I dagens debatt skulle jag vilja lyfta Malmö stads ansvar för boendeformer för personer med funktionsnedsättning.

LSS garanterar personer med funktionsnedsättning rätten att leva sina liv så som de själva vill. När funktionsprogrammet som specificerar utformning av LSS bostäder skickades på remiss till funktionsrättsorganisationerna var deras svar tydligt; de vill att Malmö stad ska följa Socialstyrelsens rekommendationer där en gruppbostad innehåller maximalt 3-5 lägenheter och Vänsterpartiets instämmer. Vi vill värna den lilla gruppens princip.

Naturligtvis bor långt ifrån alla Malmöbor med funktionsnedsättning bor i en LSS bostad. Funktionsrätt Sverige konstaterar att ”risken för fattigdom för personer med funktionsnedsättning ökar mest i Sverige jämfört med resten av Europa.”

Samma mönster upprepas i alla EU-länder enligt EDFs rapport Poverty and Social Exclusion of Persons with Disabilites men mönstret ses än mer i länder som Sverige som har välutvecklade sociala skyddsnät här även levnadsomkostnaderna är höga. Inom gruppen personer med funktionsnedsättning löper kvinnor högre risk än män att drabbas av fattigdom men även andra intersektionella perspektiv måste tas i beaktande.

För att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva de liv de själva vill behöver Malmö säkerställa att det finns bostäder som alla har råd med och att Malmöbor i behov av en LSS bostad inte behöver vänta mer än de lagstadgade tre månaderna.

För bostad är en mänsklig rättighet.

Foto: Emmalisa Pauly

Det krävs krafttag mot Malmös bostadsbrist. 22% av Malmös hushåll bor för litet eller för dyrt, och två tredjedelar av Malmöborna kan inte med egen inkomst betala en egen nybyggd bostad. Det är inte en situation som uppstod igår eller ens förra veckan. 

Situationen idag att hemlösa barnfamiljer bara erbjuds ett par veckors boende är inte vad man kan kalla förenlig med barnets bästa eller med barnkonventionen. 

Bostadsförsörjningsfrågor är både socialpolitiska och bostadspolitiska. Vi i Vänsterpartiet ser detta bostadsförsörjningsprogram som ett steg i rätt riktning, men vi tycker att Malmö stad underskattar sin egen roll och sina möjligheter. 

Malmö stad äger fortfarande en ganska stor del av marken inom kommunen. Markägande är en rådighet över marken och en möjlighet till inkomst för staden. Att sälja mark är som att sälja spisen för att ha råd att gå på restaurang – det räcker en liten tid men blir dyrare på sikt. Att köpa tillbaka mark när behov uppstår senare har visat sig dyrare, och med höga kostnader för staden och dåliga miljöer som följd. 

Möjligheterna att ge rabatt på tomträtten är ett verktyg för att styra byggandet, och dialogen med fastighetsägarna om framtida uppräkning ska ses som en dialog om stadens utveckling snarare än som ett “hot” om höga kostnader.  Därför vill vi se att tomträtt blir norm för att garantera långsiktiga intäkter och rådighet över marken 

Ett kommunalt eller kommunförbundsägt byggbolag skulle vara en möjlighet att få insyn i branschen och få kontroll över de övervinster som privata byggbolag tar ut. Därför vill vi att Malmö stad på egen hand eller tillsammans med andra kommuner etablerar ett kommunägt byggbolag

MKB är ett av de verktyg kommunen har för att främja de bostadspolitiska målen. Att staden då sedan snart tio år utkräver många miljoner varje år från det överskott som kommer från hyrorna, och som bolaget väljer att inte använda till att renovera eller nyinvestera är inget annat än dubbelbeskattning av de Malmöbor som bor i MKB. 

Att pengarna behövs till hemlöshetsåtgärder handlar ju bara om att det inte funnits någon strategi för verklig hemlöshetsbekämpning – alltså att bygga fler bostäder till rimliga kostnader. 

