflyttning av decimaler, som årsredovisningen återigen visar.

Malmö hade kunnat lyfta bort minutscheman och samtidigt tillföra resurserna, så att personalen inom hemtjänsten inte kände att minutrana inte räcker till. Malmö stad hade kunnat vara arbetsgivaren som undersköterskorna vill stanna hos, där undersköterskans kropp håller ett helt arbetsliv och där lönen räcker hela månaden. Malmö hade kunnat vara staden där politiker ser till att resurserna finns långsiktigt och på riktigt och där den bästa arbetsgivaren inte bara är formuleringar i dokument.

De barn som börjat i förskola i början av mandatperioden har snart gått färdigt där och är i färd med att börja i skolan. Vissa av dem bättre utrustade för skolgång, för förskolan är fantastisk. Men vissa barn har inte fått samma möjligheter, därför att de råkar bo på fel ställe, därför att de råkar sakna förutsättningar att tillgodogöra sig utbildning i stora barngrupper och med alltför låg personaltäthet.

För barngrupperna är för stora och de har inte minskat under mandatperioden.

Dessa barn går kanske vidare till någon av de skolor i Malmö där under 65% av eleverna når gymnasiebehörighet. Det finns en cementerad ojämlikhet i staden. En ojämlikhet som redan vid start sorterar bort vissa barn. Och så ska det givetvis inte vara. I den, på riktigt rödgröna Malmö, hade varje skola varit den bästa skolan. Där hade skolorna aldrig utsatts för nedskärningspolitik.
Med en ordentlig finansieringen av välfärden hade vi i den, på riktigt rödgröna Malmö, kunnat ha fler trygga jobb. Vi hade också satsat ännu mer på klimatet och även där skapat fler trygga jobb.
Att vi står med ett underskott på 8000 bostäder, samtidigt som stadens allmännytta färdigställt mindre än 100 bostäder 2025. Det måste vara någon sorts rekord i att inte hålla jämna steg med behoven i staden. Det här är ett område där politiken kan göra mer, där även den kommunala politiken har skyldighet att göra mer.

Många av oss som sitter här pratar återkommande med Malmöborna om hur det är i staden. Min främsta erfarenhet är ansikten som lyser upp när vi talar om Malmö. Vi Malmöbor älskar staden vi bor i. Vi älskar området vi bor i och vi är beredda att anstränga oss för gemenskapen. Civilsamhället i Malmö vittnar om att det finns en Malmöpatriotism som leder till att vi är beredda att rycka in, att stötta våra medmänniskor, att bära staden tillsammans. Och staden ska givetvis bäras tillsammans. Civilsamhället är helt nödvändigt för demokrati och för ett friskt samhälle. Civilsamhället ska göra det de är bäst på. Civilsamhället ska dock inte dra ett tyngre lass när politiken fallerar. Det är i mångt och mycket den nationella politiken som svikit: de har bland annat svikit migranter, barnfamiljer och pensionärer.

Fattigdomen fortsätter att öka. På vissa håll i Malmö lever fler än vartannat barn i fattigdom. Kommunerna kan inte kompensera för allt, men med vänsterpolitik hade det kunnat se helt annorlunda ut. Där civilsamhället står redo skulle också politiken starkare möta upp, anstränga sig ännu lite till. Se till att resurserna varje år möjliggör att varje barn lyckas, att varje Malmöbo har råd, att arbeten inte gör människor sjuka och att lönen går att leva på, att staden är grön och att klimatet räddas.

För det är vad Malmöborna förtjänar, det är ett Malmö som det ska va.

Nina Jakku (V)

Foto Emmalisa Pauly

Det går långsamt, men Vänsterpartiet ger sig inte. Vi fick igenom vår motion om trygghetsboenden i det befintliga beståndet. Nu börjar vi äntligen bli konkreta när det gäller att få fler trygghetsboende med rimlig hyra.

Bostaden har en stor inverkan för upplevelsen av trygghet och möjligheten att behålla sin självständighet som äldre. Trygghetsboende är ett gott alternativ för den som är 70 år eller äldre, har en känsla av ensamhet eller otrygghet och ett behov av serviceinsatser. 18% av Malmös äldre har visat intresse för denna boendeform.

