Skip to main content

Uttalande från styrelsen

Förra helgen genomfördes Vänsterpartiet Skånes valkonferens, där riksdagslistan för Malmö beslutades. Valkonferensen valde annorlunda mot hur Malmös medlemsmöte hade nominerat till plats ett och två. Tyvärr överskuggades valet av personkonflikt och rykten i media vilket har skapat förvirring, frustration och ilska hos många av våra medlemmar. Händelserna är bara ett av en rad exempel från de senaste åren där vårt parti misslyckats att lösa våra problem på ett sätt som förkroppsligar de ideal vi vill bygga på. 

Vi står inför ett ödesval i Sverige. Ett radikalt vänsteralternativ behövs mer än någonsin. Vänsterpartiet i Malmö försöker bygga någonting stort och vackert – en rörelse där vi backar varandra, från gatan och hela vägen in i maktens korridorer. Där vi står upp för varandra när det blåser, samarbetar med våra olikheter och hjälper varandra att växa. Där vi rör oss tillsammans mot ett gemensamt mål: socialism och alla människors frihet. 

Men vi jobbar i motvind. Kapitalismen uppmuntrar oss att armbåga oss fram och behandla kamrater med slit- och slängmentalitet. Högerns rasistiska politik gör allt för att vända oss emot varandra. Vi lever i ett system som motverkar att vi höjer blicken, ett system som bygger på att vi glömmer bort att vi är kamrater som kämpar för en värld bortom kapitalismen och rasismen. Endast högern vinner på att vi splittras. Vi ska inte låta dem vinna.

Vi i Malmövänstern ser kamratskap, solidaritet och sammanhållning som avgörande faktorer för vänsterns fortsatta överlevnad och framtid. Solidaritet är själva hjärtat i socialismen. Det innebär att backa kamrater som får utstå drev. Det innebär att ledas framåt av feministisk och antirasistisk kamp. 

När media hungrar efter drev mot socialister måste vi sätta en gräns och hålla den gemensamt. När etablissemanget steg för steg krymper hur man får vara som folkvald måste vi visa på mångfald, olikhet och folklig igenkänning som motstånd.

När vi inte orkar stå emot så är det ett kollektivt misslyckande. Efter en tuff tid är det nu många av oss som känner sig nedslagna. Det är många som är förbannade såväl över samhällsutvecklingen som vår egen rörelses tillkortakommanden. Vi behöver samla kraft. 

Vi vill tro att det finns hopp i en kris. För att kriser får oss att förstå underliggande problem och konflikter. Vi kommer inte att ducka dessa – utan lyssna, lära och agera. Vi ser att vi har ett fortsatt arbete att göra med det solidariska och det antirasistiska arbetet i partiföreningen. Vi måste hålla den fanan högt. Den kommande tiden kommer Malmövänstern att lägga fokus på träffar, samtal och krisstöd som motverkar marginalisering. Vi ska samlas och läka. I det arbetet behöver vi dig. Tillsammans avgör vi hur den här partiföreningen blir.

Vi jobbar i motvind, men vi ska bygga någonting stort och vackert, i den övertygelsen finns vår motivation. I Malmövänstern ska vi visa att en annan värld är möjlig. Fröet till den världen måste vi hitta i oss själva, plantera i vår rörelse och tillsammans se till att det växer.  

– 2026-03-26, Vänsterpartiet Malmös styrelse

 

 

”Återta välfärden! Vi har inte råd att inte ha råd” – intervju med Anfal Mahdi

Vid varje kris stramar staten åt. Men har vi råd att inte ha råd?

–Nej, säger Anfal Mahdi, oppositionsråd och malmöitisk ledamot i Vänsterpartiets partistyrelse. 

Åtstramningar urholkar välfärden och trycker ned arbetarklassen. Genom att tvärtom återta den skapar man kraft åt massorna.

–Socioekonomiskt svaga grupper drabbas värst av nedskärningar i välfärden, påpekar Anfal. Som ett socialistiskt parti är det därför viktigt att ha ett klassperspektiv.

Dagens politiska samtal domineras av andra frågor. Om återvandringsbidrag och hot om indragna medborgarskap. Om fängelsestraff för barn. Om straffskärpningar och svenska värderingar.

