Författare: andersskans

Äldreomsorgen är en resursmässigt eftersatt och undervärderad del av samhället” – så uttryckte sig Coronakommissionen. Malmös äldreomsorg har under många år varit underfinansierad och ständigt utsatts för besparingar. Förra året skar Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet ner med 56 miljoner. I år skär man ner med ytterligare 38 miljoner. Man administrerar regeringens och SDs nedskärningar.

Det är ett tufft läge, men Vänsterpartiet väljer att inte skära ner. Vi väljer istället att lägga till 50 miljoner kronor till Hälsa vård och omsorgs budget så att bemanningen och kompetensen kan öka och kvalitén i Malmös äldreomsorg höjas. Detta utöver kompensationen för att Malmös äldre blir fler, och utöver kompensation för de pris- och löneökningar.

Vill Malmö kommunfullmäktige att Malmös socialsekreterare får en bra arbetsmiljö, så kommer Malmös socialsekreterarna att få en bra arbetsmiljö.
Vänsterpartiet är det parti i kommunfullmäktige som framför mest pengar till välfärden. Inte minst när det kommer till socialtjänsten.

När landet befinner sig i en lågkonjunktur och den SD ledda regeringen sviker och slaktar välfärden så tar vi ett lokalt ansvar.

Den markanta skillnaden mellan vårt och minoritetsstyrets budgetförslag är att vi inte gör den riktade nedskärning som styret gör på 50 miljoner kronor. Vi lägger dessutom till femtio miljoner kronor extra. Vilket innebär ett tillskott på hundra miljoner kronor till arbetsmarknads och socialnämnden.

Pengar som i praktiken innebär att vi ställer oss bakom fackförbunden som år efter år påpekar den obalans som finns mellan krav och resurser inom nämnden.
Vi ger personalen möjlighet att utföra sitt jobb samtidigt som vi skapar en god arbetsmiljö för våra anställda. En aktiv feministisk åtgärd för majoriteten av dom kvinnor som bär upp socialtjänsten.

Vi kortar ner Handläggningstiderna för barnavårdsutredningar.
För sociala satsningar. För att förhindra att unga rekryteras till kriminalitet behöver vi en socialtjänst som står stadigt.

Vi satsar på att stärka kärnverksamheten och vill se fler socialsekreterare som arbetar på fält med uppsökande verksamhet.

Vi satsar på att förhindra hemlöshet och vräkning av barnfamiljer.

Med ett löfte om att vår personal inte behöv ange. Ser vi även till att papperslösa barnfamiljer får sin försörjning säkrad – att papperslösa barn behandlas som alla andra barn.

Foto Emmalisa Pauly

Ett år har gått sedan Malmövänsterns succéval, där vi var det parti som växte mest. Ett år sedan Malmöborna tydligt visade att det är MER vänsterpolitik de vill ha – inte mindre. 

Då fanns ett tillfälle att göra Malmö mer rättvist, att göra Malmö till ett exempel, ett exempel på ett solidariskt samhälle. Socialdemokraterna i Malmö valde istället att gå högerut. Året som gått blev precis som vi befarade, kantat av stora nedskärningar och protester. 

Och man måste fråga sig – blev det som ni ville? Tycker ni som nu styr staden att det till exempel blev bra med 200 miljoner i nedskärningar på skolan? Vi förstår att Liberalerna och Miljöpartiet är nöjda med era högt betalda uppdrag, men är Socialdemokraterna nöjda med politiken? Det är den viktigaste frågan.

Vi i Vänsterpartiet sa redan för ett år sedan att vi inte vill se en politik som drar isär staden än mer, som utökar segregation och ojämlikhet, som minskar framtidstro, hopp och drömmar. Vi vet att de ekonomiska klyftorna ökar och att inkomster mellan kvinnor och män blir allt mer ojämlika för första gången på flera år. Vi vill se det motsatta. 

Därför presenterar vi också idag en budget som tar Malmöbornas nutid och framtid på allvar. 

