Vänsterpartiet ser positivt på att Malmö skall vara en stad som andas kultur och lever hela dygnet. Kultur är en mänsklig rättighet och en del av vårt välfärdssamhälle! Kultur är en del av vår identitet och prioritet! Genom kulturen skapas gemenskap och trygghet!

I Vänsterpartiets Malmö är det politikens ansvar att se till att införliva möjligheten för Malmöborna att få uppleva och utöva kultur i vår stad oavsett vem man är och var man bor!

Motionärerna lyfter vikten av att Malmö skall vara en attraktiv stad för att locka människor att bo här samt att ett utvecklat nattliv även handlar om ekonomiska intressen.

Vi lever vi i ett kapitalistiskt system där allt handlar om ekonomi och prioriteringar. I kulturnämnden har diskussionerna och besluten varit svåra och hårda. Inte minst utifrån att Tidöpartierna på riksnivå för en kulturfientlig politik. I Malmö har styret gjort nedskärningar inom alla verksamheter inom Kulturförvaltningen och även chockhöjt entréavgifterna på Malmö Museum.

Då allt handlar om ekonomi och prioriteringar är det viktigt för Vänsterpartiet att synliggöra grupper vars röster inte alltid hörs i maktens korridorer och rum.

Om det ena inte behöver utesluta det andra är det positivt att utveckla Malmös kulturliv även nattid. Det finns många spännande städer i världen att ta inspiration ifrån och att vi i Malmö breddar synen ytterligare på kultur.

Dock är det av vikt att nya satsningar inte sker tex på Kulturskolan vilket skulle drabba våra barn eller av kulturarbetare inom det fria kulturlivet som är i behov av rimliga lokalhyror för att kunna utöva sina verksamheter.

Det behövs fortsatta analyser om vad staden och Malmöborna behöver samt vill ha.

Om Malmö skall vara en attraktiv kulturstad där kulturen är tillgänglig för Malmöborna på dygnets alla timmar och i stadens alla hörn så vore steg 1 att fråga folket. Det är inte alltför sällan så att folket har andra behov och önskemål än politiker och tjänstepersoner!

Foto Emmalisa Pauly

“En slumrande vänster inte kan väcka Malmös nattliv”, skrev Centerpartiets Anton Sauer i Sydsvenskan häromdagen. Vi fick inte svara honom i tidningen, men tänker att debatten kan göra sig väl även här i kommunfullmäktige. 

För det första verkar Anton Sauer ha missat att Vänsterpartiet är i opposition i Malmö. Vi är alltså till skillnad från Miljöpartiet, som han gärna klumpar ihop oss med i tidningen, inte med och styr i Malmö stad. 

Vi är dessutom det enda vänsterpartiet av de två och kan knappast anklagas för att föra en slumrande tillvaro. Vi var trots allt det enda partiet som växte med flera procent i förra valet, vi har en medlemstillströmning både i Malmö och på nationell nivå som andra partier bara kan drömma om – vi är ett parti som förenar både parlamentarism med just den aktivism Anton Sauer verkar vilja vara en del av. Vårt parti lockar tusentals människor till olika kulturella evenemang flera gånger per år, inte minst i samband med internationella kvinnodagen och 1 maj.  

Men det mest fatala misstag Anton Sauer gör i debatten är att tro att stadsplanering inte har någonting med kultur att göra. Möjligheten för det fria kulturlivet att blomstra har allt med just stadsplanering att göra. 

Ju mer satsningar på kommersiella lokaler, desto färre föreningar, replokaler eller ateljéer får plats. Ju mer satsningar på biltrafik, desto mindre utrymme finns för grönytor och platser för människor att mötas och utbyta tankar och erfarenheter. Ju större satsningar på kultur sponsrad av företag, desto mindre utrymme för just det där fria kulturlivet som även Anton Sauer säger sig vilja ha. 

Till skillnad från Centerpartiet vill inte vi i Vänsterpartiet byråkratisera mer med ytterligare medel till politiska poster och overksamma forum. Vi vill istället se satsningar som möjliggör för fler Malmöbor att ta del av och utöva kultur i hela staden. 

Vi vill inte se kapitalet styra tillgången till kultur vare sig genom att införa Centerpartiets förslag om dyra marknadshyror eller genom så kallad sponsring från näringslivet. 

Det offentliga, det vill säga kommun, stat och region, har ett ansvar för att kulturlivet tillgängliggörs och möjliggörs. Som politiskt parti lägger vi oss inte i vilken kultur som skapas, principen om armlängds avstånd mellan politiken och kulturen är grundläggande. 

