Inför varje beslut om budget, dvs nedskärningsbudgetarna det här styret lägger år efter år, skriker sig fackförbunden hesa om att arbetsmiljön är det som får stryka på foten när färre fötter tvingas springa snabbare för att klara samma mängd arbete som året innan.

Varje år ställer sig alla fackförbunden oeniga till SLMP-styrets budgetförslag eftersom de, precis som vi i Vänsterpartiet vet, att det är en omöjlig ekvation att få ihop det här med högre kvalitet och färre resurser.

Så sent som i veckan larmade rektorn på Latinskolan om hur vikarie- och köpstopp drabbar skolans personal och barnen som går där, alldeles oavsett styrets envisa upprepande om att så inte är fallet.

En god arbetsmiljö är liksom grunden till att vi inte blir sjuka på jobbet. Tillräckligt med resurser är förutsättningen för att personalen ska kunna göra ett gott jobb, må bra på jobbet och vilja stanna kvar och utvecklas där. Men åratal av nedskärningsbudgetar sätter sina spår. I Länsstyrelsen senaste rapport om ojämlika arbetsvillkor inom kommuner och regioner, har Malmö stad valt att inte ens svara på hur det ser ut med långtidssjukskrivningar i verksamheterna.

Ett av stadens största fackförbund, Saco, har i samband med samverkan av Malmö stads budget 2024 yrkat att: ”partsgemensamt se över omställningsprocessen gällande rehab/arbetsanpassning utifrån trygga anställningsförhållande och ett hållbart arbetsliv”.

De anser, precis som vi i Vänsterpartiet, att det finns förbättringar att göra på området för att se till att i större utsträckning ta tillvara medarbetares förmågor i stället för att det leder till avslut, och påtalar även de att det är ett viktigt led i att säkra kompetensförsörjningen.

Att hitta rätt kompetens är välfärdens största utmaning. De kommande åren behövs nästan en halv miljon fler välfärdsarbetare enligt SKRs prognoser. Samtidigt vittnar många sjukskrivna medarbetare och tidigare anställda inom Malmö stad om svårigheter att rehabiliteras tillbaka till arbete eller få möjlighet att byta arbetsplats eller arbetsuppgifter inom hela staden.

När arbetskraften inte räcker till går det inte att möta kompetensutmaningen enbart genom att rekrytera fler, istället behövs både nya arbetssätt och att tillvarata och utveckla kompetensen hos de befintliga medarbetarna. Vi i Vänsterpartiet vill förbättra dessa strukturer, jag yrkar därför bifall till motionen.

Foto Emmalisa Pauly

Tidöavtalet är inte svensk lag, tack och lov får jag väl tillägga. Det är ett politiskt dokument underskrivet av några partiföreträdare inget mer. Tyvärr vet vi att det är en politisk vilja som riskerar att bli lagstiftning och konkreta beslut, men det finns ännu tid. Vi har skrivit denna motion för att i flera förvaltningar har man redan börjat anpassa sig till Tidöavtalets förslag.

Vi vill istället att Malmö stad i alla sammanhang påpekar och driver opinion för våra egna tidigare och nuvarande ståndpunkter om barnrätt, alla människors lika värde och en säker rättsstat.

Detta vill vi att stadens hela verksamhet hela tiden ska lyfta fram i argument mot Tidöavtalets rasism, människofientlighet och klasshat. Vi vill att det ska vara allas uppgift att ständigt lyfta fram humanism och jämlikhet när andra förslag presenteras.

För att förhindra den katastrofala utvecklingen som Tidöavtalet vill uppnå krävs samling, jag trodde att det politiska styret i Malmö hade åtminstone de ambitionerna. Men nej så det är inte, det är skrämmande.

Foto Emmalisa Pauly

Mellan januari till juni i år vräktes 20 barn i Malmö enligt Kronofogdens statistik, trots att Sverige har en nollvision om barnvräkningar.

Utredningen ”Uppsägning av hyresgäster som begått brott” som har sett “över den hyresrättsliga regleringen kring uppsägning av hyresavtal i fall där hyresgästen, eller någon som denne ansvarar för, begått brott i lägenheten eller i närområdet” är nu klar.

Den nuvarande SD-regeringen skärpte direktiven för utredningen och riktar särskilt in sig på att öka möjligheterna att vräka hela familjer på grund av vad ett barn i familjen gjort. Förslaget är att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2025.

Förslaget om att straffa oskyldiga är inte bara omänskligt, det skulle dessutom innebära att Sverige överger en viktig rättsprincip som utgår från att alla ska bedömas och straffas för sina egna handlingar.

