I slutet av mars 2023 presenterade Jämställdhetsmyndigheten sin rapport om att leva med skyddade personuppgifter som våldsutsatt kvinna och barn. Den visar på stora brister och framförallt en ojämställd tillgång till samhällsservice och stor ekonomisk utsatthet för kvinnor och barn som tvingats fly undan en våldsam partner eller familjemedlem.

Män som utsätts för våld eller vill lämna ett våldsamt liv erbjuds via kommuner så kallade avhopparprogram med stora stödinsatser från samhällets sida. Kvinnor och barn som utsätts för våld hänvisas till största delen till civilsamhället och frivilligorganisationer.

Jämställdhetsmyndigheten listar i rapporten ett antal rekommendationer och förslag på åtgärder från samhället, inte minst på statlig myndighetsnivå, men också på kommunal nivå.

Ett av förslagen lyder som följer: ”Våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter bör erbjudas särskilda kontaktpersoner som kan tillhandahålla stöd, hjälp och vägledning i myndighetskontakter och i praktiska vardagsfrågor. Det bör även utredas om det går att upprätta en liknande stödstruktur som avhopparverksamheter erbjuder sina klienter.”

Malmö stad har varit en föregångare i arbetet med att motverka våld mot kvinnor och barn, mycket tack vare kompetenta och drivande medarbetare men också tack vare politisk vilja. I remissvaren kan vi läsa att man nu börjar arbeta med just kontaktpersoner enöigt rekommendationen. Men man fullföljer inte Jämställdhetsmyndighetens hela rekommendation.

Vi i Vänsterpartiet anser att Malmö återigen ska visa vägen och vi tycker att man åtminstone ska utreda om det går att upprätta en liknande stödstruktur som avhopparverksamheten erbjuder sina klienter för våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter. Inte en kvinna, inte ett barn till, ska behöva leva med våld och i slutändan riskera sina liv.

Jag yrkar bifall till denna anspråkslösa motion om att utreda hur det här skulle kunna se ut i vår stad.

Foto Emmalisa Pauly

I valrörelsen tidigare i somras fick jag förmånen att delta på flera olika arrangemang runt om i staden. På Kroksbäck mötte jag unga grabbar vars högsta dröm var att kunna flytta hemifrån. Trots tre olika arbeten – så härligt det är med gigjobb – räckte inte pengarna till både hyra, mat och kollektivtrafik. Priserna är för höga, bostadsbolagens krav för stora och matjättarnas vinster oförsvarbara. På Lindängen är det för många en självklarhet att få hjälp av civilsamhället med matkassar, man har inte råd med både hyra och mat.

I valstugan mötte jag en äkta malmöit, med MFFs logga intatuerad och en grundmurad syn på människor som varma och vänliga oavsett bakgrund. Med en osäker anställning var han, som han själv sa, en av de där strukturellt hemlösa. Han får ingen bostad, trots anställning, eftersom hyrorna är för höga och kraven för stora.

Idag kom nyheten att Malmö rödlistas av Sveriges studentkårer då det inte går att få tag på en bostad under höstterminen, risken är att människor tvingas tacka nej till utbildning eftersom de inte har någonstans att bo.

Trots det tycker styret att man gör tillräckligt i staden. Det satsas på projekt som Mallbo (ett hus) och enorma hyreshöjningar för resten. Hyrorna i nybyggda lägenheter blir alltid dyrare än i äldre välskötta fastigheter. Problemet blir allt större när regeringen inte har en bostadspolitik som stödjer nyproduktion av lägenheter till rimliga priser. Vi måste då lokalt göra vad vi kan.

I kommunen har vi ett alldeles särskilt ansvar för att se till att ingen människa ska vara hemlös. Vi har ett alldeles utmärkt verktyg för att göra detta, vårt allmännyttiga kommunala bostadsbolag: MKB. Vi i Vänsterpartiet har lagt förslag om allt från frysta hyror till att använda bolaget mer progressivt för att lösa bostadskrisen. Idag vill vi ge MKB i uppdrag att köpa upp de fastigheter som kommer ut på marknaden för att se till att de inte köps upp av privata bolag vars enda syfte är att göra stora vinster. Vi måste säkra tillgången på bostäder, både genom att bygga nytt, men också genom att förvärva befintliga fastigheter och se till att hålla hyrorna nere.

