Vänsterpartiet tycker det är mycket positivt att stadens nya översiktsplan har höga ambitioner gällande klimatsanpassningar och miljösatsningar i staden. Det är tydligt att staden rör sig i en riktning mot mindre fokus på privatbilismen och en stadsplanering som inte nödvändigtvis utgår från bilburen transport. Istället för att expandera utåt ska staden framförallt växa inåt och ett högt bostadsbyggande ska komma till stånd genom en hög täthet.

Vi är dock oroliga för miljöpåverkan när staden förtätas och trafikflödena ökar, något som skulle kunna leda till högre utsläpps- och bullernivåer. Vi instämmer också med att kollektivtrafiken måste prioriteras. Men vi vill uppmärksamma de målkonflikter som uppstår när staden förtätas eftersom de måste lyftas tidigt i planeringen för att hitta socialt och klimat/miljömässigt hållbara lösningar.

För att uppnå klimatmålen, ersätta hårdytor och öka grönytorna krävs en rejäl omställning i Malmö med trafiksystem som inte har bilen som fokus och som inkluderar alla stadens invånare på jämlika villkor.

Stadens blåa och gröna värdena har redan halkat efter i det nuvarande Miljöprogrammet och situationen riskerar att förvärras när staden växer och förtätas. Malmö ligger dessutom redan i bottenskiktet på kommunrankingen vad gäller parkytor per invånare. Det krävs därför många fler parker i olika storlekar och befintliga parker behöver förbättras och utvecklas.

Det råder också stora ojämlikheter i staden vad gäller tillgängligheten till grönområden, bullernivåer och luftföroreningar. Stadens socialt mest utsatta invånare är oftast också de mest utsatta vad gäller buller, luftföroreningar och med sämre tillgång till attraktiva grönområden. I västra delen av staden bor våra medborgare längs havet i östra delen bor de längs motorvägen.

Nya bostäder med rimliga hyror får inte byggas på bekostnad av intilliggande gårdar eller grönområden. De ska heller inte bara resultera i gröna stråk vid breda trafikleder eller överblivna ytor mellan bebyggelse. Bullernivåer, luftföroreningar och tillgång till attraktiva grönområden måste finnas i hela staden, inte bara i Nyhamnen eller Västra Hamnen.

Vänsterpartiet anser att eftersom Malmö har lägst tillgänglig grönyta per invånare samt störst andel hårdgjord mark med 55 % (källa SCB), är det viktigt att Den täta och gröna staden kan endast realiseras på bekostnad av stadens hårdgjorda ytor. Vänsterpartiet anser att det därför är en av kommunens viktigaste uppgifter att planera åtgärder att omvandla hårdgjorda ytor på kommunal mark till gröna ytor

Vänsterpartiet är också nöjda med att barnperspektivet har fått ett stort genomslag i den reviderade översiktsplanen. Vi är också glada över den dialog vi haft med det nya styret om översiktsplanen och att vi fått bidra till att göra planen grönare med ett tydligare jämlikhets- och jämställdhetsperspektiv än tidigare planer.

Med tanke på de höga ambitionerna gällande klimatsanpassningar och miljösatsningar tycker Vänsterpartiet dock att det är mycket oroväckande att styret som består av Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna inte vågade skydda ännu mer jordbruksmark från exploatering än de gjort i den reviderade planen. Vänsterpartiet är väl medvetna om att stadsplaneringsprocesserna i Malmö innehåller en rad olika målkonflikter, där vi behöver bygga fler bostäder på en redan hårt exploaterad yta. Vi förstår också lockelsen i att göra det enkelt för sig och exploatera jordbruksmarken. På jordbruksmark kan man planera nya stadsdelar utan att ta hänsyn till befintlig bebyggelse med alla utmaningar som kommer med det. Men jordbruksmarken är en värdefull naturresurs och ska behandlas därefter. Mat är ett av människans livsvillkor och det är absolut nödvändigt att vi skyddar befintlig jordbruksmark för att säkra den framtida livsmedelsförsörjningen. Inte minst i svallvågorna av de klimatförändringar som äger rum och påverkar livsmedelsproduktionen negativt globalt.