Att bli straffad för vad någon annan gör hör inte hemma i ett rättssamhälle .Att den kollektiva bestraffningen dessutom bara drabbar en del av befolkningen (hyresgäster) gör det hela än mer rättsvidrigt. För märk väl, det är inte vem som helst som ska kunna bli av med sitt hem – det är bara den del av befolkningen som inte har råd att köpa sig till friheten att kunna begå brott utan att kickas ut.

I en omfattande granskning, med Malmö som exempel, har tidningen Hem & Hyra visat att en lagskärpning enligt ovan skulle leda till att 56 hushåll riskerar att kastas ut på ett år. Ett 30-tal barn skulle påverkas när föräldern förlorar bostaden. Bara i Malmö, under ett enda år.

En sådan utveckling riskerar göra att fler barn och unga hamnar i kriminalitet. Att fler barn och unga lever i trångboddhet och utanförskap. Att staden segregeras än mer.

T.ex. Bris är starkt kritiska till detta och ställer sig frågande på vilket sätt brott förebyggs genom att familjer riskerar att bli av med sin bostad. Rätten till bostad är grundläggande – det framgår bland annat i barnkonventionen. Tillgången till bostad är dessutom en förutsättning för att barn ska kunna tillgodogöra sig sina andra rättigheter såsom rätten till utbildning, social trygghet och frihet från våld.

Grundlagen stadgar att samhället särskilt ska trygga rätten till just bostad. Det finns en antagen strategi om att minska antalet vuxna och barn som befinner sig i hemlöshet och understryker behovet av just trygga bostadsförhållanden för att skapa jämlika uppväxtvillkor.

Förslaget riskerar att öka brottslighet och ojämlikhet, inte minska dem.

Låt mig avsluta med tydlighet: Regeringens förslag om att vräka barn och oskyldiga gör inte Sverige tryggare. Vi ska inte vräka barn i Sverige! Vänsterpartiet kräver därför att inga barnfamiljer ska vräkas i Malmö. Jag yrkar bifall till motionen.

Foto Emmalisa Pauly

Vänsterpartiet har lämnat in en motion som innebär att inkomstgränserna i förskoleavgifterna ska indexeras. Det betyder att när löner stiger så ändras årligen nivåerna för förskoletaxorna. På detta sätt så säkrar vi att de med lägst inkomst inte får höjda avgifter när de får någon hundralapp mer i lön.

För några veckor stod ett antal talare i dessa talarstolar under budgetdebatten och oroade sig för att Vänsterpartiets förslag på en skattehöjning för att rädda välfärden skulle drabba låginkomsttagare. Var är ni nu?

Här är ett förslag som verkligen gynnar låginkomsttagare och speciellt ensamstående mammor med låg inkomst.
När vi inte indexerar våra förskoletaxor underifrån får fler och fler betala högre avgift. Indexeringen innebär att den följer löneutvecklingen så inte någon hundralapp i löneökning gör att avgiften stiger kraftigt. Ofta mer än löneökningen.

Några räkneexempel:
Enligt Malmö stad skulle en årlig indexering kosta strax under 1 miljon kronor i minskade avgifter.

En person som tjänar 10 100 kr/månad får betala 90 kronor per månad i förskoleavgift hade vi indexerat hade det varit noll kronor.

En person som tjänar 20 100 kr/ månad får betala 482 kronor i förskoleavgift medan om vi indexerat skulle avgiften varit 301 kr. Alltså den bristande indexeringen ger en ökad avgift med 181 kronor per månad.

Att bifalla denna motion skulle verkligen gynna låginkomsttagare, varför vill ni inte göra det?

Foto Emmalisa Pauly

Ett av delmålen i Malmös nuvarande miljöprogram fastställer att staden ska ställa om till en mer cirkulär ekonomi där produkter, material och resurser nyttjas fullt ut. Miljömålen ska också kopplas ihop med social och ekonomisk hållbarhet.

En verksamhet som förenar dessa mål är just lekoteken, ett bibliotek som i stället för böcker lånar ut leksaker och samtidigt utgör en mötesplats för medborgarna. De har också ett jämställdhets perspektiv då det erbjuder alla barn, oberoende av socioekonomisk bakgrund, möjligheten att låna hem leksaker i 3 – 4 veckor eller mer. De erbjuder även en plats där barnen kan leka. På så sätt kan barnen leka fritt, på plats eller hemma, en annan viktig aspekt av barnens utveckling.

Verksamheten bygger på volontärer som ansvarar för utlåning, men som också hjälper barnen och stöttar lekandet. Den vänder sig också till ett ålderspann (från 3-4 år upp 10-12), som inte har så stor glädje av de olika fritidsverksamheter som staden redan erbjuder. Och precis som med Fritidsbanken kan våra medborgare skänka leksaker till ett sådant lekotek.

