Författare: andersskans

Malmös äldreomsorg har under många år varit underfinansierad. Under mandatperioden har Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet skurit ner äldreomsorgen med 94 miljoner.

Vänsterpartiet väljer att i vårt budgetförslag återställa och lägga till 94 miljoner kronor till Hälsa vård och omsorgs budget så att bemanningen och kompetensen kan öka och kvalitén höjas. Detta utöver kompensationen för att Malmös äldre blir fler, och utöver kompensation för pris- och löneökningar.

Vi säger nej till de nya riktlinjer för biståndsbedömning i äldreomsorgen som styret föreslår för att för att minska kommunens åtagande för äldre.

Ska äldreomsorgen bli bra behövs kompetent personal, samt tid och kontinuitet. En nära relationer mellan personal och äldre måste bli en självklar del i arbetssättet, så att den äldre kan känna sig trygg, bli respekterad och lyssnad på som en jämlike. Hälsa vård och omsorgsnämnden får i uppdrag att förbättra nöjdheten bland äldre.

Språket är nyckeln till god kvalité i äldreomsorgen. Personalen behöver kunna det svenska språket. Det behövs också en strategi för att synliggöra och använda den språkkompetens som anställda i äldreomsorgen har så att äldre med annat modersmål än svenska kan få bättre vård och omsorg. Nämnden får i uppdrag att ta fram en sådan strategi.

Hälsa vård och omsorgsnämnden får också i uppdrag att utveckla det förebyggande arbetet, uppsökande och mötesplatser, för att ge äldre fler friska år. Arbetet mot ofrivillig ensamhet särskilt bland utsatta grupper är en viktig del i detta.

Ofrivillig ensamhet drabbar oftare de med låg utbildning och låg inkomst, kvinnor, personer med dålig hälsa eller funktionsnedsättning, personer med beroende eller som nyligen mist sin partner, samt HBTQ+personer och personer som inte har svenska som modersmål.

Det behövs fler trygghetsboenden med låg hyra. Vi ser fram emot den utredning om förutsättningar för att starta trygghetsboende i det befintliga beståndet av bostäder som MKB nu gör kring detta, efter initiativet av Vänsterpartiet.

I Malmö ska man kunna åldras med värdighet och i gemenskap också om man har en låg pension.

Anders Andersson (V)

Malmö står inför många utmaningar inom socialtjänsten särskilt för barn och unga. Utredningstider överskrider de lagstadgade tiderna trots ett fortsatta överskott.

Nästa år träder en ny lag om en mer hållbar socialtjänst i kraft. Den ska ge socialtjänsten fler verktyg och stärka det förebyggande arbetet, så att stöd kan erbjudas direkt, utan krav på biståndsbeslut. Barn och unga ska kunna få hjälp omedelbart, utan att vänta på en utredning.
Detta är en viktig reform, men den kräver en stark och välfungerande socialtjänst i Malmö. I Malmö har vi sett stora utmaningar, med ett ökat inflöde av orosanmälningar, långa utredningstider och en pressad arbetsmiljö.

Centraliseringen av de fyra tidigare stadsområdena till en enda socialtjänst. De fackliga har kritiserad denna omorganisation utan någon respons från förvaltningsledning eller politiken. Och nu kan vi se en organisation som är ineffektiv och Malmöborna slussas mellan dem olika enheter. I den nya socialtjänstlagstiftningen är målet att göra socialtjänsten mer tillgänglig, men en centraliserad socialtjänst för hela Malmö kommer ju knappast att bidra till en tillgänglig socialtjänst. Det är beklagligt att detta förbises av det styret.

För att stödja de mest utsatta behöver vi en socialtjänst som är lokalt förankrad och har nära kontakt med Malmöborna. Det är genom lokal närvaro vi kan bygga förtroende och motverka att kriminella strukturer tar över.

Vänsterpartiet föreslår därför att vi satsar på att lokala socialtjänstkontor ska finnas i stadsdelar. Vi vill öka antal socialsekreterare och öka antal uppsökande socialarbetare genom att avskaffa de kommunalt upphandlade ordningsvakterna.

Inget barn ska mötas av en kriminell driven hvb. Därför ska denna viktiga verksamhet bedrivas helt i egen regi.