Till skillnad från alla andra partier i den här församlingen, där det så kallade reformutrymmet skiljer ungefär 1,5% mellan partierna beroende på hur stor slakt av kultur eller socialtjänst man vill göra, är vi stolta över att kunna presentera ett stort antal förslag för att göra Malmö till en jämlik, solidarisk och hållbar stad där alla ska kunna känna hopp inför framtiden. 

Förutsättningen för kommunala budgetar är den statliga skattepolitiken och den ger idag mindre till välfärden, men mer i bidrag till de allra rikaste. Hade vi haft samma skatteuttag idag som år 2000 på statlig nivå, skulle det funnits runt 430 miljarder kronor mer till gemensam välfärd och investeringar – per år! 

Vårt huvudalternativ till en ny ekonomisk politik är alltså att staten ska föra en mer progressiv och omfördelande skattepolitik. Får vi inte till en förändrad statlig skattepolitik, höjer vi hellre kommunalskatten än äventyrar välfärden. Det är dessutom bättre med en höjd skatt än högre avgifter för olika kommunala tjänster som slår hårdare mot personer med låg inkomst.

Vi vill nämligen inte, till skillnad från alla andra partier i den här församlingen, administrera den högernationalistiska regeringens nedskärningspolitik. Vi vill inte bedriva hetsjakt på de allra fattigaste eller spä på segregationen. Vi har en helt annan vision för vår gemensamma framtid. 

Det ska inte vara skillnad på hur länge du lever eller hur bra du har det, beroende på om du bor i östra eller västra Malmö. För oss i Vänsterpartiet är politikens grundläggande uppgift att utjämna klyftorna i samhället och skapa förutsättningar för alla människors rätt till frihet och ett bra liv. 

Vår budget är ett sätt att arbeta med sociala investeringar, ett exempel är att genom att ge förutsättningar för en bra förskola och skola, så ger vi våra barn möjligheten till goda liv. En kommunal ett-årsbudget kan få stora konsekvenser – eller med rätt politik, ge stor potential – på lång sikt och för flera generationer. 

I vårt förslag ser vi därför till att nedskärningarna som SLMP-styret gjorde i 2023 års budget återställs inom skolnämnderna samt arbetsmarknads- och socialnämnden. Vi skjuter till två miljoner till fritidsnämnden för att säkerställa en meningsfull fritid. Vi menar allvar när vi säger att vi satsar på våra barn och unga. Vi menar allvar när vi säger att vi satsar på det förebyggande arbetet. 

Vi återställer också nedskärningarna inom hälsa, vård och omsorg. Hur vi tar hand om de sköraste, de som behöver vår omsorg mest, säger mycket om oss som samhälle. Alla har rätt till ett meningsfullt liv, till aktivitet, till en god omsorg på våra särskilda boenden eller i sitt eget hem. Undersköterskor och all annan personal har rätt till en bra arbetsmiljö, med tillräckligt många kollegor som ger ork att ge ett varmt bemötande, även till dem som kräver det lilla extra av dem.

Vi satsar också 10 miljoner på miljönämnden. Med SD-regeringens katastrofala miljö- och klimatpolitik måste vi lägga in en extra växel. Nu är inte läge att hålla igen, nu är det läge att satsa och investera i en ny klimat- och miljöpolitik.

10 miljoner extra går till en väldigt viktig del av vår gemensamma välfärd: kulturen. Vi ser till exempel till att sänka entréavgifterna på museerna och utöka verksamheten inom allaktivitetshusen. Kultur behövs för vårt välmående, för att vi ska utmanas i vårt tänkande, för att vi ska provoceras och för att vi ska känna gemenskap med varandra. 

Något vi däremot inte satsar på är våra egna löner. Vi vill sänka heltidsarvoderade politikers arvoden. Vi är övertygade om att politiker fattar bättre beslut om de har ungefär samma möjligheter och villkor som vem som helst i vår stad. 

Vår budget är en budget för Malmöbornas nutid och framtid. 

Det är en budget för våra barn, för alla unga, för de med funktionsnedsättning, för våra äldre. 

Det är en budget för Malmö stads alla hjältar, personalen i våra verksamheter. För att de ska känna sig trygga på arbetet, med tillräckligt många kollegor runt omkring sig, för att de ska kunna utvecklas på jobbet och vilja stanna kvar i våra verksamheter. 