Visionen för Malmö måste vara att alla ska ha ett hem, ha råd med mat och kunna leva ett gott liv trots gigjobb eller andra osäkra anställningar. Vi ska inte vara en bidragande orsak till att öka klassamhällets klyftor ännu mer. Att högeroppositionen vill avslå motionen är inte förvånansvärt, deras blinda tro på att marknaden ska lösa situationen gör bara ett fåtal ägare lyckliga, men för oss i Vänsterpartiet är politikens syfte att skapa en trygg bostadssituation för alla – inte bara några få.

Jag yrkar därför bifall till motionen.

Foto Emmalisa Pauly

Malmö behöver fler trygghetsboenden med hyror som även pensionärer med låg pension har råd med. Trygghetsboende för äldre är ett bra alternativ för den som inte längre känner sig trygg i sitt hem och den som känner sig ensam då det finns gemensamhetsutrymmen och aktiviteter där. Att vi nu äntligen kan gå vidare i frågan känns väldigt bra!

Under många år hänvisade socialdemokraterna till att marknaden skulle bygga nya trygghetsboende till äldre. Det gjorde marknaden inte. Marknaden löser inte problem för äldre med låg pension.

Att starta trygghetsboende i det befintliga beståndet av boenden och lägenheter gör det möjligt att hålla nere hyrorna. Vänsterpartiets motion att utreda detta gick igenom i februari 2022, men socialdemokraterna glömde bort att utreda. Efter påstötningar är den första utredningen nu äntligen klar. Man har funnit att det i Malmö finns behov av trygghetsboenden med låga hyror och att det är möjligt att starta.

Det tog tid, men nu är ett viktigt första steg taget!

Nu går stafettpinnen till Malmös kommunala bostadsbolag MKB som ska utreda hur stort behovet av trygghetsboende är. MKB ska också utreda vilken kravspecifikation och finansieringsmodell som behövs för att boenden eller lägenheter i det befintliga beståndet ska kunna omvandlas till trygghetsboende.

Vi är inte framme i mål än, men Malmö kommer att få fler trygghetsboenden som även pensionärer med låg pension har råd att hyra. Vänsterpartiet kommer att se till att vi till slut kommer i mål!

Foto Emmalisa Pauly

Efter tre år är det så äntligen dags att behandla min motion om att förebygga sexuella trakasserier i skolan. Det är helt obegripligt att något så viktigt tar tre år för kommunen att processa. Sexuella trakasserier inkluderar både verbala och fysiska handlingar. Det kan röra sig om ovälkomna komplimanger, sexuella anspelningar, att skicka eller sprida bilder av sexuell karaktär till någon, eller att ta på en persons kropp på ett sätt som denna inte vill.

Jämställdhetspolitikens sjätte delmål handlar om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, vilket också inkluderar maktmissbruk som sexuella trakasserier. Samlad kunskap visar att förövarna främst är pojkar och män, och att det framförallt är flickor och unga kvinnor som utsätts för sexuella trakasserier.

Motionen skrevs efter att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, utkommit med en rapport som visade att fyra av tio unga någon gång har utsatts för ovälkomna sexuella handlingar. 60 procent av tjejerna och 18 procent av killarna har utsatts för sexuella trakasserier en eller flera gånger.

Det är främst tjejer, hbtq-personer och unga med funktionsnedsättning som utsätts för sexuella trakasserier. När killar trakasseras sker det oftast med nedsättande könsord, men i intervjuerna vittnar de också om fysiska trakasserier som de har svårt att värja sig emot.

Elever upplever att lärare, rektorer och handledare normaliserar och förminskar sexuella trakasserier. Unga mår både fysiskt och psykiskt dåligt när de själva eller vänner drabbas.
Grupptrycket är ofta stort och leder till en tystnadskultur även när någon går över gränsen.
En skämtsam sexistisk jargong kan såra på djupet och leda till fysiskt och psykiskt lidande under många år.

Det förebyggande arbetet mot sexuella trakasserier får underkänt av de unga, särskilt på gymnasiet, universitet och högskolor.

Skolan är den plats där flest unga drabbas av sexuella trakasserier och många upplever att de inte får det stöd av skolan som de hade behövt. Många unga vittnar också i rapporterna om att de inte vågar säga ifrån eller anmäla och många vågar inte anmäla en lärare av rädsla för att straffas med sämre betyg.

Det är minst sagt alarmerande, därför vill vi också se kraftfulla åtgärder som kan motverka sexuella trakasserier.

För att kunna göra det krävs både ett normkritiskt arbete – att förändra ungas attityder och värderingar – men också praktiska åtgärder som handlingsplaner och samarbeten med civilsamhället samt satsningar på elevhälsan och framförallt kuratorer.