Därför vill vi att Malmö stad slutar dubbelbeskatta MKBs hyresgäster genom att låta vinsten från MKB gå in i den kommunala budgeten.

“Varje skattekrona ska värnas” är en devis man gärna vill tro präglar en kommun som är så noga med att inte höja skatten trots att det finns gott om folk som har, och gott om behov av omfördelning till de som inte har. Därför vill vi sätta punkt efter ordet ”befolkningstillväxt” på sidan 8 i Bostadsförsörjningsprogrammet och att följande stryks: “och dels tillgodoser efterfrågan hos mer resursstarka hushåll i Malmö.”  

Foto: Emmalisa Pauly

Vänsterpartiet ser med stor oro på effektiviseringskraven i stadens budget, de slår särskilt hårt mot de nämnder som har det största ansvaret för de kraftiga åtgärder som krävs för att vi ska uppnå våra klimat och miljömål. Vi har redan byggt upp en skuld så nu måste vi drastiskt öka takten men samtidigt ska vi skära ner. Det går inte helt enkelt inte ihop!

Vi anser att alla investeringar, i energi, transporter och infrastruktur, i första hand ska styras av våra klimatmål, mot mindre utsläpp, mindre buller och renare luft. Då måste också en stor del av resandet flyttas över från bil till gång, cykel och kollektivtrafik, godstrafiken flyttas från väg till järnväg och sjöfart. En viss andel av bilarna måste helt enkelt bort!

Nu riskerar vi att asfaltera och cementera in oss i alltför stora ytor för privat bilismen. Vi hade helst sett att ombyggnationen av Regementsgatan utgjort ett tydligt trendskifte mot en bilsnålare innerstad.

Förra seklets bil vurmande måste helt enkelt förpassas till historien! Men nu riskerar vi istället att det byggs in i framtiden, då vi ska fortsätta att bygga om mot Drottninggatan. Det är ett alldeles för högt pris inte bara nu utan troligen långt in i framtiden. Vi hade velat undvika detta, genom att steg för steg minska biltätheten i staden.

Foto: Emmalisa Pauly

Eftersom minoritetslagen lyfts i remissvaret vill jag passa på att påpeka att rådande lagstiftning inte enbart lyfter rättigheter för minoriteter som bor i ett förvaltningsområde. Äldreomsorg ska erbjudas på samtliga minoritetsspråk om det finns personal som behärskar dem. Likadant ska kommunen beakta de äldres behov av att upprätthålla sin kulturella identitet. Detta gäller också samtliga nationella minoriteter.

Underlaget lyfter att sverigefinnar har i ett finskt förvaltningsområde rätt till äldreomsorg helt eller delvis på finska.

Det är en formulering som var gällande fram till 1 januari 2019, i den reviderade minoritetslagen är det istället helt eller till väsentlig del som gäller. Samma information som i underlaget framgår från Malmö stads hemsida.

Det kan eventuellt uppfattas som petitesser, men för minoriteterna är det av vikt att kommunen visar att de vet vad som gäller och agerar därefter.

Malmö har varit finskt förvaltningsområde i åtta år. Att tillgodose de sverigefinska äldres rättigheter har gått långsamt och de är än idag inte uppfyllda i sin helhet. Det finns alltså anledning att ta ett samlat grepp när det gäller frågor som motionen lyfter och att överlag konkretisera och utveckla arbetet för att möta behoven hos äldre med annat modersmål än svenska. Motionen pekar på tydliga och möjliga vägar att göra så och jag yrkar bifall till motionen.

Vi har tagit del av en gedigen och noggrann översyn av tillgängligheten i kommunfullmäktiges sammanträdessal där tillgängligheten har granskats ur bland annat fysisk, kognitiv, kommunikativ och informativ aspekt – och brister framkom.