För att de som inte vet vad de ska jobba med än ska känna lust att välja just oss som sin arbetsgivare och för att varje Malmöbo ska känna att staden faktiskt tillhör oss. 

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budgetreservation.  

Foto Emmalisa Pauly

Det finns två sätt att se på varför denna genomlysningen beslutades om; att söka orsaker till varför krav och resurser inte är i balans eller till varje pris stoppa en kostnadsutveckling.

Sedan funktionsstödsnämnden skapades så har nämnden dragits med underskott och åtgärdsplan efter åtgärdsplan för ekonomi i balans har varit föremål för diskussion och för beslut. Därför är det med stor sorg som Vänsterpartiet uppfattar att genomlysningen som presenteras igen här idag har att bryta kostnadsutvecklingen som sitt allra viktigaste mål.

LSS är en rättighetslagstiftning. Det finns många jämförelser i denna genomlysning av hur Malmö stads kostnader för LSS-verksamhet står sig i jämförelse med andra kommuner. Och sedan den genomlysningen presenterades så har behovsbedömningar allt mer kommit på plats. Men jag kan inte i den här genomlysningen läsa ett ord kring hur de som tar emot LSS-insatser från Malmö stad upplever sina insatser i förhållande till andra kommuner för att ta en annan jämförelse. Utifrån vad Vänsterpartiet får höra så urholkas LSS lika mycket i Malmö som i andra kommuner i Sverige.

Funktionsstödsnämnden har många utvecklingsområden. Kommunikation, lyhördhet och gemensam respekt är grundläggande för en tillitsbaserad styrning och ledning. Vänsterpartiet vill att funktionsstödsförvaltningens anställda ska göra det som de är experter på att göra. Vi har fullt förtroende för och litar på deras kompetens. Vänsterpartiet har inga önskemål om att funktionsstödsnämnden ska gå in och detaljstyra verksamheten. Men som förtroendevalda måste vi veta hur genomlysningens rekommendationer avses genomföras av funktionsstödsförvaltningen för det ligger på funktionsstödsnämndens bord att styra och fatta beslut om politiska prioriteringar. Men detta saknar vi. Vi yrkade återremiss i såväl funktionsstödsnämnden i maj månad i år som i kommunstyrelsen just för att kunna få se hur genomlysningens rekommendationer kommer att realiseras och av vem och hur. För att möjliggöra en tydligare politisk styrning och kunna ta ansvar. Nej, vi stod inte bakom minoritetsåterremissen men vår kritik mot genomlysningen är fortsatt den samma.

Funktionsstödsnämnden och dess förvaltning har ett av de allra viktigaste och mest komplexa uppdragen i Malmö; nämligen att utifrån sitt kärnuppdrag, genom myndighetsutövning och verkställighet, bidra till uppnå goda levnadsvillkor för en grupp Malmöbor som historiskt sett haft allt utom just goda levnadsvillkor. Så låt oss nu gå framåt med kvalitet som ledord, inte bryta en kostnadsutveckling!

Vänsterpartiet väljer därför att yrka avslag på första och andra att-satsen och bifall till övriga att-satser.

Bild Emmalisa Pauly

6 av planetens 9 gränser har redan överskridits på ett sätt som på sikt hotar vår överlevnad, särskilt klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald, förändrad markanvändning och förändrade flöden av kväve och fosfor. Förlusten av biologisk mångfald har under senare år pekats ut som ett lika stort hot mot mänskligheten som klimatförändringarna. Den leder till brist på både rent vatten och mat. För varje gräns som passeras ökar risken för oåterkalleliga förändringar av system som behövs för att trygga en säker framtid. Som vi sett präglades sommaren som gick av extremväder i form av torka, värmeböljor, skyfall och översvämningar.

Enligt Malmö stads miljöbarometer (2021) fortsätter grönytan inom Malmös tätort att minska och lägre krontäckningsgrad är en del i detta. Inventeringen av naturvårdsplanens utpekade områden (2017 till 2018) visar att drygt 6 % av de utpekade områdenas yta har försvunnit. Detta beror på att 17 områden delvis har exploaterats och mer än fyra har helt försvunnit.