För den med genomsnittlig eller lägre pension finns idag endast Havsutterns trygghetsboende att flytta in i. Boendet har flera års kötid. Andelen äldre i Malmö ökar och efterfrågan på boende för äldre likaså.

Efter vår motion om att omvandla befintliga boenden och bostäder till trygghetsboende för att kunna hålla låga hyror är vi nu framme vid att ta fram förslag på en genomförandeplan och en finansieringsmodell för detta, samt vid att ge Malmös Kommunala Bostadsbolag, MKB, i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt vad gäller att starta trygghetsboende i det befintliga beståndet av bostäder.

Anders Andersson (V)

Foto Emmalisa Pauly

Om man vill ha ett skolexempel på politisk tondövhet så är det det här ärendet man ska titta på. I en stad som haft ett långsiktigt och framgångsrikt arbete med romsk inkludering och mot antiziganism ska arbetet nu omorganiseras, utan att det tydligt framgår vad omorganiseringen bidrar till.

I ett annorlunda ärende hade det kunnat spela mindre roll att man höftar och hoppas på det bästa. Men det här handlar om människor och det hänger samman med en historia som är en av Sveriges mest skamfyllda.

Förutom att skapa en annorlunda framtid behöver arbete med romsk inkludering fungera som en botgöring. Vi har inte betalat av skulden till romerna för steriliseringar, rasbiologi, förföljelser och andra övergrepp. Vi har inte rått bot på att många romer, än idag, känner sig tvingade att dölja sin identitet. Vi har inte skapat ett samhälle där romer har samma möjligheter som icke-romer.

Och då spelar det roll hur vi gör. När romer återkommande och tydligt begär samråd, då måste vi samråda. När romer förvägras delaktighet och inflytande kallas det för strukturell antiziganism och det finns inte ett sätt att förklara hur det här ska stärka romsk inkludering.

Många forskare har varit i kontakt med politiker och sagt: Det här är inte en bra idé. Facken säger: det här är inte en bra idé.

Lennart Rohdin Regeringens särskilde utredare av en stärkt minoritetspolitik har skrivit till oss och menar att omorganisationen kan vara av samma dignitet som Skånepolisens systematiska registrering av romer som avslöjades för 13 år sedan vad avser romers tillit till det svenska samhället.

Vidare skriver han att omorganiseringen säkerligen kan kännas bekant och hanterlig för politiker och tjänstepersoner, MEN den kommer att rasera den ytterst viktiga roll RIKC fyller i att bygga tillit till romer. Det kommer att ta lång tid, verkligen mycket lång tid, att återställa detta.

Och vi vet att vi inte har den tiden, romska Malmöbor har inte tiden.

Det är skamligt att det här har hanterats på det här sättet och att det trots alla varningar från experter ser ut som beslutet fattas idag. Det är ett misslyckande som görs helt medvetet.

Att högern i Sverige gör den här sortens saker, det är vi vana vid. Men att rödgröna partiet går emot forskare, fack, minoritet och experter, det har jag svårare att svälja.

Nina Jakku (V)

Foto Emmalisa Pauly

Malmö stads policy för lokalförsörjning säger att beslut om att äga eller hyra in verksamhetslokaler från extern hyresvärd, ska utgå ifrån det alternativ som ger störst kommunnytta och resurseffektivitet under hela den tid som lokalen bedöms behövas.

Om kommunen äger sina lokaler hålls långsiktigt lokalkostnaderna betydligt lägre än om de hyrs på den privata marknaden samtidigt som kommunen har full rådighet över lokalen. Vänsterpartiet har glatts åt att Malmö stad kommit fram till att kommunen i huvudsak ska äga de lokaler som behövs för verksamheten.

Vi har också varit glada över att Malmö stad följt Vänsterpartiets politik när det gäller hyressättning. Nu gäller självkostnadsprincip i prissättningen när det gäller internhyra, vilket ger lägre hyreskostnader för verksamheterna.