Det vi däremot anser är att det är politikens ansvar att möjliggöra att kulturen kan finnas, utvecklas och leva på rimliga villkor i hela vår stad. 

Foto Emmalisa Pauly

Med detta inlägg vill jag prata om Vänsterpartiets syn på BoDa-konceptet på en övergripande nivå även om jag är väl medveten om hur det föreslagna konceptet berör främst på individnivå.  BoDa-konceptet är innebär en kombination av boende och dagligverksamhet.

Daglig verksamhet kan utformas på olika sätt utifrån rättighetsbärarens behov och syftar till att främja jämlikhet och bidra till delaktighet i samhällslivet. Eftersom att insatsen ska stärka möjligheten till att aktivt delta i samhället så rekommenderar Socialstyrelsen bostad med särskild service och daglig verksamhet inte samlokaliseras. Daglig verksamhet ska anpassas på så sätt att insatsen är tillgänglig utifrån de behov som rättighetsbäraren har.

Eftersom att BoDa-konceptet är helt nytt för Malmö stad så yrkade Vänsterpartiet i funktionsstödsnämnden att ärendet återremitterades och skickades på remiss till de organisationer som är knutna till funktionsstödsförvaltningens brukarråd. Detta för att igen poängtera LSS grundprinciper om delaktighet och inflytande; vill den tilltänkta målgruppen ha detta koncept? Hur vill de att det ska realiseras? Innan Vänsterpartiet tar slutlig ställning till BoDa-konceptet saknar vi denna information.

Men! Jag vill även vara tydlig med att den utformning som föreslås, även utan BoDa-konceptet, på LSS-boendet Käglinge 11:3 inte är något som vi i Vänsterpartiet kan ställa oss bakom utifrån att vi vill värna den lilla gruppens princip; speciellt med tanke på den målgrupp som gruppbostaden planeras för.

I september 2021 lämnade jag in min motion om att tillgänglighetsanpassa kommunfullmäktigesalen, i september 2022 bifölls den, i december i förfjol debatterades den vid en uppföljning och kommunfullmäktiges presidium fick i uppdrag att till senast 31 december 2023 återrapportera. Ändå står vi här idag, försenade. Det talades i den förra debatten om ”lågt hängande frukter” i debatten men en kan väl ana att vi snart börjar tala om rutten frukt.

För om den här motionen hade handlat om att vilken annan grupp som helst som skulle beredas tillträde till kommunfullmäktigesalen på lika villkor, hade det dröjt så här länge? Varför är det alltid personer med normbrytande funktionalitet som ska vänta och vänta och sedan förväntas glädjas åt smulorna?

Jag vill tro att Malmö stad kan bättre än det här. Men ibland känns det dystopiskt. Jag uppmärksammades av RBU’s ordförande på ett typexempel i vecka; när Eurovision kommer till stan och slogan är ”United by Malmö” för en öppen och inkluderande stad så byggs det installationer som är otillgängliga men som har målet att återanvändas för att skapa nya mötesplatser senare.

När funktionsrätt debatteras i den här salen så är det vattentäta skott mellan förvaltningar och nämnder.

Och när kommunfullmäktigesalen ska tillgänglighetsanpassas så är styret enbart reaktivt, inte proaktivt eller framåt.

Foto Emmalisa Pauly

Vi vet att luftföroreningar och buller påverkar hälsan negativt, och barn är särskilt sårbara. Men de påverkar oss på olika sätt. Buller är en stressfaktor som leder till frisättning av stresshormoner och påverkar därmed en rad kroppsliga funktioner som blodtryck och ämnesomsättning.
Buller påverkar också tal- och språkutvecklingen hos barn.

Luftföroreningar leder främst till hjärt- och kärlsjukdom och lungsjukdom hos den äldre befolkningen. Men för barn rör det sig om ökad risk för luftvägsinfektioner och astma, samt försämring av lungornas tillväxt. Fyra procent av 1–4 åringarna och sju procent av 5–9 åringarna i
Sverige lever idag med astma.

Jag lyssnade nyligen på ett webbinarium om hur luftföroreningar och buller påverkar våra förskolebarn, det var ett forskningsprojekt i Göteborg där IVL, Formas och Arbets- och miljömedicin vid Göteborg universitet samarbetat.