Vi anser att naturvårdsplanen innehåller en bra beskrivning av stadens problem och vilka områden som ska värnas. Den understryker att prognoserna för framtida väder pekar mot en ökad risk för extremväder. Detta kan leda till allt fler översvämningar, utsläpp av föroreningar och erosionsskador. Den påpekar att stadens resiliens måste öka, främst genom ökad biologisk mångfald och att naturbaserade lösningar är en viktig del i detta. De gröna och blå miljöerna utgör viktiga resurser för att hantera de utmaningar som ökad nederbörd för med sig och har dessutom en positiv påverkan på vår hälsa. De måste återställas!

Städer med en stor andel hårdgjorda ytor riskerar att drabbas av värmeböljor, då solvärmen lagras till något som kallas urban värmeö. Träd och grönska sänker temperaturen genom skugga så att värmen inte lagras i hårdgjorda ytor. Samtidigt bidrar avdunstningen från bladen med en kylande effekt på den omgivande luften. Detta måste vi värna om!

Men planen saknar en tydlig strategi om hur det ska göras, vem som är ansvarig, hur finansieras detta och hur framtida exploatering skulle kunna leva upp till naturvårdsplanens riktvärden. Vi ser ett behov av att planen tydligare prioriterar hur staden inte bara kan skydda nuvarande naturvärden utan även återskapa redan förlorade områden och värden. För att bryta denna negativa trend måste naturvårdsplanens avsikter genomsyra all verksamhet i staden, särskilt ÖP och detaljplaner som berör beslut om ny exploatering.

Vi anser att Naturvårdsplanen måste innehålla en tydlig analys och strategi för hur den ska genomföras, hur målkonflikter ska hanteras, hur exploatering påverkar, hur bättre hänsyn kan tas till naturvärden, och vad som krävs för att förhindra att stadens utveckling fortsätter på bekostnad av naturvärden. Vi kräver också en åtgärdsplan för att restaurera och återskapa värden som gått förlorade.

Bild Emmalisa Pauly.

Vänsterpartiet tycker det är mycket positivt att stadens nya översiktsplan har höga ambitioner gällande klimatsanpassningar och miljösatsningar i staden. Det är tydligt att staden rör sig i en riktning mot mindre fokus på privatbilismen och en stadsplanering som inte nödvändigtvis utgår från bilburen transport. Istället för att expandera utåt ska staden framförallt växa inåt och ett högt bostadsbyggande ska komma till stånd genom en hög täthet.

Vi är dock oroliga för miljöpåverkan när staden förtätas och trafikflödena ökar, något som skulle kunna leda till högre utsläpps- och bullernivåer. Vi instämmer också med att kollektivtrafiken måste prioriteras. Men vi vill uppmärksamma de målkonflikter som uppstår när staden förtätas eftersom de måste lyftas tidigt i planeringen för att hitta socialt och klimat/miljömässigt hållbara lösningar.

För att uppnå klimatmålen, ersätta hårdytor och öka grönytorna krävs en rejäl omställning i Malmö med trafiksystem som inte har bilen som fokus och som inkluderar alla stadens invånare på jämlika villkor.

Stadens blåa och gröna värdena har redan halkat efter i det nuvarande Miljöprogrammet och situationen riskerar att förvärras när staden växer och förtätas. Malmö ligger dessutom redan i bottenskiktet på kommunrankingen vad gäller parkytor per invånare. Det krävs därför många fler parker i olika storlekar och befintliga parker behöver förbättras och utvecklas.

Det råder också stora ojämlikheter i staden vad gäller tillgängligheten till grönområden, bullernivåer och luftföroreningar. Stadens socialt mest utsatta invånare är oftast också de mest utsatta vad gäller buller, luftföroreningar och med sämre tillgång till attraktiva grönområden. I västra delen av staden bor våra medborgare längs havet i östra delen bor de längs motorvägen.

