Författare: andersskans

Malmö stad är nu inne på sitt andra samlade Miljöprogram, det som ska leda oss fram mot Parisavtalets mål. Malmö ska vara en föregångare vad gäller växthusgasutsläppen. Vad
har man då gjort hitintills? Läget har utretts och åtgärder analyserats, man har konstaterat att det finns en stor potential för sol/vindkraft och kraftvärme. Processen med nya cykelstråk har påbörjats och förutsättningarna för en stärkt och hållbar godstrafik utreds.

Klimatomställning Malmö har fokus på att få så många företag som möjligt att skriva under klimatkontrakt där de åtar sig att minska utsläppen. Trots dessa insatser så är resultaten som redovisades i Miljöredovisningen 2022 en dyster läsning, grönytan i staden minskar, CO2 utsläppen minskar inte i den takt som krävs, den biologiska mångfalden försämras, jordbruksarealen minskar, luften i staden håller sig precis över uppsatta mål, bullernivåerna är alldeles för höga och utsläppen från privatbilismen minskar inte Vi kan ännu inte se några tydliga framsteg så endast ett mål har kunnat mätas nu.

Men vi vet att vi måste öka takten, satsa mycket resurser och våga ta de svåra beslut som klimatkrisen kräver. Detta går inte att göra utan att det märks. Men det märktes inte några satsningar i stadens budget, tvärtom de nämnder som har största ansvaret för klimat och miljö fick de största effektiviserings kraven. Miljöförvaltningen är mycket tydlig med att flera områden går åt fel håll och fastslår att kommande kommunala anslag tillsammans med Tidö-regeringens nedprioritering av klimat och miljöpolitiken kommer att få oerhörda konsekvenser, både i närtid och för kommande generationer.

Vi i Vänsterpartiet har krävt mer resurser till omställningen, vi har även krävt en buffert för kontinuitet och förstärkning av externfinansierade projekt. Vi vill inte fortsätta att bygga
flerfiliga, dyra vägar, vi vill ha bättre och billigare kollektivtrafik, vi vill öka cyklandet, vi vill se en plan för minskad privatbilism, vi vill ha en Omställningskommission inte en Tillväxtkommission.
Vi tar rättighetsaspekternas orättvisor på största allvar. Vi i vänsterpartiet vill se åtgärder som minskar orättvisorna vad gäller t.ex. utsläppen i staden, då de högsta utsläppen uppstår i stadens mer välbärgade områden. De värsta förorenarna måste göra den största omställningen och betala vad det kostar! Flyg och fordonstrafiken måste minska! Vi vill att kommunen identifierar områden som visar höga temperaturer och vidtar konkreta åtgärder,
som att plantera ännu fler träd, utveckla mikroskogar och åtgärda de fastigheter som har värmeproblem.

Staden måste ta sitt fulla ansvar annars kommer inte uppsatta mål att nås. Vi måste börja idag, i morgon är det försent.

Foto Emmalisa Pauly

Det är tuffa tider nu, i alla fall för vissa. Vi har en högerregering som drastiskt minskat resurserna till välfärden – samtidigt som de sänker skatten för höginkomsttagare. 

Det är helt sanslöst att Sverige blivit ett skatteparadis för de allra rikaste, samtidigt som samhället sviker barnen så till den grad att de lockas in i kriminalitet. Den statliga skattepolitiken måste förändras. Över hela landet skriker kommuner och regioner efter mer resurser, så även i Malmö. 

Larmrapporter från skolor, både rektorer, lärare, elevhälsa och annan personal vittnar om en ohållbar situation. På skolleaks.se berättar personal till exempel om hur de anställda har fått veta att personal som säger upp sig inte kommer att ersättas. Det beskrivs också hur personal har försvunnit till följd av anmälningar kring arbetsmiljö och kränkningar. En annan beskriver att klasserna är alldeles för stora och att läget är ohållbart. Till Sydsvenskan säger en rektor att det är provocerande för skolledare att politikerna säger att nedskärningarna inte kommer drabba eleverna när de så tydligt gör det.