Trots att det talas om stora investeringar i elevhälsa, skola och socialtjänst, så är de åtgärderna otillräckliga. Vänsterpartiet presenterar i stället ett budgetförslag som satsar över 100 miljoner kronor på en röd, vänsterinriktad politik med fokus på verkliga förändringar. Att, som det nuvarande styret, inte satsa något extra på socialtjänsten är däremot typiskt för högerpolitik – eller det som blivit standard för styret.

Marek Lakatos (V)

I förskolan läggs grunden för den fortsatta utbildningen. Här finns större möjlighet att bryta social ojämlikhet än satsningar som kommer senare i livet.
För att förskolan ska ha de gynnsamma effekterna måste den ha hög kvalitet. Likvärdigheten är en stor utmaning i Malmös förskolor.

Malmö är en segregerad stad med enorma skillnader mellan resultaten i olika skolor.
Förutsättningarna i förskolan skiljer sig också avsevärt beroende på i vilken del av staden de finns.
Undermåliga lokaler och brist på förskollärare återfinns oftast i stadens mest politiskt eftersatta områden.

Det leder till att alldeles för många barn aldrig ens får en ärlig chans.
Rektorer påpekar att behoven av kompensatoriska insatser ökat i Malmös förskolor.
Stora barngrupper omöjliggör anpassning av utbildningen efter varje barns förutsättningar och påverkar personalens arbetsmiljö negativt.

För Vänsterpartiet är en välfungerande utbildning en grundbult i ett välfungerande samhälle.
I vår budget har vi kompenserat för det minskade antalet barn och återställt de senaste årens nedskärningar. Det möjliggör både att minska barngruppernas storlek och öka personaltätheten.
Istället för att släcka bränder när det närmar sig för sent, t.ex med lov- och sommarskola behövs stärkta satsningar från första början. Ofrivillig frånvaro ökar i skolorna.

Riskerna för att det ska gå så långt startar redan med de bristande förutsättningar som finns i förskolan: avsaknad av likvärdighet, otillräckliga resurser att fullfölja det kompensatoriska uppdraget, stora barngrupper, bristande kompetensförsörjning.

Med Vänsterpartiets budget hade vi kunnat känna oss trygga med att de insatser som förskolan har möjlighet att bidra med, faktiskt görs och blir långsiktiga.

Nina Jakku (V)

Jag inleder med regeringsformens kapitel 1 paragraf 1 all offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Paragrafen förverkligas bland annat genom kommunalt självstyre. För att den offentliga makten ska utgå från den i allmänna val uttryckta folkviljan krävs att kommuner själva får råda över vad för etiska och praktiska överväganden kommuner gör vid sina inköp och andra kommunala angelägenheter.

De demokratiskt valda företrädarna för kommunmedlemmarna behöver kunna sätta upp mål och ta beslut för att uppnå dessa för att styra kommunerna i den riktning som medlemmarna önskat.

Beslut om att inte köpa in israeliska varor bör inte betraktas som väsensskilt från kommunala mål om inköp av ekologisk mat eller elbilar. Att styra hur och vad som upphandlas och köps in såväl som att ställa krav på sådant som produktionsvillkor, material eller annat är således inom den kommunala kompetensen.

Den här frågan bör alltså inte ses som en utrikespolitisk opinionsyttring. Vänsterpartiet ifrågasätter inte att utrikespolitik är något som statsmakterna ansvarar för. Malmö stads inköpspolicy framhåller att samtliga inköp ska ske med ett medvetet ekonomiskt, miljömässigt och socialt ansvarstagande. För i Malmö stad värnar vi om mänskliga rättigheter och styrs av etiska principer.

Redan i januari har ICJ meddelat att Israel måste vidta alla åtgärder för att förhindra ett folkmord. Israel har närmast gjort det motsatta. Mördande och fördrivning av civilbefolkning pågår, inte bara i Gaza, utan också på Västbanken och i Libanon. Israel bombar flyktingläger, skolor, sjukhus.

Det finns ett allmänintresse i att kommunen styr sina inköp. Malmöborna har tydligt visat att de inte vill att deras pengar ska gå till att stötta krigsbrott och ockupation.