Vänsterpartiet tycker därför att det är beklagligt att styret inte vågar bryta den nationella trenden av alldeles för hög exploatering av jordbruksmark. Även om den reviderade planen tillåter en mer restriktiv exploatering av jordbruksmark än tidigare översiktsplaner är den inte bra nog. Vänsterpartiet tror på Malmös kapacitet att vara en föregångskommun och visa andra delar av Sverige att vi vågar ta klimatförändringarna, vilket inbegriper en nationell hållbar livsmedelsproduktion, på allvar genom att ta modiga politiska beslut. Vänsterpartiet lade därför fram ett eget förslag till översiktsplan som baseras på att vi vill se följande förändringar och tillägg till styrets förslag på ny översiktsplan för Malmö.

Vi vill att följande fyra strategier läggs till:

• Brukningsbar jordbruksmark bör endast bebyggas om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk.
• Utbyggnaden av befintliga tätorter utanför Yttre ringvägen bör ske i linje med stadens övergripande mål om att värna jordbruksmarken.
• Utbyggnaden av befintliga tätorter utanför Yttre ringvägen ska främst ske genom förtätning och hög täthetsgrad ska eftersträvas.
• Vid utbyggnad och förtätning ska befintliga mötesplatser och bostadsgårdar värnas.

Vi vill även att Naffentorp stryks som verksamhetsområde. Detta eftersom det är helt orimligt att planera för ytkrävande lager på en de bästa platserna i Sverige förmatproduktion. Att kunna mätta vår stads medborgare bör vara prio ett, inte att säkerställa att masskonsumtionen kan fortsätta som om vi inte var medvetna om vilken påverkan det har på klimatet.

Bild Emmalisa Pauly

När jag var femton och skulle välja gymnasieprogram trodde nog de flesta att jag skulle välja samhällsvetarlinjen eller dylikt. Jag gillade att läsa tack vare den enorma boksamling mina föräldrar samlat på sig via fackets bokklubb, jag tyckte skolan var rolig och jag hade ganska bra betyg. 

Jag hade däremot bestämt mig för något få förväntade sig – jag skulle bli kock! 

Således sökte jag in till hotell- och restaurangprogrammet och kom in. 

På den tiden krävdes höga betyg för att få läsa till kock, kallskänka eller servitör. Platserna var få och söktrycket stort. Så det jag och mina klasskamrater hade gemensamt var att vi var ganska duktiga i skolan, men det vi också hade gemensamt var att vi kom från arbetarklasshem. För att bli kock räcker det inte med att gå i skolan, yrket bygger på erfarenhet och kunskapsöverföring på arbetsplatser. Jag började praktisera och arbeta på restauranger runt om i Sala och Västerås när jag var 16 år.

Mitt första riktiga jobb var på Sätra Brunn som låg några mil utanför staden. Kollektivtrafiken var inte byggd för restaurangers sena arbetstider, så enda alternativet innan jag fyllt arton var att få skjuts, oftast av pappa. Jag insåg snabbt att om jag skulle kunna jobba var jag ville var körkort det enda alternativet. Jag övningskörde flitigt, också det oftast med pappa, och tog så få körkortslektioner som möjligt – det var ju så dyrt. Jag fick mitt körkort någon månad efter 18-årsdagen. 

Jag hade tur. Jag hade en extremt tålmodig pappa som lärde mig köra och en ekonomisk mamma som på något sätt kunde vända på varenda krona, samtidigt som mina egna ihoptjänade pengar – timlönen då låg på 55 kronor i timmen för mig – gick mot samma mål: det där körkortet. 