”Att göra Rådhuset tillgängligt är att göra demokratin tillgänglig och den demokrati som inte är tillgänglig är egentligen inte en demokrati” står i översynen.

Den här motionen skrevs med syfte att göra just den lokala demokratin tillgänglig för alla Malmöbor. Och nu är den första delen klar; översynen. Men vi vet av erfarenhet att Malmö stad är bra på att göra utredningar och granskningar men sen finns det en risk att själva implementeringen och handlingsplaner kopplade till den dröjer.

Eftersom motionen vänder sig till alla Malmöbor så bör även alla Malmöbor enkelt kunna ta del av och följa hur arbetet med att göra Rådhuset tillgängligt fortskrider och få veta vilka konkreta åtgärder som vidtas.

Således yrkar Vänsterpartiet, utöver bifall till kommunstyrelsens förslag, följande tilläggsyrkande:

Kommunfullmäktige ger kommunfullmäktiges presidium i uppdrag att senast 31 december 2023 återrapportera till kommunfullmäktige om vidtagna, implementerade och planerade åtgärder utifrån översynen av tillgängligheten i Malmö kommunfullmäktigesal.

Nästan en tredjedel av Malmös äldre är födda i ett annat land än Sverige och andelen utrikesfödda äldre Malmöbor kommer att öka.

För många med annat modersmål än svenska avtar förmågan att uttrycka sig på svenska när man blir äldre. Det inlärda språket träder tillbaka och modersmålet träder fram av sig själv. Detta medför svårigheter att uttrycka sig på svenska, vilket kan leda till social isolering och sämre livskvalité.

Malmö stads verksamheter har idag inte mycket att erbjuda äldre med annat modersmål än svenska. Kommunen försöker göra det man måste, men ambitionen är inte mer än så.

Hälsa vård och omsorgsförvaltningen har samtidigt många anställda som har språkkompetenser i de modersmål som äldre i Malmö har. Inom enheten för hälsofrämjande insatser pågår inventering av medarbetarnas språkkompetens, men i hemtjänst och på äldreboenden görs inte detta så att det är känt i organisationen och för de äldre.

Genom en systematisk språkinventering inom äldreomsorgen skulle språkkompetenser kunna synliggöras för den som behöver vård, omsorg eller en mötesplats att träffa andra på. Det skulle då bli lättare att matcha språk och lättare att utveckla mötesplatserna, hemtjänsten och äldreboendena också för äldre utan svenska som modersmål.

De nationella minoriteterna har rätt att begära äldreomsorg av personal som behärskar dessa språk. Malmö är finskt förvaltningsområde och sverigefinnar har därför särskild rätt till äldreomsorg helt eller till väsentlig del på finska. Det finns ändå mycket kvar att göra för att upprätthålla språk och kulturell identitet för dessa äldre.

Vänsterpartiet föreslår att Hälsa vård och omsorgsnämnden får i uppdrag att utveckla arbetet för att möta behoven hos äldre med annat modersmål än svenska.

I Malmö ska man kunna åldras med värdighet och i gemenskap också om man har en låg pension och även om man har annat modersmål än svenska.

Bifall till motionen.

Ett samhälle definieras som en grupp av människor som förenas av ett nätverk av sociala relationer med viss varaktighet och kontinuitet. Vi har byggt upp det svenska välfärdssamhället tillsammans, genom att vi gör saker för varandra och tillsammans har vi det välstånd vi har i Sverige. Samhällsbyggets grund är skatten. Utan att vi arbetar för varandra skulle samhället raseras. Det är alltså skatten som har byggt samhället. I den politiska debatten glöms det ofta bort, som om det skulle vara möjligt att anställa lärare, undersköterskor och socialarbetare utan att vi tar ut skatt.

Det är dessutom så att vår gemensamma konsumtion, den vi beslutar utifrån våra demokratiska val är mer hållbar än att privatkonsumtionen stiger.

