Författare: andersskans

Ska äldreomsorgen bli bra behövs kompetent personal, samt tid och kontinuitet. En nära relationer mellan personal och äldre måste vara en självklar del i arbetssättet, så att den äldre känner sig trygg, blir respekterad och lyssnad på som en jämlike.

Kvaliteten i relationerna till personal i äldreomsorgen är den viktigaste faktorn för att äldre skall vara nöjda med sin äldreomsorg.

Relationskompetens är förmågan att bygga en bra relation med den som behöver hjälp, så att hjälpen blir så bra som möjligt. Det är ett förhållningsätt där man genom dialog och samarbete bygger en professionell och personlig relation.

Förmågan att möta den hjälpbehövande här och nu är ett yrkeskunnande som till stor del varit en tyst kompetens. Relationskompetens inom äldreomsorgen behöver synliggöras, stärkas och utvecklas.

Det är ingen individuell angelägenhet för personalen, utan en fråga som behöver lyftas som en del i äldreomsorgens kompetensförsörjning.

– Har verksamheten tillräcklig relationskompetens?

– Ger vård- och omsorgsprogrammet den relationskompetens som verksamheten behöver?

– Ges fortbildning så att relationskompetensen stöds och utvecklas?

– Tas äldre och erfaren personals relationskompetens tillvara?

Det är frågor som behöver besvaras.

Ge därför hälsa-, vård- och omsorgsnämnden i uppdrag att ta fram en strategi för att säkra försörjningen av relationskompetens och att utveckla den inom nämndens ansvarsområde.

Endast med hög relationskompetens kan äldreomsorgen bli riktigt bra, för gamla och personal.

Anders Andersson (V)

Foto Emmalisa Pauly

I SVT visas inför valet en programserie i fyra delar inom programmet Sverige romano. I den första delen framhåller den romska sakkunnige, Domino Kai, vikten av att anställa romer i positioner som arbetar med frågor om romer. Detsamma gäller alla nationella minoriteter.
Hade vi haft en mindre slapp inställning till nationella minoriteters rättigheter, så hade svaret på den här motionen varit: självfallet – lyckas vi öka antalet anställda med kunskap i nationella minoritetsspråk och kulturer, så blir arbetet i sin helhet genast enklare att genomföra. Det blir mer självklart och mindre uppifrån och ner, i stället en levande del av verksamheten där nationella minoriteter är en naturlig del i både beslut och genomförande.

Svaret vi får i ärendet handlar mycket om att man gömmer sig bakom formuleringen ”om kommunen har tillgång till personal med kunskap i minoritetsspråk”. Efter 26 år av minoritetspolitik vet vi att de kompetenserna inte uppstår på ett magiskt sätt av sig självt, utan det måste jobbas med. Vi måste bland annat rekrytera aktivt.
Dock läser jag svaret som att vi nöjer oss med det minsta möjliga. Jag tycker inte att det rimmar väl med stadens ambitioner, mänskliga rättighetspolicyn och andra dokument. Det rimmar inte med de stora orden vi är vana vid att höra om arbetet med nationella minoriteter.

I hälsa, vård och omsorgsnämndens svar hänvisar man dessutom till en märklig tolkning av motionens efterfrågan. Motionens hänvisning till alla delar av äldreomsorgen avser de olika formerna, inte varenda insats. Dessutom finns rätten att upprätthålla sina kulturella identiteter, det bör inte betraktas som något som vem som helst lätt kan verkställa. Jag vill hävda att om det är här nivån ligger, trots alla policyn och program, så är det backen vi har i. Det är ingen växel överhuvudtaget och det är ett hån mot nationella minoriteter.
Vänsterpartiet vill se ett proaktivt arbete. Verkliga ansträngningar. Inte bara gäspande: vi följer lagen, om det går.

Nina Jakku (V)

Foto Emmalisa Pauly

För mindre än en vecka sedan tågade nära 75 000 personer enligt polisens beräkningar på Stockholms gator, de representerade nära 300 organisationer. Dessa demonstranter och dess organisationer kräver en klimatpolitik som på riktigt adresserar klimatkrisen och på allvar agerar för att bryta nuvarande fossilbränsleberoende.

