Idag tjänar ett kommunalråd i Malmö 87 400 kronor per månad och för kommunstyrelsens ordförande är lönen 98 800 kr.
Vänsterpartiet anser det helt orimligt med så höga kommunalrådslöner, de ska sänkas. Det är inte
rimligt att politikerlönerna skiljer sig så mycket från vanliga människors villkor. Det är farligt att
skapa en ekonomisk elit i samhället genom att betala skyhöga löner. Det bidrar till ett samhälle
med större klyftor. Vänsterpartiet föreslår att kommunalrådslönerna ska vara 60 % av ett
inkomstbasbelopp alltså 48 360 kronor per månad.
Vänsterpartiet vill införa fri ledsagning i Malmö. Vi vill låta behovet avgöra hur mycket ledsagning den enskilde får. För många Malmöbor med funktionsnedsättning är ledsagarservice enligt LSS och ledsagning enligt SoL en viktig och i vissa fall helt avgörande och nödvändig insats för att kunna forma sitt eget liv och leva som alla andra. För att vi ska kunna möta varje individuell Malmöbos behov så behöver ledsagarservice och ledsagning vara en flexibel insats.
Insatsen upplevs som administrativt strulig och byråkratisk för användaren som kan ha svårt att få beviljat insatsen i den utsträckning som önskas. Vi inspirerades av Laholms kommun, som gjorde ett försök med fri ledsagning efter klagomål från brukare och anhöriga.
Istället för att möta klagomålen med ökad kontroll gick kommunen mot en mer tillitsbaserad välfärd.
Utvärderingar efter försöket har visat att fri ledsagning inte blev dyrare på sikt utan snarare sparade kostnader för kommunen på grund av minskad administration och byråkrati. Biståndshandläggare kunde därmed fokusera på utvärdering av insatsen istället för att kontrollera antalet utförda timmar. Men viktigast av allt, brukarna upplevde en större frihet och makt att själva kunna styra över sina liv.
Minoritetslagen och dess krav bygger på Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. I ramkonventionen kan vi läsa att omvälvningarna i Europas historia har visat att skyddet av nationella minoriteter är avgörande för stabilitet, demokratisk trygghet och fred i Europa. Ramkonventionen blickar framåt, möjliggör att göra om och att göra rätt, men antyder också en botgöring.
En botgöring för att många sverigefinnar, samer och tornedalingar inte har fått lära sig sina språk. För att jiddisch riskerar att dö ut. För att människor som talar romani chib inte vågar berätta att de talar romani chib. En botgöring för att barn som kunde dessa språk fick stryk i svenska skolor om de talade språken. För att man på BVC sa att det var skadligt att lära barn flera språk.
Historien har lett till att många som tillhör nationella minoriteter inte kan prata med sina mor- och farföräldrar, saknar sina rötter, känner eller har känt skam för sitt ursprung.
Det här kan ses som en botgöring för alla skallar som mättes, skallar som stals från gravar, tvångssteriliseringar, smygsteriliseringar, rasbiologi, stämpeln af lägrestående ras, ovärdig att rasblandas med.
Det kan ses som en botgöring för varenda finnjävel och andra rasistiska uttryck som nationella minoriteter utsatts och utsätts för.
Mycket av detta ekar in i samtiden. Vi är inte på något sätt immuna. För varje romsk ungdom som nekas att kliva på bussen, för varje dold eller assimilerad identitet, för varje ihjälplågad ren, för varje kanonutredare som inte kan se skillnad på nationella minoriteter och frimärkssamlare, borde vi rimligtvis skala upp och intensifiera arbetet.
De utredningar som Malmö stad själv gjort som handlar om romer och judar i Malmö lyfter båda vikten av kunskap om nationella minoriteter hos medarbetare. Låt oss följa rekommendationerna, inte tänka lite mindre och lite senare utan givetvis allt vi kan och med detsamma.
Minoritetslagen paragraf 5 lyder: Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt som möjligt samråda med minoriteterna i sådana frågor. I ärendet framgår inte att samråd skett.
