Shalom, salam aleikum och shab bash alla Malmöbor.
Vår demokrati är satt under press, dessa ord kommer inte enbart från Vänsterpartiet.

I morse publicerade den mellanstatliga institutionen Idea (Institute for Democracy and Electoral Assistance) sin rapport The Global State of Democracy 2023, som visar att för sjätte året i rad är antalet länder med nedgångar i demokratin, fler än de länder som gjorde demokratiska framsteg. Rapporten visar att denna dystra utveckling gäller hela världen.

Något som för vissa kanske var oväntat, var att rapporten visar nedgångar också finns i länder som historiskt sett varit jättestarka, högpresterande demokratier – till exempel Sverige.

Det är förstås en väldigt oroväckande tendens, det speglar det vi ser internationellt, där auktoritära högerextrema styren och krigsalliansers maktintressen angriper fred och liv för civila befolkningar…
…och nationellt ser den oroväckande tendensen inte mycket ljusare ut, med en nationalkonservativ regering som hotar rättigheter och rättssäkerheten i landet.

Men sörj ej, från mörkret kommer vi stiga mot ljuset, där finns ljus och motstånd att finna, den utomparlamentariska och parlamentariska vänstern visar på en praktik och stark vilja att försvara dyrt vunna demokratiska rättigheter.

Demokrati och mänskliga rättigheter är inget vi tar för givet, den måste ständigt återerövras och praktiseras, på gator för gator, arbetsplats för arbetsplats och skolor för skolor och dag för dag.

För oss är i Vänsterpartiets Malmö, är ingen fri förrän alla är fria.

Det är en enorm stolthet att leva i en stad som Malmö som inrymmer mer än 180 olika nationaliteter. Det i sig är en enorm kulturskatt som staden behöver värna om!
Kultur är en mänsklig rättighet för oss alla genom livets olika faser och det är politikens ansvar att se till att införliva möjligheten för Malmöborna att få uppleva och utöva kultur i vår stad.

Kulturen i vårt samhälle är bland annat bildande, fostrande, utvecklande och granskande. Kulturen kan vara det som håller ihop ett samhälle i tider av kris. Kulturen är ett viktigt verktyg för utvecklingen av demokratin som hör ihop med yttrandefriheten i vårt samhälle. Det är därför oerhört viktigt att det fria kulturlivet och studieförbunden får långsiktigt stöd och inkluderas i kulturarbetet i staden. I tider som dessa då det råder rasistiska, nationalistiska och patriarkala tongångar i maktens korridorer är det viktigare än någonsin att vi värnar om att kulturen skall vara fri från hot för censur, ideologier och inte minst fri från att anpassa sig efter kommersiella spelregler. Kulturen skall vara en del av vårt välfärdssamhälle.

Vänsterpartiet, anser att kultur skall vara till för alla och inte bara en lyx för några få. Den skall vara lätt att uppleva och utöva oavsett var i staden man bor eller vem man är, eller hur mycket pengar man har på sitt bankkonto. Kulturpolitiken ska vara kompenserande för att klassamhällets snedfördelning av kultur ska motverkas. Genom mycket låga eller inga avgifter ska alla kunna uppleva musik, konst, film och teater samt ta del av vårt kulturarv och tänkvärda utställningar på museerna.

Styret valde i våras att göra ett paradigmskifte i Malmös kulturpolitik, då man i Kulturnämnden valde att höja entréavgifterna på Malmö museer. Detta beslut fattades i en segregerad stad med en fortsatt hög barnfattigdom och i tider av ekonomisk kris.

Jag undrar vem styret anser att kulturen i Malmö är till för? Vem skall ha råd att besöka Malmö museum?
Vänsterpartiet har valt att utöka budgeten i Kulturnämnden med 10 miljoner kr för att sänka entréavgifterna på museerna och för att kulturnämnden ska utöka verksamheten inom allaktivitetshusen som vi anser vara viktiga mötesplatser för Malmöborna! Vår budget handlar om att omfördela resurser med ambitionen om att öka jämlikheten i staden!