Ser helheten

–Vänsterpartiet ser däremot till helheten, säger Anfal Mahdi. En verksam politik mot exempelvis kriminaliteten förutsätter allt från en satsning på förebyggande arbete i skola och förskola till en socialtjänst där medarbetarna har rimliga arbetsvillkor.

När hon själv gick utbildningen till socialsekreterare beskrev skolans lärare tydligt den tuffa arbetsmiljö som väntade dem. Som uppvuxen i Nydala och Rosengård var hon inte helt obekant med de villkor som skulle möta henne i den nya yrkesrollen.

–Jag hade dessutom arbetat inom hemtjänsten. Ett fantastiskt spännande arbete där man möter människor med så väldigt olika livsöden! Hade jag haft högre lön och bättre arbetsvillkor hade jag kanske stannat kvar i det yrket.

Inte bättre villkor

De som arbetar där har inte fått bättre villkor sedan dess. En stor andel av dem har – i likhet med Anfal Mahdi – rötter utomlands.

Enligt SKR, Sveriges kommuner och regioner, är 300 000 av de anställda inom vården födda i utlandet. Det motsvarar 53 procent av alla vårdbiträden, 37 procent av alla undersköterskor, 46 procent av alla tandläkare och 37 procent av alla specialistläkare (TT den 17 december 2025).

Det enda som skiljer från förr är att de numera kan få återvandringsbidrag.

Högerretoriken

Anfal Mahdi kom till Sverige som fyraåring, på flykt med sina föräldrar från Irakkriget. 

–Tyvärr har jag ibland mött människor med liknande bakgrund som jag som går på högerretoriken, konstaterar hon. 

Fattigdom underminerar social trygghet och släcker framtidshopp. Genom att erbjuda bättre levnadsvillkor, säger Anfal, skapar man utrymme för annat än oron över att klara hyran och att få mat på bordet. Som att erbjuda arbetsskor som stärker hälsan. Driva igenom förkortad arbetstid som ger ork att läsa böcker och motionera. Skapa tid som kan ägnas barnen, ge omsorg om de gamla och kraft för engagemang i sitt närområde.

Krymper perspektivet

Svag ekonomi krymper perspektivet. Järvaveckan Research visar i sin enkät från före jul hur infödda och utlandsfödda ser på värderingar och integration. Den visar att 85 procent av de utlandsfödda känner sig som en integrerad del av det svenska samhället. I samma grupp är emellertid 46 procent oroliga för sin ekonomi mot 25 procent av de inrikes födda.

Värderingarna – vare sig man kallar dem svenska eller något annat – är hyfsat lika mellan grupperna. Penningbekymmer är den stora skillnaden.

Det budgetförslag som Vänsterpartiet lagt fram för 2026 präglas av denna insikt.

Minus 616 miljoner

–Den styrande majoriteten (Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet) har skurit ned budgeten med motsvarande 616 miljoner kronor sedan 2022, berättar Anfal Mahdi. Därför krävde vi en skattehöjning på 55 öre för att återställa det som gått förlorat i så kallade effektiviseringar.

Vänsterpartiet anser att staden även har en skyldighet att kompensera för de nedskärningar som Tidöregeringen riktat mot välfärden. Det kan handla om allt från att snabba på utredningar inom socialtjänsten, minska barn- och elevgrupper i skola och förskola och öka bemanningen inom äldreomsorgen.

–Det är sådant som även Socialdemokraterna fört fram – men utan att skjuta till pengar, konstaterar Anfal Mahdi.

HVB-hem i egen regi

Det rör barn som har rätt till stöd, men inte får det, om att ta över HVB-hemmen i egen regi och att frysa hyrorna hos MKB. EU-kravet att allmännyttan ska gå med vinst kan ändå uppfyllas, säger Mahdi.

Därutöver innehåller V:s budget 40-50 miljoner i särskilda klimatsatsningar, som mer urban grönska, gratis kollektivresor för skolungdom och annat som underlättar för hårt ansträngda hushåll.

–Vi är det parti som ser förbättringsmöjligheter, säger Anfal Mahdi. Vi slåss för det Malmö vi älskar.