När jag många år senare arbetade på Arbetsförmedlingen insåg jag snabbt att det där körkortet också är ett sätt för arbetsgivare att sålla bland ansökningar. Alldeles oavsett om det krävs för jobbet eller ej, finns kravet på körkort ikryssat i platsannonserna. Lite som att klassamhället biter en om och om igen, för många är körkort en ouppnåelig ekonomisk dröm.

Vi vet att majoriteten av de ungdomar som väljer praktiska program på gymnasiet själva kommer från mindre bemedlade hem, ofta rika på kärlek men inte så mycket på pengar.  Vi i Vänsterpartiet blev därför något förvånade, men också väldigt glada, över att Moderaterna i den här staden har lagt en sådan fin motion som i grunden faktiskt syftar till att utjämna klyftor och se till att skolan kompenserar för de ekonomiska skillnader barn och unga möter. Det är inte direkt klasskamp just Moderaterna är kända för, men äras den som äras bör och så vidare.. 

Vi vill därför yrka bifall till denna motion. 

Foto Emmalisa Pauly

Precis som motionärerna Stefana Hoti och Janne Grönholm, numera kommunalråd i minoritetsstyret, skriver så stod Malmö värd för World Pride i augusti 2021. Det finns dock, precis som motionärerna påpekar, ett behov att jobba för HBTQIA+ -personers rättigheter även efter att glittriga arrangemang tagit slut. 

Malmö stad är Malmös största arbetsgivare. Vi i Vänsterpartiet håller med motionärerna om att diskrimineringsfria arbetsplatser är en förutsättning för att Malmö stad ska vara en attraktiv arbetsgivare. Vi tycker därför att förslaget att uppdra åt kommunstyrelsen att genomföra en undersökning kring huruvida Malmö stads arbetsplatser är inkluderande och diskrimineringsfria för HBTQIA+ -personer är ett mycket bra sådant. 

Vi tycker också att det är bra att Malmö stad arbetar med så kallade Aktiva åtgärder, men vi tycker inte att styrets förslag om att besvara motionen med den motiveringen räcker. 

Motionen syftar till att undersöka hur Malmö stads anställda som identifierar sig som hbtqia+ upplever sin arbetsplats och arbetsgivare. Därefter kan vi gå vidare med att analysera, åtgärda och följa upp hur arbetet går, men det första steget måste tas  – och redovisas.  

De senaste åren har många av oss hbtqia+personer fått uppleva ett ökat förtryck. Sedan Tidöregeringen kom till makten har också legitimiteten att ifrågasätta, hata och hota hbtqia+personer ökat. Regnbågsflaggor som inte får vaja, minskade anslag till hbtqia+organisationer, stramare asylpolitik, förslag om angiverilag, hot mot dragartister och vidriga uttalanden från ledande politiker skapar stress, oro, rädsla och ibland livsfarliga situationer där människor misshandlas eller utvisas till länder där de inte får finnas till. 

Vi i Vänsterpartiet anser att Malmö stad måste göra allt i sin makt för att säkerställa att Malmöbor i stort och anställda inom Malmö stad känner trygghet, tillit och gemenskap. 

Vi yrkar därför på att motionen ska bifallas.

Det är historiskt så att män hedrar vi oftast genom att minnas dem som en person, medan kvinnor ofta uppmärksammas för sin gärning. Detta går igen i hanteringen av motionen från vänsterpartisten Anneli Philipson som bifölls för 21 år sedan. Då började långbänken i den kommunala byråkratin. Ett konkret förslag har presenterats på 21 år. En i min mening sunkig lekplats på Lugnet. Vi har redan återremitterat uppdraget flera gånger, utan bättre förslag. Idéerna verkar tryta på förvaltningarna.

Det verkar svårt att hitta en plats som kan få ett kvinnonamn. Vi har i Malmö en tradition att namnge platser till personer vi vill minnas, en plats som ger en adress till en institution. Vi har Olof Palmes plats till Folkets Hus, vi har August Palms plats till stadshuset och vi har Dag Hammarskjölds plats till Malmö Live. Varför kunde inte en kulturinstitution få adressen Astrid Lindgrens plats. Det kunde vara Operan, Intiman, Hipp eller stadsbiblioteket.