Totalt lägger vi i Vänsterpartiet tio kraftfulla förslag för att motverka sexuella trakasserier i skolan, jag yrkar bifall till dem alla och därmed också motionen i sin helhet.

Foto Emmalisa Pauly

Redovisningen av åtgärder för att minska personalomsättningen inom hälsa, vård och omsorgs- och funktionsstödsförvaltningarna visar att mycket finns kvar att göra. Personalomsättningen är fortsatt hög inom många yrken – stödpedagoger, stödassistenter, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor ligger alla på en för hög nivå – eller mycket för hög nivå.

Det saknas undersköterskors och sjuksköterskor – inte för att de inte finns – utan för att de väljer att jobba med annat. Malmö stad erbjuder dåliga arbetsförhållanden med osäkerhet och dålig kontinuitet, vi erbjuder för dåliga arbetstider och för dålig lön.

Allt detta går att ändra!

Vi kan erbjuda goda arbetsförhållanden, där man har tillräckliga resurser för att kunna göra ett bra jobb, med tillräcklig bemanning, utan minutscheman och resursmodeller, där personalen är med och styr verksamheten och själva planerar sitt arbete. Vi kan erbjuda utbildning, högre löner och vi kan förkorta arbetstiden. Men det är bara möjligt om vi tar fram de resurser som behövs.

Kompetensförsörjningen är avgörande för att vi ska kunna ha bra äldreomsorg och LSS. Vi har inte råd att fortsätta att underfinansiera verksamheterna. Vänsterpartiet är berett att ta fram de resurser som behövs.

Med ött förutsättningar och rätt lön så blir yrkena inom äldreomsorg och LSS attraktiva och vi minskar personalomsättningen. Det är dags att gå från applåder och istället ta fram de resurser som krävs!

Foto Emmalisa Pauly

Styret tillsatte för några år sedan en tillväxtkommission, den sakande kompetens om miljö- och klimatfrågor. Inga fackliga företrädare var med i kommissionen trots att de ska arbeta med arbetsmarknadsfrågor.

Denna kommission med ensidigt borgerliga värderingar fick ett uppdrag som nu visat sig helt bortkastat om vi ska bygga ett hållbart arbetarvänligt samhälle.

Själva namnet är i sig fel, vi i den rika delen av världen måste sluta med materiell tillväxt för att leva inom vår gemensamma jordklots miljögränser.

Arbete ska i det framtida samhället gynna arbete som möjliggör en omställning av samhället. Denna kommission har inte en enda lösning på dessa livsavgörande frågor.

Styret tar inte ansvar för rapportens förslag, när man föreslår att rapportens förslag i relevanta delar ska beaktas. Vad är relevant och för vem?

Är det relevant att ändra hur lägenheterna fördelas i BoPlats Syd eller inte? Är det relevant att Malmö stad stödjer start-up företag inom gig-ekonomin. Det är inte hållbara arbeten, att Socialdemokraterna vill stödja detta är obegripligt. Vi ser nu en arbetsmarknad där de anställdas utnyttjas alltmer brutalt. Att då följa råd från en kommission som bara har de borgerliga värderingarna för ögonen är obegripligt. Nu i ett politiskt läge där vänstern och de gröna växer så är denna kommissionsrapport bara att kasta i papperskorgen.

Vi är väldigt glada att den samlade oppositionen kunde sätta press på er i styret att faktiskt ge mer pengar till Malmös förskolor och skolor, även om vi i Vänsterpartiet hade velat se mycket mer. 

Under de senaste åren har vi sett stora protester ordnade av elever och lärare, föräldrar och elevassistenter, även elevhälsans personal och förskolepedagoger har försökt förmå staden att skapa bättre förutsättningar för elever i alla åldrar – genom just mer resurser och ett stopp för nedskärningar. 

Vi i Vänsterpartiet riktar kritik mot hur välfärden sköts – både från den SD-ledda  Tidöregeringens håll, men också från Malmö stads SLMP-styres håll. I tider av ekonomisk instabilitet för hushållen är vår gemensamma välfärd det allra viktigaste verktyget vi har för att skapa ett bättre samhälle för alla. Vi i Vänsterpartiet har lagt förslag på allt ifrån gratis frukost i skolorna till fria arbetskläder för vård- och omsorgspersonal. Vi har lagt förslag om att arbeta för mindre barngrupper i förskolan till att anställa fler inom elevhälsa. Efter valet var det allra viktigaste för oss att freda Malmö stads verksamheter som möter människor och göra det genom en liten kommunal skattehöjning när medan regeringen sänker skatten för de allra rikaste. Tyvärr valde S och MP att gå i motsatt håll och effekterna ser vi nu.