Samtidigt har vi ett politiskt styre i Malmö som med en dåres envishet påstår just det –  att nedskärningarna de gör inte påverkar Malmöborna. 

Till exempel har Malmö museer haft oförändrade biljettpriser i 25 år. Men med SLMP-styre blir det chockhöjda avgifter. Vem drabbar det? Inte höginkomsttagare i alla fall.

När äldreomsorgen slutar vara omsorg och snarast blir förvaring av människor, för att händerna inte räcker till, för att kompetensen inte finns, för att resurserna brister. Ja, då drabbar de inte dem som har råd med privata sköterskor i hemmet eller kan betala sig till dyra privatboenden. Det drabbar din pappa, din mormor, din mamma. 

Vi anser inte att Funktionsstödsnämnden ska få i uppdrag att fortsätta arbeta för att begränsa årets underskott. LSS är en rättighetslag – det går före en budget i balans. Vi yrkar därför avslag på att-sats 2. 

För att bygga Malmö helt, som sossarnas slogan lyder, behöver politiken ta ansvar inte bara för en budget i balans, utan också för personalens arbetsmiljö. För ungars livsvillkor, för att människor ska ha råd att bo och för att omsorg om våra medmänniskor, oavsett om du hamnat snett i livet, fötts med en funktionsnedsättning eller blivit gammal, måste göras med kvalitet. 

Vi i Vänsterpartiet hade velat se ett styre som tar ansvar för våra barns och Malmös framtid. För vilken framtid bygger vi om vi inte satsar på förskola, skola, kultur, fritidsaktiviteter, elevhälsa? Vilket samhälle kommer vi få om vi fortsätter cementera klassamhällets strukturer, där vi vet att de som har de sämst ställt också förlorar mest på en svag välfärd? 

Din tillgång till en bra förskola, skola, kultur, vård, omsorg eller fritidsaktiviteter ska inte vara beroende på om du bor i Slottstaden eller Kroksbäck. Du ska slippa vara trångbodd eller till och med hemlös, du ska slippa vara hungrig och du ska få alla möjligheter att bidra till det gemensamma, vårt samhälle, vårt Malmö. Då krävs också modiga politiker som vågar bygga det där samhället, inte rasera det. 

Foto: Emmalisa Pauly

För snart ett år sedan möttes världens ledare i Stockholm för att fira 50 årsjubileet av FN:s första miljökonferens i hopp om att öka takten i omställningen. För att hejda klimatförändringarna måste utsläppen från fossila bränslen kraftigt minska, i Malmö måste takten fördubblas redan nu för att uppnå vårt mål för 2030.

Med regeringens nya politik kommer utsläppen att öka och Sverige är nu inte längre en föregångare, men Malmö kan vara det.

Malmö har ju blivit en av de 7 svenska städerna i EUs Cities Mission, som ska agera föregångare för att Europas städer snabbare ska lyckas ställa om till klimatneutrala. Dessa föregångare ska ta modiga och konkreta steg som verkligen vänder utsläppskurvorna och samtidigt bidrar till ett mer hållbart och inkluderande samhälle. En europeisk version av klimatkontrakt för städer, inspirerat av Klimatkontrakt 2030 som utvecklats i Sverige, kommer att vara ett av verktygen.

Fossilnedrustningsavtalet är ett globalt initiativ, ett initiativ för att fasa ut fossila bränslen med globala åtaganden och konkreta planer. Förutom stater som Vanuatu y Tuvalu har en del regioner och över 70 städer skrivit under detta avtal, som t. ex. Warszawa, London, Lima, Los Angeles, Berlin och Oslo för att bara nämna några. Malmö skulle också kunna vara en av dessa städer!

Att skriva under detta avtal kostar inget men det ger rätt signaler och förpliktar, så jag yrkar bifall till motionen!

Foto: Emmalisa Pauly

Vi måste för planetens överlevnad minska utsläppen från fossila bränslen, det går inte att göra för mycket bara för lite. Just nu gör alla för lite. Syftet med denna motion är att Malmö stad ska ta frågan på större allvar. Det politiska styret i kommunen vill inte det, det är beklämmande passivitet. Vår tids stora ödesfråga bemöts med ett avslag på alla punkter. Vi kan tyvärr konstatera att det saknas politisk vilja att på allvar ta itu med klimatfrågan.