Foto Emmalisa Pauly

Vänsterpartiet anser att kommunen skall utföra sitt arbete i egen regi – Det ger demokratisk kontroll över verksamheten, är ekonomiskt fördelaktigt och ger bättre arbetsförhållanden för de som utför arbetet.

När aktiebolag tar på sig att utföra välfärds- och servicetjänster åt kommunen så måste de alltid sätta vinstuttaget till aktieägarna främst.

Nu ser vi också att pengar avsedda för välfärd hamnar i kriminellas fickor. Skattepengar delas ut till alla som vill göra sig en hacka – på att driva förskolor, skolor, äldreboende, hemtjänst, HVB-hem, färdtjänst eller på kommunens lokaler. Naiviteten har varit och är häpnadsväckande!

Vi ser detta även i Malmö. Senast uppdagades att ett städbolag som kommunen anlitat inte följt kontrakten vare sig mot Malmö stad eller mot sina anställda. Inte bara staden blir lurad på pengar, utan även de anställda som därtill har sämre arbetsförhållanden och lön.

Städare inom upphandlad lokalvård har betydligt sämre löneutveckling på grund av den prispress som upphandlingar ger och som för personalen resulterat i lönesänkningar, mindre fortbildning, ökad deltid och timanställning och allmänt försämrade arbetsvillkor.

Så här ser det ut i alla branscher där kommunen upphandlar välfärds- och servicetjänster. Kvaliteten i verksamheten och arbetsvillkoren för de som utför arbetet pressas neråt.

Man skulle kunna tro att Malmö stad sparar pengar på att inhyrd personal har lägre lön och sämre villkor än kommunens egna anställda, men nej, tvärtom. Entreprenad ger mindre för pengarna.

Malmö stad har som mål bra arbetsvillkor och heltid som norm. Det rimmar illa att då köpa upp tjänster med sämre arbetsvillkor och kvalitet än om arbetet utfördes i egen regi bara för att privata företag ska kunna plocka ut vinst.

Nej, Malmö stad ska utföra sitt arbete i egen regi – Det ger bättre arbetsförhållanden, det ger demokratisk kontroll över verksamheten, och det är ekonomiskt fördelaktigt för kommunen.

Foto Emmalisa Pauly

När staden växer blir ytan den stora utmaningen, eftersom den högklassiga jorden inte ska bebyggas och havet inte fyllas ut måste staden förtätas. Men när staden blir tätare förväntas även trafiken öka med hög risk för mer buller och sämre luft.

Bilarna, som står stilla 97% av tiden, tar upp enorma ytor, vi har 54 kvadratmeter parkeringsyta per invånare men bara 40 kvadratmeter boyta, dvs. mer yta till bilarna än till våra invånare. Dessutom är den vanligaste källan till bullerstörningar vägtrafiken, som också står för en tredjedel av stadens utsläpp. Och som vi vet har den hårdgjorda markens andel i Malmö ökat till nästan två tredjedelar av tätortsarealen, enligt stadens egna utvärderingar.

Fler bostäder, mer grönytor och mer gång- och cykeltrafik konkurrerar om utrymmet och samtidigt måste vi värna om biologisk mångfald, ekosystem, frisk luft och lägre bullernivåer. Hur får vi detta att gå ihop?

Det får vi genom att omfördela ytanvändningen! För att verkligen ta ett steg mot en mer hållbar och grön, tystare stad måste vi omfördela den orimliga mängden yta som privatbilarna tar upp i vår stad. De försök som gjorts i andra städer, inklusive i Malmö, visar att majoriteten av invånarna är positiva till att ta bort bilarna, så är även ett flertal byggherrar.

Vänsterpartiet satsar därför mer resurser på miljön, på stadens omställning, inte på tillväxten. Styret skär ner! Vi vill ha en buffert för kontinuitet och förstärkning av extern-finansierade projekt, men fick avslag. Vi vill inte fortsätta att bygga flerfiliga, dyra vägar för bilarna, utan vi vill satsa på bättre och billigare kollektivtrafik. Styret fortsätter ta för stor hänsyn till bilisterna. Vi vill främja cyklandet, vi vill införa en “cirkulationsplan” för att stoppa genomfartstrafiken och minska bilismen, samt erbjuda snabbuss in till centrum för de som lämnar bilen hemma. I Malmö ska cykeln vara det snabbaste, säkraste och bekvämaste fordonet och 60% av alla ska cykla till arbete och skola 2030. Så ställer vi om!