Lekotek finns sedan många år tillbaka i Geneve, en stad något mindre än Malmö, som har 12 stycken. Lekoteken bidrar till hållbarheten genom att leksakerna cirkulerar, men även genom att behovet av att köpa egna leksaker minskar då de kan lånas. Barn tröttnar ofta på leksaker efter en tid, detta blir ett sätt att leka av sig och att tillfredsställa den naturliga nyfikenhet.

Sådan verksamhet skulle med fördel kunna utvecklas i anknytning till andra kommunala verksamheter eller platser som våra medborgare ofta besöker, tex. vårdcentraler, speciellt BVC, Returen, Rosengård centrum eller andra köpcentrum. De skulle också kunna vara en del av den existerande biblioteksverksamheten.

Stormen Babet som nyligen drog fram blev en tydlig påminnelse om vikten av kustskydd. Den drabbade särskilt Danmarks sydligaste delar och översvämningarna var på flera orter värre än på hundra år. Vattnet i havet steg över två meter på vissa ställen och båtar spolades upp på land. Vallar som skulle skydda mot vattnet gick sönder.

Även i Skåne var förödelsen stor då vinden och regnet fick vattnet i havet att stiga med 1,5 meter. Badhytter som hade stått i snart 100 år blåste sönder. Hamnen i Kåseberga drabbades hårt då havet tog med sig gångstråket, och vägen ner till hamnen fick stängas av för all trafik. 100 kvadratmeter av en villatomt i Smygehamn försvann ut i havet.

Nyligen föll det också mycket regn i Malmötrakten med höga flöden och översvämningar i källare och på vägar som följd. Klagshamn blev hårt drabbat. Flera vägar lades under vatten och i ett hus forsade vattnet in från åkrarna runtomkring. Och källaren fylldes med 1 meter vatten! På denna åkermark har Malmö Stad planer på att bygga 1 300 nya bostäder.

Detta är tydliga exempel på behovet av att förstärka vårt kustskydd i linje med de tillägg vi tidigare föreslagit. Vi tänker främst på hur vi kan förhindra att vattengenomströmningen och kusterosionen påverkas av olika kommunala utfyllnads- och utbyggnadsplaner längs Öresunds- kusten. Vi vill se konsekvensanalyser för de olika exploaterings- projekten och att strategin föreslår möjliga strategiska åtgärder när det gäller efterlevnaden av FN:s konventioner om havsmiljön. Slutligen vill vi också att naturbaserade lösningar för kustskydd prioriteras, dvs att naturens absorbering används istället för hårda barriärer.

Foto Emmalisa Pauly

Kommunfullmäktige skulle ta ställning till ett hyresavtal för Hästhagen förskola. ”Förskolan planeras för 144 förskoleplatser inklusive 18–24 platser tillhörande en äventyrsavdelning, dessa platser har inget krav på friyta.”

Vänsterpartiet yrkade att förskolan skulle planeras för 120 platser istället för 144 för att möjliggöra tillräcklig friyta för samtliga barn inskrivna på förskolan. I nuvarande plan finns
alltså 18-24 platser som ingår i en äventyrsavdelning och för de platser/barnen kommer inte att finnas någon särskilt uteplats i anslutning till förskolans byggnad. Detta innebär att de barnen inte planeras att kunna vara eller leka på förskolans gård alls. Vänsterpartiet är för äventyrsavdelningar i sig, men inte som ett sätt att kapa på friytor.

Vi vet hur viktigt det är för både barnens välmående och deras motoriska och intellektuella utveckling att det finns tillräckligt med yteyta att leka på. Barnen behöver kunna både ha gott om plats för stojiga lekar och små hörn där de kan leka i mindre grupper. I detta förslag tas inte hänsyn till barnens bästa, endast till ekonomin.

Foto Emmalisa Pauly

Vi som vuxit upp från 1960-talet och framåt har först sett en positiv utveckling av Sverige. Ett samhälle som blev alltmer jämlikt, med minskade klassklyftor. Fram till mitten på 80-talet var det så.
Vi byggde upp det svenska välfärdssamhället tillsammans, med ledord som gemenskap, solidaritet och rättvisa.

Detta har sedan dess kraftigt förändrats. Klyftorna har ökat och privatiseringarna har förstört vårt gemensamma samhälle. Nu kan till och med kriminella gäng tjäna pengar på offentlig verksamhet. I mina ögon är för övrigt även vinster ifrån välfärdsverksamhet kriminellt. Hur kan vi gått från världens mest jämlika land till det enda som tillåter vinstuttag från skolor? Utan att Socialdemokraterna kämpat mot?

