I vad som framgår i ärendet så kommer det att byggas en gruppbostad på sex lägenheter. Precis som vi lyfte i kommunstyrelsen och när Bostadsförsörjningsprogrammet debatterades i början av februari så anser vi att man ska bygga bostäder utifrån socialstyrelsens rekommendationer samt funktionsrättsorganisationernas rekommendationer.

När funktionsstödsprogrammet var ute på remiss hos funktionsrättsorganisationerna i Malmö så var svaret tydligt; de vill se att framtida gruppbostäder enligt LSS i Malmö byggs med maximalt tre till fem lägenheter.  Och Vänsterpartiet instämmer. Det handlar om att värna om den lilla gruppens princip – det handlar om att lyssna till en grupp som inte alltid får vara delaktiga när beslut fattas som rör dem.

Såväl LSS som konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slår fast rätten till inflytande och medbestämmande för personer med funktionsnedsättning.

Diskussionen om gruppbostäder handlar om bostäder för personer med samma grundläggande behov av bostad som alla andra men personer vars behov behöver tillgodoses med anpassningar och stöd från samhället. Just för att kunna leva fullgoda liv som andra.

Ännu en gång anser den styrande minoriteten att tolkningsföreträdet av hur LSS utbyggnaden ska ske ligger hos dem och inte hos den gruppen Malmöbor som kan komma att bli hyresgäster i Malmö stads framtida LSS bostäder. Ännu en gång följer man inte socialstyrelsens rekommendationer.

Det handlar alltså om att ge delaktighet och inflytande till en grupp som inte alltid blir lyssnade på av samhället.

Därför yrkar vi på att: Att i Detaljplan för del av fastigheten Rosengård 131:25 i Jägersro i Malmö LSS ändrar antalet lägenheter från sex till fem.

Foto Emmalisa Pauly

Med stadens kommande anslag och den nya regeringens nedprioritering av klimat och miljöpolitiken ser vi med stor oro på framtiden. Sverige är inte längre en föregångare för resten av världen, den rollen har EU nu axlat. Därför är det extra viktigt att Malmö drar sitt strå till stacken och blir den föregångare som Malmö beslutat vara.

Vi behöver göra mycket mer, vi måste öka tempot, öka vår rådighet och ta rättighetsaspekternas orättvisor på största allvar.

Vi i Vänsterpartiet vill se åtgärder som minskar orättvisorna vad gäller t.ex. utsläppen i staden, då de högsta utsläppen uppstår i stadens mer välbärgade områden. De värsta förorenarna måste göra den största omställningen och betala vad det kostar! Flyg- och fordonstrafiken måste minska!

Vi måste skapa förutsättningar så att alla kan leva hållbart, staden måste se till att det är lika lätt att göra rätt för alla, oberoende av var man bor och hur stor plånboken är. Gratis kollektivtrafik för alla skolbarn vore ett steg i denna riktning.

Vi vill ha rådighet över vårt klimat och vår miljö, något vi kan uppnå genom gemensamt ägande av mark och av verksamheter med stor klimat och miljöpåverkan, som ett eget energibolag.

Vi vill se mer naturbaserade lösningar kopplade till våra mål, då dessa utgör den billigaste och effektivaste vägen framåt. Löv ska till exempel inte blåsas bort med motorverktyg, som nu i våra parker, lökar ska inte planteras där naturen kan ta över, vi ska inte klippa gräset över allt utan låta ängsväxter få ta sin plats. Vi behöver ett paradigmskifte från det vackra till det värdefulla!

Genom sådana åtgärder och genom att låta målen inte ekonomin styra kan vi skapa de förutsättningar som krävs för en hållbar, rättvis och välfungerande stad för människor, klimat/miljö och kommande generationer.

Foto: Emmalisa Pauly

Jag skulle kunna stå här och prata om hur många miljarder som läggs på hög istället för att satsas på våra barn. Jag skulle kunna stå här och prata om realisationsvinster kommunen gjort när vi sålt ut vår gemensam mark till förmån för engångsintäkter. Jag skulle kunna prata om hur Malmö stad återigen gör stora överskott samtidigt som det går lite sisådär med måluppfyllelsen. Men jag tänker framförallt fokusera på det som är själva grundproblemet i vår stad: Att vi som bor här lever helt olika liv, med helt olika möjligheter i livet, att vi är ojämlika och att det är politiska beslut – eller i vissa fall icke-beslut – som gjort det så. 

Malmö är enligt forskning – både t.ex Delmos och forskare från Malmö universitet bekräftar bilden – Sveriges mest segregerade storstad. Det visar sig också i årsanalysen. 