Text: Per Längby

Panelsamtal: Hur kan vi rädda sexualundervisningen?

Hur kan vi rädda sexualundervisningen?

Sexualitet, samtycke och relationer ska inte längre vara rektors ansvar eller ett av skolan övergripande mål. Regeringens nedskärningar drabbar både elever och studenter på lärarutbildningen. Vilka motkrafter kan vi sätta in? Ett panelsamtal med Sofie Olovsson, Expedition Hälsa, Johanna Selander, RFSU, och Hans Westerlund, regionpolitiker.

Panelsamtalet spelades in söndag 8 mars 2026. Se panelsamtalet här (länk).

 

Tack för en fantastisk 8 mars! Vi är många och vi är fler!

”Malmö är feminismens, kampens och antifascismens huvudstad. Det är Malmö som det ska va!” Det sa kommunalrådet Nina Jakku (V) på Möllan, innan 1500 feminister tågade genom stan.

Vi vill tacka alla aktivister, medlemmar och alla ni kamrater som deltog i vår brunch och demonstrerade genom Malmö. Solen sken, slagorden ropades och vi visade att vi är många och vi är fler. I år är det valår och snart byter vi ut den här regeringen!

Här kan du se vår video på Instagram.

Deltagare: Dagen gjordes i samarbete med ABF, Kvarnby Folkhögskola och Ung Vänster. Och på plats hade vi talare och aktiviteter med Batería Malmö, Palestinagrupperna, sudanska kommunistpartiet, Barnmorskeförbundet, Jenny Wrangborg, Imenella, Azhar Mahdi, Kvinnor broderar för fred, Jamila, Countrykören, Asylgrupperna, Malmö Antifascista, RFSU och Iran Protest Skåne.

Vänsterpartiet Malmö är rörelsens röst i parlamentet. Vi står med folket, med rörelserna och tillsammans visar vi att en annan politik är möjlig.

Vänsterhelg 13-15 mars – 6 månader till maktskifte! Nooshi är i Malmö!

Stor vänsterhelg i Malmö!

Det är sex månader kvar till valet, och det är dags att sätta igång. Nooshi Dadgostar besöker Malmö nu i helgen, och tas emot av vår alldeles egna Hanna Gedin (EU-parlamentariker). Tillsammans knackar vi dörr, ringer medlemmar, pratar politik på stan och går på fest!

Vad vill du göra? Se alla aktiviteter i Zetkin!

Vänsterfest med Nooshi och Hanna!

Lördag 14 mars kl. 20:00 slår vi upp dörrarna till Moriska Paviljongen för en kväll där vi laddar upp för valår! DJ:s som vrider upp tempot och goodiebags till de första i kön!

Skriv upp dig på listan och kom innan 21:00 för garanterat inträde. Vi ses! Länk för lista: https://tinyurl.com/nooshimalmo

”Det som utmärker Malmö är vår kärlek till staden” – intervju med Nina Jakku

Hej Nina! Nu har vi satt vårt kommunalpolitiska program för 2026 till 2030! Kan du peka ut tre prioriteringar i programmet – vilka är dom, och varför? 

  1. Bostad: Den nationella bostadspolitiken har havererat. I kommunen har vi ett ansvar att se till att det finns bra bostäder som Malmöborna har råd att hyra. Både på det nationella och lokala planet är Vänsterpartiet det bästa och ofta enda alternativet för en seriös bostadspolitik. Vi sätter behov och rättigheter framför marknaden.  
  2. Skola: Utbildning i alla dess former är centralt för ett välfungerande samhälle. Alla barn ska ges samma möjligheter till en bra skolgång, oavsett vilka deras förutsättningar är. Genom att satsa på barnen och skolan, satsar vi också på arbetsmiljön för lärare och annan personal. 
  3. Jobb: Även här har den nationella politiken havererat och arbetslösheten är skyhög, både i landet och i Malmö. Det finns en möjlighet att skapa nya och trygga jobb genom ordentliga sats­ningar på klimat och välfärd (vilka också är nödvändiga i sig).  
”Ofta är vi det enda partiet som driver fackens och civilsamhällets krav”, säger Nina Jakku i intervjun. Här håller Jakku tal på Minnesdag för Novemberpogromen 2025.