Nya bostäder med rimliga hyror får inte byggas på bekostnad av intilliggande gårdar eller grönområden. De ska heller inte bara resultera i gröna stråk vid breda trafikleder eller överblivna ytor mellan bebyggelse. Bullernivåer, luftföroreningar och tillgång till attraktiva grönområden måste finnas i hela staden, inte bara i Nyhamnen eller Västra Hamnen.

Vänsterpartiet anser att eftersom Malmö har lägst tillgänglig grönyta per invånare samt störst andel hårdgjord mark med 55 % (källa SCB), är det viktigt att Den täta och gröna staden kan endast realiseras på bekostnad av stadens hårdgjorda ytor. Vänsterpartiet anser att det därför är en av kommunens viktigaste uppgifter att planera åtgärder att omvandla hårdgjorda ytor på kommunal mark till gröna ytor

Vänsterpartiet är också nöjda med att barnperspektivet har fått ett stort genomslag i den reviderade översiktsplanen. Vi är också glada över den dialog vi haft med det nya styret om översiktsplanen och att vi fått bidra till att göra planen grönare med ett tydligare jämlikhets- och jämställdhetsperspektiv än tidigare planer.

Med tanke på de höga ambitionerna gällande klimatsanpassningar och miljösatsningar tycker Vänsterpartiet dock att det är mycket oroväckande att styret som består av Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna inte vågade skydda ännu mer jordbruksmark från exploatering än de gjort i den reviderade planen. Vänsterpartiet är väl medvetna om att stadsplaneringsprocesserna i Malmö innehåller en rad olika målkonflikter, där vi behöver bygga fler bostäder på en redan hårt exploaterad yta. Vi förstår också lockelsen i att göra det enkelt för sig och exploatera jordbruksmarken. På jordbruksmark kan man planera nya stadsdelar utan att ta hänsyn till befintlig bebyggelse med alla utmaningar som kommer med det. Men jordbruksmarken är en värdefull naturresurs och ska behandlas därefter. Mat är ett av människans livsvillkor och det är absolut nödvändigt att vi skyddar befintlig jordbruksmark för att säkra den framtida livsmedelsförsörjningen. Inte minst i svallvågorna av de klimatförändringar som äger rum och påverkar livsmedelsproduktionen negativt globalt.

Vänsterpartiet tycker därför att det är beklagligt att styret inte vågar bryta den nationella trenden av alldeles för hög exploatering av jordbruksmark. Även om den reviderade planen tillåter en mer restriktiv exploatering av jordbruksmark än tidigare översiktsplaner är den inte bra nog. Vänsterpartiet tror på Malmös kapacitet att vara en föregångskommun och visa andra delar av Sverige att vi vågar ta klimatförändringarna, vilket inbegriper en nationell hållbar livsmedelsproduktion, på allvar genom att ta modiga politiska beslut. Vänsterpartiet lade därför fram ett eget förslag till översiktsplan som baseras på att vi vill se följande förändringar och tillägg till styrets förslag på ny översiktsplan för Malmö.

Vi vill att följande fyra strategier läggs till:

• Brukningsbar jordbruksmark bör endast bebyggas om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk.
• Utbyggnaden av befintliga tätorter utanför Yttre ringvägen bör ske i linje med stadens övergripande mål om att värna jordbruksmarken.
• Utbyggnaden av befintliga tätorter utanför Yttre ringvägen ska främst ske genom förtätning och hög täthetsgrad ska eftersträvas.
• Vid utbyggnad och förtätning ska befintliga mötesplatser och bostadsgårdar värnas.

Vi vill även att Naffentorp stryks som verksamhetsområde. Detta eftersom det är helt orimligt att planera för ytkrävande lager på en de bästa platserna i Sverige förmatproduktion. Att kunna mätta vår stads medborgare bör vara prio ett, inte att säkerställa att masskonsumtionen kan fortsätta som om vi inte var medvetna om vilken påverkan det har på klimatet.

Bild Emmalisa Pauly

När jag var femton och skulle välja gymnasieprogram trodde nog de flesta att jag skulle välja samhällsvetarlinjen eller dylikt. Jag gillade att läsa tack vare den enorma boksamling mina föräldrar samlat på sig via fackets bokklubb, jag tyckte skolan var rolig och jag hade ganska bra betyg. 