Vi i Vänsterpartiet vill se ett Malmö för alla, oavsett om man bor i villa på Fridhem eller i en lägenhet på Herrgården. Man ska kunna lita på att farmor får den allra bästa omsorgen, att ungarna får både äta sig mätta och får den utbildning de behöver för resten av livet, att vuxna kan både försörja familjen och betala sin hyra utan rädsla för om ekonomin ska gå ihop. För det krävs ett samhälle där vi solidariskt tar hand om varandra, där den som har allra mest också får bidra lite mer, men där alla har det ganska bra.

Istället ser vi hur Matmissionen slår medlemsrekord, hur kön utanför kyrkan ringlar lång för att barnfamiljer ska kunna äta sig mätta, hur hyresvärdar tar ut miljardvinster men försöker dubbelhöja våra hyror, hur rektorer tvingas försöka genomföra samma verksamhet men med mindre personal. 

Vi i Vänsterpartiet vill påminna om att det inte behöver vara såhär. Att det är högerpolitik som gör att det ser ut såhär och att det är politiska val som går att förändra. Vi vet att Malmö mår bättre med vänsterpolitik, vi kommer fortsätta kämpa för att alla Malmöbor ska kunna leva sina bästa liv.

Foto Emmalisa Pauly

Äventyrsavdelningar på förskolor kan nu sägas vara något som satts i system. Äventyrsavdelning innebär att en avdelning på förskolan, i detta fall 24 barn, inte beräknas använda förskolans gård överhuvudtaget. Avdelningens utevistelser sker i stället stadens parker, på lekplatser, stränder osv. dit avdelningen tar sig på cykel.

Äventyrsavdelningar är sannolikt både givande och pedagogiskt gynnande i många avseenden. Vänsterpartiet är för äventyrsavdelningar i sig, men inte som ett sätt att maximera antalet barn på förskolor utan att tilldela dem de friytor som riktlinjerna förespråkar.

Alla vet att vädret i Malmö inte är solsken och milda vindar, åtminstone fyra månader om året. Vi som är föräldrar kanske inte huvudsakligen planerar utflykter till parker och stränder just de månaderna. Åtminstone inte varje vardag. I och med trenden med äventyrsavdelningar är det dock exakt vad förskolepersonalen förväntas göra.

Vi vet att utevistelse är bra för barnens hälsa och lärande, därför är det viktigt att dessa möjliggörs även dagar när regnuppehållen är korta. Att barnen inskrivna på äventyrsavdelning då kan vistas på förskolans gård skulle möjliggöra detta. Vi bör också minnas att vi har ett arbetsgivaransvar.

Jag har inte pratat med en enda person som jobbar på förskola eller facklig representant som tycker att äventyrsavdelningar utformade som i detta ärende är en lysande idé.

Äventyrsavdelningar har också dykt upp i detaljplaner utan att någon risk- och konsekvensanalys genomförts, åtminstone har inte förskolenämnden fått ta del av en sådan.

Vänsterpartiet yrkar att förskolan planeras för 80 barn. Detta för att möjliggöra tillräcklig friyta för samtliga barn inskrivna på förskolan och i förläningen främja barnens och personalens hälsa.

I liggande ärende planeras en förskola där friytor på förskolans gård inte når upp till riktlinjerna. Istället föreslås ett undantag som innebär att förskolan använder sig av en park i närheten.

Utflykter till parker är givetvis bra, men kräver mer av personalen. Utflykter som ersätter vistelse på förskolans gård förutsätter att förskolan alltid är fullt bemannad, vilket vi vet är önsketänkande snarare än verklighet. Även med full bemanning kräver icke inhägnade parker mer av personalen än inhägnade förskolegårdar. Vi vet att personalens arbetsmiljö, redan som det är, saknar fullständigt gynnsamma förutsättningar.

Jag har tidigare lyft att vi vet att utevistelse är bra för barnens hälsa och lärande. Därför bör vi möjliggöra att dessa sker, alla dagar oavsett bemanning, väder och vind. Detta görs inte genom att undantag blir regel, genom att ta varje tillfälle i akt att kapa i friytorna på förskolors gårdar. I stället riskerar det här förfarandet att minska förutsättningar för utevistelser vilket inte främjar barnens hälsa och lärande.