Vänsterpartiet i Malmö har haft en kampanj där vi lyssnat in vad Malmö­borna tycker om Malmö och hur vi gör Malmö bättre. Vill du dela med dig av dina insikter därifrån?

– Malmöborna trivs i Malmö, både i staden som stort men också i de områden vi bor i. Men det finns problem som är strukturell arbetslöshet, höga hyror, undermåliga bostäder, dyra fritidsaktiviteter, för lite personal i skolorna, otillgänglig sjukvård osv. Det som fungerar eller utmärker Malmö är vår kärlek till staden och Malmöbornas ansvarstagande. Vi engagerar oss i våra områden, ungdomar, föreningsliv. Politiken behöver ta ansvar för att alla områden och människor får samma förutsättningar. Det kan vara i form av kultur- och fritidsaktiviteter, lokaler att mötas i, bra bostäder och billigare kollektivtrafik.  

Ofta är vi det enda partiet som driver fackens och civilsamhällets krav.

Vad är du mest stolt över i vårt politiska arbete i Malmö?

– Att vår politik är grundad i verkligheten som Malmöborna lever i. Ofta är vi det enda partiet som driver fackens och civilsamhällets krav. Vi skapar inte pappersprodukter och tomma visions­dokument, utan har en riktig vilja att göra Malmöbornas liv bättre. Vi arbetar inte politiskt för att sko oss själva. Det vi driver är genomförbart, men förutom det också helt nödvändigt.  

Om du fick ändra en sak i Malmö med ett pennstreck – vad skulle det vara?

– Det skulle nog vara finansieringen av välfärden. Välfärden ska finansieras fullt ut, det är både kortsiktigt och dumdristigt att snåla in på barnens framtid, arbetares villkor, socialt arbete, funktionsstöd, fritid, kultur och äldreomsorg. 

Kommunalråden Nina Jakku och Anfal Mahdi träffar DSA från New York, som är på besök i Malmö.

Hur vill du att Malmö ska beskrivas om 10 år?

– En jämlik stad. En trygg stad där alla har arbeten med goda villkor att gå till och lön som räcker till att leva goda liv. En stad där alla har råd att hyra en bra och tillräckligt stor bostad. Där varje skola är den bästa skolan och där varje människa i behov får den vård och omsorg de behöver. En grön stad med tillgänglig och gratis kollektivtrafik, en stad där kultur och fritid frodas. En stad där inga murar byggs, där varje människa är trygg och fri.  

Vad ser du fram emot mest i valrörelsen? 

– Att träffa ännu fler Malmöbor och att tillsammans med kamrater i parti­föreningen och distriktet kämpa oss fram till en valseger. 

 Om vi får styra i Malmö efter valet – vad är det första vi gör?

– Vi har politiken som gör Malmöbornas liv bättre, lättare och friare. Nu är det dags att den får ordentligt genomslag. Både det första och det genomgående vi gör i ett styre är att få igenom så mycket som möjligt av vår politik. Det innebär bland annat att det inte ska skäras ner i välfärden, hyrorna ska hållas nere och klimatsatsningar ska vara reella.

– Förhoppningsvis har vi en annan regering också då, men annars behöver Malmö vara allt det som Tidöregeringen inte är. Vi behöver ta det lokala ansvaret, vara en motvikt till både rasism, nedskärningar och alla halvmesyrer som inte löser några problem utan i värsta fall skapar nya.

Text: Michaela Larsson

Kampen för en valseger börjar nu! – intervju med Benjamin Davies

”Det viktigaste är förstås budskapet och hur det anpassas till mottagarens förutsättningar att ta emot det”, säger valledaren, som tillträdde sin post i höstas.

 Och i det fallet finns det hopp. Strax efter vi talats vid läser jag fredsforsk­aren Göran Holmqvists debattartikel om den svenska opinionen; statistik från flera stora mätningar visar att den enskilde svensken är betydligt mer progressiv än vad de styrande politiska partierna verkar fatta (DN 15 januari).