Nu hänvisas i svaret på motionen till en lekplats i Oxie, en lekplats som fått namn efter innehållet i ett verk av Astrid Lindgren, inte en plats till minne av henne som person.

Vi har resignerat, det verkar omöjligt att få igenom kommunfullmäktiges 21 år gamla beslut, det är sorgligt.

Foto Emmalisa Pauly

Vi i Vänsterpartiet är alltid positiva till när det satsas på cykling. I Köpenhamn lyckas de så bra för de ser cykeln som stadens primära transportmedel, inte bilen. Köpenhamn har valt att ha alla delar som berörs i stadsplaneringen under samma tak, så att alla beslut som påverkar cykelbanor och infrastruktur fattas under en och samma motsvarighet till förvaltning. Och att de ser cykeln som en egen transportform som premieras i planerandet och byggandet av all infrastruktur.

För att Malmö ska kunna skapa säkra och välfungerande cykelnät behöver staden ta ett helhetsgrepp över alla cykelbanor i staden, vara tydliga och konsekventa markeringar och skyltning så cyklister, bilister och fotgängare vet vad som gäller.

Att inte leda cyklister genom stadsgator där cyklar endast för färdas i samma hastighet som fotgängare, detta bromsar cyklistens framkomlighet och skapar konflikter mellan olika färdsätt. Sommargator i all ära, men se till att avgränsa en tydlig del för cyklister, speciellt när en sommargata läggs i ett befintligt hårt trafikerat cykelstråk.

Att inte skapa hierarkier mellan de olika cykliststråken/cyklistvägnät då även det skapar konflikter när en cyklist, som de nu gör, färdas på alla olika typer under en färd. Underhåll och tydlighet är lika viktigt oavsett vilken benämning staden delar in cykelbanorna i. För alla oss som cyklar i staden ser inte skillnaderna utan ser cykelstråk/vägnät som cykelvägar. Vi har i staden, i säkerligen hög ambition, skapat en massa moment 22 där många bland annat jag, stått här och diskuterat bristerna på de befintliga cykelvägnäten och den förvirring och konflikter de skapar.

Så för att förtydliga:

• Sätta cykeln först
• Helhetsgrepp
• Tydliga markeringar och skyltar
• Inga hierarkier inom cykelbanorna
• Arbeta för att minimera konflikterna mellan färdsätt.

Foto Emmalisa Pauly

Malmö stad är nu inne på sitt andra samlade Miljöprogram, det som ska leda oss fram mot Parisavtalets mål. Malmö ska vara en föregångare vad gäller växthusgasutsläppen. Vad
har man då gjort hitintills? Läget har utretts och åtgärder analyserats, man har konstaterat att det finns en stor potential för sol/vindkraft och kraftvärme. Processen med nya cykelstråk har påbörjats och förutsättningarna för en stärkt och hållbar godstrafik utreds.

Klimatomställning Malmö har fokus på att få så många företag som möjligt att skriva under klimatkontrakt där de åtar sig att minska utsläppen. Trots dessa insatser så är resultaten som redovisades i Miljöredovisningen 2022 en dyster läsning, grönytan i staden minskar, CO2 utsläppen minskar inte i den takt som krävs, den biologiska mångfalden försämras, jordbruksarealen minskar, luften i staden håller sig precis över uppsatta mål, bullernivåerna är alldeles för höga och utsläppen från privatbilismen minskar inte Vi kan ännu inte se några tydliga framsteg så endast ett mål har kunnat mätas nu.

Men vi vet att vi måste öka takten, satsa mycket resurser och våga ta de svåra beslut som klimatkrisen kräver. Detta går inte att göra utan att det märks. Men det märktes inte några satsningar i stadens budget, tvärtom de nämnder som har största ansvaret för klimat och miljö fick de största effektiviserings kraven. Miljöförvaltningen är mycket tydlig med att flera områden går åt fel håll och fastslår att kommande kommunala anslag tillsammans med Tidö-regeringens nedprioritering av klimat och miljöpolitiken kommer att få oerhörda konsekvenser, både i närtid och för kommande generationer.