Trängselskatter finns idag i många av Europas städer, i Sverige finns de i Stockholm sedan 2007, och i Göteborg sedan 2013. I Stockholm inledde man med ett 7 månaders försök, det så kallade ”Stockholmsförsöket”, Effekterna av försöket var så tydliga och imponerande att man snabbt efteråt införde trängselskatt permanent – låt oss göra detsammas i Malmö

Det man ser i både Stockholm och Göteborg är
• att biltrafiken i innerstaden minskade med cirka 20 procent,
• att det resulterade i kortare restider och en förbättrad framkomlighet för både bilister och kollektivtrafiken.
• att trafikminskningen också ledde till förbättrad luftkvalitet, med lägre halter av kväveoxider och partiklar, något som i sin tur har haft positiva effekter på folkhälsan.
• att man ser att antalet kollektivtrafikresor ökar vilket visar på en klar vilja bland stadens invånare att anpassa sig till det nya systemet.

De inkomster som trängselskatten kommer medför ska investeras i utbyggd kollektivtrafik över eller under mark, för rimliga biljettpriser och för fler och säkrare cykelbanor. Trängselskatten kommer vara ett nödvändigt instrument för minskad bilism i Malmö, det säger forskningen, och det säger stadens förvaltningar i dess remissvar. Trängselskatten behövs för att frigöra yta för att kunna klimatanpassa Malmö. Ett Malmö som tar ingångna internationella klimatavtal på allvar och som värnar dess medborgares hälsa nu och för kommande generationer.

Det man ska ha med sig när man pratar om trängselskatt är att detta inte bara är en skatt för miljön, utan lika mycket en skatt för folkhälsan och en möjliggörare för stadens nödvändiga klimatanpassning.
Men det är även en skatt som progressivt och effektivt flyttar resurser från bilburna män till cykel och kollektivtrafik burna kvinnor – en trängselskatt är således även en tydlig jämställdhetsreform.

Vi yrkar på dessa grunder för att:

● utreda hur en trängselskatt skulle kunna införas i Malmö och hur den kan bidra till
stadens miljömål.

Tobias Petersson (V)

Foto Emmalisa Pauly

I arbetet med nationella minoriteter är min erfarenhet, som nationell minoritet, att kulturförvaltningen många gånger lyckats väldigt väl. Där har funnits en vilja och en struktur i samråden. Det ska kulturförvaltningen ha beröm för.
Det är inte förvånande att Malmö utsågs till årets sverigefinska kommun, förra året, och att motiveringen låg just vid det breda utbudet av sverigefinsk kultur.

Det är dock ett sammanhang där mycket av arbetet sker med hjälp av ett statsbidrag. 2024 låg kulturförvaltningens del av statsbidraget på 500 000 kr. Med vilka det uträttats hur mycket som helst inom flera delar av förvaltningen. Men det har också förekommit att man tackat nej till namnkunniga artister för att pengar inte finns.
Det är rätt lite pengar vi pratar om, med vilka kulturförvaltningens engagerade personal tillsammans med minoriteterna skulle kunna uträtta underverk även avseende de andra fyra minoriteters kulturer.
För vi behöver komma ihåg att synliggörandet av nationella minoriteternas kulturer är en integrerad och avgörande del i det antirasistiska arbetet, både historiskt och i nutid har rasism i Sverige bland annat tagit sig uttryck i assimileringspolitik, diskriminering och förtryck av dessa minoriteter.
Genom att synliggöra nationella minoriteters kulturer, historier och språk erkänns vår plats i det gemensamma samhället.

Jag måste säga att det är ett trött besvarande som föreslås i ärendet. Det är trist att man anser att högre och längre än så här behöver vi inte komma. Vänsterpartiet är av en annan uppfattning, klart vi kan mer och klart nationella minoriteter förtjänar mer.