Minoritet mot migration

Här ser man att det är en minoritet av svenskarna som är negativa till klimatåtgärder, migration och bistånd – tre käpphästar för Tidöregeringen – frånsett att en knapp majoritet vill ta emot färre flyktingar (SOM-institutet). Det är dessutom färre än en tredjedel som motsätter sig fler arbetskrafts­­invandrare, och endast ”en tiondel som vill att Sverige bör ta emot ’få eller inga’ migranter”. 

Enligt samma statistik är väljarna mer positiva till såväl inhemska som europeiska klimatskatter än vad som avspeglas i den politiska debatten, enligt Holmqvist.

Malmövänstern lyssnar

För de aktivister som deltagit i Malmö­vänstern lyssnar är detta kanske ingen överraskning. Citat från dessa möten ställs nu ut på Poeten på hörnet på Södra Förstadsgatan. Valledaren Benjamin Davies, som flyttade från södra England till Sverige för dryga sex år sedan, låter inte sina egna hjärtefrågor styra.

– Agitationen sker på så olika nivåer, lokalt, regionalt och nationellt. Men för mig kan det sammanfattas i begreppet solidaritet, att bejaka gemensamma intressen trots olika förutsättningar och oberoende av kön och etnicitet.

Företräder färre

I det ljuset, tillägger han, framstår de borgerliga partierna än mer som de intresseorganisationer de är, partier som företräder mindre, mer bemedlade samhällsskikt.

–Dessutom sitter jag inte med svar på en massa frågor. Vi måste hela tiden lyssna in varandra, hämta in de roliga idéerna och leta rätt på alla de verktyg vi behöver.

En sådan idé är att komplettera valstugan med cykelreparationer – om man nu hittar valstugorna, alla tre …

–Jag hörde ryktesvägen att de skulle finnas ute i Kvarnby, vid folkhögskolan. Lyckligtvis stämde det, säger valsamordnaren som fick cykla dit för att kolla.

Inga skyddsombud

Ett framgångsrikt valarbete ska fungera på såväl det praktiska, politiska som personliga planet.

–Aktivisterna arbetar ideellt, och man måste förstå att de är begränsade i både tid och energi. De har inga skyddsombud. De är dessutom en blandning av mycket erfarna med­lemmar och helt nyrekryterade, vilket i grunden är en stor styrka.

För sju år sedan var Benjamin Davies själv en av dessa unga, som en av Jeremy Corbyns valarbetare i Labours mindre framgångsrika valrörelse 2019, under en tid då alla frågor hamnade i skuggan av ett kommande Brexit. 

Inkluderande valrörelse

– Då handlade det förstås om enmansvalkretsar. I min konservativa valkrets hade Labour tyvärr aldrig någon chans. Däremot blev det en historiskt livlig och inkluderande valrörelse. Många som aldrig blivit sedda av politiken blev aktiva för första gången.

Kanske ett gott omen för dem som hoppas på något liknande i Malmö för nästa mandatperiod. Valledarens erfarenheter som tjänstledig doktorand vid Historiska institutionen i Lund tangerar dagens arbete, fast ändå inte.

Benjamin Davies kommande avhandling analyserar den kinesiska propagandan.

– 2015 var jag volontärlärare på den kinesiska landsbygden. Där är propagandans avsändaren tydlig och budskapen entydiga utan några som helst provokationer.

Text: Per Längby

Hej till Vänsterpartiet Malmös nya styrelse!

Delar av den nyvalda styrelsen. På bild: Joy Frid, Ulrika Mårtensson, Richard Olsson, Ehab Khalaf, Tove Karneud, Pål Brunnström, Katarina Ek och Martin Sjöstrand. På bilden syns även den fantastiska blomman som medlemmen Chris Vinnefelt skapat.

7 februari höll Vänsterpartiet Malmö årsmöte på Motetten Folkets Hus. Tove Karnerud blev omvald som ordförande, tillsammans med en delvis ny styrelse.

Vi välkomnar alla kamrater: Andrea Iossa, Pål Brunnström, Reman Rahman, Richard Olsson, Tove Karnerud, Lisa Jönsson, Alexandra Koch, Joy Sjöstrand, Ulrika Mårtensson, Ehab Khalaf, Katarina Ek, Martin Sjöstrand och Ingrid Nihlgård.