Jag hade däremot bestämt mig för något få förväntade sig – jag skulle bli kock! 

Således sökte jag in till hotell- och restaurangprogrammet och kom in. 

På den tiden krävdes höga betyg för att få läsa till kock, kallskänka eller servitör. Platserna var få och söktrycket stort. Så det jag och mina klasskamrater hade gemensamt var att vi var ganska duktiga i skolan, men det vi också hade gemensamt var att vi kom från arbetarklasshem. För att bli kock räcker det inte med att gå i skolan, yrket bygger på erfarenhet och kunskapsöverföring på arbetsplatser. Jag började praktisera och arbeta på restauranger runt om i Sala och Västerås när jag var 16 år.

Mitt första riktiga jobb var på Sätra Brunn som låg några mil utanför staden. Kollektivtrafiken var inte byggd för restaurangers sena arbetstider, så enda alternativet innan jag fyllt arton var att få skjuts, oftast av pappa. Jag insåg snabbt att om jag skulle kunna jobba var jag ville var körkort det enda alternativet. Jag övningskörde flitigt, också det oftast med pappa, och tog så få körkortslektioner som möjligt – det var ju så dyrt. Jag fick mitt körkort någon månad efter 18-årsdagen. 

Jag hade tur. Jag hade en extremt tålmodig pappa som lärde mig köra och en ekonomisk mamma som på något sätt kunde vända på varenda krona, samtidigt som mina egna ihoptjänade pengar – timlönen då låg på 55 kronor i timmen för mig – gick mot samma mål: det där körkortet. 

När jag många år senare arbetade på Arbetsförmedlingen insåg jag snabbt att det där körkortet också är ett sätt för arbetsgivare att sålla bland ansökningar. Alldeles oavsett om det krävs för jobbet eller ej, finns kravet på körkort ikryssat i platsannonserna. Lite som att klassamhället biter en om och om igen, för många är körkort en ouppnåelig ekonomisk dröm.

Vi vet att majoriteten av de ungdomar som väljer praktiska program på gymnasiet själva kommer från mindre bemedlade hem, ofta rika på kärlek men inte så mycket på pengar.  Vi i Vänsterpartiet blev därför något förvånade, men också väldigt glada, över att Moderaterna i den här staden har lagt en sådan fin motion som i grunden faktiskt syftar till att utjämna klyftor och se till att skolan kompenserar för de ekonomiska skillnader barn och unga möter. Det är inte direkt klasskamp just Moderaterna är kända för, men äras den som äras bör och så vidare.. 

Vi vill därför yrka bifall till denna motion. 

Foto Emmalisa Pauly

Precis som motionärerna Stefana Hoti och Janne Grönholm, numera kommunalråd i minoritetsstyret, skriver så stod Malmö värd för World Pride i augusti 2021. Det finns dock, precis som motionärerna påpekar, ett behov att jobba för HBTQIA+ -personers rättigheter även efter att glittriga arrangemang tagit slut. 

Malmö stad är Malmös största arbetsgivare. Vi i Vänsterpartiet håller med motionärerna om att diskrimineringsfria arbetsplatser är en förutsättning för att Malmö stad ska vara en attraktiv arbetsgivare. Vi tycker därför att förslaget att uppdra åt kommunstyrelsen att genomföra en undersökning kring huruvida Malmö stads arbetsplatser är inkluderande och diskrimineringsfria för HBTQIA+ -personer är ett mycket bra sådant. 

Vi tycker också att det är bra att Malmö stad arbetar med så kallade Aktiva åtgärder, men vi tycker inte att styrets förslag om att besvara motionen med den motiveringen räcker. 

Motionen syftar till att undersöka hur Malmö stads anställda som identifierar sig som hbtqia+ upplever sin arbetsplats och arbetsgivare. Därefter kan vi gå vidare med att analysera, åtgärda och följa upp hur arbetet går, men det första steget måste tas  – och redovisas.  