Vi kunde i veckan läsa, i en rapport från Världsmeteorologiska organisationen, att 15 000 människor dog i Europa ifjol på grund av den extrema värmen som klimatförändringarna medfört. Där står vidare att alla klimatparametrar rör sig åt fel håll. Det är tyvärr inte den enda rapporten som visar på det akuta läget.

I behandlingen av motionen talas det om vårt miljöprogram som förvisso är bra, men målen uppnås ju inte. Vi hade såklart tyckt att olika konkreta handlingar varit bra men de finns inte. Ett ställningstagande för fossilnedrustningsavtalet hade varit en markering att nu kommer vi att steppa upp vår politik på området.

Den politiska majoriteten avslår till och med förslaget att lova att göra sin proportionella del av Parisavtalet. Det är anmärkningsvärt att inget parti mer än Vänsterpartiet vill bifalla det löftet.

När ska ni vakna och se allvaret i förbränningen av fossila bränslen? När ska ni inse att ni skulle agerat igår och i alla fall agerar idag?

Foto: Emmalisa Pauly

I vad som framgår i ärendet så kommer det att byggas en gruppbostad på sex lägenheter. Precis som vi lyfte i kommunstyrelsen och när Bostadsförsörjningsprogrammet debatterades i början av februari så anser vi att man ska bygga bostäder utifrån socialstyrelsens rekommendationer samt funktionsrättsorganisationernas rekommendationer.

När funktionsstödsprogrammet var ute på remiss hos funktionsrättsorganisationerna i Malmö så var svaret tydligt; de vill se att framtida gruppbostäder enligt LSS i Malmö byggs med maximalt tre till fem lägenheter.  Och Vänsterpartiet instämmer. Det handlar om att värna om den lilla gruppens princip – det handlar om att lyssna till en grupp som inte alltid får vara delaktiga när beslut fattas som rör dem.

Såväl LSS som konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slår fast rätten till inflytande och medbestämmande för personer med funktionsnedsättning.

Diskussionen om gruppbostäder handlar om bostäder för personer med samma grundläggande behov av bostad som alla andra men personer vars behov behöver tillgodoses med anpassningar och stöd från samhället. Just för att kunna leva fullgoda liv som andra.

Ännu en gång anser den styrande minoriteten att tolkningsföreträdet av hur LSS utbyggnaden ska ske ligger hos dem och inte hos den gruppen Malmöbor som kan komma att bli hyresgäster i Malmö stads framtida LSS bostäder. Ännu en gång följer man inte socialstyrelsens rekommendationer.

Det handlar alltså om att ge delaktighet och inflytande till en grupp som inte alltid blir lyssnade på av samhället.

Därför yrkar vi på att: Att i Detaljplan för del av fastigheten Rosengård 131:25 i Jägersro i Malmö LSS ändrar antalet lägenheter från sex till fem.

Foto Emmalisa Pauly

Med stadens kommande anslag och den nya regeringens nedprioritering av klimat och miljöpolitiken ser vi med stor oro på framtiden. Sverige är inte längre en föregångare för resten av världen, den rollen har EU nu axlat. Därför är det extra viktigt att Malmö drar sitt strå till stacken och blir den föregångare som Malmö beslutat vara.

Vi behöver göra mycket mer, vi måste öka tempot, öka vår rådighet och ta rättighetsaspekternas orättvisor på största allvar.

Vi i Vänsterpartiet vill se åtgärder som minskar orättvisorna vad gäller t.ex. utsläppen i staden, då de högsta utsläppen uppstår i stadens mer välbärgade områden. De värsta förorenarna måste göra den största omställningen och betala vad det kostar! Flyg- och fordonstrafiken måste minska!

Vi måste skapa förutsättningar så att alla kan leva hållbart, staden måste se till att det är lika lätt att göra rätt för alla, oberoende av var man bor och hur stor plånboken är. Gratis kollektivtrafik för alla skolbarn vore ett steg i denna riktning.

