Skip to main content

Författare: andersskans

Miljön behöver fler åtgärder

Vi kan läsa i Miljöredovisningen hur växthusgasutsläppen under de senaste åren varit högre än vad stadens koldioxidbudget föreskriver och med nuvarande utsläppstakt kommer budgetutrymmet att ta slut redan 2028. Till detta kommer den nuvarande regeringens beslut att sänka reduktionsplikten
vilket innebär att utsläppen från transportsektorn kommer att öka. För att nå stadens mål behöver vi en minskningstakt på 7% årligen, den bara var 1% 2023. Malmö måste således göra mycket mer!

Enligt Miljöbarometern ser vi också att årsmedelhalterna av koldioxid ökar i Malmö, år för år, precis som de gör globalt. Halterna av koldioxid var redan 2023 de högsta som uppmätts. Så kan vi inte fortsätta!

Om Malmö även i framtiden vill vara en föregångare vad gäller klimat och miljö krävs det krafttag för att minska stadens utsläpp! Vi måste framförallt prioritera de förebyggande åtgärderna, de som minskar våra utsläpp, annars tvingas staden ta till dyra, kompenserande åtgärder för
att öka takten och nå målen.

Utsläppen är delvis kopplade till ökat flygande och bilresande, så vi tycks inte vara på väg mot en hållbar mobilitet! Men vet vi nu att TROMPen kommer inom kort, vi har alltså möjlighet att göra slag i saken. Vi kan kraftigt minska biltrafiken för att göra Malmö till en bilsnål stad,
vi har rådigheten. På så sätt kan vi reducera bullernivåer och luftföroreningar, samtidigt som stora ytor kan frigöras för rekreation och gröna ytor. Vi ser fram emot en sådan politik.

Gunilla Ryd (V)

Foto: Emmalisa Pauly

 

Färre barn i grupperna

Malmö har länge haft problem med stora barngrupper i förskolorna. I ärendet framhålls att det inte finns någon optimal storlek på barngrupperna i förskolan. Om man inte nöjer sig med bara den meningen i Skolverkets kunskapsunderlag så framgår det att riktlinjernas storlek på barngrupper är att föredra. Vidare lyfts att den optimala barngruppsstorleken avgörs av flera komplexa samband. Det stämmer till viss del, men problemet är att vi inte ligger i linje med någon utav de beståndsdelarna som avgör.

Skolverket påpekar att den stressen som stora barngrupper skapar hos de minsta barnen kan påverka deras inlärning långt upp i åldrarna. Vidare vet vi att barn som är i behov av särskilt stöd och barn med andra modersmål än svenska gynnas särskilt av mindre barngrupper. Vi har svårt att nå våra mål med tillräckligt antal förskollärare. Studier visar att bristen på förskollärare hänger kvar fram till 2038, vilket är så långt mätningar räcker. Detta trots att antalet barn minskar. En av orsakerna är att utbildade förskollärare väljer att inte jobba kvar inom förskolan.

Att på riktigt ta tag i att hålla barngrupperna inom Skolverkets rekommendation skulle kunna vara ett sätt att förhindra att förskollärare lämnar förskolans verksamhet helt. Fackliga organisationer lyfter ofta just den frågan som särskilt viktig.

I ärendet står att förskolenämndens prioriteringar är i linje med de två första att-satserna i motionen. I verkligheten finns det dock inget som tyder på att barngruppernas storlek minskar eller att personaltätheten når de riktlinjerna som lyfts i motionen. Tvärtom har en majoritet i nämnden, så sent som i december, avslagit Vänsterpartiets yrkande om att barngrupperna ska stämma överens med Skolverkets riktlinjer och en tillräcklig grundbemanning garanteras.

Tjänsteskrivelsen avslutas med att om maxtak skulle införas skulle det innebära att resurser tas från någonting annat. Detta i sin tur sätter fingret på att förskolan, i Malmö stad, är underfinansierad. För det ska väl inte vara så ändå, att det ska stå mellan barnens välbefinnande, personalens arbetsmiljö och läroplansuppdraget?

Varför är inte det självklara istället att barnen ska ha den bästa möjliga förskolan, personalen den bästa möjliga arbetsplatsen samtidigt som resurser medger att lagar och uppdrag kan fullföljas.