Vi som bor här lever längre i vissa områden än andra, några av oss tjänar enorma summor pengar med andra av oss knappt klarar existensminimum. Vissa av oss har en plats att kalla hem medan andra kuskar runt på soffor eller sover på stadshustrappan. Vissa av oss har barn på förskolor som verkligen arbetar med både genuspedagogik och lärandemål, andras ungar blir satta framför TV-apparater medan skattepengarna går till lyxkonsumtion för bolagsägare. 

Vissa av oss klarar grundskolan med bra betyg, medan andra aldrig ens får chansen. Lärarbrist, brist på förskolepedagoger, hemtjänstpersonal på minutscheman, enorma underskott inom funktionsstöd, massiv strukturell hemlöshet, ungar som inte har någonstans att fira födelsedagar och rasism som slår hårt mot stora grupper av Malmöbor. Vi i Vänsterpartiet hade velat se en annorlunda årsanalys, en årsanalys som berättar hur staden satsat stora resurser och långsiktiga investeringar i att motverka ojämlikheten och segregationen – inte skattepengar till privata bolag, vare sig det gäller barnomsorg, äldrevård eller ordningsvakter.

Ständiga nedskärningar inom förskola och skola innebär stora svårigheter för våra barn och unga att klara betygsnivåerna som krävs, antingen för att söka in på gymnasiet eller att få examen därifrån. I grundskolan har behörigheten till gymnasiet legat runt 80 procent de senaste åren. För avgångseleverna 2021/2022 syns dock en nedgång. Vad innebär en förlorad skolgång för en människa? Vad betyder det att förskolepedagogerna var för få och det inte hanns med att se den enskilda ungen? Hur ser framtiden ut när man inte kan eller vågar drömma om någonting annat?

Precis som årsanalysen påpekar så bidrar bostadssegregationen till att social utsatthet och otrygghet koncentreras till vissa områden. Samtidigt sjönk antalet nybyggda bostäder under föregående år och styret verkar inte ha några svar på hur man ska komma tillrätta med problemet på lång sikt. 

Det värsta är, att nästan allt det jag nu sagt – det sa jag förra året med. 

Vi i Vänsterpartiet hade velat se ett styre med höga ambitioner för att verkligen jobba mot ojämlikheten i vår stad. Vi hade velat se satsningar på förskola och skola på riktigt, inte bara genom meningen “nedskärningarna drabbar inte verksamheterna” som upprepas gång på gång av styrets främsta företrädare, utan ett reellt tillskott av pengar som på riktigt tryggade våra barns framtid. Priset vi betalar för en budget i balans dessa år, kommer kosta oss bra mycket mer de kommande. 

Vi i Vänsterpartiet hade velat se trygga anställningar, bra arbetsmiljöer, kompetensutveckling och mer personal i människonära verksamheter. Vi hade velat se långsiktiga samarbeten med civilsamhället och utökat stöd till alla de goda krafter som verkar runt om i vår stad, för att mildra, hindra och motverka den ojämlikhet styret trots allt biter sig fast vid. 

Precis som kommunstyrelsens ordförande skriver finns det här ett stort och brett engagemang för en tryggare, grönare och mer jämlik stad för alla, det är dags att satsa på det nu.   

Foto: Emmalisa Pauly

Lokalförsörjningsplanen må låta som ett något torrt och tråkigt ärende, men vilka lokaler vi planerar för handlar mycket om vilket Malmö vi faktiskt också vill se i framtiden. 

Vi i Vänsterpartiet vill att staden ska hushålla med sin ekonomi och behålla rådighet över våra lokaler, vi vill därför att vi ska äga de lokaler som behövs för välfärdsverksamheterna. Det ger oss både bättre planeringsmöjligheter och lägre driftskostnader. 

I ett läge där Malmös förskolor behöver förbättras och barngrupperna drastiskt behöver minskas, anser vi också att Malmö stad borde satsa på att bygga mer, och därigenom kunna minska barngrupperna. Det hade inneburit mervärden som bättre arbetsmiljö, bättre verksamhet, bättre mående hos personal och barn och som en följd av detta enklare nyrekrytering och ett mycket bättre Malmö. 

Vi vill att lokalförsörjningsplanen ska planera för biståndsbedömda trygghetsboende i kommunal regi och vi vill särskilt trycka på att när vi bygger nya lokaler ska dessa anpassas för att kunna användas av föreningslivet utanför det ordinarie användandet. Malmös blomstrande kultur- och föreningsliv är något vi ska värna och vara stolta över – då behöver de också få utrymme i vår stad.

Vi vill att staden planerar var värmestugor för de hemlösa ska finnas varje vinter, det är det minsta vi som kommun kan göra för att lindra mänskligt lidande för de allra mest utsatta.