Vi vill ha rådighet över vårt klimat och vår miljö, något vi kan uppnå genom gemensamt ägande av mark och av verksamheter med stor klimat och miljöpåverkan, som ett eget energibolag.

Vi vill se mer naturbaserade lösningar kopplade till våra mål, då dessa utgör den billigaste och effektivaste vägen framåt. Löv ska till exempel inte blåsas bort med motorverktyg, som nu i våra parker, lökar ska inte planteras där naturen kan ta över, vi ska inte klippa gräset över allt utan låta ängsväxter få ta sin plats. Vi behöver ett paradigmskifte från det vackra till det värdefulla!

Genom sådana åtgärder och genom att låta målen inte ekonomin styra kan vi skapa de förutsättningar som krävs för en hållbar, rättvis och välfungerande stad för människor, klimat/miljö och kommande generationer.

Foto: Emmalisa Pauly

Jag skulle kunna stå här och prata om hur många miljarder som läggs på hög istället för att satsas på våra barn. Jag skulle kunna stå här och prata om realisationsvinster kommunen gjort när vi sålt ut vår gemensam mark till förmån för engångsintäkter. Jag skulle kunna prata om hur Malmö stad återigen gör stora överskott samtidigt som det går lite sisådär med måluppfyllelsen. Men jag tänker framförallt fokusera på det som är själva grundproblemet i vår stad: Att vi som bor här lever helt olika liv, med helt olika möjligheter i livet, att vi är ojämlika och att det är politiska beslut – eller i vissa fall icke-beslut – som gjort det så. 

Malmö är enligt forskning – både t.ex Delmos och forskare från Malmö universitet bekräftar bilden – Sveriges mest segregerade storstad. Det visar sig också i årsanalysen. 

Vi som bor här lever längre i vissa områden än andra, några av oss tjänar enorma summor pengar med andra av oss knappt klarar existensminimum. Vissa av oss har en plats att kalla hem medan andra kuskar runt på soffor eller sover på stadshustrappan. Vissa av oss har barn på förskolor som verkligen arbetar med både genuspedagogik och lärandemål, andras ungar blir satta framför TV-apparater medan skattepengarna går till lyxkonsumtion för bolagsägare. 

Vissa av oss klarar grundskolan med bra betyg, medan andra aldrig ens får chansen. Lärarbrist, brist på förskolepedagoger, hemtjänstpersonal på minutscheman, enorma underskott inom funktionsstöd, massiv strukturell hemlöshet, ungar som inte har någonstans att fira födelsedagar och rasism som slår hårt mot stora grupper av Malmöbor. Vi i Vänsterpartiet hade velat se en annorlunda årsanalys, en årsanalys som berättar hur staden satsat stora resurser och långsiktiga investeringar i att motverka ojämlikheten och segregationen – inte skattepengar till privata bolag, vare sig det gäller barnomsorg, äldrevård eller ordningsvakter.

Ständiga nedskärningar inom förskola och skola innebär stora svårigheter för våra barn och unga att klara betygsnivåerna som krävs, antingen för att söka in på gymnasiet eller att få examen därifrån. I grundskolan har behörigheten till gymnasiet legat runt 80 procent de senaste åren. För avgångseleverna 2021/2022 syns dock en nedgång. Vad innebär en förlorad skolgång för en människa? Vad betyder det att förskolepedagogerna var för få och det inte hanns med att se den enskilda ungen? Hur ser framtiden ut när man inte kan eller vågar drömma om någonting annat?

Precis som årsanalysen påpekar så bidrar bostadssegregationen till att social utsatthet och otrygghet koncentreras till vissa områden. Samtidigt sjönk antalet nybyggda bostäder under föregående år och styret verkar inte ha några svar på hur man ska komma tillrätta med problemet på lång sikt. 

Det värsta är, att nästan allt det jag nu sagt – det sa jag förra året med. 