Det är en enorm ära att bli vald till ordförande för Vänsterpartiet Malmö för tredje året. Ni ska veta att jag tar uppdraget på allvar och ser på förtroende med vördnad. Partiet bygger vi tillsammans, och jag skulle aldrig klara det utan övriga förtroendevalda och aktivister i Malmö. Ni bär mig! – Tove Karnerud

Vad hände med arbetarklassen? Intervju med Johan Alfonsson

Redan omslaget på Vad hände med arbetarklassen? andas 1970-tal. En handritad illustration med sober färgskala, ett funktionellt typsnitt och så titeln. Men om arbetarklassen då besjöngs av Hoola Bandoola band så är den idag i stort sett osynlig i media och i den politiska debatten.

Vi är idag mycket rikare än på 1970-talet, och alla de tre största partierna gör anspråk på att tala för arbetar­klassen: Socialdemokraterna av tradition, M som ”det nya arbetar­partiet” och SD som självutnämnda representanter för det svenska folkets röst. Trots detta blir klyftorna större och villkoren sämre och sämre för de som tillhör arbetarklassen.

Johan Alfonsson är sociolog och forskar om låglönejobb och det otrygga arbetslivet. Boken är en grundlig redo­görelse för vad som hänt de senaste decennierna, med en kombination av fakta, analys och personliga betraktel­ser över morföräldrarna och hur Sverige förändrats sedan dess.

Bokens undertitel är ”Om svek, makt och ojämlikhet i Sverige”, och det är en god sammanfattning av innehållet. Arbetare har fått sämre arbetsvillkor, lever kortare och halkar efter eko­nomiskt. Istället har statens pengar gått till skattesänkningar och till att förenkla medelklassens livspussel.

Vad är då arbetarklass? Alfonsson pekar på två avgörande delar som har att göra med makt på arbetsmarknaden. Dels värdet på en persons arbetskraft, dels tillgång och efterfrågan på arbetet i fråga. En läkare är övre medelklass eftersom det krävs en lång utbildning, och eftersom det finns en stor efter­frågan på deras kompetens. Detta ger dem makt på arbetsmarknaden, som till exempel en städare saknar, vilket i sin tur gör att de kan få bättre villkor och skyddas till viss del.

Jag ringer upp författaren Johan Alfonsson.

Varför skrev du boken?

– Arbetarklassen har blivit allt mer ignorerad i samhället. Till exempel under inflationskrisen handlade mycket av diskussionen i media om medelklassen och hur de blivit drabbade, till exempel av de stigande räntorna. Det lät som medelklassen skulle falla ner i proletarisering.

– Men arbetarklassen drabbades hårdast. Hyrorna gick upp, och har gjort det under en lång tid, och även en stor del av arbetarklassen bor i boende de äger. Eftersom deras löner backade mer än medelklassens så drabbades de dubbelt.

I boken tar du upp att Socialdemo­kraterna bytte fokus till medelklassen efter valförlusten 2006. Varför har de inte skiftat tillbaka?

– Analysen efter det valet var att man förlorat för att man inte lyckats nå medelklassen. Det fanns också en idé om att arbetarklassen var på väg bort i det nya tjänstesamhället.

– Det var ett fatalt misstag. Arbetarklassen har inte försvunnit, men de har blivit övergivna politiskt och har fått det sämre. Så de har börjat rösta på högerpartier. Socialdemokraterna har nu svängt, men de har lagt fokus på SD:s frågor, som invandring och hård­are straff, och då kommer de aldrig kunna driva sin egen politik.

Arbetsmarknaden har förändrats, och det finns inte längre särskilt många manliga fabriksarbetare. Spelar det roll att många har den här nostalgiska bilden av vad en arbetare är?

– Det är bara att gå in och se på affischerna på valfritt fackförbunds kontor för att se att den manliga kroppsarbetaren har varit ett ideal, och att de minskat i antal har drivit på idén om att arbetarklassen försvunnit. Det vanligaste jobbet i Sverige idag är undersköterska, och det är ett tydligt arbetarklassyrke. Men också vårdbiträden, folk som jobbar i handeln, lager och så vidare.

