Höga byggnader påstås ofta vara kostnadseffektiva, då många invånare trängs på en liten yta, men så är det inte! Höghus är dyra att bygga, drifta och underhålla. Många kvadratmeter per våningsplan går åt till hissar, klimatanläggningar, schakt för ventilation och avancerad teknik. I nära anslutning krävs även mer yta för service, kollektivtrafik, daghem, lekplatser, avfallshantering, parkering, grönytor.
Forskningen visar att skyskrapor genererar 140 % mer utsläpp under sin livslängd jämfört med ett område med lägre byggnader och samma antal invånare. Anledningen bakom detta är att höghus eller skyskrapor kräver tyngre strukturer, tjockare grund och större användning av material med ett högre koldioxidavtryck än lägre byggnader. Byggsektorn är redan idag en stor klimatbov i staden – låt det inte bli än värre.
Det krävs även enorma mängder energi och elektricitet för att driva och värma en skyskrapa. Ju högre desto dyrare! Det vill säga det blir höga boendekostnader som i sin tur leder till ökad segregation i samhället. Städer som tidigare har vurmat för höghus, som t.ex. Vancouver, har börjat tänka om.
Höga hus är enbart lönsamma för fastighetsägarna men inte för samhället. Och enligt forskare vid Lunds universitet är det den klassiska vackra ”låghusbebyggelsen” om maximalt sex våningar som folk vill bevara, som attraherar besökare och som i slutändan genererar mest handel.
Vi ser en stad med ökad arbetslöshet. Vi kan läsa att flera seriösa åtgärder vidtas inom detta område. Det är bra att så görs.
Men vi ser också att antalet brukare ökat inom hälsa, vård och omsorg liksom elever i grundskolan, samtidigt som dessa är två av de områden där personalen minskat mest.
Vi kan påverka arbetslösheten i någon utsträckning utanför vår egen verksamhet, men Vänsterpartiet menar att vi framförallt kan och ska satsa på välfärden och klimatet och därigenom öka antalet trygga jobb, samtidigt som satsningar på välfärd och klimat tryggar vår framtid på flera andra, helt avgörande sätt.
Vi ser att utbildningen i staden tagit stryk av flera års nedskärningar. Andelen barn som inte går ut grundskolan med fullständiga betyg har ökat. Nästan var femte lärare är obehörig.
Flera av kommunfullmäktigemålen som inte uppnåddes förklaras med brist på rätt kompetens närmast barnen i förskolan. Vi lyckas inte vidta rätt åtgärder för en jämn fördelning av kompetensen över hela staden. Budgeten räcker inte till. Under 2024 var det statsbidrag och utökad kommunbidrag som oppositionen drivit igenom, som upprätthöll kvaliteten i förskolan.
Att finansiera en verksamhet med god kvalitet är politikens ansvar. Vänsterpartiet vill att vi satsar både det som krävs och satsar långsiktigt, för att åtgärda de problem som skapar ojämlikhet i staden.
Under 2024 sjönk antalet färdigställda bostäder med ungefär hälften. Det ligger långt under våra egna mål och kommer att ha långvariga effekter på bostadsförsörjningen i staden. Redan nu har Malmö stora utmaningar inom området, både med bostäder som människor faktiskt har råd att hyra, med trångboddhet, hemlöshet och barnfamiljer som vräks.
Malmö stad måste möta den borgerliga flatheten. Det räcker inte med att hoppas på att regeringen ska ta sig i kragen. Vänsterpartiet har länge uppmanat styret till klokhet och långsiktighet. Med den här årsredovisningen vid handen är det alldeles för nära att bara efterklokhet kvarstår.
Vi kan inte finansiera stadens budgetar med försäljning av mark, det påverkar både hållbart bostadsbyggande och energieffektivisering. Energieffektivisering påverkas också av att vi inte äger våra lokaler i större utsträckning. Något som Vänsterpartiet länge drivit att vi ska göra. Inom klimatområdet går det inte alls som planerat. Växthusgasutsläppen under de senaste åren varit högre än vad stadens koldioxidbudget föreskriver. Utsläppen är dessutom för höga, trots att bostadsbyggandet inte följer planen för hållbar bostadsförsörjning.
Istället för vidlyftiga mål om att bli Sveriges bästa arbetsgivare, borde våra löften snarare vara aldrig mer en nedskärningsbudget. Aldrig mer försämringar inom välfärden. Aldrig mer arbetsplatser där stress är ett vardagligt faktum som leder till sjukskrivningar. Forskning visar att ett omfattande problem är att det ständigt saknas en balans mellan krav och resurser, särskilt inom kvinnodominerade arbeten. Personalredovisningar bekräftar att sjukskrivningar är ett mer omfattande problem inom kvinnodominerade verksamheter. Forskning visar också att det är inom dessa områden som anställda tvingas avsluta sina yrkesverksamma liv i förtid för att deras kroppar blivit sjuka och inte klarar av ett helt arbetsliv.