Nina Jakku (V)

Foto Emmalisa Pauly

Malmö stad är finskt förvaltningsområde sen mer än tio år. Det innebär att finskspråkiga invånare har vissa lagstadgade språkliga rättigheter.

För äldreomsorgen innebär det att kommunen ska kunna erbjuda finskspråkiga äldre hela eller en väsentlig del av service och omvårdnad av personal som behärskar finska, samt beakta de äldres behov av att upprätthålla sin kulturella identitet.

Idag har Malmö tre äldreboenden som till viss del erbjuder vård och omsorg på finska. Det finns dock inga särskilda avdelningar där finska talas, utan finskspråkiga äldre kan spridas över boendenas alla avdelningar. Detsamma gäller den finskspråkiga personal som finns. Finska högtider uppmärksammas bara delvis på dessa boenden.

Med denna organisering av finskspråkiga äldreboenden är det tveksamt om lagens krav uppfylls. Vänsterpartiet menar därför att Malmö stad ska utveckla finskspråkiga profilavdelningar där finskspråkig personal är stationerad så att möjligheten att tala finska och upprätthålla sin finska identitet blir möjlig.

Vänsterpartiet yrkar att kommunfullmäktige beslutar bifalla motionen om

• att ge hälsa, vård och omsorgsnämnden i uppdrag att utveckla finskspråkiga profilavdelningar.
• att ge hälsa, vård och omsorgsnämnden i uppdrag att låta en lägenhet stå ledig på profilavdelningarna så att den som önskar finskspråkigt boende snabbt kan flytta in.
• att ge hälsa, vård och omsorgsnämnden i uppdrag att utveckla samarbete mellan finska profilavdelningar och det finskspråkiga civilsamhället för att bättre kunna upprätthålla finsk kultur och identitet.

Anders Andersson (V)

Foto: Emmalisa Pauly

Förskolan lägger grunden för den fortsatta utbildningen. Förskolan har större möjlighet att bryta social ojämlikhet än de satsningar som kommer senare i livet. För att förskolan ska ha den gynnsamma effekten måste den ha hög kvalitet. Hög kompetens är en grundläggande förutsättning för att barnen ska få den utbildning de har rätt till. I Malmö finns 12 förskolor med mindre än 30% förskollärare. Den förskolan som har lägst har 23%.

Vänsterpartiet vill att alla barn ska få samma möjligheter, oavsett var i staden de bor. Vi vill att alla förskolor ska vara bra förskolor. För det är Malmö som det ska va.

När vi inte når hela vägen behöver vi hitta nya sätt. En förkortad arbetstid skulle kunna locka rätt kompetens till de förskolor som idag saknar den. Studier pekar på att Arbetstidsförkortning är bra även för arbetsmiljön och leder till färre sjukskrivningar. I förskoleförvaltningen har sjukfrånvaron länge varit bland de högsta i hela Malmö stad.

Utredningen i ärendet svarar inte på hur länge de förskollärare som söker sig till stadens förskolor stannar. Den svarar inte på om den höga kompetensen finns på de förskolor som behöver den bäst. Det är många frågor som förblir obesvarade.

Men vi får svar på vad det skulle kosta. Det landar på en ungefärlig kostnad av 2 miljoner per förskola. I en kommunal budget som visar stora överskott år efter år, vore det inte alltför våghalsigt att satsa några miljoner på de barn som är i störst behov av att staden lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag.

Nina Jakku (V)

Foto Emmalisa Pauly

Vi har den gångna veckan fått veta att tre Malmöskolor blir av med statsbidrag motsvarande sammanlagt 30 miljoner. Varför? Jo, därför att skolorna inte längre är bland de som har det tuffast.

Rektor på en av skolorna uppger att det innebär att de behöver minska personalen med 9-12 tjänster. Det i sin tur leder till färre lärare, sämre resultat och stökigare lektioner.

Förskolenämnden har i flera år flaggat för riskerna med att kommunbidraget inte fullt ut täcker nämndens behov, att statsbidragen täcker upp och är osäkra. Försvinner de så påverkar det kvaliteten i utbildningen men också mer än så, det påverkar jämlikheten i staden.