I maj 2021 kom en dom från Förvaltningsrätten i Malmö som upphävde ett beslut som grundskolenämnden fattat, om sådant som berör nationella minoriteter – beslutet upphävdes för att samråden varit undermåliga. I domen kan vi läsa att ”lydelsen förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem gäller en lagstadgad skyldighet som myndigheter i förekommande fall har att uppfylla på något sätt.
Det sagda innebär alltså inte att en nationell minoritets synpunkter som lämnas vid t.ex. ett samråd alltid måste beaktas vid beslutsfattandet. Förvaltningsrättens uppfattning är dock att en nödvändig förutsättning för att en nationell minoritet ska kunna anses ha getts möjlighet till inflytande, är att ett politiskt organ som beslutar i en fråga som berör en sådan minoritet åtminstone ges möjlighet att inför beslutet överväga eventuella sådana synpunkter”.
Så har alltså inte skett och ingen kan väl påstå att beslut i det här ärendet inte skulle beröra de nationella minoriteterna. Samråd, som vi alla vet, sker i ett skede där det fortfarande är möjligt för
nationella minoriteter att påverka ett kommande beslut. Klubbar vi igenom kommunstyrelsens förslag till beslut, bryter vi medvetet mot minoritetslagen. Vänsterpartiet hoppas att vi inte ska vandra den vägen en gång till därför yrkar vi på återremiss med syfte att genom strukturerade samråd inhämta nationella minoriteters synpunkter i ärendet.
Vänsterpartiet tycker det är glädjande att fler partier vill ha fler trygghetsboenden, men det går väldigt långsamt. Trygghetsboende för äldre är ett bra alternativ för den som inte längre känner sig trygg i sitt hem eller känner sig ensam – där finns gemensamhetsutrymmen och där finns aktiviteter. Ska trygghetsboende vara ett alternativ för många så behöver också hyran vara rimlig.
Under många år hänvisade socialdemokraterna till att marknaden skulle bygga nya trygghetsboende till äldre. Det gjorde marknaden inte. Marknaden löser inte problem för äldre med låg pension. Moderaterna menar nu i sin motion att det är kommunens detaljplaner och markanvisningspolicy som är hinder för fler trygghetsboende. I motionssvaret kan vi läsa att så inte är fallet.
Vänsterpartiets ståndpunkt är att Malmö behöver fler trygghetsboenden med hyror som även pensionärer med låg pension har råd med. Att starta trygghetsboende i befintliga boenden och lägenheter gör det möjligt att hålla nere hyrorna. Det gör dem tillgängliga även för de med låg pension. Vänsterpartiets motion om detta gick igenom i februari 2022. Man fann att det i Malmö finns behov av trygghetsboenden med låga hyror och att det är möjligt att starta.
Nu tre år senare ligger bollen hos Malmös kommunala bostadsbolag MKB som ska utreda hur stort behovet av trygghetsboende är. MKB ska också utreda vilken kravspecifikation och finansieringsmodell som behövs för att befintliga boenden eller lägenheter ska kunna omvandlas till trygghetsboende. Vi väntar på utredningens svar och hoppas att det till slut ska leda till fler trygghetsboenden med rimliga hyror.
I Malmö ska man kunna åldras med värdighet och i gemenskap också om man har en låg pension.
Malmö har som mål att öka grönskan i staden, en vision som reflekteras i formuleringar i översiktsplanen under namnet 3-30-300, där krontäckningsgraden utgör ett väsentligt mått. Den ligger runt på 15% för staden som helhet men tanken är att uppnå 30% redan 2030, då staden ska vara klimatneutral. Och enligt planprogrammet för stadionområdet ska hela området utvecklas med sikte på biologisk mångfald och ekosystemtjänster, där krontäckningsgraden spelar viktig roll. En annan central del i klimatanpassningen är materialåtervinning, särskilt av cement, vilket också borde ingå!
Detaljplanen, vi nu diskuterar, för utveckling av stadionområdet ska bidra till framtida klimatlösningar och ha som syfte att utveckla områdets gröna kvaliteter. Inom det område detaljplanen omfattar finns biotopskyddade naturområden som tyvärr kommer att påverkas negativt, då stora och gamla träd ska fällas. Som TN tidigare lyfte, här tar byggnaden inte hänsyn till träden utan det är tvärtom. Vi instämmer med den kritiken, det är träden som ska prioriteras, inte byggnaderna.