Det kan även påpekas att riksdagen bifallit en proposition om Sveriges genomförande av Agenda 2030. Bland målen i Agenda 2030 finns nr 16 om att:
”Främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillhandahålla tillgång till rättvisa för alla samt bygga upp effektiva, och inkluderande institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer.”
Det kan konstateras att ett bifall i ärendet bidrar till att uppfylla detta mål som statsmakterna satt.

Jag yrkar bifall till motionen

Nina Jakku (V)

Jag har gått en forskarutbildning inom det specifika området islamofobi/antimuslimsk rasism. Från mina studier framgår att islamofobi drabbar människor i Malmö, i Sverige på daglig basis.

Muslimska kvinnor i Sverige utsätts för islamofobi i så gott som alla livets beståndsdelar. På arbetet, i skolan, på föräldramöten, vid kafèbesök, besök hos sjukvården, i väntan på bussen, under en helt vanlig promenad.

Det handlar om ifrågasättanden, repressalier t.ex i form av sänkta betyg, glåpord, spottloskor, hot, diskriminering, att få bajs kastat i sin brevlåda och i värsta fall fysiskt våld.

De muslimska kvinnorna jag har intervjuat känner sig inte trygga i offentliga rum, de har tvingats skapa olika sorters strategier för att försöka förutse och förhindra övergrepp, men också diskriminering. De offentliga rummen, staden tillhör inte alla på lika villkor.
I senare tidens debatter, även i den här församlingen och i kommunens nämnder hävdas att det handlar om religionskritik. Det här är en erkänd och studerad komponent i islamofobi, som inom forskningen benämns som rasism utan rasister.

För religionskritik leder inte till det som jag precis lyft som delar av islamofobins konsekvenser. Det är inte pga att religioner kritiseras på ett teoretiskt plan som människor är oroliga när de lämnar sina hem, när de åker kollektivtrafik, när de sitter på kaféer.

Kunskapen om islamofobi är i allmänhet är låg. För att röster från de som utsätts inte ges det utrymme som de förtjänar. För att möjligheten att påverka för de som utsätts är begränsad och för att vi numera har röster i alla beslutsfattande församlingar som framhåller att det inte är så allvarligt. Inte viktigt trots att alla rasismer inklusive islamofobi leder till att vissa människor tvingas leva liv som är hårdare och i värsta fall kortare än andras. Inte verkligt trots att dessa islamofobiska handlingar som sker på daglig basis leder till verkliga konsekvenser för verkliga människor.

Jag är glad att Malmö kommunfullmäktige bifallit en plan mot islamofobi och antimuslimsk rasism och att det tillförs pengar till det viktiga arbetet. Vänsterpartiet vill gå ett steg längre i försäkran om att planen faktiskt ska kunna få den avsedda effekten. Vi vill tillsätta en samordnare som arbetar med dessa frågor.

Jag yrkar därför bifall till motionen.

Nina Jakku (V)

Enligt Socialstyrelsen drabbar endometrios ungefär var tionde person som fötts med en livmoder. Det första tecknet på endometrios brukar vara svår menssmärta, men det kan också innebära problem med allt från urinvägar till ofrivillig barnlöshet.

Enligt Jämställdhetsmyndigheten finns det fortfarande tydliga skillnader mellan kvinnors och mäns tillgång till vård och behandling inom hälso- och sjukvården. Flera sjukdomar som kvinnor drabbas av i större utsträckning har länge tenderat vara eftersatt inom hälso- och sjukvården. Även unga flickor drabbas men får sällan den hjälp de behöver.

Det är vanligt att de första symtomen kommer i tonåren. En del får symtom redan första gången de har mens. Det är olika från person till person vilka symtom man har om man har endometrios. En del känner inte av sin endometrios alls, eller ganska lite, men framförallt vet många fortfarande inte om att hjälp finns att få.

Därför tycker vi att Malin Ahlströms motion om att ge gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden samt grundskolenämnden i uppdrag att stärka kompetensen hos elevhälsan kring endometrios och andra kvinnospecifika sjukdomar är en väldigt bra motion.