Vi i Vänsterpartiet har krävt mer resurser till omställningen, vi har även krävt en buffert för kontinuitet och förstärkning av externfinansierade projekt. Vi vill inte fortsätta att bygga
flerfiliga, dyra vägar, vi vill ha bättre och billigare kollektivtrafik, vi vill öka cyklandet, vi vill se en plan för minskad privatbilism, vi vill ha en Omställningskommission inte en Tillväxtkommission.
Vi tar rättighetsaspekternas orättvisor på största allvar. Vi i vänsterpartiet vill se åtgärder som minskar orättvisorna vad gäller t.ex. utsläppen i staden, då de högsta utsläppen uppstår i stadens mer välbärgade områden. De värsta förorenarna måste göra den största omställningen och betala vad det kostar! Flyg och fordonstrafiken måste minska! Vi vill att kommunen identifierar områden som visar höga temperaturer och vidtar konkreta åtgärder,
som att plantera ännu fler träd, utveckla mikroskogar och åtgärda de fastigheter som har värmeproblem.

Staden måste ta sitt fulla ansvar annars kommer inte uppsatta mål att nås. Vi måste börja idag, i morgon är det försent.

Foto Emmalisa Pauly

Det är tuffa tider nu, i alla fall för vissa. Vi har en högerregering som drastiskt minskat resurserna till välfärden – samtidigt som de sänker skatten för höginkomsttagare. 

Det är helt sanslöst att Sverige blivit ett skatteparadis för de allra rikaste, samtidigt som samhället sviker barnen så till den grad att de lockas in i kriminalitet. Den statliga skattepolitiken måste förändras. Över hela landet skriker kommuner och regioner efter mer resurser, så även i Malmö. 

Larmrapporter från skolor, både rektorer, lärare, elevhälsa och annan personal vittnar om en ohållbar situation. På skolleaks.se berättar personal till exempel om hur de anställda har fått veta att personal som säger upp sig inte kommer att ersättas. Det beskrivs också hur personal har försvunnit till följd av anmälningar kring arbetsmiljö och kränkningar. En annan beskriver att klasserna är alldeles för stora och att läget är ohållbart. Till Sydsvenskan säger en rektor att det är provocerande för skolledare att politikerna säger att nedskärningarna inte kommer drabba eleverna när de så tydligt gör det.

Samtidigt har vi ett politiskt styre i Malmö som med en dåres envishet påstår just det –  att nedskärningarna de gör inte påverkar Malmöborna. 

Till exempel har Malmö museer haft oförändrade biljettpriser i 25 år. Men med SLMP-styre blir det chockhöjda avgifter. Vem drabbar det? Inte höginkomsttagare i alla fall.

När äldreomsorgen slutar vara omsorg och snarast blir förvaring av människor, för att händerna inte räcker till, för att kompetensen inte finns, för att resurserna brister. Ja, då drabbar de inte dem som har råd med privata sköterskor i hemmet eller kan betala sig till dyra privatboenden. Det drabbar din pappa, din mormor, din mamma. 

Vi anser inte att Funktionsstödsnämnden ska få i uppdrag att fortsätta arbeta för att begränsa årets underskott. LSS är en rättighetslag – det går före en budget i balans. Vi yrkar därför avslag på att-sats 2. 

För att bygga Malmö helt, som sossarnas slogan lyder, behöver politiken ta ansvar inte bara för en budget i balans, utan också för personalens arbetsmiljö. För ungars livsvillkor, för att människor ska ha råd att bo och för att omsorg om våra medmänniskor, oavsett om du hamnat snett i livet, fötts med en funktionsnedsättning eller blivit gammal, måste göras med kvalitet. 