Slutligen vill vi också att LSS bostäder ska planeras utifrån Socialstyrelsens riktlinjer där 3-5 platser per boende är norm.

Vi i Vänsterpartiet vill se ett Malmö som tillhör oss alla, där alla oavsett storlek på plånbok, får möjlighet att leva fria, goda jämlika, liv. Därför är det också viktigt på vilket sätt vi planerar våra lokaler för framtiden. Jag yrkar bifall till våra yrkanden vi lagt i kommunstyrelsen.

Foto Emmalisa Pauly

Kulturnämndens styre har aviserat en chockhöjning av entréavgifterna på Malmö museum. Anders Skans (V) frågar på kommande kommunfullmäktigemöte den 23 mars hur kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) tänker agera.

Kommunstyrelsen har en uppsiktsplikt över alla nämnder i staden.

– När nu en enskild nämnd avser att totalt svika den tidigare kulturpolitiken och därmed riskerar att orsaka långtgående negativa, både kulturella och sociala, effekter undrar jag vad kommunstyrelsens ordförande avser att göra? Detta är ett stort kulturpolitiskt svek, säger Anders Skans (V).

Grunden till beslutet är den kommunala budgeten som styret la i november och som skär ner på kulturverksamheten. Det är klassmässigt förödande att höja avgifter istället för att solidariskt bekosta verksamheterna, höjda avgifter drabbar alltid de med lägst inkomst värre än de som har gott om pengar. I detta fall riskerar det att utesluta stora grupper Malmöbor från museibesök.

Foto Emmalisa Pauly

Med detta ärende, att köpa in Bladins skola eller som den hette innan Kronborgsskolan, stärks vi i Vänsterpartiet ytterligare i vår uppfattning att kommunal mark och egendom inte ska säljas ut. Att kommunen själv äger marken är bäst för Malmöborna, både ekonomiskt och för planeringen av staden.

Vänsterpartiet tycker det är rätt att köpa fastigheten – problemet är att kommunen tidigare sålde den – det borde aldrig skett. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det långsiktigt fördelaktigt för en kommun att äga sina verksamhetslokaler. Detta visas bland annat i SKR:s och Kommuninvests rapporter om Att äga eller hyra verksamhetslokaler? (2019, 2021).

Vänsterpartiet är också kritiskt till att hyra ut skolan till en privat skola, istället borde Malmö stad driva skolan i egen regi. Nu tvingas kommunen att hyra ut i minst femton år för att få köpa den. Långsiktigt är det dock viktigt att kommunen har kontroll över skollokalerna – därför stödjer Vänsterpartiet köpet.

Bild Emmalisa Pauly

Trots att över 70 procent av jordens yta är täckt av vatten kommer endast ungefär fem till sex procent av världens matproduktion från havet. Här finns en stor outnyttjad potential. En marin kolonilott eller en bädd för vattenbruk kan bli till ett eget skafferi, där man kan odla och skörda mat från havet. Det skulle kunna bidra till att öka livsmedelstillgången åt  den växande befolkningen. Alger kan också användas för att ta upp kväve, fosfor och koldioxid ur vattnet. Både tång och musslor bidrar till en bättre vattenmiljö och värnar därmed om den biologiska mångfalden.

Blå proteiner står för bara 5-6 procent av de proteiner vi äter idag. Sockertång, havssallat och vissa alger är bra mat. Blå livsmedel kan även avhjälpa brist på B12 och omega 3, minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar och har mindre miljöpåverkan än rött kött. I Danmark ligger man ungefär 10 år före Sverige vad gäller sjömat. Och både i Göteborg och Helsingborg testas detta nu! (Källa:Landets Fria Tidning)

Jordbruksverket ska i vår dela ut 25 miljoner kronor till svenska projekt så att vattenbruksföretag ska kunna möta klimatförändringar. Pengarna kan sökas fram till den 15 april och går till att utveckla eller pröva produkter, tekniker och processer kopplade till vattenbruk. Varför inte ansöka?

Enligt Marint Kunskapscenter finns det platser som skulle kunna användas, t.ex. Nyhamnen och Luftkastellet, där testbäddar kunde riggas. Det senare området skulle dessutom må bra av en bättre vattenkvalitet. Vi behöver inte vänta med att rena vattnet i våra kanaler och hamnbassänger tills avloppstunneln är färdig, det finns naturbaserade lösningar som snabbare skulle kunna leda till renare vatten i vår stad. Bräddning hör till historien inte till framtidens kuststad! Så låt oss börja redan nu, bifall till motionen.