Att kompetensutveckla kontinuerligt och särskilt inom kvinnospecifika sjukdomar som t.ex. endometrios är av yttersta vikt för att både sprida kunskap men och så se till att elever i Malmös skolor får den hjälp de behöver. Det är ett viktigt steg framåt för att öka jämställdheten i vår stad. Vi yrkar därför bifall till motionen.

Emma-Lina Johansson (V)

Malmö måste minska bilberoendet om vi ska uppnå våra klimatmål och då kan vi inte planera för mobilitets hus lite överallt i staden. Det bidrar inte till ett ökat kollektivresande, något som planförslaget påstår är en viktig del i stadens omställning. Dessa hus planeras dessutom att ligga vägg i vägg med förskolorna, något som kommer att leda till både höga bullernivåer och dålig luftkvalitet runt förskolorna. Två sådana skolor planeras ligga längs Pildammsvägen, en av stadens viktigare infartsleder med mycket biltrafik. Det bidrar, som vi redan sett, till både dålig luft och trafikbuller, vilket troligen kommer att förvärras när staden förtätas så att de negativa hälsoeffekterna förstärker varandra. När vi bygger vi nytt, så måste vi göra rätt, det är ju vårt arv till våra barn och barnbarn,

Vi anser det kastastrofalt att planförslaget leder till en lägre krontäckningsgrad, den är ju redan långt under stadens mål för krontäckning så. Om denna stadsdel ska vara en ”grönskande oas” och ligga ”i framkant för att hantera stadens klimatpåverkan” och ha ett tydligt hållbarhetsperspektiv måste den bebyggas tätt. Och befintliga byggnader och träd måste bevaras i största möjliga utsträckning. Det tar lång tid att få samma klimatnytta av nya träd och att flytta gamla träd är heller ingen bra lösning.
Så krontäckningsgraden måste öka och, som sagt, privatbilismen minska. Vi skulle även vilja att man tar hänsyn till grönstrukturförbindelser mellan Pildammsparken och detta område, så att dessa gröna ytorna kan bindas samman på bästa möjliga sätt. Området skulle ju kunna bli ett skyltfönster för stadens hållbarhetspolitik, i likhet med Sege Park.

Det finns mycket att reparera och göra bättre i vår stad och även i nya kvarter naggar på målen- så får det inte vara.

Gunilla Ryd (V)

Vänsterpartiet ser med glädje på att tilldelningsmodellen till funktionsstödsnämnden äntligen har setts över. Sedan funktionsstödsnämndens skapande har det varit tydligt att det inte har funnits en balans mellan krav och resurser vilket fackliga organisationer och Vänsterpartiet påpekat gång på gång. Vänsterpartiet vill att rättighetsbärarens behov alltid ska vara i fokus, att arbetstagare garanteras goda arbetsvillkor och att funktionsstödsförvaltningen överlag ska ges arbetsro för att strategiskt kunna fokusera på sitt kärnuppdrag; nämligen genom myndighetsutövning och verkställighet bidra till uppnå goda levnadsvillkor för de Malmöbor som förvaltningen är till för.
Det är glädjande att den styrande minoriteten har insett att de underskott som uppkommer inom personlig assistans sker på grund av omvärldsfaktorer som nämnden inte kan styra över och därmed föreslår att nämnden erhåller ansvarsbefrielse för det ekonomiska utfallet inom insatsen, något Vänsterpartiet lyfte i bland annat sitt budgetförslag för 2024.
Men Vänsterpartiet har synpunkter på förslaget till tilldelningsmodell. Vänsterpartiet vill justera Funktionsprogrammets norm med sex lägenheter i en gruppbostad enligt LSS 9§9 till att följa Socialstyrelsens rekommendationer om maximalt 3-5 boende i en gruppbostad varvid en kostnadsökning kan väntas men den lilla gruppens princip värnas. Och även om en LSS-bostad är byggd med ett visst antal lägenheter så varken bör eller kan den per automatik besättas med lika många hyresgäster som lägenheter. Rättighetsbärarnas behov inom boendegruppen styr hur många lägenheter som kan besättas, vilket innebär att lägenheter kan behöva stå tomma utan att boendeplatser kan eller bör avvecklas. Idag behöver funktionsstödsnämnden nyttja externa placeringar. Att helt avveckla dessa helt är av skyddsskäl inte möjligt men vid nyttjande av externa placeringar måste rättighetsbärarens rätt till en permanent boendesituation beaktas vilket en extern placering inte kan garantera när ett vinstdrivande företag kan avsluta en placering som de inte längre anser lönsam.
Jag vill därför yrka på samma tilläggsyrkanden som lades i kommunstyrelsen:

1. LSS-boende är en insats där sambandet mellan demografisk utveckling och nämndens åtagande är svagt. Nuvarande tilldelningsmodell ska inte bibehålla utifrån att de senaste årens snäva ekonomiska ramar visat sig riskera negativt inverka på rättighetsbärarnas möjlighet till att leva som andra. Funktionsprogrammets norm med sex lägenheter i en gruppbostad enligt LSS 9§9 behöver justeras till att följa Socialstyrelsens rekommendationer om maximalt 3-5 boende i en gruppbostad varvid en kostnadsökning förväntas.
2. Det är viktigt att ha i åtanke att även om en bostad med särskild service enligt LSS är byggd med ett visst antal lägenheter så varken bör eller kan den per automatik besättas med lika många hyresgäster som lägenheter. Rättighetsbärarnas behov inom boendegruppen styr hur många lägenheter som kan besättas, vilket innebär att lägenheter kan behöva stå tomma utan att boendeplatser kan eller bör avvecklas.
3. Utöver ekonomiska förutsättningar som omnämns gällande externa placeringar vill vi även poängtera rättighetsbärarens rätt till en permanent boendesituation vilket en extern placering inte kan garantera.
4. Eftersom möjligheten till start av nya LSS-boenden i egen regi som dessutom ska möta den enskildes behov är begränsad kan behovet av LSS-utbyggnad komma behöva mötas av ett utökat antal platser i extern regi, samtidigt som nämnden i största möjliga mån vill undvika externa placeringar.
Ert yrkande 5 lade vi inte utan bara skriftligt lyfte i reservationen eftersom vi var först med att föreslå det i vår budget 2023 så det står redan i tilldelningsmodellen att vi vill ha ansvarsfrihet för personlig assistans men jag ville poängtera vems idé det var från början…
5. Personlig assistans ska omfattats av förändringen av tilldelningsmodellen, alternativt att nämnden erhåller ansvarsbefrielse för det ekonomiska utfallet inom insatsen.

Carin Gustafsson (V)

För oss som växte upp på Herrgården under 90-talets nedskärningar gjorde allt som hände däromkring skillnad. Det var Rädda barnens sommarutflykter, kom i tid för att hinna med bussen som stod vid Rosengårdsskolan. Det var på Rosengårdsbadet, jag vet fortfarande inte hur vi kunde komma in utan föräldrar, när vi var så små. Det var friidrott på idrottsplatsen och det var Drömmarnas hus.

Ett vitt hus mitt på en grön äng där det hände så mycket. Kreativitet, teater, pirater, skattjakter, och allt det lilla extra som gjorde min barndom magisk.

En verksamhet som genom åren fortsatt bidra till att många barn och unga fått ta del av en fantastisk kulturverksamheten. Genom att satsa pengar på kulturverksamhet i Rosengård investerar man i barnens personliga och intellektuella utveckling och en fritidsaktivitet som har en positiv inverkan på deras liv. Att ge barn och unga en meningsfull fritid är en starkt förebyggande faktor, för de barn som lever i ett av Sveriges mest utsatta områden. Drömmarnas hus ger således. Vi ställer oss därför positiva till den lösning som tagits fram, att Malmö stadsteater ska ta över drömmarnas hus för att säkra verksamhetens fortlevnad.

Den yttersta högern vill inte satsa på kulturen i Rosengård med argumentet om att det kostar för mycket. Jag håller inte alls med, sociala investeringar ger så mycket mer än vad dom kostar. Jag är glad över att stadskontoret har lyckats hitta en lösning som innebär att Drömmarnas hus får leva vidare. Mot bakgrund av detta så yrkar jag bifall till föreliggande förslag.

Anfal Mahdi (V)