Vänsterpartiet yrkar att förskolan planeras för det antalet barn som möjliggör att tillgodose stadsbyggnadsnämndens och miljönämndens riktlinjer både inom- och utomhus.

Foto Emmalisa Pauly

Redan när detta ärende var uppe sist förklarade Vänsterpartiet sin syn på BoDa-konceptet på en övergripande nivå och jag vill igen påpeka att vi i Vänsterpartiet är väl medvetna om att föreslagna konceptet i nuläget berör på individnivå.

Vi anser att detta är ett principiellt beslut. För att vi som kommun ska kunna säga att vi står bakom LSS grundprinciper om delaktighet och inflytande så ville vi att funktionsrättsorganisationerna skulle få yttra sig. Det har gjorts förr, det kan göras nu. Men det ville inte den styrande minoriteten och här vill jag särskilt rikta mig mot Socialdemokraterna. Jag undrar hur ni tänker kring solidaritetsbegreppet i förhållande till LSS? Varför är det orimligt att personer med normbrytande funktionalitet skulle få yttra sig om hur de vill bo och leva? Innan vi i Vänsterpartiet tog slutlig ställning till BoDa-konceptet ville vi veta hur den tilltänkta målgruppen tänker. Men var är er politiska vilja?

Avslutningsvis vill Vänsterpartiet påpeka att den utformning som föreslås, även utan BoDa-konceptet, på LSS-boendet Käglinge 11:3 inte är något som vi i Vänsterpartiet kan ställa oss bakom utifrån att vi vill värna den lilla gruppens princip; speciellt med tanke på den målgrupp som gruppbostaden planeras för. Jag yrkar därför i första bifall till moderaternas återremissyrkande för att se om det kan bli en majoritetsåterremiss och i andra hand avslag på ärendet i sin helhet.

Foto Emmalisa Pauly

Äntligen!

Äntligen föreslås att vi köper de lokaler Malmö stad behöver! – allt enligt kommunens nya policy för lokalförsörjning.

Kommunal verksamhet har ofta speciella behov och förutsättningar vad gäller lokaler, men lokaler på hyresmarknaden har hyressättning enligt marknadsprinciper. Fastighetsägare kan alltså begära mycket höga hyreshöjningar, något som Malmö stad många gånger fått erfara.

Kommunens verksamheter har åtskilliga gånger fått stora kostnadsökningar när verksamheter omförhandlat kontrakt. Valet har varit att stanna kvar och betala, eller flytta.

Vänsterpartiet anser därför att kommunal verksamhet i normalfallet skall bedrivas i lokaler som kommunen själv äger. Det ger bäst förutsättningar för förvaltningarna och är absolut mest ekonomiskt. Nu har vi också en lokalförsörjningspolicy som stödjer detta.

Vänsterpartiet yrkar bifall till förslaget att Malmö stad köper fastigheterna Malmö Stettin 13 och 18, att de ska förvaltas av servicenämnden, så att arbetsmarknads- och socialnämnden kan hyra dem för sina behov.

Däremot i nästa ärende som ett hyresavtal för nya lokaler till Hjälpmedelscentrum var detta bortglömt. Vänsterpartiet anser att kommunal verksamhet normalt skall bedrivas i lokaler som kommunen själv äger. Att kommunen äger sina lokaler ger bäst förutsättningar för verksamheterna och är det mest ekonomiska. I förra ärendet köpte vi, men i detta föreslås att vi skall hyra lokaler.

Malmö stads nya policy för lokalförsörjning säger att beslut om att äga eller hyra in verksamhetslokaler från extern hyresvärd, ska utgå ifrån det alternativ som ger störst kommunnytta och resurseffektivitet under hela den tid som lokalen bedöms behövas.

Någon beräkning av vad som ger mest kommunnytta och resurseffektivitet finns inte att se i detta ärende. Förslaget att hyra lokaler till Hjälpmedelscentralen bryter mot policyn för lokalförsörjning och riskerar att ge funktionsstödsförvaltningen stora hyreshöjningar i framtiden och nya ekonomiska problem.

Vänsterpartiet yrkar därför avslag till kommunstyrelsens förslag och yrkar istället att kommunfullmäktige ska uppmana funktionsstödsnämnden att, genom stadsfastigheter, uppföra och förvalta en ny byggnad i Malmö stads regi i vilken Hjälpmedelscentrums verksamhet kan bedrivas.

Foto Emmalisa Pauly