Träden måste skyddas för att även om nedfallna, sjuka träd kan ses som en potentiell risk måste deras positiva effekt på våra naturvärden tas hänsyn till. Och endast ett av de biotopskyddade träden kan flyttas, medan övriga ska fällas och ersättas genom nyplantering.
Men det tar tid att återfå den nuvarande krontäckningsgraden och hur lång tid som krävs för att kompensera framgår inte av förslaget, inte heller hur detta förhåller sig till stadens krontäckning som helhet. Skulle det gå att komplettera med en grönytefaktor, gröna tak och ängsmark så saknas även detta i förslaget.
Hur ska vi lyckas med klimatanpassning och klimatomställning och kunna förverkliga våra gröna kvaliteter om vi inte går från ord till handling, särskilt när vi har rådighet över utvecklingen?
Vänsterpartiet principen 3-30-300 ska gälla för denna detaljplan.
Från de nya riktlinjerna för hemtjänsten framgår att inköp främst ska skötas genom e-handel. E-handel innebär ökade kostnader, ökad osäkerhet och sannolikt också en oförutsägbar planering för personalen.
Vi vet inte utifrån de dokument vi kunnat läsa vem som bär de ökade kostnaderna och vem bär ansvaret om marknaden inte levererar? Jag ser nämligen ingen som helst riskbedömning, vad gäller inköp genom e-handel. Om det är brukaren som betalar, så kan det innebära en ökad kostnad på omkring 600-700 kr i månaden, för dem som tjänar allra minst.
E-handel har leveransspann på flera timmar och det finns också risk att de blir försenade. Även här saknas en riskbedömning både i förhållande till brukarens behov och personalens arbetsmiljö.
I hälsa, vård,- och omsorgsnämndens tjänsteskrivelse framhölls i september att de nya riktlinjerna syftar till att möta det kompetensförsörjningsgapet som förväntas när antalet äldre ökar.
Malmö är en storstad och rent demografiska kompetensförsörjningsproblem föreligger inte. Tvärtom är det så att Sverige har den högsta arbetslösheten på länge och en obefintlig politik för att lösa det. För framtidens kompetensförsörjning inom vården behöver vi satsa på dräglig arbetsmiljö för vårdpersonal och löner att leva på, även som ensamstående. Riktlinjerna riskerar att verka i motsatt riktning.
Vidare var syftet att komma ifrån minutstyrningen. Vi är för att minutscheman slopas, men om det görs utan att tillföra de resurser som hälsosamma scheman inom hemtjänsten kräver, så är det bara kosmetiska förändringar som inte bidrar till att förbättra arbetsmiljön.
Vänsterpartiet föreslår istället att kommunfullmäktige ger nämnderna i uppdrag att handling, städning, tvätt inom hälsa, vård- och omsorgsförvaltningen och funktionsstödsförvaltningen ska utföras i egen regi istället för entreprenad och marknadslösningar.
Förslaget till nya riktlinjer för bistånd av äldreomsorg innebär bland annat att varm mat inte längre ska levereras hem till äldre av kommunen samt att deras matinköp ska göras på internet. Besparingarna kommer att drabba äldre och anhöriga, och ekonomiskt främst kvinnor och de med låga pensioner.
Förändringarna av riktlinjerna är mycket omfattande och borde ha riskbedömts, testats och utvärderats innan de tas som riktlinjer för staden. Vänsterpartiet yrkade i hälsa-, vård- och omsorgsnämnden att förslagen skulle ingå i ett projekt för att sedan kunna utvärderas. Vi ville också att centrala pensionärsrådet skulle få tycka till om förändringarna. Övriga partier röstade nej till förslagen.
Centrala pensionärsrådet är Malmö stads samråds- och remissorgan för frågor som berör äldres villkor. Att rådet inte fick någon remiss i frågan är mycket anmärkningsvärt. Är tanken att pensionärsrådet bara skall vara ett informationsorgan? (…) Frågan om riktlinjer för äldres bistånd är i högsta grad en fråga om äldres villkor i Malmö, både socialt och ekonomiskt, och ärendet borde ha behandlats med en remiss där.