Nina Jakku

 

Foto: Emmalisa Pauly

Konsten tillhör oss alla

Foto: Emmalisa Pauly

 

För Vänsterpartiet är det viktigt att kulturen når ut till alla så vi måste noga överväga hur stadens resurser satsas. Det finns många olika behov inom Malmös kultur, t.ex. inom det fria kulturlivet och studieförbunden, inte bara ett nytt museum. Men det är bra att frågan utreds.

Det föreslås att utreda platsen för ett eventuellt konstmuseum till Kungsparkens f.d. Casino Cosmopol som anses vara den bästa platsen för ett sådant museum. Den skulle lämpa sig p.g.a. dess vackra, centrala läge, och därmed skulle detta museum bli ett attraktivt besöksmål. Men med de höjda avgifterna för både inträde och resande, som staden nyligen genomfört, vilka Malmöbor gynnas av detta läge?

Läget för ett nytt konstmuseum utreds sedan många år tillbaka, behovet är uppenbart då endast 2-3 % av Malmö Museums samling kan visas i dagsläget och det pågår en utredning av just den plats som motionären föreslår. Men det finns en del problem med byggnaden i Kungsparken som lyfts i svaret: det krävs en tillbyggnad då den existerande byggnaden endast har möjlighet att inrymma en mindre utställningsyta, som bara skulle täcka en mycket liten del av samlingarna förutom kontor och workshops. Och hänsyn måste också tas till att skydda alla träd vid en eventuell utbyggnad, vilket tycks vara möjligt. Men är detta verkligen den bästa platsen? Varför ska centrum prioriteras?

Vi anser naturligtvis att staden måste ha möjlighet att visa all den konst den har i sina ägor, inte bara den lilla del som nu får plats på Malmö museum. Men vi skulle vilja se fler alternativ till hur konsten kan nå ut till olika delar av staden med innovativa genomförande modeller. Vi vill att staden utreder vilka andra ställen, existerande byggnader eller institutioner, som lämpar sig för att visa upp konst. Avsikten bör vara att uppnå bredare geografisk spridning av konsten och ökad tillgänglighet för alla Malmöbor. Konstsamlingarna tillhör ju oss alla!

Gunilla Ryd

Använd språkkompetensen

Många gånger har det sagts att språket är en viktig nyckel till god äldreomsorg – Detta är riktigt oavsett språk! Det är viktigt att personalen kan svenska, men det är också viktigt att använda övrig språkkompetens som personalen besitter.

Nästan en tredjedel av Malmös äldre är födda i ett annat land än Sverige och andelen utrikesfödda äldre Malmöbor kommer att öka. Hos befolkningen 55–64 år är över 40% utrikesfödda. Hos många äldre med annat modersmål än svenska avtar förmågan att uttrycka sig i det inlärda språket. Ibland på grund av kognitiva svårigheter, men oftare för att språket används mindre när man slutat jobba. Att kunna uttrycka sig på modersmålet går mycket enklare.

Samtidigt har många anställda i Hälsa, vård och omsorgsförvaltningen språkkompetens på de modersmål som äldre i Malmö har. Vad vore då bättre än att matcha personalens språkkompetens med äldres modersmål och språkbehov. Till viss del görs detta lokalt redan idag. Men många gånger ses inte språkkompetens i andra språk som kompetens, eller osynliggörs, och någon matchning görs inte även om det vore enkelt.

Självklart finns det även andra behov som behöver matchning. Medicinska behov ska självklart matchas med medicinsk kompetens. Men dessa krav står inte i motsättning till att ta tillvara språkompetenser och synliggöra dem. Svårighet att uttrycka sig och bli förstådd leder till social isolering och sämre livskvalitet. När språkkompetens inte används försvåras möjligheten att ge god vård och omsorg.

Motionen “Synliggör och använd språkkompetensen inom äldreomsorgen” föreslår att Hälsa, vård och omsorgsförvaltningen får i uppdrag att ta fram en policy för att stödja och lyfta vikten av språkmatchning. Samt att synliggöra språkkompetens för att underlätta för äldre och anhöriga att välja äldreboende.

Jag yrkar bifall till motionen.

Anders Andersson (V)

Foto: Emmalisa Pauly

Satsa i områdena

Förbättra förutsättningarna för barn och unga i Malmös särskilt utsatta områden. Förslaget syftar till att säkerställa att alla barn och unga har tillgång till trygga miljöer, oavsett var de bor, genom förstärkta insatser inom idrott, fritid och socialt arbete.