Det finns olika skatter, en del bättre än andra men vi har bara en att förhålla oss till här i kommunfullmäktige och varför ska den vara just 21,24 %? Om behoven är större så är inte just den siffran och summan statisk, den kan justeras.

Hade vi höjt skatten med 47 öre hade vi kunnat freda alla de nämnder som direkt möter oss Malmöbor från nedskärningar. Det hade vid en inkomst på 25 000 kronor inneburit 82 kronor i månaden.

Många människor skulle gärna betala några tior mer i månaden för att få ha sina kollegor kvar på jobbet, för att barnen ska tillräckligt med personal i förskolan eller att gamla mamma får den omsorgen hon är värd av hemtjänsten. I kristider ska inte de som bäst behöver ett starkt samhälle få det nermonterat som nu sker både nationellt och lokalt. Det är högerpolitik.

Vänsterpartiets vision är att stärka, inte försämra välfärden. Vi var beredda att kompromissa för att skapa ett rödgrönt styre, men inte att skära ner på kommunens viktigaste verksamheter med 380 miljoner kronor som nu sker. Socialdemokraterna villkorade förhandlingar om styre med att vi skulle acceptera nedskärningar, det kan vi inte gå med på. I vårt förslag till budget försämrar vi inte välfärden, utan förbättrar den.

Foto Emmalisa Pauly

I dag får en stor del av Malmös befolkning sin självaste närvaro ifrågasatt, marginaliserad och hotad. Ibland muntligt. Ibland genom blickar. Ibland fysiskt. Därför behövs det nu mer än någonsin en politisk insats för att stärka sociala gemenskaper.

”Stadens identitet är omstridd” skrev forskningsprojektet Malmö life story 2020. I en inflytelserik berättelse används påståenden om kriminalitet, svart ekonomi och påstått misslyckad mångkultur för att skapa bilden av en skrämmande stad. Denna berättelse framställer Malmöborna som ett problem för samhället.

En ofta förekommande motberättelse skildrar istället Malmö som en spännande plats som är öppen mot världen. Drivkraften bakom denna berättelse är till för att locka investerare och för att attrahera skattebetalande personer ur medelklassen.
Effekterna är att mångkulturen som finns i Malmö blir en bakgrund till medelklassens liv och att de flesta Malmöbors röster marginaliseras och tystas.

Vänsterpartiet vill stärka och utöka antalet allmänna samlingslokaler så att invånare kan utveckla gemensamma berättelser om deras verklighet.

Vi behöver i större utsträckning lära känna våra grannar. Inte vara rädda för dom. Det finns platser och metoder i staden som framgångsrikt redan visar nyttan på detta. Den så kallade Nydalamodellen är en sådan.

Den sociala rörelsen Helamalmös verksamhet bygger på

1) att adressera och belysa orättvisa maktförhållanden i samhället

2) motverka orättvisornas konsekvenser genom direkta och praktiska insatser kunna underlätta tillvaron för samhällets mest sårbara grupper.

Genom att etablera en ”social infrastruktur” på Nydala i Malmö ökade den upplevda tryggheten bland lokalbefolkningen rekordartat med nästan åtta procent.

Vänsterpartiet vill att fler Malmöbor ges möjligheten att berättar om sig själva och det som är viktigt i deras liv. Bara så kan vi stärka gemenskapen och ta tillbaka stadens identitet.

Vi har hört kraftfulla och fina ord om hur Malmö Stad skall arbeta för demokrati och mänskliga rättigheter. Vad vi i Vänsterpartiet önskar är inte tomma ord utan vi vill se kraftfulla handlingar som ökar jämlikheten för Malmöborna och gör skillnad i deras vardag.

I dagens Malmö spelar det stor roll var du bor, vilken klassbakgrund du har, vad du heter i efternamn, vilken hudfärg du har, var du är född och vilken kön du har för dina möjligheter i livet. Vi i Vänsterpartiet vill inte att det ska vara så. För oss är politikens grundläggande uppgift att utjämna klyftorna i samhället och skapa förutsättningar för alla människors rätt till frihet och ett bra liv.