Foto Emmalisa Pauly

Kommunen har både mandat och verktyg för att kunna erbjuda och utveckla staden, där infrastrukturen både underlättar för möten mellan dess invånare och binder samman staden genom dess fysiska skelett. En infrastruktur som prioriterar kollektivtrafik, cykelvägar och gågator och underlättar för hållbara transportsätt.

I Vänsterpartiets Malmö utgår vi ifrån vad som är bäst för det gemensamma/kollektivet här och nu men också för framtiden.

Vänsterpartiet vill förvärva centra, torg och fastigheter som förvaltas av riskkapitalister och slumvärdar…i våra eftersatta bostadsområden. Vi behöver göra prioriteringar som främjar en resursfördelning som är likvärdig för hela staden.

Staden bör och ska ta ett större ansvar för att utjämna skillnaderna i stadens offentliga rum, mellan attraktiva och eftersatta bostadsområden. Detta är nödvändigt för att systematiskt och långsiktigt kunna arbeta med attraktiviteten och tryggheten i de eftersatta områdena i staden. Staden behöver ta ledningen i att tillsammans med civilsamhällsaktörer och näringslivet åstadkomma en stad som förenar stadens olika delar och dess invånare i ett enat vi.

När infrastrukturen utvecklas och förändras är det viktigt att skapa förutsättningar för att omställningen kan vara en del i att stärka stadens ekosystem. Där stadens olika delar kommunicerar och stärker varandra, där stadens invånare på ett smidigt och behovsanpassat sätt kan röra sig mellan stadens olika bostadsområden och offentliga rum.

Under lång tid har de hårdgjorda ytorna brett ut sig på grönskans bekostnad. Vi behöver nu bli bättre på att systematisk prioritera satsningar som stärker stadens grönblå identitet. Vi behöver främja biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Politiken behöver bli bättre på att ta lärdomar av lyckade satsningar som ekostaden Augustenborg, Bo01, västra hamnen.

Låt våra prioriteringar vara budbärare för våra visionär

Foto Emmalisa Pauly

Stadsplanering handlar om att ordna goda livsmiljöer så att den fungerar för alla människor utifrån individuella förutsättningar. Oavsett, ålder, kön eller funktionsförmåga.
Den ska attrahera människor till att vilja bo, verka och besöka staden.

Det är viktigt att påminna sig om att stadsplanering är till för människor och deras behov. När vi står inför olika val vid stadsplanering är det lätt att teknik och ekonomi blir det styrande, låt oss komma bort från detta beteendemönster!

Det är viktigt att vi ser staden som en demokratisk arena, där olika livsmiljöer bidrar till relationsfrämjande sammanhang/möten, delaktighet och inkludering av stadens invånare.

Historien visar att Malmöbor tycker att hittills gjorda prioriteringar av gående och cyklister är något de stödjer. Vänsterpartiet vill att prioriteringarna om en tät, nära och grön stad förstärks ytterligare genom att satsa på bilfri stadskärna och en utökad blågrön infrastruktur.

Investeringar i cykel- och gångtrafik måste utvecklas under kommande år. Det är även viktigt att den kulturella infrastrukturen i form av till exempel bibliotek och allaktivitetshus byggs i takt med att Malmös befolkning ökar.

Det är viktigt att lyfta och hålla blicken på målet om en enad och klimatsmart stad, en hälsofrämjande livsstil med inkluderade, aktiva och engagerade invånare. Att inte låta lokala utmaningar vid planering av stadens olika delar hämma helheten…varje bit ska bidra till att främja och utgöra en viktig pusselbit för att ena staden i en gemensam identitet och riktning.