Idag bor 44 500 Malmöbor i utsatta områden, varav 12 000 är barn som växer upp i särskilt utsatta områden. Statistik visar tydligt att barn och unga i dessa områden har lägre livskvalitet, sämre tillgång till fritidsaktiviteter och fysisk aktivitet, och att kriminalitet samt socioekonomiska utmaningar bidrar till en otrygg vardag.

– Vi kan inte acceptera att barns framtid avgörs av var de bor. Därför föreslår vi att kommunen ökar bemanningen i riskområden och särskilt utsatta områden, inklusive kvällar och helger, med fokus på idrott, hälsa och trygghet, säger Marek Lakatos (V).

Förslaget innebär att:
Arbetsmarknads- och socialnämnden samt fritidsnämnden får i uppdrag att utreda bemanning i särskilt utsatta områden alla dagar i veckan.
Personal med kompetens inom fritid och socialt arbete ska finnas i idrottshallar, utemiljöer och andra platser där barn och unga vistas.

– Vi vet att idrott, fritidsgårdar och föreningsverksamhet är avgörande för att skapa meningsfulla aktiviteter och stärka gemenskap. Samtidigt bidrar dessa satsningar till att förebygga kriminalitet och skapa trygghet för hela stadsdelen, säger Marek Lakatos (V)

Detta förslag är en del av vårt långsiktiga arbete för att skapa ett jämlikt Malmö där alla barn och unga har samma chans till en trygg och aktiv uppväxt.

Marek Lakatos (V)

Foto Emmalisa Pauly

Bättre att inte släppa ut än att fånga in

Vi i Vänsterpartiet skriver givet under på att mer måste göras för vår tids stora samhällsutmaning, att lösa klimat- och miljökrisen. Vi välkomnar således att staden nu öppnar plånboken för miljön och klimatets räkning. Frågan är dock om en CCUS anläggning i nuvarande utformning är vad staden och dess medborgare behöver?

Vi i Vänsterpartiet ser fler frågetecken när det gäller denna makalösa manick, för det första så är det underlag vi fått presenterat för oss otroligt bristfälliga. Tex så finns inga beräkningar eller resonemang om ökade kostnader för kommande drift. De siffrorna som finns idag, som baseras på ett fåtal andra projekt, fluktuerar enormt, vi ser tydliga indikationer på att Sysavs produktionskostnader kommer att öka kraftigt, något som inte alls belyses. Vem står i ett sådant fall för de skenande kostnaderna? Och är dessa ökade produktionskostnader verkligen ett kostnadseffektivt nyttjande av våra resurser för minskade utsläpp?

Därtill så behövs: en analys av hur ökade kostnaden för utsläpp över kommande år, en analys om hur planerad lagring kommer att gå till, och vad den kommer kosta. Det saknas en analys om CCUSs bromsande effekt på omställning och materialcirkulation. Hur påverkar en CCUS anläggning Malmös övriga miljömål om cirkularitet, och där till VA-syds miljömål?

Alla dessa aspekter måste lyftas, och analyseras innan vi kan ställa oss bakom denna makalösa manick.
Vi köper således inte grisen i säcken utan kräver underlag som ger oss de fakta som behövs för att fatta ett så här avgörande beslut. Därför vill vi i Vänsterpartiet:
• att i det fortsatta arbetet ska en fördjupad analys av ovanstående faktorer göras och återrapporteras till ägarna för nytt godkännande.
• att ärendet ska komma tillbaka till ägarna om externa medel uteblir, och den ekonomiska kalkylen förändras.

För att minska utsläppen vill SYSAV, stadens enskilt största utsläppskälla, satsa på koldioxidinfångning och lagring. CO2 (koldioxid) ska fångas in vid värmeverket, behandlas för att lagras på plats eller transporteras till en lämplig plats eller återbrukas (CCUS). Detta testas och man hoppas kunna påbörja infångning snarast för att minska utsläppen till netto noll 2030. Även Eon har liknande planer för sitt nya kraftvärmeverk. Men tekniken är mycket dyr och befinner sig i sin linda och många oklarheter kvarstår, Vattenfall t.ex anser att är marknaden för koldioxidinfångning inte mogen och avbryter därför sina satsningar. Är då detta lösningen eller finns det andra vägar?