Mandatperioden har inneburit löften om mindre barngrupper men inga pengar till att förverkliga det. Det har resulterat i att barngruppernas storlek stått stilla, trots att antalet barn minskat kraftigt.

Mandatperiodens ekonomiska resultat visar att vi har råd.

Men i stället för att satsa har vi en situation där skolorna lever med osäker finansiering. Där högindexskolor som höjer sina resultat straffas med mindre pengar.

Vänsterpartiet har under mandatperioden lagt flera förslag för att öka jämlikheten. Vi har föreslagit alltifrån att minska skolsegregationen, utreda bättre arbetsmiljö, logopeder i grundskolan, maxtak för barngrupper och reglerad personaltäthet i förskolan och alla elevers rätt till förskoleklass.

Vi kan inte ha en situation där Malmös barn tvingas åka berg och dalbana i kvaliteten på deras utbildning. Där personal kan minska kraftigt från den ena dagen till den andra.

För det här handlar om jämlikhet, långsiktighet och i förlängningen om vilka barn som lyckas med skolgången och vilka som sorteras bort genom en dålig finansiering.

Vänsterpartiet vill se att Malmö stad tar ansvar för att öka jämlikheten, vi vill se reella satsningar på förskolor och skolor. För mycket mer hade varit möjligt. Vi har råd och vi kan lägga budgetar som gör skillnad, hela året, hela mandatperioden och för vartenda barn.

Nina Jakku (V)

Foto Emmalisa Pauly

Vänsterpartiet stödjer förslaget  som säger att vi bör behålla ansvarsfördelningen mellan berörda nämnder och i nuläget lägga fokus på de identifierade förbättringsåtgärderna gällande skolskjutsen i Malmö. Utredningen har dock inte berört de problem som kommit upp den senaste tiden i den upphandlade skolskjutsen där barn drabbats.

När skolpersonal uttryckligen säger ”Det är på liv och död för våra elever.” Barn som tappats bort och senare hittats av polis, bilar utan bälteskuddar, chaufförer som uppträtt hotfullt eller våldsamt och ett fall där ett barn ska ha blivit slaget i ansiktet. Det har varit över 1 500 incidenter i Malmös skolskjuts med ett riskkapitalbolaget som vägrar att ta chaufförer ur tjänst eller betala de miljonviten de ålagts av kommunen.

Barnen som åker skolskjuts är ofta barn med funktionsnedsättningar, barn som behöver trygghet mer än någon annan. I stället möts de av otrygga resor och oseriösa chaufförer.
Föräldrar skickar iväg sina barn med en oro som ingen familj ska behöva ha. Därför vill vi utreda möjligheten att återta skolskjutsen i egen regi.

Anfal Mahdi (V)

Foto Emmalisa Pauly

I en tid när falska narrativ styr stora delar av politiken. I en tid där politiker skyller sina egna tillkortakommanden på andra. Ofta invandrare, hade Malmö med sin rödgröna majoritet kunnat vara motsatsen. Vi hade kunnat vara så mycket mer än förflyttning av decimaler, som årsredovisningen återigen visar.

Malmö hade kunnat lyfta bort minutscheman och samtidigt tillföra resurserna, så att personalen inom hemtjänsten inte kände att minutrana inte räcker till. Malmö stad hade kunnat vara arbetsgivaren som undersköterskorna vill stanna hos, där undersköterskans kropp håller ett helt arbetsliv och där lönen räcker hela månaden. Malmö hade kunnat vara staden där politiker ser till att resurserna finns långsiktigt och på riktigt och där den bästa arbetsgivaren inte bara är formuleringar i dokument.

De barn som börjat i förskola i början av mandatperioden har snart gått färdigt där och är i färd med att börja i skolan. Vissa av dem bättre utrustade för skolgång, för förskolan är fantastisk. Men vissa barn har inte fått samma möjligheter, därför att de råkar bo på fel ställe, därför att de råkar sakna förutsättningar att tillgodogöra sig utbildning i stora barngrupper och med alltför låg personaltäthet.