Vänsterpartiet Malmö har ett budgetförslag där vi arbetar med en ökad inkludering! Där människors behov går före vinstintressen. Frihet för alla byggs genom solidaritet och gemenskap. Jämlikhet är den bästa medicinen mot kriminalitet. Att fler människor känner sig inkluderade i vårt gemensamma samhälle skapar en trygg stad för alla.
Minoritetsstyret har gjort nedskärningar inom samtliga välfärdsområden och detta rimmar ej väl med verkligheten för utsatta grupper i staden. De ökade klassklyftorna har slagit hårt inte minst mot oss som drabbas av rasism och diskriminering i vår vardag. Människor med annat ursprung än svenskt utmålas i dag av flertalet partier som orsakerna till samhällsproblemen.

Det skrivs i budgeten om att staden skall satsa på nya handlingsplaner mot olika former av rasism och att detta skall göras i samverkan med civilsamhället. Själv är jag aktiv inom civilsamhället och har i flera års tid suttit med på sakråd för afrofobi på nationellt plan. För flertalet minoritetsgrupper finns det redan åtgärdsprogram på nationell nivå och för människor med afrikanskt ursprung finns det även resolutioner på europeisk nivå som Malmö stads minoritetsstyre borde efterleva. För om det görs blir det en reell skillnad för minoriteter i deras vardag. Dessa åtgärdsprogram och resolutioner har skapats i samråd med civilsamhället och bygger på år av dialog med civilsamhället.
Så frågan är hur genuin är minoritetstyret i sin ambition om att inkludera alla invånare och införliva de mänskliga rättigheterna för alla Malmöbor? Eller är minoritetsstyrets budget uppbyggd på lika tomma ord som deras vallöften?

Foto Emmalisa Pauly

Kultur, eldstaden för ett förenat vi, en mänsklig rättighet som handlar om yttrandefrihet och det fria ordet som aldrig får tystas.

Kultur är en samhällsförändrande kraft som fler ska få tillgång till oavsett deras tidigare erfarenheter, kulturella kapital och tjocklek på plånboken.

Kultur ska finnas över hela staden genom allt från allaktivitetshus och stadsdelsbibliotek till fria kulturgrupper, kulturskolans verksamhet och festivaler arrangerade av gräsrötter.

I vår stad ska alla ha rätt till likvärdig biblioteksservice och känna sig välkomna till biblioteken. I Vänsterpartiets Malmö har områdesbiblioteken fått utökade resurser som garanterar utveckling av verksamheten. Nya bibliotek i ekonomiskt utsatta områden inrättas, där läsning står i fokus och det demokratiska samtalet kan stärkas.

Barn och unga ska ha rätt att ta del av ett rikt kulturliv och möjlighet att skapa själva. Skolans roll för att barn och unga ska få del av kultur har mycket stor betydelse. Att kultur för barn och unga prioriteras i kulturnämndens arbete. Vi vill att de kulturutövare från andra länder och den feministiska scen som är så viktiga för Malmös kulturliv får större utrymme.

Så vill Vänsterpartiet göra kulturen till nyckeln till förening mellan människor och blomstringen av den kreativa förmågan hos var och en av oss. Kultur skapar känslan av sammanhang och gemenskap och förenar människor oavsett bakgrund… vi är lika inför kulturkraften, vi förändras och förändrar vår omvärld till att bli mer accepterande och tolerant för olikheter…

Kulturen är likt solvärme i vinterkylan… den värmer och gör oss mänskligare för våra medmänniskors livssituationer och röjer stenar som vi tenderar snubbla över i ett alltmer polariserat samhällsklimat… kultur, ljuslyktan och fullmåne i novembermörkret…

Foto Emmalisa Pauly.