Jag vet att vi har en regering som i kristider väljer att sänka skatterna för de allra rikaste istället för att satsa på det gemensamma. Jag önskar att det inte var så. Men, vi kan inte stå handfallna och skylla på konjunkturen. Vi kan skylla på regeringen med all rätt, men det bygger inga bostäder, utbildar inga barn, tar inte hand om våra äldre och funktionsnedsatta osv. De målen som inte nås är följden av politiska val. Vi i Malmö stad har ett ansvar och möjligheter att leverera om andra instanser inte sköter sig. Låt oss nu ta in vad årsredovisningen har att lära oss och låt oss börja leverera på allvar!
Chefers förutsättningar är omfattande och rapporten lyfter många viktiga aspekter. Det är synd att beslutet som föreslås går i en annan riktning än kunskapen i rapporten pekar på. För mycket talar emot att 30 medarbetare per chef skulle vara ett rimligt antal.
Det framgår att långtidssjukfrånvaron tenderar att öka redan vid 17 medarbetare per chef. Riktvärdet som nu föreslås är nästan det dubbla. I Malmö stads egen verksamhet är långtidssjukfrånvaron högre i kvinnodominerade förvaltningar där antalet medarbetare per chef är högre. Riktvärdet är också en ökning med fem medarbetare per chef. Ändå framhålls det här som en förbättring.
För att hantera arbetsmiljöproblem i Malmö stads verksamhet vill Vänsterpartiet främst se fler medarbetare i välfärdsnämnderna. Ökat antal chefer är inte ett självändamål i sig. Men eftersom det så tydligt framgår att arbetsmiljömässiga problem uppstår när chefer har för många medarbetare, rör det sig om vårt arbetsgivaransvar och förtjänar att tas på allvar.
Siffran 30 föreslås med hänvisning till kostnader och ekonomiska konsekvenser. Vi menar att en god arbetsmiljö och en bra organisation måste få kosta. Och kostar inte långtidsjukfrånvaron? Både i kronor och ören, men också utifrån sociala aspekter. Tycker vi att det är rimligt att spara om det kostar våra anställdas hälsa?
Arbetsmarknaden är i flera avseenden könssegregerad. Gemensamt för kvinnodominerade yrken är de kännetecknas av att vara så kallade kontaktyrken, vilket ofta leder till högre psykisk och fysisk belastning än i andra delar av arbetsmarknaden.
Forskning visar att obalansen mellan mål och medel är en orsak till stress på kvinnodominerade arbetsplatser.
Underlaget räknar antal minuter som olika uppgifter som en chef hanterar tar. Det är viktigt att uppmärksamma att våra välfärdsarbeten inte är verksamheter där New Public Management metoder bör tillämpas.
Stora fack inom området, Vision och Sveriges skolledare kräver ett mindre antal än 30
Vänsterpartiet yrkar därför att maxtaket ska vara 25 medarbetare per chef.
Vi står inför stora investeringar i Malmös nya stadionområde, i planerna går att läsa att området ska bevara gröna värden, och bli ett av Malmös miljösmartaste, energisnålaste och resilientaste områden. Ordagrant står det att “Planen bedöms ha begränsad miljöpåverkan och stor vikt fästs vid att skydda viktiga naturvärden”. Det låter oerhört bra!
Men jag ställer mig då frågan? Hur blir det i verkligheten? För samtidigt som vi ska bygga ett område med begränsad miljöpåverkan, så vet vi att bygg- och fastighetssektorn står för nära 40% av landets klimatutsläpp. Vi vet att det är under byggfasen som en byggnads största miljöpåverkan sker.
När det gäller stadionområdet så utgör rivningen en väldigt stor del av hela byggprocessens miljökostnader. Nya stadionområdet måste beräknas, bedömas, och planeras ur ett mycket bredare perspektiv än normalt för att nå begränsad miljöpåverkan. Det är därför återvinningsgraden är så viktig. Det är ju inte ett litet tegelhus som ska rivas och flyttas utan det rör sig om väldigt stora mängder betong och armering som måste rivas, forslats bort och eventuellt deponeras.
Detta kommer leda till:
• Ökat buller vid transporter genom staden.
• Ökade luftföroreningar från tunga transporter genom staden.
• Ökat slitage på stadens vägar.
• Rivningen kommer således få stora effekter på staden, om vi inte prioriterar återvinning.