Än en gång kom det fram att vägtrafiken är den största källan till luftföroreningar och buller. Då buller avtar med avståndet är det därför främst trafik i närområdet som påverkar våra barn. Men utsläppen måste minska generellt, inte bara vid förskolor eller lekplatser. Det hjälper inte heller att ersätta med el-bilar för de bidrar också med höga partikelhalter och i hastigheter över 40 km i timmen bullrar de nästan lika mycket som andra bilar, enligt IVL.

Barn vistas också långa tider utomhus, rör sig fysiskt i mycket större utsträckning och andas dessutom genom munnen så att föroreningar tränger längre ner i lungorna. Och i förhållande till kroppsvikten blir det en större mängd. Det gör att lungorna utvecklas sämre! Detta får långsiktiga konsekvenser för barnen och kostnader för samhället.

Men slutsatsen är att det går att åtgärda, det finns många olika åtgärder som kan genomföras, och det räcker inte med enskilda åtgärder utan det krävs ett systematiskt arbete, ett helt åtgärdspaket. Det är det vi måste komma överens om i Malmö och genomföra om vi ska uppnå målet om en god livsmiljö i Malmö!

Foto Emmalisa Pauly

Stadens fordonstrategi har som huvudmål är att elektrifiera samt effektivisera användningen av fordonsflottan, bestående av personbilar, lätta och tunga transportfordon och arbetsmaskiner. Detta är en viktig del i omställningen från fossila bränslen till förnybar energi.

För att underlätta förverkligandet av denna strategi föreslås att fordonstrateger anställs samtliga förvaltningar. Det tycker vi är bra. Men dessa måste också finansieras eftersom många förvaltningar har stora underskott och nedskärningskrav, som redan begränsar deras möjligheter att utföra sina kärnuppdrag. Resurser måste därför tillföras samtliga förvaltningar.

Strategin bör inte heller begränsas till att endast gälla för stadens anställda utan tillåta andra medborgare att utnyttja laddmöjligheterna samtidigt som vi bör försäkra oss om att skapa en resurs som laddar upp el vid behov.

Vi tycker också att det är viktigt att staden bygger sin egen infrastruktur, men den måste kunna utvecklas i samverkan med externa aktörer för att optimera dess användande. Genom egen produktion kan vi leverera förnyelsebar, närproducerad el till alla våra medborgare.

Staden har ju ett mål om att öka antalet medborgare som cyklar till och från jobbet, vilket måste vara en del i denna strategi när behovet av biltrafik ska uppskattas. Tunga maskiner och andra maskinfordon som används av staden måste också elektrifieras då de ger upphov till jämförelsevis högre utsläpp. Vi anser därför att Malmö Leasings verksamhet måste breddas till att inkludera även elektrifierade lådcyklar och andra cyklar. Vi vill, i likhet med Växjö, göra det möjligt att leva under devisen “Inte bilen under milen”.

Foto Emmalisa Pauly

Målet att elektrifiera och effektivisera Malmö stads fordonsflotta är bra! – Men det är inte bara eldrivna personbilar, lätta och tunga transportfordon och arbetsmaskiner som behövs.

Vänsterpartiet menar att Malmö Leasings verksamhet även ska breddas till att inkludera elektrifierade cyklar, lastcyklar och andra superlätta elfordon.

Vi menar att små eldrivna fordon har en viktig roll att spela i Malmös fordonspark. En större användning av denna typ av fordon skulle vara effektivt för att uppnå klimatmålen. Superlätta elfordon har flera fördelar:

– de är mer energieffektiva – särskilt eftersom en stor andel av biltransporter sker med endast en person i bilen
– de har mindre miljöpåverkan, eftersom de kräver mindre resurser för att tillverkas, inte minst batterierna kräver stora mängder mineraler
– de är billigare vid inköp
– de tar mindre plats, vilket minskar behovet av parkeringsplatser och hårdgjord yta
– de är också mindre krävande vad gäller infrastruktur för laddning.

Vänsterpartiet vill därför att fordonsstrategin ska ta ett bredare grepp om transporter, och innehålla en plan för hur den här typen av fordon ska ingå i Malmö stads fordonsflotta, samt att fordonsstrategerna tilldelas ansvar för detta.

Vi yrkar att följande läggas till i fordonsstrategin:
– ”behovsanalysen vid inköp eller tecknande av leasingavtal måste överväga om lättare elfordon är ett lämpligt alternativ för ändamålet.”
– ”fordonsstrategen måste ha ett helhetsansvar för verksamhetens transportbehov, och ansvarar för att se till att fordonsflottan har en ändamålsenlig balans mellan lättare elfordon, elbilar och andra typer av elfordon.”