Samhällsbyggets grund är skatten. Utan att vi arbetar för varandra skulle samhället raseras. Det är alltså skatten som har byggt det svenska samhället. I den politiska debatten glöms det ofta bort, som om det skulle vara möjligt att anställa lärare, undersköterskor och socialarbetare utan att vi tar ut skatt. Frågan är bara hur det sker. För att minska klyftor eller för att berika vissa?

Vår gemensamma konsumtion, den vi beslutar utifrån våra demokratiska val är mer hållbar än att privatkonsumtionen ökar. Därför är ett ökat skatteuttag önskvärt för att den totala konsumtionen ska bli mer hållbar för vår planet.

Det finns olika skatter, en del bättre än andra men vi har bara en att förhålla oss till här i kommunfullmäktige och varför ska den vara just 21,24 %? Är den siffran helig? Är den perfekt uträknad? Om behoven är större så är inte just den siffran statisk.

Många människor skulle gärna betala några tior mer i månaden för att få ha sina kollegor kvar på jobbet, för att barnen ska tillräckligt med personal i förskolan eller att gamla mamma får den omsorgen hon är värd av hemtjänsten. I kristider ska inte de som bäst behöver ett starkt samhälle få det nermonterat som nu sker både nationellt och lokalt. Det är högerpolitik. Nu riskerar vi att lokala avgifter istället ökar, det slår oerhört kraftigt mot lågavlönade. Se i Malmö på t.ex. kulturens ökade avgifter.

Jag ställer mig frågan, varför administrerar Socialdemokraterna i Malmö SD-högerregeringens nedskärningspolitik? Varför vill inte Malmös Socialdemokrater göra skillnad, varför vill ni inte rädda välfärden i Malmö när den SD stödda högerregeringen skär ner på allt?

En lokal skattehöjning hade fredat Malmös välfärd, så som det kan göras i kommuner med ett vänsterstyre. I Malmö saknar Socialdemokratin den visionen, ni administrerar högerpolitik.

Vänsterpartiets vision är att stärka, inte försämra välfärden. I Vänsterpartiets budget försämrar vi inte välfärden utan förbättrar den.

Foto Emmalisa Pauly

Vi lever i en tid där vi på riksnivå har ett styre som för en rasistisk och förtryckande politik. Därför är det viktigare än någonsin att vi värnar om demokratin i vår stad! Malmö har varit en stad som har stått i framkanten när det gäller arbetet mot rasism och diskriminering. Malmö har också varit en stad som i flyktingkriser har kallats hoppets hamn.
Malmö är dessvärre även en segregerad stad där klassklyftorna ökar och barnfattigdomen är en fortsatt verklighet.

Den strukturella rasismen och andra former av förtryck drabbar individer, såväl barn som vuxna, ur olika minoritetsgrupper. I dagens Malmö spelar det stor roll var du bor, vilken klassbakgrund du har, vad du heter i efternamn, vilken hudfärg du har, var du är född och vilken kön du har för dina möjligheter i livet. Vi i Vänsterpartiet vill inte att det ska vara så.

Vänsterpartiet arbetar för att maktstrukturer och förtryck skall synliggöras och bekämpas. Likaså skall makt och resurser omfördelas. Staden måste bli bättre på att se hur olika former av förtryck går in i varandra. Inte minst för att synliggöra hur vissa minoriteter kan vara utsatt för fler olika former av förtryck samtidigt.

Även om vi uppskattar styrets kraftfulla ord så vill Vänsterpartiet se kraftfulla handlingar som ökar jämlikheten för Malmöborna och gör skillnad i deras vardag! Vi, Vänsterpartiet vill se fler verksamheter i staden som syftar till att både stötta individer, bygga kunskap, skapa historia och förändra förtryckande strukturer. Vi vill se att de mänskliga rättigheterna införlivas i hela staden. Vi vill se att utsatta minoriteter får sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda i likhet med hur majoritetssamhället har det.

Styret talar om effektiviseringar/nedskärningar som att det ej finns något annat alternativ. Det finns alltid alternativ och för vänsterpartiet är det alternativet omfördelning av resurser och makt. Frågan är hur styret konkret skall prioritera för att möjliggöra för att minoriteter i Malmö skall få sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda? Hur ser planeringen ut?

Vänsterpartiet Malmö har ett budgetförslag där vi arbetar med en ökad inkludering! Där människors behov går före vinstintressen. Frihet för alla byggs genom solidaritet och gemenskap. Jämlikhet är den bästa medicinen mot kriminalitet. Att fler människor känner sig inkluderade i vårt gemensamma samhälle skapar en trygg stad för oss alla.

Foto Emmalisa Pauly