De enorma massor som behöver tas hand om, måste vändas från att som idag, vara en kostnad och ett bekymmer till att bli en resurs i det nya stadionområdet. För att så ska ske så krävs det att planering och utförande görs med ett tydligt och holistiskt synsätt,
• Från start till mål.
• Från rivning till spelklara idrottsanläggningar.
Vi hade önskat att staden tog ett större ansvar och visade med hela handen att hög återvinningsgrad är ett krav.
Personalredovisningen visar att det förekommer en hög sjukfrånvaro och en stor personalomsättning i flera stora yrkeskategorier i staden.
Nu ser vi ett år som visar att högre sjukfrånvaro och en stor personalomsättning förekommer i flera stora yrkeskategorier i staden, i likhet med tidigare år. Stadens rekryteringsutmaningar visar hur staden inte är en attraktiv arbetsgivare. Malmö har svårt för att rekrytera och behålla sjuksköterskor, undersköterskor och socialsekreterare. Det är det som blir konsekvensen av att ha en obalans mellan krav och resurser.
Vi hade velat se att man inom de verksamheter man möter en hög sjukfrånvaro och har en hög personalomsättning utreder hur de tilldelade resurser möter verksamheternas krav och vilka konsekvenser obalansen orsakar för arbetsmiljön inom dessa verksamheter.
Vi hade också velat se att styret tänker om och väljer att tillmötesgå de fackliga organisationernas förslag för att göra Malmö stad till en arbetsgivare med mer rättvisa löner. Samtliga fackliga organisationer ställt sig oeniga när det gäller hur lönekartläggningen gjorts och vill se förändringar. Det tycker vi att Malmö som arbetsgivare ska göra.
Därför yrkar Vänsterpartiet att stadskontoret ska få i uppdrag att tillgodose de fackliga organisationernas synpunkter när det gäller att säkerställa att det inte finns några osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor utifrån den genomförda kartläggning där de anser att det finns brister som t ex att kartläggningen avseende lika arbete inte är utförd över förvaltningsgränserna för berörda befattningar. Enligt de fackliga organisationerna finns det behov av ett utvecklingsarbete kring olika delar i arbetet med arbetsvärdering och lönekartläggningen.
Och vi håller med.
Idag tjänar ett kommunalråd i Malmö 87 400 kronor per månad och för kommunstyrelsens ordförande är lönen 98 800 kr.
Vänsterpartiet anser det helt orimligt med så höga kommunalrådslöner, de ska sänkas. Det är inte
rimligt att politikerlönerna skiljer sig så mycket från vanliga människors villkor. Det är farligt att
skapa en ekonomisk elit i samhället genom att betala skyhöga löner. Det bidrar till ett samhälle
med större klyftor. Vänsterpartiet föreslår att kommunalrådslönerna ska vara 60 % av ett
inkomstbasbelopp alltså 48 360 kronor per månad.
Vänsterpartiet vill införa fri ledsagning i Malmö. Vi vill låta behovet avgöra hur mycket ledsagning den enskilde får. För många Malmöbor med funktionsnedsättning är ledsagarservice enligt LSS och ledsagning enligt SoL en viktig och i vissa fall helt avgörande och nödvändig insats för att kunna forma sitt eget liv och leva som alla andra. För att vi ska kunna möta varje individuell Malmöbos behov så behöver ledsagarservice och ledsagning vara en flexibel insats.
Insatsen upplevs som administrativt strulig och byråkratisk för användaren som kan ha svårt att få beviljat insatsen i den utsträckning som önskas. Vi inspirerades av Laholms kommun, som gjorde ett försök med fri ledsagning efter klagomål från brukare och anhöriga.
Istället för att möta klagomålen med ökad kontroll gick kommunen mot en mer tillitsbaserad välfärd.
Utvärderingar efter försöket har visat att fri ledsagning inte blev dyrare på sikt utan snarare sparade kostnader för kommunen på grund av minskad administration och byråkrati. Biståndshandläggare kunde därmed fokusera på utvärdering av insatsen istället för att kontrollera antalet utförda timmar. Men viktigast av allt, brukarna upplevde en större frihet och makt att själva kunna styra över sina liv.
Minoritetslagen och dess krav bygger på Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. I ramkonventionen kan vi läsa att omvälvningarna i Europas historia har visat att skyddet av nationella minoriteter är avgörande för stabilitet, demokratisk trygghet och fred i Europa. Ramkonventionen blickar framåt, möjliggör att göra om och att göra rätt, men antyder också en botgöring.
En botgöring för att många sverigefinnar, samer och tornedalingar inte har fått lära sig sina språk. För att jiddisch riskerar att dö ut. För att människor som talar romani chib inte vågar berätta att de talar romani chib. En botgöring för att barn som kunde dessa språk fick stryk i svenska skolor om de talade språken. För att man på BVC sa att det var skadligt att lära barn flera språk.