Lokaler på den privata hyresmarknaden hyressätts däremot enligt marknadsprinciper. Fastighetsägare kan begära mycket höga hyror, Malmö stad har erfarit flera exempel på detta. Kommunal verksamhet har ofta så speciella behov och förutsättningar att hyresvärdar kan begära hyror i nivå med nyproduktion också när det gäller befintliga lokaler som behöver anpassas eller vid förlängning av kontrakt.

I det läge när hälsa, vård och omsorgsnämnden nu akut behöver nya lokaler känner vi oss tyvärr tvungna att acceptera en hyresvärdsupphansling trots att vi vet att det ger mindre rådighet och långsiktigt sämre ekonomi.

Vänsterpartiet vill framföra att det behövs en bättre planering så att likande avsteg från kommunens policy för lokalförsörjning inte behöver göras.

Anders Andersson (V)

Foto Emmalisa Pauly

Äntligen är ännu en del av Malmös infrastruktur framtidssäkrad. Vänsterpartiet stödjer till fullo förbättringen av Södra Förstadsgatan.

Med planerad omdaning, så bygger vi för framtiden, för kommande generationer och för ett Malmö som det ska va. Södra förstadsgatan är ett föregångsexempel, och visar vad staden kan, så länge den politisk villan finns.

På Södra förstadsgatan bygger vi om för att lyfta cykeln.
för att framtidssäkra för värmeböljor.
för att skapa ytor för medborgare och näringsidkare.
för att premiera förnyelsebara transporter, oavsett högerns politik för ett ökat fossilberoende.

Genom ombyggnationen av Södra Förstadsgatan så statuerar vi ett exempel som premierar framtiden och förnyelsebara transporter.

Med Vänsterpartiet i styret efter valet så blir ombyggnationen av Södra Förstadsgatan inte ett ensamt projekt utan ett exempel som kopieras på fler platser i Malmö.

Gör nya Södra Förstadsgatan till Malmö som det ska va.

Tobias Petersson (V)

Vi lägger idag Malmös årsredovisning för 2025 till handlingarna, vi lägger ett år med goda finanser, pengar på banken och ett ökat sparande till historien.
• Staden gör markanta överskott.

Så med så markanta överskott tar jag och medborgarna för givet att även verksamheter, resultat och nödvändiga framtidsinvesteringar sköts med samma nitiska och strama vilja.
• Men Nej – här är läsningen inte lika munter.

Överskott i finanserna kan inte, och har inget värde i sig när behoven hopar sig,
Överskott och goda finanser måste utgöra grunden för investeringar och utbyggnad av den kollektiva och gemensamma välfärden.

Så låt mig och Vänsterpartiet komma med några konkreta exempel på hur staden måste framtidsinvestera under kommande mandatperiod. Fram med anteckningsblocket Katrin.

I bokslutet går att läsa att Malmö har ett energi beroende av våra grannar på 70 %.
• Staden har som mål att minska detta beroende, men det går väldigt sakta. Det krävs således fler insatser.
• Se till att Malmö blir del av kommande repowering av Lillgrunds vindkraft.
• Se till att Malmö är del av vindkraftsutbyggnaden på Sjollen.
• Gör Malmö drivande och del av investeringar för ökad vindel längs de skånska motorvägarna.

När det gäller bilismen i Malmö, så låt oss en gång för alla förpassa förbränningsmotorn till Malmö tekniska museum. Ställ om till cykel, men framför allt så måste vi ta första steget till en kommande Malmömetro genom att utreda införande av trängselskatt i Malmö. Detta som en första ekonomisk grundbult för Malmös framtida kollektivtrafik.

När det kommer till stadens fjärrvärmesystem så måste vi satsa på fler hästar.
• Sysavs CCUS-anläggning kan inte utgöra hela och stadens enda lösning.
• Vi måste våga gå andra vägar.
• Så låt oss istället använda ökad lokalt producerad el, djupgeotermi och storskaliga värmeväxlare likt de som nu byggs i Helsingfors, och genom detta en gång för alltid förpassa sopförbränningugnarna till historieböckerna.

Pengar på banken, och att spara i ladorna är bra politik i högkonjunktur, men i läget vi är i just nu, och med det ringa förnuft som finns på nationell nivå måste staden ta ett ökat ansvar och  för Malmö som det ska va.

Tobias Petersson (V)

Foto Emmalisa Pauly