Förespråkare för denna teknik kommer i stor utsträckning från fossilindustrin, som hoppas kunna fortsätta sin produktion och kompensera den med sådan teknik. Exxon har till exempel slutat ställa om till förnybar energi för att istället satsa på infångning. Det påstås att det går att fånga in 95% av utsläppen men inget av de nu existerande projekten har lyckats komma upp i över 80% infångning.
Kostnaderna är dessutom mycket höga och kräver stora investeringar. Det finns beräkningar för att fånga in, transportera och lagra CO2 inom Europa som uppskattar priset till strax över 2000 sek per ton, (198 USD) dvs. två gånger den förväntade kostnaden. Enligt andra beräkningar kan priset ligga mellan 165-1300 sek per ton (15-120 USD) eftersom tekniken kan variera något. Och SYSAV släpper årligen ut 600 000 ton! Om man då fångar in 400 000 ton blir kostnaden 60 miljoner årligen, lågt räknat.
Vi ser även stor risk för att ”skjortan blir för stor” om fler värmeverk ska konkurrera om CO2 utsläppen och samtidigt som vi ska minska vårt avfall. Vi anser därför att staden i första hand måste satsa allt vi kan på att få ner utsläppen, i andra hand på naturbaserade lösningar, som även främjar våra ekosystemtjäntser, och att endast de utsläpp som absolut inte går att få ner infångas.
Ska vi uppnå våra klimatmål, måste vi försäkra oss om att ha fötterna på jorden och det fossila under! Så bifall till Vänsterpartiets förslag.

Tobias Petersson (V) och Gunilla Ryd (V)

Bättre kollektivtrafik

Om Malmös ska nå sina klimat- och miljömål måste all planering ta avstamp i en målbild som prioriterar välbefinnande och jämställdhet framför ohållbar ekonomisk tillväxt och individuella transporter. Ett förhållningssätt helt i linje med det Klimat Rådslaget använde, där det utgick från
en gemensamt framtaget vision om hur Malmö borde vara 2040.
En del i det föreslagna objekts godkännandet är att just att utveckla en attraktivare stadsmiljö genom mer grönska och ekosystemtjänster samt att behålla god framkomlighet för kollektivtrafiken, förbättra resande med cykel, kollektivtrafik och gång. Dessutom kostar det, som vi ser, inte mycket att genomföra sådan satsning på minskade utsläpp jämfört med andra förslag som är på tapeten idag.
Svenska forskare är överens om att bilismen måste minska kraftigt för miljöns och klimatets skull. Men trafiken planeras tyvärr fortfarande med bilen som utgångspunkt och mer hållbara trafikslag oftast får anpassa sig till bilens framkomlighet.
En forskare från Lunds universitet som just doktorerat i mobilitet kommer fram till att: ”Vår föreställning om bilens nödvändighet är så djupt rotad så att vi knappt är medvetna om det. Den styr vår uppfattning om tid, rum, säkerhet, smidighet och bekvämlighet.”
Detta måste vi ändra på om vi ska uppnå våra mål! Vi ser det föreslagna objekts godkännandet som ett litet steg mot en sådan förändring och yrkar därför bifall!

Gunilla Ryd (V)

Foto: Emmalisa Pauly

Skatt är vårt sätt att finansiera ett solidariskt samhälle

Vi som vuxit upp från 1960-talet och framåt såg först en positiv utveckling av Sverige. Vi såg ett samhälle som blev alltmer jämlikt, med minskade klassklyftor. Fram till mitten på 80-talet var det så.
Vi byggde upp det svenska välfärdssamhället tillsammans, med ledord som gemenskap, solidaritet och rättvisa.

Detta har sedan dess kraftigt förändrats. Klyftorna har ökat och privatiseringarna har förstört vårt gemensamma samhälle. Nu kan till och med kriminella gäng tjäna pengar på offentlig verksamhet. I mina ögon är för övrigt även vinster ifrån välfärdsverksamhet kriminellt. Hur kan vi gått från världens mest jämlika land till det enda som tillåter vinstuttag från skolor? Det är inte förvånande att alla borgerliga partier varit för denna utveckling, de förvånande är att Socialdemokraterna inte kämpat mot?