Historien har lett till att många som tillhör nationella minoriteter inte kan prata med sina mor- och farföräldrar, saknar sina rötter, känner eller har känt skam för sitt ursprung.
Det här kan ses som en botgöring för alla skallar som mättes, skallar som stals från gravar, tvångssteriliseringar, smygsteriliseringar, rasbiologi, stämpeln af lägrestående ras, ovärdig att rasblandas med.
Det kan ses som en botgöring för varenda finnjävel och andra rasistiska uttryck som nationella minoriteter utsatts och utsätts för.
Mycket av detta ekar in i samtiden. Vi är inte på något sätt immuna. För varje romsk ungdom som nekas att kliva på bussen, för varje dold eller assimilerad identitet, för varje ihjälplågad ren, för varje kanonutredare som inte kan se skillnad på nationella minoriteter och frimärkssamlare, borde vi rimligtvis skala upp och intensifiera arbetet.
De utredningar som Malmö stad själv gjort som handlar om romer och judar i Malmö lyfter båda vikten av kunskap om nationella minoriteter hos medarbetare. Låt oss följa rekommendationerna, inte tänka lite mindre och lite senare utan givetvis allt vi kan och med detsamma.
Minoritetslagen paragraf 5 lyder: Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt som möjligt samråda med minoriteterna i sådana frågor. I ärendet framgår inte att samråd skett.
I maj 2021 kom en dom från Förvaltningsrätten i Malmö som upphävde ett beslut som grundskolenämnden fattat, om sådant som berör nationella minoriteter – beslutet upphävdes för att samråden varit undermåliga. I domen kan vi läsa att ”lydelsen förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem gäller en lagstadgad skyldighet som myndigheter i förekommande fall har att uppfylla på något sätt.
Det sagda innebär alltså inte att en nationell minoritets synpunkter som lämnas vid t.ex. ett samråd alltid måste beaktas vid beslutsfattandet. Förvaltningsrättens uppfattning är dock att en nödvändig förutsättning för att en nationell minoritet ska kunna anses ha getts möjlighet till inflytande, är att ett politiskt organ som beslutar i en fråga som berör en sådan minoritet åtminstone ges möjlighet att inför beslutet överväga eventuella sådana synpunkter”.
Så har alltså inte skett och ingen kan väl påstå att beslut i det här ärendet inte skulle beröra de nationella minoriteterna. Samråd, som vi alla vet, sker i ett skede där det fortfarande är möjligt för
nationella minoriteter att påverka ett kommande beslut. Klubbar vi igenom kommunstyrelsens förslag till beslut, bryter vi medvetet mot minoritetslagen. Vänsterpartiet hoppas att vi inte ska vandra den vägen en gång till därför yrkar vi på återremiss med syfte att genom strukturerade samråd inhämta nationella minoriteters synpunkter i ärendet.
Vänsterpartiet tycker det är glädjande att fler partier vill ha fler trygghetsboenden, men det går väldigt långsamt. Trygghetsboende för äldre är ett bra alternativ för den som inte längre känner sig trygg i sitt hem eller känner sig ensam – där finns gemensamhetsutrymmen och där finns aktiviteter. Ska trygghetsboende vara ett alternativ för många så behöver också hyran vara rimlig.
Under många år hänvisade socialdemokraterna till att marknaden skulle bygga nya trygghetsboende till äldre. Det gjorde marknaden inte. Marknaden löser inte problem för äldre med låg pension. Moderaterna menar nu i sin motion att det är kommunens detaljplaner och markanvisningspolicy som är hinder för fler trygghetsboende. I motionssvaret kan vi läsa att så inte är fallet.
Vänsterpartiets ståndpunkt är att Malmö behöver fler trygghetsboenden med hyror som även pensionärer med låg pension har råd med. Att starta trygghetsboende i befintliga boenden och lägenheter gör det möjligt att hålla nere hyrorna. Det gör dem tillgängliga även för de med låg pension. Vänsterpartiets motion om detta gick igenom i februari 2022. Man fann att det i Malmö finns behov av trygghetsboenden med låga hyror och att det är möjligt att starta.
Nu tre år senare ligger bollen hos Malmös kommunala bostadsbolag MKB som ska utreda hur stort behovet av trygghetsboende är. MKB ska också utreda vilken kravspecifikation och finansieringsmodell som behövs för att befintliga boenden eller lägenheter ska kunna omvandlas till trygghetsboende. Vi väntar på utredningens svar och hoppas att det till slut ska leda till fler trygghetsboenden med rimliga hyror.
I Malmö ska man kunna åldras med värdighet och i gemenskap också om man har en låg pension.