Malmö stad ansöker nu om att bli medlem i nätverket “åldersvänliga städer”. Man frågar sig om detta är seriöst menat när styret inte frågar äldre om de stora förändringar av hur och vilket bistånd som ska ges till äldre.
Vi kan läsa i Miljöredovisningen hur växthusgasutsläppen under de senaste åren varit högre än vad stadens koldioxidbudget föreskriver och med nuvarande utsläppstakt kommer budgetutrymmet att ta slut redan 2028. Till detta kommer den nuvarande regeringens beslut att sänka reduktionsplikten
vilket innebär att utsläppen från transportsektorn kommer att öka. För att nå stadens mål behöver vi en minskningstakt på 7% årligen, den bara var 1% 2023. Malmö måste således göra mycket mer!
Enligt Miljöbarometern ser vi också att årsmedelhalterna av koldioxid ökar i Malmö, år för år, precis som de gör globalt. Halterna av koldioxid var redan 2023 de högsta som uppmätts. Så kan vi inte fortsätta!
Om Malmö även i framtiden vill vara en föregångare vad gäller klimat och miljö krävs det krafttag för att minska stadens utsläpp! Vi måste framförallt prioritera de förebyggande åtgärderna, de som minskar våra utsläpp, annars tvingas staden ta till dyra, kompenserande åtgärder för
att öka takten och nå målen.
Utsläppen är delvis kopplade till ökat flygande och bilresande, så vi tycks inte vara på väg mot en hållbar mobilitet! Men vet vi nu att TROMPen kommer inom kort, vi har alltså möjlighet att göra slag i saken. Vi kan kraftigt minska biltrafiken för att göra Malmö till en bilsnål stad,
vi har rådigheten. På så sätt kan vi reducera bullernivåer och luftföroreningar, samtidigt som stora ytor kan frigöras för rekreation och gröna ytor. Vi ser fram emot en sådan politik.
Malmö har länge haft problem med stora barngrupper i förskolorna. I ärendet framhålls att det inte finns någon optimal storlek på barngrupperna i förskolan. Om man inte nöjer sig med bara den meningen i Skolverkets kunskapsunderlag så framgår det att riktlinjernas storlek på barngrupper är att föredra. Vidare lyfts att den optimala barngruppsstorleken avgörs av flera komplexa samband. Det stämmer till viss del, men problemet är att vi inte ligger i linje med någon utav de beståndsdelarna som avgör.
Skolverket påpekar att den stressen som stora barngrupper skapar hos de minsta barnen kan påverka deras inlärning långt upp i åldrarna. Vidare vet vi att barn som är i behov av särskilt stöd och barn med andra modersmål än svenska gynnas särskilt av mindre barngrupper. Vi har svårt att nå våra mål med tillräckligt antal förskollärare. Studier visar att bristen på förskollärare hänger kvar fram till 2038, vilket är så långt mätningar räcker. Detta trots att antalet barn minskar. En av orsakerna är att utbildade förskollärare väljer att inte jobba kvar inom förskolan.
Att på riktigt ta tag i att hålla barngrupperna inom Skolverkets rekommendation skulle kunna vara ett sätt att förhindra att förskollärare lämnar förskolans verksamhet helt. Fackliga organisationer lyfter ofta just den frågan som särskilt viktig.
I ärendet står att förskolenämndens prioriteringar är i linje med de två första att-satserna i motionen. I verkligheten finns det dock inget som tyder på att barngruppernas storlek minskar eller att personaltätheten når de riktlinjerna som lyfts i motionen. Tvärtom har en majoritet i nämnden, så sent som i december, avslagit Vänsterpartiets yrkande om att barngrupperna ska stämma överens med Skolverkets riktlinjer och en tillräcklig grundbemanning garanteras.
Tjänsteskrivelsen avslutas med att om maxtak skulle införas skulle det innebära att resurser tas från någonting annat. Detta i sin tur sätter fingret på att förskolan, i Malmö stad, är underfinansierad. För det ska väl inte vara så ändå, att det ska stå mellan barnens välbefinnande, personalens arbetsmiljö och läroplansuppdraget?
Varför är inte det självklara istället att barnen ska ha den bästa möjliga förskolan, personalen den bästa möjliga arbetsplatsen samtidigt som resurser medger att lagar och uppdrag kan fullföljas.