Bild Emmalisa Pauly

Ett hyresavtal för en ny förskola ska tecknas i Västra hamnen. Projektet innebär ombyggnation av en befintlig byggnad på en fastighet som ägs av en privat fastighetsägare. Avtalet innebär en total hyresutgift på 7,7 miljoner kronor per år och en löptid på 20 år. Lukrativ business med andra ord. 

Förskoleförvaltningens bedömning är att det inte finns tillräckligt med obebyggd kommunalägd mark i Västra hamnen för att tillgodose det framtida behovet av förskoleplatser genom byggnation i egen regi. Det är en bidragande orsak till att denna lokallösning med inhyrning från en extern hyresvärd föreslås i detta fall, trots att lokalbehovet är långsiktigt i området.

Det här är märkligt. I Västra Hamnen har Malmö stad tidigare ägt all mark?!

Ur ett ekonomiskt perspektiv är det generellt sett fördelaktigt för en kommun att äga sina verksamhetslokaler på lång sikt. Det visas bland annat i SKR:s rapport Äga eller hyra verksamhetslokaler från 2019 och Kommuninvests rapport Att äga eller hyra sina verksamhetslokaler – hur ser kalkylerna ut i kommunsektorn? från 2021.

Malmö stad kommer alltså förlora pengar på att hyra in oss i en förskola som behövs under lång tid. 

Vi i Vänsterpartiet motsätter oss försäljning av mark i nästan alla fall. Vi anser att vi gemensamt ska kunna styra över Malmös utveckling, inte förlita oss på privata ägare. Vi måste lära av våra misstag. Vi ska inte sälja marken – vi ska se till att behålla rådighet över den så att vi säkert kan sörja för den kommunala servicen.

Därför hade vi i Vänsterpartiet hellre sett att förskolan byggts på kommunal mark i egen regi, men då man tidigare sålt ut i princip all mark i Västra hamnen till privata intressen, och eftersom området nu behöver en förskola så kommer vi att stödja förslaget – trots att det är en hyrd förskola.

Bild Emmalisa Pauly

Simhallar är en långdragen följetong i kommunen. Problemet är att det inte tagits några realistiska planer utan önskningar och prestige har fått råda.

Vi i Vänsterpartiet har uppfattningen att vi ska bygga simhallar och bad för Malmöbornas behov. När det gäller familjebad vill vi sprida dem över staden, när det gäller bad för föreningar och skolor ska de ligga bra till för kommunikationer.

När dessa frågor diskuteras krävs att de olika baden hålls isär, vi måste skilja på de publika baden och förenings- och skolbaden. Det vi nu har en akutbrist på är förenings- och skolbad. För att inte slå undan benen för alla våra simföreningar, och för att kunna erbjuda skolundervisning i simkunnighet behövs ett nytt bad ganska snabbt.

Vi ser att lösningen på Heleneholm är det bästa för förenings- och skolbad. För oss är det sedan viktigt att fritidsnämnden kommer tillbaka med en plan för hur vi långsiktigt löser frågan om de olika baden i framtiden.

Bild Emmalisa Pauly.

Minoritetslagen och dess krav bygger på Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Det är en lag som syftar till att ge minoriteterna inflytande i frågor som berör dem. I det här ärendet är det uppenbart att det för minoriteten i fråga är viktigt att romska rådet fortsatt ska ha status av ett samråd.

Med hänvisning till lagen som är till för att skydda minoriteten föreslås nu att minoriteten ska fråntas både inflytande, egenmakt och möjlighet till fortsatta samråd. Dialogforum till skillnad från samråd är icke-förpliktigande. För samråd finns riktlinjer, bland annat att de ska bygga på strukturerad dialog och genomföras i ett skede där det fortfarande är möjligt för minoriteten att påverka besluten.

Nyckeln till strukturerad dialog är långsiktighet. Alltså inte att återkommande börja om från början.

I regeringens proposition för den förstärkta minoritetslagen framgår att begreppet representanter togs bort från lagtexten, för att möjliggöra för kommuner där sådana föreningar inte finns att ändå genomföra samråd. Jag citerar ”Avsikten med att ta bort representanter ur lagen är inte att myndigheterna ska samråda mindre med det civila samhällets organisationer, utan att de istället ska sträva efter att ha så bred kontaktyta som möjligt och därigenom även nå individer som inte är organiserade genom en förening”, slut citat. Det är fler former av samråd som efterfrågas, inte färre.

Utifrån minoritetslagen finns det inga hinder för romska rådet att fortsätta utgöra en samrådsinstans. Tvärtom. Jag vill förespråka lösningar som bygger på att bevara förtroendet istället för att rasera det.

Foto: Emmalisa Pauly