I Vänsterpartiets budgetförslag finns en rad konkreta åtgärder; vi vill att staden ska försätta bygga hyresrätter där människor har råd att bo förtäta staden på redan hårdgjorda ytor. Utbyggnaden av staden ska inte ske på bördiga åkermarker eller genom utbyggnader i Öresund.
göra prioritera satsningar som främjar en grön och blandad stad. Mindre asfalt och fler träd är en nödvändighet för att klara kommande klimatmutmaningar!

Vi behöver en stadsplanering som främjar en resursfördelning som är likvärdig för hela staden.

Stadsbyggnad handlar om konsten att bygga/utveckla och stärka/bibehålla stadens identitet samtidigt som att planera långsiktigt, det handlar om att ta ansvar för samhällsutvecklingen som formger våra gemensamma livsmiljöer.

Låt oss inte resa hinder i vårt mål om att väva ihop staden till en helhet.

Foto Emmalisa Pauly

Området stadsbyggnad är ett stort och brett område, men det jag vill koka ner det till på mina tre minuter här i talarstolen är den viktiga frågan om bostäder.

Vi vet redan att trångboddheten är stor i vår stad, vi vet att barn i hög utsträckning lever i fattigdom, att föräldrar kämpar för att sätta mat på bordet och att betala hyran. Många vänder sig till civilsamhället för att få ekonomisk hjälp eller frukost till barnen. Matmissionens medlemsantal skjuter i höjden. Den senaste tiden har det dessutom kommit rapporter om hur vräkningen av barnfamiljer har ökat, och allra mest här i Malmö.

Samtidigt har vi en regering som gör allt de kan för att underlätta för de allra rikaste, med t.ex. utökade bidrag till poolbyggen – och allt de kan för att förstöra för vanligt folk t.ex. genom indraget statligt stöd till byggandet av hyresrätter.

Det senaste året har dessutom hyresvärdar i Malmö, bland annat min hyresvärd – som på något märkligt sätt också är medlem av Sveriges allmännytta trots att de är ett privat, extremt vinstdrivande företag – försökt med fulspelet att dubbelhöja våra hyror i Malmö. Tack vare stark organisering bland grannar har det tilltaget stoppats, men försöket att göra Malmö till en exempelkommun är tydligt och farligt för Sveriges drygt 3 miljoner hyresgäster.

Hyresrätten och allmännyttan är något av den finaste kollektiva gemenskap man kan ha, tanken om att det offentliga ska trygga rätten till bostad för alla som lever i Sverige är något att hylla. Därför lägger vi i Vänsterpartiet flera förslag på hur vi kan värna den demokratiska kontrollen över vår stad, till exempel genom att inte sälja ut kommunal mark eller allmännyttans lägenheter till riskkapitalister utan faktiskt göra tvärt om – se till att staden köper tillbaka mark och hyreslägenheter från marknadskrafterna. Vi vill bygga fler hyresrätter över hela staden, med hyror folk faktiskt har råd att bo i, skapa biståndsbedömda trygghetsboenden för äldre, bygga småskaliga LSS-boenden och ge MKB tydligare ägardirektiv gällande det bosociala ansvaret. Vår stad måste byggas blandad, inte med stora villamattorna i väster och höga hyreshus i öster.

Bostaden är i Vänsterpartiets Malmö en rättighet, inte en handelsvara.

Foto Emmalisa Pauly

Förskolan utgör grunden för den fortsatta utbildningen. Det är det första viktiga steget i det livslånga lärandet.
Förskolan har större möjlighet att bryta social ojämlikhet än satsningar som kommer senare i livet. För att förskolan ska ha de gynnsamma effekterna måste den ha hög kvalitet.
Stadens förskolor saknade redan före nedskärningarna som gjorts i år fullständiga förutsättningar att möta skollagens och läroplanens krav.

Likvärdigheten är en stor utmaning i Malmös förskolor. Årets kommunbidragstilldelning innebar att utrymmet för satsningar för ökad likvärdighet har begränsats.
Det kompensatoriska arbetet kräver både fortsatt förstärkning av förskolornas grundförutsättningar och kvalitetshöjande insatser som riktas till förskolor där barnens behov är som störst.