Samhällsbyggets grund är skatten. Utan att vi arbetar för varandra skulle samhället raseras. Det är alltså skatten som har byggt det svenska samhället. I den politiska debatten glöms det ofta bort, som om det skulle vara möjligt att anställa lärare, undersköterskor och socialarbetare utan att vi tar ut skatt. Frågan är bara hur det sker. För att minska klyftor eller för att berika vissa?

Vår gemensamma konsumtion, den vi beslutar utifrån våra demokratiska val är mer hållbar än att privatkonsumtionen ökar. Därför är ett ökat skatteuttag önskvärt för att den totala konsumtionen ska bli mer hållbar för vår planet.

Om vi idag haft samma skatteuttag i Sverige som 2000 hade vi haft 430 miljarder mer att fördela till välfärden – varje år!
Vänsterpartiet vill göra om det statliga skattesystemet för att få ett mer rättvist och jämlikt samhälle, men när det inte sker så kan vi lokalt inte sitta och se hur välfärden försämras. Malmöborna har röstat för att de vill se något annat.

Det finns olika skatter, en del bättre än andra men vi har bara en att förhålla oss till här i kommunfullmäktige och varför ska den vara just 21,24 %? Är den siffran helig? Är den perfekt uträknad? Om behoven är större så är inte just den siffran statisk.

Många människor skulle gärna betala några tior mer i månaden för att få ha sina kollegor kvar på jobbet, för att barnen ska tillräckligt med personal i förskolan eller att gamla mamma får den omsorgen hon är värd av hemtjänsten. I kristider ska inte de som bäst behöver ett starkt samhälle få det nermonterat som nu sker både nationellt och lokalt. Det är högerpolitik. Nu riskerar vi att lokala avgifter istället ökar, det slår oerhört kraftigt mot lågavlönade.

I vår budget föreslår vi 55 öre i skattehöjning för att kunna återställa de nedskärningar som gjorts sedan förra valet av styret. Välfärden var inte perfekt 2022 men den var i alla fall mindre dålig än idag.

Jag ställer mig frågan, varför administrerar Socialdemokraterna i Malmö SD-höger regeringens nedskärningspolitik? Varför vill inte Malmös Socialdemokrater göra skillnad, varför vill ni inte rädda välfärden i Malmö när den SD stödda högerregeringen skär ner på allt? Var är de politiska visionerna?

Vänsterpartiets vision är att stärka, inte försämra välfärden. I Vänsterpartiets budget försämrar vi inte välfärden utan förbättrar den.

Anders Skans (V)

 

Demokratin utgår från folket

Demokratin är på tillbakagång både i Sverige och i stora delar av världen. I Sverige ser vi lagförändringar och förslag på sådana som hindrar, omöjliggör, kringskär människors rörelseutrymme, lika värde, samma möjligheter.

Malmö är på många sätt en lysande stad, med sin mångfald, sitt sprudlande föreningsliv och ett aktivt civilsamhälle. I den nationella politiken kan vi se inskränkningar på föreningslivet, folkbildningen och civilsamhällets möjligheter att delta, att påverka. Insikten om att utan civilsamhället har vi inte en demokrati att tala om, lyser med sin frånvaro. Utan människors aktiva medborgarskap avstannar makten som utgår från folket, autokratin ökar, friheten minskar. Därför är det av yttersta vikt att civilsamhällets organisering får fortsatt det stöd som det behöver. Tar staten inte sitt ansvar eller till och med motarbetar demokratin, behöver det ansvaret tas lokalt, med ökad intensitet.

Vänsterpartiet är ett antirasistiskt parti som ser vikten av att all form av rasism bekämpas med kraft. Malmö stad har viktiga insatser riktade mot antisemitism och antiziganism. Vi vill se det arbetet fortsätta, förstärkas. Vi vill också se arbetet mot antimuslimsk rasism och antisvart rasism skalas upp. Vi vill att förskole- och grundskolenämnden anställer samordnare mot dessa former av rasism.

Jag har suttit i den här församlingen under tre budgetfullmäktige. Jag noterar att styrets budget är den tredje på raken där nationella minoriteter inte ens nämns.

