Minoritetslagen och dess krav bygger på Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Det är en lag som syftar till att ge minoriteterna inflytande i frågor som berör dem. I det här ärendet är det uppenbart att det för minoriteten i fråga är viktigt att romska rådet fortsatt ska ha status av ett samråd.
Med hänvisning till lagen som är till för att skydda minoriteten föreslås nu att minoriteten ska fråntas både inflytande, egenmakt och möjlighet till fortsatta samråd. Dialogforum till skillnad från samråd är icke-förpliktigande. För samråd finns riktlinjer, bland annat att de ska bygga på strukturerad dialog och genomföras i ett skede där det fortfarande är möjligt för minoriteten att påverka besluten.
Nyckeln till strukturerad dialog är långsiktighet. Alltså inte att återkommande börja om från början.
I regeringens proposition för den förstärkta minoritetslagen framgår att begreppet representanter togs bort från lagtexten, för att möjliggöra för kommuner där sådana föreningar inte finns att ändå genomföra samråd. Jag citerar ”Avsikten med att ta bort representanter ur lagen är inte att myndigheterna ska samråda mindre med det civila samhällets organisationer, utan att de istället ska sträva efter att ha så bred kontaktyta som möjligt och därigenom även nå individer som inte är organiserade genom en förening”, slut citat. Det är fler former av samråd som efterfrågas, inte färre.
Utifrån minoritetslagen finns det inga hinder för romska rådet att fortsätta utgöra en samrådsinstans. Tvärtom. Jag vill förespråka lösningar som bygger på att bevara förtroendet istället för att rasera det.
Foto: Emmalisa Pauly
I dagens debatt skulle jag vilja lyfta Malmö stads ansvar för boendeformer för personer med funktionsnedsättning.
LSS garanterar personer med funktionsnedsättning rätten att leva sina liv så som de själva vill. När funktionsprogrammet som specificerar utformning av LSS bostäder skickades på remiss till funktionsrättsorganisationerna var deras svar tydligt; de vill att Malmö stad ska följa Socialstyrelsens rekommendationer där en gruppbostad innehåller maximalt 3-5 lägenheter och Vänsterpartiets instämmer. Vi vill värna den lilla gruppens princip.
Naturligtvis bor långt ifrån alla Malmöbor med funktionsnedsättning bor i en LSS bostad. Funktionsrätt Sverige konstaterar att ”risken för fattigdom för personer med funktionsnedsättning ökar mest i Sverige jämfört med resten av Europa.”
Samma mönster upprepas i alla EU-länder enligt EDFs rapport Poverty and Social Exclusion of Persons with Disabilites men mönstret ses än mer i länder som Sverige som har välutvecklade sociala skyddsnät här även levnadsomkostnaderna är höga. Inom gruppen personer med funktionsnedsättning löper kvinnor högre risk än män att drabbas av fattigdom men även andra intersektionella perspektiv måste tas i beaktande.
För att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva de liv de själva vill behöver Malmö säkerställa att det finns bostäder som alla har råd med och att Malmöbor i behov av en LSS bostad inte behöver vänta mer än de lagstadgade tre månaderna.
För bostad är en mänsklig rättighet.
Foto: Emmalisa Pauly
Det krävs krafttag mot Malmös bostadsbrist. 22% av Malmös hushåll bor för litet eller för dyrt, och två tredjedelar av Malmöborna kan inte med egen inkomst betala en egen nybyggd bostad. Det är inte en situation som uppstod igår eller ens förra veckan.
Situationen idag att hemlösa barnfamiljer bara erbjuds ett par veckors boende är inte vad man kan kalla förenlig med barnets bästa eller med barnkonventionen.
Bostadsförsörjningsfrågor är både socialpolitiska och bostadspolitiska. Vi i Vänsterpartiet ser detta bostadsförsörjningsprogram som ett steg i rätt riktning, men vi tycker att Malmö stad underskattar sin egen roll och sina möjligheter.
Malmö stad äger fortfarande en ganska stor del av marken inom kommunen. Markägande är en rådighet över marken och en möjlighet till inkomst för staden. Att sälja mark är som att sälja spisen för att ha råd att gå på restaurang – det räcker en liten tid men blir dyrare på sikt. Att köpa tillbaka mark när behov uppstår senare har visat sig dyrare, och med höga kostnader för staden och dåliga miljöer som följd.
Möjligheterna att ge rabatt på tomträtten är ett verktyg för att styra byggandet, och dialogen med fastighetsägarna om framtida uppräkning ska ses som en dialog om stadens utveckling snarare än som ett “hot” om höga kostnader. Därför vill vi se att tomträtt blir norm för att garantera långsiktiga intäkter och rådighet över marken
Ett kommunalt eller kommunförbundsägt byggbolag skulle vara en möjlighet att få insyn i branschen och få kontroll över de övervinster som privata byggbolag tar ut. Därför vill vi att Malmö stad på egen hand eller tillsammans med andra kommuner etablerar ett kommunägt byggbolag
MKB är ett av de verktyg kommunen har för att främja de bostadspolitiska målen. Att staden då sedan snart tio år utkräver många miljoner varje år från det överskott som kommer från hyrorna, och som bolaget väljer att inte använda till att renovera eller nyinvestera är inget annat än dubbelbeskattning av de Malmöbor som bor i MKB.
Att pengarna behövs till hemlöshetsåtgärder handlar ju bara om att det inte funnits någon strategi för verklig hemlöshetsbekämpning – alltså att bygga fler bostäder till rimliga kostnader.
Därför vill vi att Malmö stad slutar dubbelbeskatta MKBs hyresgäster genom att låta vinsten från MKB gå in i den kommunala budgeten.
“Varje skattekrona ska värnas” är en devis man gärna vill tro präglar en kommun som är så noga med att inte höja skatten trots att det finns gott om folk som har, och gott om behov av omfördelning till de som inte har. Därför vill vi sätta punkt efter ordet ”befolkningstillväxt” på sidan 8 i Bostadsförsörjningsprogrammet och att följande stryks: “och dels tillgodoser efterfrågan hos mer resursstarka hushåll i Malmö.”
Foto: Emmalisa Pauly
Vänsterpartiet ser med stor oro på effektiviseringskraven i stadens budget, de slår särskilt hårt mot de nämnder som har det största ansvaret för de kraftiga åtgärder som krävs för att vi ska uppnå våra klimat och miljömål. Vi har redan byggt upp en skuld så nu måste vi drastiskt öka takten men samtidigt ska vi skära ner. Det går inte helt enkelt inte ihop!
Vi anser att alla investeringar, i energi, transporter och infrastruktur, i första hand ska styras av våra klimatmål, mot mindre utsläpp, mindre buller och renare luft. Då måste också en stor del av resandet flyttas över från bil till gång, cykel och kollektivtrafik, godstrafiken flyttas från väg till järnväg och sjöfart. En viss andel av bilarna måste helt enkelt bort!
Nu riskerar vi att asfaltera och cementera in oss i alltför stora ytor för privat bilismen. Vi hade helst sett att ombyggnationen av Regementsgatan utgjort ett tydligt trendskifte mot en bilsnålare innerstad.
Förra seklets bil vurmande måste helt enkelt förpassas till historien! Men nu riskerar vi istället att det byggs in i framtiden, då vi ska fortsätta att bygga om mot Drottninggatan. Det är ett alldeles för högt pris inte bara nu utan troligen långt in i framtiden. Vi hade velat undvika detta, genom att steg för steg minska biltätheten i staden.
Foto: Emmalisa Pauly