Stora barngrupper omöjliggör anpassning av utbildningen efter varje barns förutsättningar och påverkar personalens arbetsmiljö negativt.

Förskolenämnden har löpande anpassat organisationen och kapaciteten. Redan innan nedskärningarna i år var möjligheterna till ytterligare sådana anpassningar begränsade. Detta vittnar även fackföreningarnas yttranden om.

Det är inte läge för ytterligare nedskärningar som styret nu föreslår i sin budget.

Malmö är en segregerad stad med enorma skillnader mellan resultaten i olika skolor. Alldeles för många barn får aldrig ens en ärlig chans. Att i ett sådant läge skära ner på förskolan som sätter grunden för den framtida utbildningen är ett svek. Det är ett svek mot både barnen och personalen. Men framförallt är det ett svek mot de barn som redan från start har det svårare, de barn som är i störst behov av en likvärdig förskola. En förskola som lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag.

För Vänsterpartiet är en välfungerande utbildning en grundbult i ett välfungerande samhälle. Vi har därför valt att finansiera förskoleverksamheten full ut och dessutom lagt ett extra anslag som motsvarar de nedskärningarna som gjorts i år.

Med Vänsterpartiets budget hade vi kunnat känna oss trygga med att satsningar på likvärdighet inte avstannar, att personalen i förskolor går till ett jobb som inte riskerar att bränna ut dem. Att varje barn blir sedd, hörd och får möjlighet att växa och utvecklas till sin fulla potential.

Foto Emmalisa Pauly

För oss är det ganska enkelt. Vi tycker att skolan är värd att satsa på. Vi lägger därför en budget som gör det möjligt. Vår budget är utformad enligt principen att skolornas förutsättningar och behov ska styra budgeten och inte tvärtom. Storleken på barngrupper, lärartätheten och lokalerna ska anpassas efter verksamheternas mål och behov, inte politikers sparkrav.

Vi har stor tilltro till skolans roll i samhället. Skolans uppdrag är kunskapsskapande i en bred mening. Läro- och kursplaner styr innehållet och målen med utbildningen. I skolan tränas elevernas förmåga att förstå sin omgivning, att finna mening i sin vardag och att hantera samhället omkring dem. Det görs i form av matematik, samhällskunskap, slöjd och franska men lärandet sker också genom alla de relationer som finns i skolan. Med andra ord, alla elever och alla anställda har viktiga och unika roller i lärandet.

Vänsterpartiet menar att det enda rätta är att ha höga ambitioner och mål för våra skolor. Därmed är det vår skyldighet att se till att skolorna har resurser som säkerställer tillräcklig planeringstid för all pedagogisk personal, EHT som kan arbeta förebyggande, tillgång till vikarier vid frånvaro, bra skolmat, välanpassade lokaler och och väl fungerande system för administration.

Skolorna måste ges förutsättningar att arbeta långsiktigt och inte vara beroende av svängningar i konjunkturen. Vi tror på en fördelningspolitik där samhällets resurser disponeras så att välfärdens kärnverksamheter alltid kan säkras. Alla elever ska veta att de får en plats på en skola nära hemmet. De ska veta att den personal som finns runtomkring dem idag gör det också imorgon. Det gäller såväl deras lärare som elevassistenter, vaktmästare, kurator och skolbibliotekarie. Alla räknas och alla spelar roll.

Vi politiker ansvarar för att för att ta ut riktningen för skolan samt att se till att förutsättningarna att arbeta åt rätt håll finns. Vi är det enda partiet som är ärliga med att ökade resurser gör att vi kan höja ambitionerna medan mindre resurser innebär att ambitionerna måste sänkas.

Avslutningsvis, jag vill slå ett slag för att skolans roll i samhället är värd att värna, oavsett var i konjunkturcykeln vi befinner oss. Arbetet för en bra skola är ingen sprint, det är ingen maraton, det är snarare som en pendling till jobbet med novemberväder, vägarbeten, sol ibland, motvind och medvind men framförallt väldigt viktigt för att komma till jobbet.

Foto Emmalisa Pauly