För barngrupperna är för stora och de har inte minskat under mandatperioden.

Dessa barn går kanske vidare till någon av de skolor i Malmö där under 65% av eleverna når gymnasiebehörighet. Det finns en cementerad ojämlikhet i staden. En ojämlikhet som redan vid start sorterar bort vissa barn. Och så ska det givetvis inte vara. I den, på riktigt rödgröna Malmö, hade varje skola varit den bästa skolan. Där hade skolorna aldrig utsatts för nedskärningspolitik.
Med en ordentlig finansieringen av välfärden hade vi i den, på riktigt rödgröna Malmö, kunnat ha fler trygga jobb. Vi hade också satsat ännu mer på klimatet och även där skapat fler trygga jobb.
Att vi står med ett underskott på 8000 bostäder, samtidigt som stadens allmännytta färdigställt mindre än 100 bostäder 2025. Det måste vara någon sorts rekord i att inte hålla jämna steg med behoven i staden. Det här är ett område där politiken kan göra mer, där även den kommunala politiken har skyldighet att göra mer.

Många av oss som sitter här pratar återkommande med Malmöborna om hur det är i staden. Min främsta erfarenhet är ansikten som lyser upp när vi talar om Malmö. Vi Malmöbor älskar staden vi bor i. Vi älskar området vi bor i och vi är beredda att anstränga oss för gemenskapen. Civilsamhället i Malmö vittnar om att det finns en Malmöpatriotism som leder till att vi är beredda att rycka in, att stötta våra medmänniskor, att bära staden tillsammans. Och staden ska givetvis bäras tillsammans. Civilsamhället är helt nödvändigt för demokrati och för ett friskt samhälle. Civilsamhället ska göra det de är bäst på. Civilsamhället ska dock inte dra ett tyngre lass när politiken fallerar. Det är i mångt och mycket den nationella politiken som svikit: de har bland annat svikit migranter, barnfamiljer och pensionärer.

Fattigdomen fortsätter att öka. På vissa håll i Malmö lever fler än vartannat barn i fattigdom. Kommunerna kan inte kompensera för allt, men med vänsterpolitik hade det kunnat se helt annorlunda ut. Där civilsamhället står redo skulle också politiken starkare möta upp, anstränga sig ännu lite till. Se till att resurserna varje år möjliggör att varje barn lyckas, att varje Malmöbo har råd, att arbeten inte gör människor sjuka och att lönen går att leva på, att staden är grön och att klimatet räddas.

För det är vad Malmöborna förtjänar, det är ett Malmö som det ska va.

Nina Jakku (V)

Foto Emmalisa Pauly

Det går långsamt, men Vänsterpartiet ger sig inte. Vi fick igenom vår motion om trygghetsboenden i det befintliga beståndet. Nu börjar vi äntligen bli konkreta när det gäller att få fler trygghetsboende med rimlig hyra.

Bostaden har en stor inverkan för upplevelsen av trygghet och möjligheten att behålla sin självständighet som äldre. Trygghetsboende är ett gott alternativ för den som är 70 år eller äldre, har en känsla av ensamhet eller otrygghet och ett behov av serviceinsatser. 18% av Malmös äldre har visat intresse för denna boendeform.

För den med genomsnittlig eller lägre pension finns idag endast Havsutterns trygghetsboende att flytta in i. Boendet har flera års kötid. Andelen äldre i Malmö ökar och efterfrågan på boende för äldre likaså.

Efter vår motion om att omvandla befintliga boenden och bostäder till trygghetsboende för att kunna hålla låga hyror är vi nu framme vid att ta fram förslag på en genomförandeplan och en finansieringsmodell för detta, samt vid att ge Malmös Kommunala Bostadsbolag, MKB, i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt vad gäller att starta trygghetsboende i det befintliga beståndet av bostäder.

Anders Andersson (V)

Foto Emmalisa Pauly