Vänsterpartiet har förslag som förhindrar osynliggörandet av nationella minoriteter. Nämligen att stadskontoret ska utbilda alla anställda i ledande ställning i minoritetslagstiftning. Vi vill även se en studie i normbrytande liv, där hbtqia+ personers villkor att leva i vår stad undersöks.

På så sätt möjliggörs en stad där ingen behöver dölja sin identitet, där demokratin frodas, där alla kan känna sig trygga i alla delar av staden. Där varje individs delaktighet tillvaratas och bidrar till styrkan i gemenskapen. Där frihet är till för alla på lika villkor.

Nina Jakku (V)

Vi ska ingenstans – vi hänger kvar

Sommarnätter är så lätta, lätt
tro allt är enkelt
att glömma tyngd och ansvar,
som en vers där basen pausar

Orden är från artisten Annika Norlins senaste skiva, som bildar en ljudkuliss till en av sommarens allra sista nätter när jag cyklar hem från bryggorna i västra hamnen efter en helt underbar dejt.

Men staden vars gator jag cyklar genom är inte vilken stad som helst, det är Malmö, och Malmö finns i världen, precis som världen finns i Malmö. Och befolkningens verklighet i staden pausas inte, hur hårt jag än försöker tänka bort den tyngd som den bär – om en, så bara för en liten stund.

Men något är inte som det brukar i Malmö. Det yttrar sig på ansiktsuttrycken bland Malmöborna. Det yttrar sig i staden offentliga utrymmen. På elskåpen med stora affischer uppmanar budskapet till handling: 

”Solidaritet med Ukrainas befolkning och kamp, kom till demonstration” 

Och det fångar min uppmärksamhet. Ovanför elskåpen ser jag Palestinska flaggor som tyst hänger från fönstren och ut i den vindstilla natten. Det stora antalet flaggor som stolt stirrar på mig längst vägen mot södra innerstaden, gör det fullständig omöjligt för mig att glömma tyngden som stadens befolkning bär på. 

Annika Norling fortsätter:
En årlig present av livet,
Fel att inte ta den
Fel att inte gå upp helt i den,
Men jag, jag hänger kvar

Denna sommarkväll må vara en present av livet.

Men ja. Likt Annika Norling så hänger jag kvar, kvar i den vardag som präglar så många Malmöbors känslor och verklighet. 

Jag är trygg i att Malmöborna kämpar för en solidarisk stad, jag är trygg i att samma befolkning har historiskt, då som nu, visat bevis på att ha en upphöjd handlingskraftighet. Jag är trygg i Vänsterpartiets politik, som idag är Malmös näst största parti sett till valresultat i senaste EU valet.

Men så till Annika Norling igen:
Inget räknas, allt är på låtsas.
Inget räknas, allt är på låtsas.

Normalt sett, efter dessa år som fritidspolitiker, har jag kunnat vifta bort låtsas- och vetenskapsfientliga uttalanden som förs av extremhögern i denna kommunfullmäktige. Vi är trotts allt den enda valkrets i landet där

SD minskade. Men idag backas den politiken upp av en SD-ledd regering, vars reaktionära politik på allvar skadar vår stad och våra grannar. 

Annika Norling en sista gång:
Det kommer in en vind,
En kall vind ifrån öster,
Men jag, jag hänger kvar

Som en brutal liknelse, om en kall vind ifrån öster, för någon timme sen så avfyrade den svenska extremhögerns bästa vänner i Ryssland, iväg en interkontinental ballistisk robot mot Ukraina för första gången någonsin i historien under ett krig. En upptrappning av krig skapar människor på flykt. Men även då kommer Malmöborna fortsätta stå vid gränsen och möjliggöra många människor en väg till ett liv med en mer trygg vardag, oavsett om Tidö-regeringen fortsätter försvåra för flyktingar eller inte. 

Som ytterligare en brutal liknelse så utfärdade den Internationella brottmålsdomstolen bara för någon timme sen, en arresteringsorder för Benjamin Netanyahu för att avsiktligt och medvetet ha berövat civilbefolkningen i Gaza på föremål som är oumbärliga för deras överlevnad.

Därför är viktigare än någonsin att inte bara fortsätta stärka arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter, utan att även stå upp för den och försvara den. 

Vi tror på att ett jämlikt, solidariskt och hållbart Malmö inte bara är möjligt – det är en nödvändigt.

Vi ska ingenstans – vi hänger kvar.

Showan Shattak (V)