De senaste åren har många av oss hbtqia+personer fått uppleva ett ökat förtryck. Sedan Tidöregeringen kom till makten har också legitimiteten att ifrågasätta, hata och hota hbtqia+personer ökat. Regnbågsflaggor som inte får vaja, minskade anslag till hbtqia+organisationer, stramare asylpolitik, förslag om angiverilag, hot mot dragartister och vidriga uttalanden från ledande politiker skapar stress, oro, rädsla och ibland livsfarliga situationer där människor misshandlas eller utvisas till länder där de inte får finnas till. 

Vi i Vänsterpartiet anser att Malmö stad måste göra allt i sin makt för att säkerställa att Malmöbor i stort och anställda inom Malmö stad känner trygghet, tillit och gemenskap. 

Vi yrkar därför på att motionen ska bifallas.

Det är historiskt så att män hedrar vi oftast genom att minnas dem som en person, medan kvinnor ofta uppmärksammas för sin gärning. Detta går igen i hanteringen av motionen från vänsterpartisten Anneli Philipson som bifölls för 21 år sedan. Då började långbänken i den kommunala byråkratin. Ett konkret förslag har presenterats på 21 år. En i min mening sunkig lekplats på Lugnet. Vi har redan återremitterat uppdraget flera gånger, utan bättre förslag. Idéerna verkar tryta på förvaltningarna.

Det verkar svårt att hitta en plats som kan få ett kvinnonamn. Vi har i Malmö en tradition att namnge platser till personer vi vill minnas, en plats som ger en adress till en institution. Vi har Olof Palmes plats till Folkets Hus, vi har August Palms plats till stadshuset och vi har Dag Hammarskjölds plats till Malmö Live. Varför kunde inte en kulturinstitution få adressen Astrid Lindgrens plats. Det kunde vara Operan, Intiman, Hipp eller stadsbiblioteket.

Nu hänvisas i svaret på motionen till en lekplats i Oxie, en lekplats som fått namn efter innehållet i ett verk av Astrid Lindgren, inte en plats till minne av henne som person.

Vi har resignerat, det verkar omöjligt att få igenom kommunfullmäktiges 21 år gamla beslut, det är sorgligt.

Foto Emmalisa Pauly

Vi i Vänsterpartiet är alltid positiva till när det satsas på cykling. I Köpenhamn lyckas de så bra för de ser cykeln som stadens primära transportmedel, inte bilen. Köpenhamn har valt att ha alla delar som berörs i stadsplaneringen under samma tak, så att alla beslut som påverkar cykelbanor och infrastruktur fattas under en och samma motsvarighet till förvaltning. Och att de ser cykeln som en egen transportform som premieras i planerandet och byggandet av all infrastruktur.

För att Malmö ska kunna skapa säkra och välfungerande cykelnät behöver staden ta ett helhetsgrepp över alla cykelbanor i staden, vara tydliga och konsekventa markeringar och skyltning så cyklister, bilister och fotgängare vet vad som gäller.

Att inte leda cyklister genom stadsgator där cyklar endast för färdas i samma hastighet som fotgängare, detta bromsar cyklistens framkomlighet och skapar konflikter mellan olika färdsätt. Sommargator i all ära, men se till att avgränsa en tydlig del för cyklister, speciellt när en sommargata läggs i ett befintligt hårt trafikerat cykelstråk.

Att inte skapa hierarkier mellan de olika cykliststråken/cyklistvägnät då även det skapar konflikter när en cyklist, som de nu gör, färdas på alla olika typer under en färd. Underhåll och tydlighet är lika viktigt oavsett vilken benämning staden delar in cykelbanorna i. För alla oss som cyklar i staden ser inte skillnaderna utan ser cykelstråk/vägnät som cykelvägar. Vi har i staden, i säkerligen hög ambition, skapat en massa moment 22 där många bland annat jag, stått här och diskuterat bristerna på de befintliga cykelvägnäten och den förvirring och konflikter de skapar.

Så för att förtydliga:

• Sätta cykeln först
• Helhetsgrepp
• Tydliga markeringar och skyltar
• Inga hierarkier inom cykelbanorna
• Arbeta för att minimera konflikterna mellan färdsätt.

Foto Emmalisa Pauly