Vi i Vänsterpartiet hade velat se ett styre som tar ansvar för våra barns och Malmös framtid. För vilken framtid bygger vi om vi inte satsar på förskola, skola, kultur, fritidsaktiviteter, elevhälsa? Vilket samhälle kommer vi få om vi fortsätter cementera klassamhällets strukturer, där vi vet att de som har de sämst ställt också förlorar mest på en svag välfärd? 

Din tillgång till en bra förskola, skola, kultur, vård, omsorg eller fritidsaktiviteter ska inte vara beroende på om du bor i Slottstaden eller Kroksbäck. Du ska slippa vara trångbodd eller till och med hemlös, du ska slippa vara hungrig och du ska få alla möjligheter att bidra till det gemensamma, vårt samhälle, vårt Malmö. Då krävs också modiga politiker som vågar bygga det där samhället, inte rasera det. 

Foto: Emmalisa Pauly

För snart ett år sedan möttes världens ledare i Stockholm för att fira 50 årsjubileet av FN:s första miljökonferens i hopp om att öka takten i omställningen. För att hejda klimatförändringarna måste utsläppen från fossila bränslen kraftigt minska, i Malmö måste takten fördubblas redan nu för att uppnå vårt mål för 2030.

Med regeringens nya politik kommer utsläppen att öka och Sverige är nu inte längre en föregångare, men Malmö kan vara det.

Malmö har ju blivit en av de 7 svenska städerna i EUs Cities Mission, som ska agera föregångare för att Europas städer snabbare ska lyckas ställa om till klimatneutrala. Dessa föregångare ska ta modiga och konkreta steg som verkligen vänder utsläppskurvorna och samtidigt bidrar till ett mer hållbart och inkluderande samhälle. En europeisk version av klimatkontrakt för städer, inspirerat av Klimatkontrakt 2030 som utvecklats i Sverige, kommer att vara ett av verktygen.

Fossilnedrustningsavtalet är ett globalt initiativ, ett initiativ för att fasa ut fossila bränslen med globala åtaganden och konkreta planer. Förutom stater som Vanuatu y Tuvalu har en del regioner och över 70 städer skrivit under detta avtal, som t. ex. Warszawa, London, Lima, Los Angeles, Berlin och Oslo för att bara nämna några. Malmö skulle också kunna vara en av dessa städer!

Att skriva under detta avtal kostar inget men det ger rätt signaler och förpliktar, så jag yrkar bifall till motionen!

Foto: Emmalisa Pauly

Vi måste för planetens överlevnad minska utsläppen från fossila bränslen, det går inte att göra för mycket bara för lite. Just nu gör alla för lite. Syftet med denna motion är att Malmö stad ska ta frågan på större allvar. Det politiska styret i kommunen vill inte det, det är beklämmande passivitet. Vår tids stora ödesfråga bemöts med ett avslag på alla punkter. Vi kan tyvärr konstatera att det saknas politisk vilja att på allvar ta itu med klimatfrågan.

Vi kunde i veckan läsa, i en rapport från Världsmeteorologiska organisationen, att 15 000 människor dog i Europa ifjol på grund av den extrema värmen som klimatförändringarna medfört. Där står vidare att alla klimatparametrar rör sig åt fel håll. Det är tyvärr inte den enda rapporten som visar på det akuta läget.

I behandlingen av motionen talas det om vårt miljöprogram som förvisso är bra, men målen uppnås ju inte. Vi hade såklart tyckt att olika konkreta handlingar varit bra men de finns inte. Ett ställningstagande för fossilnedrustningsavtalet hade varit en markering att nu kommer vi att steppa upp vår politik på området.

Den politiska majoriteten avslår till och med förslaget att lova att göra sin proportionella del av Parisavtalet. Det är anmärkningsvärt att inget parti mer än Vänsterpartiet vill bifalla det löftet.

När ska ni vakna och se allvaret i förbränningen av fossila bränslen? När ska ni inse att ni skulle agerat igår och i alla fall agerar idag?

Foto: Emmalisa Pauly