Foto Emmalisa Pauly

Vi saknar en tydlig miljökonsekvens redovisning, det enda som sägs är att utbyggnaden ska främja miljön genom att flytta över transporter till fartyg och räls, men detta utvecklas inte. Fartyg är inte nödvändigtvis miljövänliga, dess bottenfärg har allvarliga konsekvenser för havsmiljön och om det dessutom inte rör sig om elfärjor får vi istället en negativ effekt vad gäller både klimat och miljö. Och vid grundstötningar, eller om man kör in i piren, är risken för katastrofala miljökonsekvenser mycket stor.
Tågens roll utvecklas inte heller utan endast behovet av flera filer för lastbilar och persontrafik, vi hade gärna sett ett bredare grepp med fokus på spårbundna transporterna, naturligtvis i relation till spår/färja.

Enligt beräkningarna kommer dessa transport- och godsflöden fördubblas. Tunga fordon står visserligen endast för 2% av dagens transporter men bidrar med 28% av transportsektorns växthusgasutsläpp. Att fördubbla dessa leder oss knappast mot våra utsläpps mål. Och hur är alla dessa ökande flöden av gods förenliga med den cirkulära ekonomi vi har som mål? Dess andemening är ju mindre produktion, mindre konsumtion.

Den enda risk som nämns med koppling till miljöpåverkan är förflyttning av schaktmassorna. Inga sådana ska behövas transporteras bort och därför förväntas inga föroreningar, men inte heller detta utvecklas på ett övertygande sätt. Vi ser även stora brister i förslaget då en diskussion om de enorma hårdgjorda ytor, som det leder till, lyser med sin frånvaro. Inte ser vi heller något om hur dagvatten från dessa ska hanteras (troligen förorenat vatten då det gäller parkering av tunga fordon). Vi hade velat se hur ytan kan få en positiv istället för en negativ påverkan och varför, till exempel, planeras det inte för solceller (t.ex. som tak på parkeringen).

Med den internationella trenden av allt större fartyg följer krav på betydligt större skyddsavstånd till bostäder och rekreationsytor. Bostäderna i V Hamnen ligger redan nu väldigt nära hamnverksamheten, mer utbyggd hamnverksamhet gör det än värre. Detsamma för planerade bostäder i Norra hamnen. Nuvarande Masterplan klargör inte heller om tillräckliga avstånd tillgodoses eller hur markanvändning för skyddsavstånd eller skyddsbarriärer ska skydda nuvarande och planerad bebyggelse. Det försvåras med ännu mer hamnverksamhet.

Foto Emmalisa Pauly

Till att börja med av den enkla anledningen att om Funktionsstödsnämnden inte ansvarsbefrias så ska nämnden på 10 dagar spara in 10% av hela sitt tilldelade kommunbidrag. Det faller på sin egen orimlighet. Nämnden skulle behöva bryta mot flera olika lagstiftningar för att klara av att ta igen sitt underskott på så kort tid.

Och om jag började med den enkla anledningen så kommer nu den självklara anledningen. De rättigheter som LSS ger varken kan eller får ställas mot resursbrist. Funktionsstödsförvaltningen genomgår för tillfället troligen den största omställning i nämndens historia.

Jag har sagt det förr och säger det igen; vad funktionsstödsförvaltningen behöver är andrum.

Vad funktionsstödsförvaltningen behöver är tid att fokusera på sitt kärnuppdrag utifrån myndighet och verkställighet; att skapa god kvalitet och goda levnadsvillkor för de Malmöbor förvaltningen är till för. Jag känner mig trygg med att förvaltningsledning och tjänstepersoner styr resurser efter allra bästa förmåga. För det är behoven som ska styra. Och tack vare att behoven har fått styra så finns detta underskott, det framkommer tydligt i skrivelsen.

Men nämndens verksamhet är och förblir underfinansierad år efter år. Fackliga organisationer slår larm om att det inte finns en balans mellan krav och resurser. Om ett par timmar så tror jag att många i den här salen, dock inte jag, tänker gå ett antal steg in i den andra salen och bli bjudna på en storslagen julmiddag – på funktionstödsförvaltningen får man inte ens köpa in ett suddigum. Det är ju något man kan fundera på.

Foto Carin Gustafsson