Vi i Vänsterpartiet hade velat se ett styre med höga ambitioner för att verkligen jobba mot ojämlikheten i vår stad. Vi hade velat se satsningar på förskola och skola på riktigt, inte bara genom meningen “nedskärningarna drabbar inte verksamheterna” som upprepas gång på gång av styrets främsta företrädare, utan ett reellt tillskott av pengar som på riktigt tryggade våra barns framtid. Priset vi betalar för en budget i balans dessa år, kommer kosta oss bra mycket mer de kommande. 

Vi i Vänsterpartiet hade velat se trygga anställningar, bra arbetsmiljöer, kompetensutveckling och mer personal i människonära verksamheter. Vi hade velat se långsiktiga samarbeten med civilsamhället och utökat stöd till alla de goda krafter som verkar runt om i vår stad, för att mildra, hindra och motverka den ojämlikhet styret trots allt biter sig fast vid. 

Precis som kommunstyrelsens ordförande skriver finns det här ett stort och brett engagemang för en tryggare, grönare och mer jämlik stad för alla, det är dags att satsa på det nu.   

Foto: Emmalisa Pauly

Lokalförsörjningsplanen må låta som ett något torrt och tråkigt ärende, men vilka lokaler vi planerar för handlar mycket om vilket Malmö vi faktiskt också vill se i framtiden. 

Vi i Vänsterpartiet vill att staden ska hushålla med sin ekonomi och behålla rådighet över våra lokaler, vi vill därför att vi ska äga de lokaler som behövs för välfärdsverksamheterna. Det ger oss både bättre planeringsmöjligheter och lägre driftskostnader. 

I ett läge där Malmös förskolor behöver förbättras och barngrupperna drastiskt behöver minskas, anser vi också att Malmö stad borde satsa på att bygga mer, och därigenom kunna minska barngrupperna. Det hade inneburit mervärden som bättre arbetsmiljö, bättre verksamhet, bättre mående hos personal och barn och som en följd av detta enklare nyrekrytering och ett mycket bättre Malmö. 

Vi vill att lokalförsörjningsplanen ska planera för biståndsbedömda trygghetsboende i kommunal regi och vi vill särskilt trycka på att när vi bygger nya lokaler ska dessa anpassas för att kunna användas av föreningslivet utanför det ordinarie användandet. Malmös blomstrande kultur- och föreningsliv är något vi ska värna och vara stolta över – då behöver de också få utrymme i vår stad.

Vi vill att staden planerar var värmestugor för de hemlösa ska finnas varje vinter, det är det minsta vi som kommun kan göra för att lindra mänskligt lidande för de allra mest utsatta.

Slutligen vill vi också att LSS bostäder ska planeras utifrån Socialstyrelsens riktlinjer där 3-5 platser per boende är norm.

Vi i Vänsterpartiet vill se ett Malmö som tillhör oss alla, där alla oavsett storlek på plånbok, får möjlighet att leva fria, goda jämlika, liv. Därför är det också viktigt på vilket sätt vi planerar våra lokaler för framtiden. Jag yrkar bifall till våra yrkanden vi lagt i kommunstyrelsen.

Foto Emmalisa Pauly

Kulturnämndens styre har aviserat en chockhöjning av entréavgifterna på Malmö museum. Anders Skans (V) frågar på kommande kommunfullmäktigemöte den 23 mars hur kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) tänker agera.

Kommunstyrelsen har en uppsiktsplikt över alla nämnder i staden.

– När nu en enskild nämnd avser att totalt svika den tidigare kulturpolitiken och därmed riskerar att orsaka långtgående negativa, både kulturella och sociala, effekter undrar jag vad kommunstyrelsens ordförande avser att göra? Detta är ett stort kulturpolitiskt svek, säger Anders Skans (V).

Grunden till beslutet är den kommunala budgeten som styret la i november och som skär ner på kulturverksamheten. Det är klassmässigt förödande att höja avgifter istället för att solidariskt bekosta verksamheterna, höjda avgifter drabbar alltid de med lägst inkomst värre än de som har gott om pengar. I detta fall riskerar det att utesluta stora grupper Malmöbor från museibesök.

Foto Emmalisa Pauly