– En vanlig idé är att klass beror på lön, och att man idag inte kan prata om klass eftersom ”en snickare tjänar mer än en lärare”. Men det stämmer inte, utan de med arbetarklassyrken har mycket lägre löner än den övre medelklassen, upp till 2,5 gånger mindre. Lönen beror på klass, inte tvärtom. Har du mycket marknadsmakt får du hög lön.

Din bok innehåller mycket tabeller och grafer. Varför valde du det fokuset?

– I debatten finns det många anekdotiska berättelser, som medelklassens förfall eller att arbetarklassen inte längre existerar eftersom deras löner är lika höga som medelklassens. Men detta stämmer inte och ska man prata om frågor som löner, trygghet och hälsa så finns det data som man bör använda. 

– Det har hänt att folk kommit fram till mig på stan och kritiserat mig för att deras personliga upplevelse inte matchar det som står i boken. Det är som att anekdoten trumfar datan – men det är inget bra bas för att prata samhällsförändring.

Du resonerar en del kring makt på arbetsmarknaden och före­slår arbetstidsförkortning som en vägen till ökad strukturell makt för arbetarklassen. 

– Arbetarklassens villkor har försämrats på grund av att deras strukturella makt har försämrats, och för att förbättra villkoren måste man ändra maktbalansen. Om maktstriderna utspelar sig på arbetsmarknaden är det där man måste slåss, genom att slå in en kil i marknadens logik.

– Kortare arbetstid leder till lägre arbetslöshet, vilket i sin tur minskar trycket nedåt på löner och villkor, som i sin tur leder till bättre villkor på sikt. Det är också en populär fråga, eftersom de flesta vill ha kortare arbetstid.

Hur ser det ut med andra frågor? Hur får vi medelklassen att köpa frågor som vinster i välfärden eller lägre RUT och ROT?

– Jag tänker att man inte behöver fokusera så mycket på medelklass­väljarna, eftersom det är de man prioriterat i trettio år, och många av dem röstar redan vänster. De politiska förändringarna som skett beror inte på medelklassen utan på att arbetarklassen röstar annorlunda, och därför behöver man fokusera på maktfrågorna.

Vad hände med arbetarklassen? är en kort och kompakt bok. Den är perfekt ett valår som detta, för den som vill ha en klar bild över hur Sverige utvecklats de senaste decennierna, och en annan bild av dagens klas­s­samhälle.

Text: Johan Strandell

Inte en krona till människobrott – inför policy om etisk upphandling i Malmö stad

Foto: Emmalisa Pauly.

Malmö stad har ett ansvar att se till att offentliga medel inte används för att gynna företag inblandade i allvarliga brott mot mänskliga rättigheter eller internationell humanitär rätt. FN har principer och EU har regelverk som ger kommuner rätt att inte köpa av företag som gjort sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter.

Rapporter från FN och Amnesty International visar hur en del företag tjänar ekonomiskt på väpnade konflikter och brott mot mänskliga rättigheter. De bör inte Malmö stad göra affärer med.

– Vi måste ha en tydlig policy som stoppar företag som begår krigsbrott eller kränker mänskliga rättigheter från att tjäna pengar på Malmö stads upphandlingar, säger Anfal Mahdi, oppositionsråd och motionär.

Även Rättvisa Malmö har skrivit ett Malmöinitiativ om etisk upphandling. Vänsterpartiet var enda parti som 7/1 2026 röstade för Rättvisa Malmös förslag.

Det finns internationella databaser och rapporter som stadens tjänstepersoner kan använda sig av för att granska företag för att kunna fastställa att de följer stadens etiska riktlinjer.

– FN har exempelvis en databas över företag som har verksamhet i olagliga bosättningar som Malmö kan använda sig av för att granska företag, säger Anfal Mahdi.

Kommunens upphandlingsprocesser ska vara transperenta och följa EU:s regelverk för socialt ansvarsfull offentlig upphandling. Därför tycker Vänsterpartiet att Malmö stad bör införa en etisk upphandlingspolicy som gör det möjligt att välja bort företag inblandade i grova människorättsbrott. Policyn ska implementeras samlat och rättssäkert inom alla förvaltningar i staden.

– Staden måste även ha en etisk inköpspolicy som stoppar köp från företag som begår grova övergrepp mot mänskliga rättigheter och internationell rätt, säger Anfal Mahdi.